Snälla Hjälp, Distansförhållande

[Charmy]

Hej Bukare,

Jag vill gärna ha er input på en sak..

Jag har ganska nyss (snart 4 mån) sedan inlett ett förhållande med en kille som bor en bit bort..närmare bestämt 30 mil.

Kommunikationerna är mycket bra, och vi har lyckats tima semestrar och ledigheter så att vi har kunnat umgås väldigt mycket. Har högst varit ifrån varann ca 1 vecka. Allt känns bra med honom.

Men.. på sikt känns det inte som att jag är en "distansförhållande person". Har börjat tänka en del, och vi har pratat om situationen.

Han har ett kontrakt som han måste fullfölja på Lägenhet och jobb, iallafall fram till sommaren. ca 8-9 mån kvar.. Så han kan inte flytta i dagsläget.

Jag har i flera år haft ett fast heltidsjobb men jag har pga. olika anledningar nu sagt upp mig. Jag är alltså "fri" så sett nu. Lägenhet har jag, men den är inte så värst dyr hyra och jag kan hyra ut i andrahand om jag vill. Så jag har inga större problem att flytta egentligen.


Det som har dykt upp lite är att jag blivit erbjuden en utbildning och anställning inom ett företag som jag är intresserad av. Det är ett yrke som jag har velat testa i flera år, men som jag inte haft utbildning för och som inte blivit av. Det är här på hemmaplan.

Jag skulle bli lite mer fri i det jobbet. Dvs jag kan jobba längre/natt en vecka för att sedan vara ledig längre, ca 5-7 dagar i rad och kan då åka till honom en del isåfall.

Men frågan är ska jag tacka nej till denna utbildning och jobb och dra nu direkt till honom...

Det är svårt och jag vet att det bara är jag och mitt hjärta som kan avgöra egenligen.. men ändå skönt att bolla med någon som inte är närstående.

 

[Lovisaleonora]

Jag hade utan att tveka hoppat på utbildningen och jobbet. Helt utan tvekan. Är han rätt kommer det att hålla. Är det inte rätt har du alltid utbildningen och jobbet.

 

[Aionee]

Jag känner också lite sådär, 4 månader är inte mycket och 8-9 månader är mer en chans för er att lära känna varandra bättre innan ni slänger allt åt sidan för att flytta tillsammans. Dessutom säger du att du kan få din utbildning och jobb här, men där då? Om du flyttar, kommer du ha jobb eller möjlighet till utbildning? Du flyttar och sen vad? Vad är nästa steg liksom?

 

[Charmy]

Jag hade utan att tveka hoppat på utbildningen och jobbet. Helt utan tvekan. Är han rätt kommer det att hålla. Är det inte rätt har du alltid utbildningen och jobbet.

Tack! Det ligger något i vad du säger. Absolut.

 

[Charmy]

Jag känner också lite sådär, 4 månader är inte mycket och 8-9 månader är mer en chans för er att lära känna varandra bättre innan ni slänger allt åt sidan för att flytta tillsammans. Dessutom säger du att du kan få din utbildning och jobb här, men där då? Om du flyttar, kommer du ha jobb eller möjlighet till utbildning? Du flyttar och sen vad? Vad är nästa steg liksom?

Ja precis, jag förstår vad du menar!

Kanske viktigt att tillägga. Där han bor är Oslo, så det är ju väldigt många svenskar som åker dit just för att jobba.. men därmed inte sagt att man hittar nått med en gång, eller något som man känner passar en.

 

[stjarnhimmel]

Varför är det så bråttom att flytta nu?
Om erat förhållande är rätt borde ni väl klara er fram till sommaren?
Så kan ni ta ett nytt beslut då?

 

[Elisha]

Hej Bukare,

Jag vill gärna ha er input på en sak..

Jag har ganska nyss (snart 4 mån) sedan inlett ett förhållande med en kille som bor en bit bort..närmare bestämt 30 mil.

Kommunikationerna är mycket bra, och vi har lyckats tima semestrar och ledigheter så att vi har kunnat umgås väldigt mycket. Har högst varit ifrån varann ca 1 vecka. Allt känns bra med honom.

Men.. på sikt känns det inte som att jag är en "distansförhållande person". Har börjat tänka en del, och vi har pratat om situationen.

