SnÄlla HjÄlp Mig - Jag KÄnner Inte Igen Mig SjÄlv...

Status
Stängd för vidare inlägg.
W

Welsh4Life

Är gravid i vecka 21 och skulle vara jättetacksam om någon kunde berätta för mig om jag är helt galen eller inte...

Innan jag blev gravid var jag väldigt självsäker, trivdes med min kropp, var inte svartsjuk eller oroade mig för att mannen skulle leta efter/titta på/hitta/vilja ha någon annan. En tuff, lycklig, rödhårig brud som inte bangade för något och visste vem hon var.

Nu har allt ändrats. Jag hatar min kropp, är extremt osäker, svartsjuk, blir jätteledsen om maken råkar titta på en musikvideo på MTV med någon lättklädd tjej, tror att han tycker att jag är ful, är övertygad om att han inte kommer att vara attraherad av mig efter förlossningen och så vidare... Är ett nervvrak för att han ska gå ut med sin ohängde bror och några till i helgen - tror att om han blir onykter och pushad av sina brorsa så kommer han att göra mer än titta på andra tjejer.

Hur kan jag ha blivit så förändrad? Jag avskyr svartsjuka, har aldrig lidit av det, förstår inte vad som hänt med mig...

Vägde 47,5-48 kg innan (1.62 m kort), gått upp till 53 nu. Gillar att brösten blivit större, men tänker på att de kommer att hänga nere vid knäna nästa år... Blivit av med midjan och har kula på magen, blivit någon centimeter större om rumpa och lår och det räcker för att jag ska må illa när jag ser mig själv i spegeln.

Förstår själv hur tramsig jag är, men jag kan inte göra något åt det. Är rädd att jag kommer att bli deprimerad på riktigt. Har pratat med maken om detta och han är väldigt gullig mot mig (när han inte får nog och blir förbannad), men jag tror att allt han säger är lögn och att han bara kläcker ur sig sådant han tror att jag vill höra för att jag ska hålla mig lugn...

Tycker så synd om honom för att han måste stå ut med mig och det gör det hela ännu värre. Känner mig helt patetisk och misslyckad, det är som om jag betraktar en annan människa, någon som är min raka motsats.

Är jag ensam...?

PS. Är dessutom arbetslös, får inget nytt jobb så länge jag är gravid, har väntat på min A-kassa i över en månad, kommer att få minimibidrag från dem och miniminivå på föräldrapenning, oroar mig för pengar hela tiden... Vet inte om det bidrar till hur jag ser på mig själv, men det får mig i alla fall inte att må bättre...
 
Sv: SnÄlla HjÄlp Mig - Jag KÄnner Inte Igen Mig SjÄlv...

Förstår dig precis ;)

Man blir ledsen för minsta lilla, en kul komentar om någon tjej på jobbet eller i bekantskapskretsen som jag skulle skrattat åt för några månader sedan förstoras upp till något så enormt och oövervinnerligt att det måste grubblas över (gärna också gråtas en skvätt... :o )
i evigheter.
Om han pratar om någon oftare än vanligt så måste han ju självklart mena något speciellt med det... o.s.v.

Att man gått upp i vikt, blivit lika smidig som en noshörning i balettkjol och har humörsvängningar som Godzilla med PMS gör ju inte självförtroendet bättre direkt... :angel:

Men jag tröstar mig med att han helt enkelt måste älska mig, annars hade han inte stått ut så här länge, dessutom borde jag bli normal igen sedan... hoppas jag i alla fall...
 
Sv: SnÄlla HjÄlp Mig - Jag KÄnner Inte Igen Mig SjÄlv...

Du är absolut inte ensam...... Jag kännde nästan som du när jag var gravid, dock skämdes jag nog mest inför andra att jag var så ful och tjock.
Nu måste jag nog säga att det känns värre inför min sambo efter min förlossning för jag känner mig riktigt ful med STORA bröst, slapp mage och fula bristningar på sidorna. MEN jag litar på honom och skulle han lämna mig för det så är han ingen man för mig och ingen pappa jag vill ha till barnet!
 
Sv: SnÄlla HjÄlp Mig - Jag KÄnner Inte Igen Mig SjÄlv...

Du är normal. Alla gravida känner inte så här. Men det är långt i från ovanligt!!!
Dessutom, många män tycker att en gravid kvinna är bland det finaste som finns. :o Mycket fick man höra på firmafesten :bow: , jag var själv höggravid då.

