K
Kagamine
Nu är det så att när jag fyllde fem fick jag en söt liten dvärgvädur(naturligtvis inte som min egen även om det hette så) Han dog tyvärr ett år senare,hjärnhinne inflamation,alltså ingen vanvård här inte.Sedan fick "jag" när jag var sex år en sockersöt liten hona,också dvärg men inte vädur.Hon dog när hon var runt fem år gammal av att en iller attackerade henne,hon dog senare av chock+ett sår på halsen.Det var ett par år sen(typ två) så jag tänkte äh,vi skaffar väl en liten en,dom är ju så underbara.Den här gången valde jag en bra uppfödare med hermeliner som snart skulle få en kull.Jag tingade en hona hos henne som skulle heta India,jag fick tonvis med bilder och jag var och hälsade på en gång.Hon var söt som socker och väldigt liten,hennes mamma hade nämligen fått fem ungar,hon var det sötaste jag någonsin sett Men sen hände det som inte får hända,hon mejlade mig,det var sent på kvällen,men jag var vaken.Hon skrev att hon hade mått bra men att hon helt plötsligt blivit väldigt svag och att hon var tvungen att flaskmata den lilla.Dagen därpå skickade ett väldigt kort mejl,väldigt tidigt;Hon klarade tyvärr inte natten,jag är så ledsen. Så nu sitter jag här och gråter ögonen ur mig och hoppas på lite tröst,för alla små liven som har dött alldeles förtidigt.