Jag är trött.
Men jag klarade det.
"Upploppet" såhär i slutet av året, där jag på jobbet skulle vara med och arrangera tre evenemang nästan på raken (vilket jag inte sysslat med i samma utsträckning förut). Det har varit stressigt och jag har inte kunnat sova, men det gick faktiskt över förväntan bra trots allt. Alla mötesdeltagare kanske inte var helnöjda, men att uppnå det är nog en utopi. Särskilt när det gäller mat och lokalens temperatur... :-)
Jag hade faktiskt inte gjort några missar, det flöt på bra med mötesplaneringen. Det jag kan ta med mig till framtida möten är:
1. Kaffe på maten. Det spelar ingen roll om man har förmiddagsfika och eftermiddagsfika - folk vill ha kaffe på maten efter lunchen också, punkt slut.
2. Märk upp specialkosten tydligt. Kommer en specialkostare fram till matbordet och någon annan har snott dennes mat så blir det inte så bra... Den som hade fått sin mat snodd sa att vi måste se till att märka upp specialkosten med namnlappar. Men vill alla gluten- och laktosmuppar och andra verkligen bli utpekade med sina namn?... Jag ger mig sjutton på att om jag sätter namnlappar på specialkosten så kommer någon annan att bli arg för det... :-)
3. Att jag kanske ska försöka vara mer inblandad i informationsflödet ut till deltagarna. Nu har det i vissa fall varit ett visst glapp mellan den som sköter det praktiska (= jag) och den som skriver informationen till deltagarna (= projektägaren). Men hur många praktiska detaljer kan man informera om utan att det blir för mycket? Många människor slutar ju ändå läsa om det blir för mycket text....
(Men det var faktiskt ingen som klagade på bussen som jag skrev om i mitt förra inlägg och som jag hade oroat mig för. Dumt att oroa mig i onödan.)
Sen att cateringfirmorna inte sköter sin del av överenskommelsen känns inte som att jag kan göra så mycket åt tyvärr. Man är så i händerna på att en annan firma ska sköta sina uppdrag, och när dom inte gör det trots att beställningen är tydligt utformad och finns svart på vitt - ja vad ska man göra? Det tänker som sagt inte jag ta på mig.
Men det här med kroppens reaktion... Är inte kroppen ganska bäng ändå? När det är lite stressigt och man behöver vara på topp för att klara av långa intensiva dagar - ja då är kroppen så uppe i varv att den inte klarar av att sova! När man verkligen behöver sin återhämtning som bäst!! Hur fan tänkte den där??
Och nu är det snart jul också. Och jag har bara inte hunnit tänka på det. Det känns som om allt jag vill är att vila. Samtidigt känner jag mig som en hemsk person. Såhär i juletid så ska man bry sig om sina medmänniskor, men jag är tyvärr urusel på att visa omtanke och uppskattning när det blir såhär pressat läge på jobbet (och ganska dålig på det annars också, är jag rädd för).
Jag missade en kompis födelsedag nu i december, och har för mig att jag missade den även förra året och skickade en "förlåt-men-grattis-i-efterskott"-hälsning då. Jag KAN bara inte göra samma sak i år. Men det känns verkligen ruttet att bara ignorera hennes födelsedag också, för hon är verkligen en av dom få som fortfarande plikttroget alltid grattar mig när jag fyller år. Usch. Skäms på mig! Och ju längre jag sitter och skäms och inte vet vad jag ska göra, desto längre tid går det sen hon fyllde år... Men jag är verkligen urusel på att komma ihåg bemärkelsedagar. Det betyder dock INTE att jag inte bryr mig om människor, vilket vissa verkar tro...
Och sen så ska man skicka julhälsningar, och köpa genomtänkta fina innehållsrika personliga välanpassade avvägda uppskattade julklappar till alla nära och kära. Och jag är bara så uruselt värdelöst dålig på det, och det stressar mig. Blä.
Men jag klarade det.
"Upploppet" såhär i slutet av året, där jag på jobbet skulle vara med och arrangera tre evenemang nästan på raken (vilket jag inte sysslat med i samma utsträckning förut). Det har varit stressigt och jag har inte kunnat sova, men det gick faktiskt över förväntan bra trots allt. Alla mötesdeltagare kanske inte var helnöjda, men att uppnå det är nog en utopi. Särskilt när det gäller mat och lokalens temperatur... :-)
Jag hade faktiskt inte gjort några missar, det flöt på bra med mötesplaneringen. Det jag kan ta med mig till framtida möten är:
1. Kaffe på maten. Det spelar ingen roll om man har förmiddagsfika och eftermiddagsfika - folk vill ha kaffe på maten efter lunchen också, punkt slut.
2. Märk upp specialkosten tydligt. Kommer en specialkostare fram till matbordet och någon annan har snott dennes mat så blir det inte så bra... Den som hade fått sin mat snodd sa att vi måste se till att märka upp specialkosten med namnlappar. Men vill alla gluten- och laktosmuppar och andra verkligen bli utpekade med sina namn?... Jag ger mig sjutton på att om jag sätter namnlappar på specialkosten så kommer någon annan att bli arg för det... :-)
3. Att jag kanske ska försöka vara mer inblandad i informationsflödet ut till deltagarna. Nu har det i vissa fall varit ett visst glapp mellan den som sköter det praktiska (= jag) och den som skriver informationen till deltagarna (= projektägaren). Men hur många praktiska detaljer kan man informera om utan att det blir för mycket? Många människor slutar ju ändå läsa om det blir för mycket text....
(Men det var faktiskt ingen som klagade på bussen som jag skrev om i mitt förra inlägg och som jag hade oroat mig för. Dumt att oroa mig i onödan.)
Sen att cateringfirmorna inte sköter sin del av överenskommelsen känns inte som att jag kan göra så mycket åt tyvärr. Man är så i händerna på att en annan firma ska sköta sina uppdrag, och när dom inte gör det trots att beställningen är tydligt utformad och finns svart på vitt - ja vad ska man göra? Det tänker som sagt inte jag ta på mig.
Men det här med kroppens reaktion... Är inte kroppen ganska bäng ändå? När det är lite stressigt och man behöver vara på topp för att klara av långa intensiva dagar - ja då är kroppen så uppe i varv att den inte klarar av att sova! När man verkligen behöver sin återhämtning som bäst!! Hur fan tänkte den där??
Och nu är det snart jul också. Och jag har bara inte hunnit tänka på det. Det känns som om allt jag vill är att vila. Samtidigt känner jag mig som en hemsk person. Såhär i juletid så ska man bry sig om sina medmänniskor, men jag är tyvärr urusel på att visa omtanke och uppskattning när det blir såhär pressat läge på jobbet (och ganska dålig på det annars också, är jag rädd för).
Jag missade en kompis födelsedag nu i december, och har för mig att jag missade den även förra året och skickade en "förlåt-men-grattis-i-efterskott"-hälsning då. Jag KAN bara inte göra samma sak i år. Men det känns verkligen ruttet att bara ignorera hennes födelsedag också, för hon är verkligen en av dom få som fortfarande plikttroget alltid grattar mig när jag fyller år. Usch. Skäms på mig! Och ju längre jag sitter och skäms och inte vet vad jag ska göra, desto längre tid går det sen hon fyllde år... Men jag är verkligen urusel på att komma ihåg bemärkelsedagar. Det betyder dock INTE att jag inte bryr mig om människor, vilket vissa verkar tro...
Och sen så ska man skicka julhälsningar, och köpa genomtänkta fina innehållsrika personliga välanpassade avvägda uppskattade julklappar till alla nära och kära. Och jag är bara så uruselt värdelöst dålig på det, och det stressar mig. Blä.