W
Welsh4Life
Är gravid i vecka 21 och skulle vara jättetacksam om någon kunde berätta för mig om jag är helt galen eller inte...
Innan jag blev gravid var jag väldigt självsäker, trivdes med min kropp, var inte svartsjuk eller oroade mig för att mannen skulle leta efter/titta på/hitta/vilja ha någon annan. En tuff, lycklig, rödhårig brud som inte bangade för något och visste vem hon var.
Nu har allt ändrats. Jag hatar min kropp, är extremt osäker, svartsjuk, blir jätteledsen om maken råkar titta på en musikvideo på MTV med någon lättklädd tjej, tror att han tycker att jag är ful, är övertygad om att han inte kommer att vara attraherad av mig efter förlossningen och så vidare... Är ett nervvrak för att han ska gå ut med sin ohängde bror och några till i helgen - tror att om han blir onykter och pushad av sina brorsa så kommer han att göra mer än titta på andra tjejer.
Hur kan jag ha blivit så förändrad? Jag avskyr svartsjuka, har aldrig lidit av det, förstår inte vad som hänt med mig...
Vägde 47,5-48 kg innan (1.62 m kort), gått upp till 53 nu. Gillar att brösten blivit större, men tänker på att de kommer att hänga nere vid knäna nästa år... Blivit av med midjan och har kula på magen, blivit någon centimeter större om rumpa och lår och det räcker för att jag ska må illa när jag ser mig själv i spegeln.
Förstår själv hur tramsig jag är, men jag kan inte göra något åt det. Är rädd att jag kommer att bli deprimerad på riktigt. Har pratat med maken om detta och han är väldigt gullig mot mig (när han inte får nog och blir förbannad), men jag tror att allt han säger är lögn och att han bara kläcker ur sig sådant han tror att jag vill höra för att jag ska hålla mig lugn...
Tycker så synd om honom för att han måste stå ut med mig och det gör det hela ännu värre. Känner mig helt patetisk och misslyckad, det är som om jag betraktar en annan människa, någon som är min raka motsats.
Är jag ensam...?
PS. Är dessutom arbetslös, får inget nytt jobb så länge jag är gravid, har väntat på min A-kassa i över en månad, kommer att få minimibidrag från dem och miniminivå på föräldrapenning, oroar mig för pengar hela tiden... Vet inte om det bidrar till hur jag ser på mig själv, men det får mig i alla fall inte att må bättre...
Innan jag blev gravid var jag väldigt självsäker, trivdes med min kropp, var inte svartsjuk eller oroade mig för att mannen skulle leta efter/titta på/hitta/vilja ha någon annan. En tuff, lycklig, rödhårig brud som inte bangade för något och visste vem hon var.
Nu har allt ändrats. Jag hatar min kropp, är extremt osäker, svartsjuk, blir jätteledsen om maken råkar titta på en musikvideo på MTV med någon lättklädd tjej, tror att han tycker att jag är ful, är övertygad om att han inte kommer att vara attraherad av mig efter förlossningen och så vidare... Är ett nervvrak för att han ska gå ut med sin ohängde bror och några till i helgen - tror att om han blir onykter och pushad av sina brorsa så kommer han att göra mer än titta på andra tjejer.
Hur kan jag ha blivit så förändrad? Jag avskyr svartsjuka, har aldrig lidit av det, förstår inte vad som hänt med mig...
Vägde 47,5-48 kg innan (1.62 m kort), gått upp till 53 nu. Gillar att brösten blivit större, men tänker på att de kommer att hänga nere vid knäna nästa år... Blivit av med midjan och har kula på magen, blivit någon centimeter större om rumpa och lår och det räcker för att jag ska må illa när jag ser mig själv i spegeln.
Förstår själv hur tramsig jag är, men jag kan inte göra något åt det. Är rädd att jag kommer att bli deprimerad på riktigt. Har pratat med maken om detta och han är väldigt gullig mot mig (när han inte får nog och blir förbannad), men jag tror att allt han säger är lögn och att han bara kläcker ur sig sådant han tror att jag vill höra för att jag ska hålla mig lugn...
Tycker så synd om honom för att han måste stå ut med mig och det gör det hela ännu värre. Känner mig helt patetisk och misslyckad, det är som om jag betraktar en annan människa, någon som är min raka motsats.
Är jag ensam...?
PS. Är dessutom arbetslös, får inget nytt jobb så länge jag är gravid, har väntat på min A-kassa i över en månad, kommer att få minimibidrag från dem och miniminivå på föräldrapenning, oroar mig för pengar hela tiden... Vet inte om det bidrar till hur jag ser på mig själv, men det får mig i alla fall inte att må bättre...