Pansi
Trådstartare
Söker råd och erfarenheter från alla er andra här, jag har helt kört fast med mitt problem: min häst fungerar inte bra med andra hästar.
Lite bakgrund först. Köpte hästen som 3-åring, hingst som mig veterligen bara har gått med sin mamma (!) samt en yngre bror. Kastrerade honom efter köpet, och introducerade honom efterhand för en hagkompis. Det resulterade i katastrof, de sprang och slogs i ett par timmar innan vi fick dela på dem igen. Testade dagen efter igen - med samma resultat. Totalt krig och vi avbröt alla försök direkt.
Sen fick det gå ett par månader, provade med en annan häst och det gick lite bättre men långt ifrån bra. Det är som om min häst inte fattar "hästspråket". Den andra hästen kan med alla tillgängliga signaler, från en blick och rynkad mule till rent utfall, visa att han ska flytta sig, men han bara blåvägrar Får han en smäll av den andre ska han ge igen dubbelt upp, om den andre går iväg ska han efter och bitas, om han mot förmodan lämnar den andre ifred så är det för max 2 minuter - sen ska han dit och terrorisera igen. Suck, känns hemskt att behöva ha en häst ensam livet ut, men jag är rädd att han skadar sig själv eller ngn annan. Det är precis som om han aldrig lärt sig hur man beter sej, kan inte med att låta honom störa och valla runt en annan häst dagarna i ända.
Har haft hästen i ett år drygt, och mesta tiden har han gått ensam då jag inte ser nån lösning.
Mina ideer:
1. Prova att släppa honom med ett äldre sto, den typen av ledare som stirrar ner den som sticker upp utan att nånsin behöva slåss. Har känt detta sto i 10 år och hon har varit den självskrivna bossen i alla flockar hon gått med - kanske kan fostra honom utan att provocera.
2. Vänta tills våren (ljust och bättre underlag) och släppa honom i vår lösdriftsflock - tänker att flocken kan sätta upp en enad front mot allt tjafs, och så kan kanske min hästs terror dela upp sig mellan flera hästar.
3. Pröva med häst efter häst och se om ngn funkar, känns lite osäkert både pga skaderisk och att det blir oroligt för hästarna att göra detta.
Heller inte så säker på att övriga hästägare är så sugna på att ha sina hästar som försökskaniner.
Första slagsmålet ledde (sannolikt) till ett skadat knä på min lille, med op och 3 månaders konvalecens, hela sommaren. Fullt frisk nu, men törs inte hoppas på samma tur igen. Hemskt om han skadar någon annans häst, men lika hemskt om han ska behöva leva sitt liv som ensamhäst.
Tacksam för råd, har någon haft en häst som håller på så här? Gick det att lösa? I så fall hur? Vad skulle ni gjort i min situation? Om någon läst ända hit och har en ide - skriv!
Lite bakgrund först. Köpte hästen som 3-åring, hingst som mig veterligen bara har gått med sin mamma (!) samt en yngre bror. Kastrerade honom efter köpet, och introducerade honom efterhand för en hagkompis. Det resulterade i katastrof, de sprang och slogs i ett par timmar innan vi fick dela på dem igen. Testade dagen efter igen - med samma resultat. Totalt krig och vi avbröt alla försök direkt.
Sen fick det gå ett par månader, provade med en annan häst och det gick lite bättre men långt ifrån bra. Det är som om min häst inte fattar "hästspråket". Den andra hästen kan med alla tillgängliga signaler, från en blick och rynkad mule till rent utfall, visa att han ska flytta sig, men han bara blåvägrar Får han en smäll av den andre ska han ge igen dubbelt upp, om den andre går iväg ska han efter och bitas, om han mot förmodan lämnar den andre ifred så är det för max 2 minuter - sen ska han dit och terrorisera igen. Suck, känns hemskt att behöva ha en häst ensam livet ut, men jag är rädd att han skadar sig själv eller ngn annan. Det är precis som om han aldrig lärt sig hur man beter sej, kan inte med att låta honom störa och valla runt en annan häst dagarna i ända.
Har haft hästen i ett år drygt, och mesta tiden har han gått ensam då jag inte ser nån lösning.
Mina ideer:
1. Prova att släppa honom med ett äldre sto, den typen av ledare som stirrar ner den som sticker upp utan att nånsin behöva slåss. Har känt detta sto i 10 år och hon har varit den självskrivna bossen i alla flockar hon gått med - kanske kan fostra honom utan att provocera.
2. Vänta tills våren (ljust och bättre underlag) och släppa honom i vår lösdriftsflock - tänker att flocken kan sätta upp en enad front mot allt tjafs, och så kan kanske min hästs terror dela upp sig mellan flera hästar.
3. Pröva med häst efter häst och se om ngn funkar, känns lite osäkert både pga skaderisk och att det blir oroligt för hästarna att göra detta.
Heller inte så säker på att övriga hästägare är så sugna på att ha sina hästar som försökskaniner.
Första slagsmålet ledde (sannolikt) till ett skadat knä på min lille, med op och 3 månaders konvalecens, hela sommaren. Fullt frisk nu, men törs inte hoppas på samma tur igen. Hemskt om han skadar någon annans häst, men lika hemskt om han ska behöva leva sitt liv som ensamhäst.
Tacksam för råd, har någon haft en häst som håller på så här? Gick det att lösa? I så fall hur? Vad skulle ni gjort i min situation? Om någon läst ända hit och har en ide - skriv!