Han har ett kontrakt som han måste fullfölja på Lägenhet och jobb, iallafall fram till sommaren. ca 8-9 mån kvar.. Så han kan inte flytta i dagsläget.

Jag har i flera år haft ett fast heltidsjobb men jag har pga. olika anledningar nu sagt upp mig. Jag är alltså "fri" så sett nu. Lägenhet har jag, men den är inte så värst dyr hyra och jag kan hyra ut i andrahand om jag vill. Så jag har inga större problem att flytta egentligen.


Det som har dykt upp lite är att jag blivit erbjuden en utbildning och anställning inom ett företag som jag är intresserad av. Det är ett yrke som jag har velat testa i flera år, men som jag inte haft utbildning för och som inte blivit av. Det är här på hemmaplan.

Jag skulle bli lite mer fri i det jobbet. Dvs jag kan jobba längre/natt en vecka för att sedan vara ledig längre, ca 5-7 dagar i rad och kan då åka till honom en del isåfall.

Men frågan är ska jag tacka nej till denna utbildning och jobb och dra nu direkt till honom...

Det är svårt och jag vet att det bara är jag och mitt hjärta som kan avgöra egenligen.. men ändå skönt att bolla med någon som inte är närstående.

Varför inte ha de som ni har de om de fungerar så bra? 4 månader är en kort tid för att ge upp en "dröm" för en kille.

 

[MM]

Ta utbildningen och jobbet!

Jag har varit i en inte helt olik situation. Jag träffade min man i oktober det året och blev vid nyår erbjuden ett jobb jag sökt innan jag träffade honom - på Irland.

Det var tänkt att åka några månader bara men vi hade ju precis träffats så jag tvekade lite eftersom allt kändes så rätt med min man och jag ville inte behöva ge upp det.

Men, det var min dröm och jag resonerade som så att är det meningen att det ska vara vi så håller det.

Så några veckor senare drog jag över till Irland några månader och jobbade. Han kom över på besök en gång. Förhållandet höll och om tre veckor firar vi 10 år tillsammans

If it's ment to be it will be.

 

[Squie]

Jag säger som "alla andra". Ta utbildning och jobb. Är det menat..så håller förhållandet.

(o 30 mil är görbart. )

 

[Pegasus63]

Jag instämmer med övriga Ta utbildningen och jobbet.

Oslo är en av världens dyraste städer att bo, och frågan är ju om erat förhållande skulle klara sig om han får försörja dig under de månader du kommer att vara arbetslös, då en intäkt inte på långa vägar kan försörja två personer ordentligt om den inte ligger gott över 30000 netto i månaden ... En "normal" intäkt i Oslo området för en arbetarfamilj ligger på ca 50000/mnd netto och då lever man inget överdådigt liv ...

 

[Ava22]

Hej Bukare,

Jag vill gärna ha er input på en sak..

Jag har ganska nyss (snart 4 mån) sedan inlett ett förhållande med en kille som bor en bit bort..närmare bestämt 30 mil.

Kommunikationerna är mycket bra, och vi har lyckats tima semestrar och ledigheter så att vi har kunnat umgås väldigt mycket. Har högst varit ifrån varann ca 1 vecka. Allt känns bra med honom.

Men.. på sikt känns det inte som att jag är en "distansförhållande person". Har börjat tänka en del, och vi har pratat om situationen.

Han har ett kontrakt som han måste fullfölja på Lägenhet och jobb, iallafall fram till sommaren. ca 8-9 mån kvar.. Så han kan inte flytta i dagsläget.

Jag har i flera år haft ett fast heltidsjobb men jag har pga. olika anledningar nu sagt upp mig. Jag är alltså "fri" så sett nu. Lägenhet har jag, men den är inte så värst dyr hyra och jag kan hyra ut i andrahand om jag vill. Så jag har inga större problem att flytta egentligen.


Det som har dykt upp lite är att jag blivit erbjuden en utbildning och anställning inom ett företag som jag är intresserad av. Det är ett yrke som jag har velat testa i flera år, men som jag inte haft utbildning för och som inte blivit av. Det är här på hemmaplan.

Jag skulle bli lite mer fri i det jobbet. Dvs jag kan jobba längre/natt en vecka för att sedan vara ledig längre, ca 5-7 dagar i rad och kan då åka till honom en del isåfall.