Det är inte alls säkert du får hängbröst! Efter 4 ungar så är inte mina spec. mycket hängigare. Däremot mer mjuka och något mindre. -Vilket kan kännas tråkigt ibland eftersom jag inte var direkt välförsedd med den varan innan heller.
:devil: Men vaddå!! -Jag är ju gift......
Är stolt över hur min kropp har förändrats. Jag har ju själv burit fram 4 fina barn inom loppet av 6½ år.:love:
 
Sv: SnÄlla HjÄlp Mig - Jag KÄnner Inte Igen Mig SjÄlv...

Hej!

Jag har inte känt rikrigt så, men visst har jag för längesen insett att min kropp aldrig kommer bli densamma :p

Jag har en idealvikt på 53-55 kg, och jag väger runt 70 nu, i v. 28. Men jag vägde 62 kg vid inskrivningen, så det är väl nästan bara graviditet som satt sig på vikten.

Jag tror att man efter att ha fött barn, uppskattar andra saker i livet, man ändrar sina värderingar. Därför tror jag inte du kommer känna såhär mer än nu när alla hormoner spökar. :)

Jag, jag, jag, hemskt vad ego man verkar om man läser början på var stycke:angel: :rofl:
 
Sv: SnÄlla HjÄlp Mig - Jag KÄnner Inte Igen Mig SjÄlv...

Jag blev oxå lite svartsjuk under graviditeten. I vanliga fall är jag väldigt osvartsjuk. :p

Och maken drömde att jag födde barnet och sen sa jag: "Nu kan du dra, för nu behöver jag och bebisen inte dig längre."

Jag tror att det är vanligt att man (både män och kvinnor) blir lite orolig över att mista sin partner inför en så stor förändring. Man är ju mer beroende av varandra.
 
Sv: SnÄlla HjÄlp Mig - Jag KÄnner Inte Igen Mig SjÄlv...

Nu kommer jag inte ihåg exakt hur det var men kan det inte vara så att du har lite skenande hormoner? Jag var inte heller direkt förtjust i spegelbilden ska jag erkänna men det händer betydligt mer i huvudet än i midjemåttet såna där gånger. :crazy:

Så hur det än är, gör inget drastiskt! Be inte sambon flyga och fara bara för att det känns rätt precis då. Försök bemästra svartsjukemonstret för det är fullt möjligt att det har med dina hormoner att göra och inte ditt midjemått.

Styrka och tålamod till dig!

Å en liten peppdans
:banana: :banana: :banana: :banana:
 
Sv: SnÄlla HjÄlp Mig - Jag KÄnner Inte Igen Mig SjÄlv...

Tack alla, ni är så snälla!

Nej, att be maken fara och flyga skulle inte falla mig in - jag är ju hysteriskt orolig över att han ska lämna mig... Vi rök ihop igen igår, om några gamla foton på hans ex, som jag i vanliga fall inte skulle bry mig nämnvärt om (jag sparar själv inte på sånt - är det över så är det över, men alla är ju olika) - det hade möjligtvis stört mig en aning men inte alls så som det gjorde igår.

Nog beror det mesta på hormoner, det tror jag också, men väldigt mycket bottnar i att allt mitt självförtroende har flugit sin kos och jag avskyr vad jag ser i spegeln (utom brösten - de är jättefina!).

Maken säger att jag kommer undan med vad som helst eftersom jag bär hans barn - utseendemässigt och beteendemässigt... Han säger att jag är fin och vacker och sexig och är ändå ärlig nog att erkänna att min kropp visst har förändrats (annars hade det ju varit absokut omöjligt att tro honom - det är liksom svårt att undgå att man knappt har någon midja längre och en kula på magen...).

Han är dock inte världens lättaste att leva med ens under normala omständigheter (hans egna ord), så det här är ganska tufft för oss. Men det är skönt att veta att jag inte är helt onormal - det betyder verkligen jättemycket!

Återigen - tack så väldigt, väldigt mycket!
 
Sv: SnÄlla HjÄlp Mig - Jag KÄnner Inte Igen Mig SjÄlv...

Jag kände mig också väldigt svartsjuk en period men det har gått över, är i v 31 nu. Som någon annan skrev så är det väl ganska förståligt att man är orolig över att bli lämnad när man är gravid. Det är ju inte så att man kan rycka på axlarna o tänka ja, ja din jävla skitstövel du kan dra o jag vill aldrig mer se dig. Man sitter ju i en sits där man aldrig kommer att "bli av med" killen eftersom han är pappa till ens barn...
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp