Asa_S
Trådstartare
Lång historia men så här är det: till och från under hösten kändes min häst konstig, liksom knyckig i rörelsemönstret utan att jag kunde sätta fingret på vad det var. Inte halt vare sig av- eller uppsuttet, testade trava i lätt sits på lång tygel och hon var helt jämn både uppför och utför. Tryckte vid flera tillfällen ihop frambenen så hårt det gick led för led armbåge och nedåt utan ens en ryckning i öronen.
Sedan i mitten av dec så visade hon hälta hö fram vid longering utan inspänning men så lite att det dröjde några varv innan jag faktiskt insåg att det var något eftersom det varierade med huvud/halsställning. Inspänd syntes det inte alls. Skrittades hela december med någon koll av läget i trav men eftersom ingen förbättring skett ringde jag klinik i jan och fick tid 7:e jan. Väl på klinik hade vet svårt att uppfatta hältan, ohalt rakt fram i springgång, ingen böjprovsreaktion och innan vi hade longerat i djupsnö såg inte vet hältan på longeringsvolt heller, men efteråt syntes det tydligt, dock snabbt övergående. Bedövning i nerv (tror jag, vi väntade exakt 15 min) vid ballarna gav inget resultat men nästa nivå upp släckte alltihop och jag kunde se ett helt annat, mycket mer avspänt rörelsemönster. Vi tyckte båda initialt att rörelsemönstret talade för hovsmärta men det gick inte ihop med att det blev värre i djupsnö vilket inte gick ihop med utebliven böjprovsreaktion.
UL en vecka senare visar pålagringar båda kronlederna mitt fram, värre på höger fram. Plötsligt går alltihopa ihop för både mig och de båda vet (klinikvet + tillresande UL-vet), böjprov gör man inte åt det hållet på den leden och djupsnö trycker tån uppåt mer än barmark. Jag blev rätt glad faktiskt eftersom jag till slut kände att jag fått en förklaring till hästens konstiga hoppteknik och även om det är tråkigt för mig kan jag mycket väl tänka mig att skippa allt hoppande för hästens skull. Hem, medicinering 10 dgr, ringsko med helsula på och igångsättning(dock blev alltihopa fördröjt eftersom hästen måste ha boots vid vinterskoning och det visade sig att jag fick välja mellan boots med isklumpar liggande direkt mot den rakade huden flera timmar varje dag i -30 eller dra skorna och låta hästen gå barfota utan boots tills det blev varmare).
Nu visar det sig att detta inte alls har hjälpt. Hästen blir halt så fort det snöat mer än bara ett tunt täcke, vilket har hänt 2 ggr den senaste månaden. Det blir bättre efter några dagar men inte till den nivå det var på utan till en sämre, och nu visar hon störning även när man springer på rakt spår. På försök tog jag av ringskorna för hon får reaktion av dessa också när de kommer på så jag tänkte att det kanske var skorna men nej. Så när alla mina bortförklaringar och prov var slut ringde jag med tungt hjärta till kliniken igen. Första halvan av samtalet gick till ungefär som jag hade förväntat mig, vet gick tillbaka och läste journalen och kunde konstatera att oj då är det ju sämre och det var ju rätt ordentliga förändringar vi hittade och att ringskorna ju fick ses som en chansning och det var egentligen inte så konstigt att hon inte var bättre.
Men sedan blev det bara konstigare och konstigare. H*n hade väldigt svårt att prata med mig om avlivning och framkastade att jag kanske ville avla (korsning hannov/vbl trav, rakhasig, överbygd, kort hals, med hovbroskförbening i åtminstone en hov samt nu konstaterade pålagringar båda fram, detta trots att hon verkligen inte gått mycket förutom de senaste åren och är 14 år gammal). Jag fick fram att jag gärna skulle ta ett föl pga hennes i mitt tycke kanonpsyke men att hon med sin exteriör inte hade i aveln att göra (gissa om jag hade önskat att detta vore ett alternativ
) samt att om man har en häst som blir halt av snö är det knappast ett bättre alternativ att ha en dräktig häst som blir halt av snö när man bor i Västerbotten, vilket veterinären höll med om. Sedan började hon prata om att det kanske kunde vara en hovböld ändå, varpå jag fick tid nu på fredag.
Nu vet jag varken ut eller in. Jag har varit med om denna typ av konstiga resonemang tidigare (ex vis att jag ska åka till ridhus för igångsättning i trav efter konvalescens längs långsidorna) med denna vet och ibland undrar jag om kliniken har räkneverk på sina större instrument för att motivera inför Jordbruksverket inköp av fler. Det jag är rädd för är att det ska sluta med att hästen i princip är dissekerad levande och har gipsade hovar innan h*n ger sig, bara för att h*n ska vara säker på att h*n har ställt rätt diagnos, trots att det inte påverkar utgången alls, och det pallar jag inte med. För ett och ett halvt år sedan tog jag bort den häst jag haft i 17 år och denna har jag haft sedan hon var 6 månader. Jag har hackat tänder idag på jobbet hela dagen medan alla andra klagar över hur varmt det blir när solen ligger på. Jag kan ju inte neka ytterligare undersökningar för vad säger försäkringsbolaget då?
Jag är ju inte veterinär så jag kan ju knappast propsa på att de fynd som påvisats är orsak till hältan även om jag tycker det är glasklart (och veterinären själv också innan h*n börjar sväva iväg). Jag kan heller själv inte se någon annan framtid än avlivning för en häst som inte klarar ett snöfall utan att bli halt men det borde väl vara veterinären som drar den slutsatsen.
Är det jag som är knäpp? Vad ska jag göra? Vad kan jag göra?
Sedan i mitten av dec så visade hon hälta hö fram vid longering utan inspänning men så lite att det dröjde några varv innan jag faktiskt insåg att det var något eftersom det varierade med huvud/halsställning. Inspänd syntes det inte alls. Skrittades hela december med någon koll av läget i trav men eftersom ingen förbättring skett ringde jag klinik i jan och fick tid 7:e jan. Väl på klinik hade vet svårt att uppfatta hältan, ohalt rakt fram i springgång, ingen böjprovsreaktion och innan vi hade longerat i djupsnö såg inte vet hältan på longeringsvolt heller, men efteråt syntes det tydligt, dock snabbt övergående. Bedövning i nerv (tror jag, vi väntade exakt 15 min) vid ballarna gav inget resultat men nästa nivå upp släckte alltihop och jag kunde se ett helt annat, mycket mer avspänt rörelsemönster. Vi tyckte båda initialt att rörelsemönstret talade för hovsmärta men det gick inte ihop med att det blev värre i djupsnö vilket inte gick ihop med utebliven böjprovsreaktion.
UL en vecka senare visar pålagringar båda kronlederna mitt fram, värre på höger fram. Plötsligt går alltihopa ihop för både mig och de båda vet (klinikvet + tillresande UL-vet), böjprov gör man inte åt det hållet på den leden och djupsnö trycker tån uppåt mer än barmark. Jag blev rätt glad faktiskt eftersom jag till slut kände att jag fått en förklaring till hästens konstiga hoppteknik och även om det är tråkigt för mig kan jag mycket väl tänka mig att skippa allt hoppande för hästens skull. Hem, medicinering 10 dgr, ringsko med helsula på och igångsättning(dock blev alltihopa fördröjt eftersom hästen måste ha boots vid vinterskoning och det visade sig att jag fick välja mellan boots med isklumpar liggande direkt mot den rakade huden flera timmar varje dag i -30 eller dra skorna och låta hästen gå barfota utan boots tills det blev varmare).
Nu visar det sig att detta inte alls har hjälpt. Hästen blir halt så fort det snöat mer än bara ett tunt täcke, vilket har hänt 2 ggr den senaste månaden. Det blir bättre efter några dagar men inte till den nivå det var på utan till en sämre, och nu visar hon störning även när man springer på rakt spår. På försök tog jag av ringskorna för hon får reaktion av dessa också när de kommer på så jag tänkte att det kanske var skorna men nej. Så när alla mina bortförklaringar och prov var slut ringde jag med tungt hjärta till kliniken igen. Första halvan av samtalet gick till ungefär som jag hade förväntat mig, vet gick tillbaka och läste journalen och kunde konstatera att oj då är det ju sämre och det var ju rätt ordentliga förändringar vi hittade och att ringskorna ju fick ses som en chansning och det var egentligen inte så konstigt att hon inte var bättre.
Men sedan blev det bara konstigare och konstigare. H*n hade väldigt svårt att prata med mig om avlivning och framkastade att jag kanske ville avla (korsning hannov/vbl trav, rakhasig, överbygd, kort hals, med hovbroskförbening i åtminstone en hov samt nu konstaterade pålagringar båda fram, detta trots att hon verkligen inte gått mycket förutom de senaste åren och är 14 år gammal). Jag fick fram att jag gärna skulle ta ett föl pga hennes i mitt tycke kanonpsyke men att hon med sin exteriör inte hade i aveln att göra (gissa om jag hade önskat att detta vore ett alternativ
) samt att om man har en häst som blir halt av snö är det knappast ett bättre alternativ att ha en dräktig häst som blir halt av snö när man bor i Västerbotten, vilket veterinären höll med om. Sedan började hon prata om att det kanske kunde vara en hovböld ändå, varpå jag fick tid nu på fredag.Nu vet jag varken ut eller in. Jag har varit med om denna typ av konstiga resonemang tidigare (ex vis att jag ska åka till ridhus för igångsättning i trav efter konvalescens längs långsidorna) med denna vet och ibland undrar jag om kliniken har räkneverk på sina större instrument för att motivera inför Jordbruksverket inköp av fler. Det jag är rädd för är att det ska sluta med att hästen i princip är dissekerad levande och har gipsade hovar innan h*n ger sig, bara för att h*n ska vara säker på att h*n har ställt rätt diagnos, trots att det inte påverkar utgången alls, och det pallar jag inte med. För ett och ett halvt år sedan tog jag bort den häst jag haft i 17 år och denna har jag haft sedan hon var 6 månader. Jag har hackat tänder idag på jobbet hela dagen medan alla andra klagar över hur varmt det blir när solen ligger på. Jag kan ju inte neka ytterligare undersökningar för vad säger försäkringsbolaget då?
Jag är ju inte veterinär så jag kan ju knappast propsa på att de fynd som påvisats är orsak till hältan även om jag tycker det är glasklart (och veterinären själv också innan h*n börjar sväva iväg). Jag kan heller själv inte se någon annan framtid än avlivning för en häst som inte klarar ett snöfall utan att bli halt men det borde väl vara veterinären som drar den slutsatsen.
Är det jag som är knäpp? Vad ska jag göra? Vad kan jag göra?