Men frågan är ska jag tacka nej till denna utbildning och jobb och dra nu direkt till honom...

Det är svårt och jag vet att det bara är jag och mitt hjärta som kan avgöra egenligen.. men ändå skönt att bolla med någon som inte är närstående.

Tacka ja till utbildning och anställning, du kommer ångra dig senare om du inte gör det.
Distans är inte kul, jag har testat det. Vi hade "bara" distans i 6 månader innan vi flyttade ihop, men vi hade 50 mil från varandra och försökte träffas varannan helg minst. Men det var tufft. Men det gick ju bra! Vi har varit tillsammans i snart 5 år, gifta i ett och försöker nu skaffa barn Jag vill leva med honom i resten av mitt liv

 

[Tassetass]

Jag hade kört på utbildning och jobb, tveklöst.

 

[anna_panna]

Vi hade distansförhållande under 3 år, 50 mil mellan oss
Därefter byggde vi hus där vi blev sambos för första gången
Så jag tycker inte att 4 månader är en lång tid utan säger som de andra utbildning och jobb först

 

[athena_arabians]

Sällar mig till kören som säger utbildning och jobb. Vill ni båda få det att fungera så kommer ni att göra det. Jag är särbo sedan 5 år och vi har inga planer på att flytta ihop (av många anledningar) men visst, nog skulle jag vilja bo lite närmare. Det är 54 mil enkel väg kortaste vägen nu

Vi har också dealen att jobb går före allt (nästan). Inga sura miner om den ena sticker iväg utomlands på jobb i tre-fyra månader. När jag blev inlagd på lasarettet tänkte han komma ner men jag sa åt honom att det var bättre att jobba för jag tänkte inte stanna där så länge

Eftersom han är en fantastisk man och jag kan inte tänka mig någon annan så har jag hellre honom i telefonen än någon sämre som håller mig i handen.

 

[Laa]

Jag säger också utbildningen och jobbet.
Träffade min sambo när jag hade gått 1,5 år av en 5,5 års utbildning. Veckopendlade 23mil under resten av utbildningstiden, flyttade sedan ihop permanent, och vi har varit ett par i snart 13 år.
If it's meant to be...

 

[sorbifolia]

Jag träffade min man et drygt halvår innan jag skulle åka iväg och plugga i 5 år.... Vi avslutade förhållandet efter et tag då vi inte riktigt trodde att det skulle hålla - jag pluggade 60 mil undan, men vi behöll kontakten och då jag var klar med min utbildning och flyttade hem så tog det inte länge innan han flyttade in i min lägenhet... Nu har vi snart bott tillsammans i 10 år och varit gifta i 6 år.

Så jag håller med de andra - om det är "meant to be" så kommer det bli er två även om du inte flyttar till honom direkt.

 

[Fan of Bill]

Men frågan är ska jag tacka nej till denna utbildning och jobb och dra nu direkt till honom...

Nej, inte tacka nej till utbildning och jobb!

Det smartaste man kan göra enligt mig är att lära sig livets stora gåta och det är att stå stadigt med utbildning och jobb och vara säker på att man klarar sig själv här i livet utan att ha något beroende av en endaste människa. Att man klarar sig ekonomiskt. Och det är en viktig känsla att bära med sig.

Är det något som är osäkert så är det just förhållanden. Det betyder inte att man inte ska prova, tvärtom, det är klart man ska om man vill. Men jag skulle aldrig låta kärleken gå före utbildning och jobb. Och definitivt inte en kärlek 30 mil bort.

 

[Centaur]

Är du galen?? Inte ge upp ditt liv (utbildning, jobb, intressen) för en man!

1 vecka från varann är ju dessutom ingenting. Jag har min pojkvän i London! Där kan man tala om distans... Men det går det också, vi har varit tillsammans i snart 2 år. Allt går om kärleken och viljan finns.

Självklart saknar vi varann mycket och ja det är tufft ibland. Jag tycker ändå det finns många fördeler vid att bo själv och att inte träffas så ofta. Romantiken kommer leva evigt!

 

[Teilani]

Jag tänker att det inte handlar om att du väljer utbildning eller kärleken. Utan att utbildningen är en investering som kan vara grunden för er framtid tillsammans. För även om det i första rummet är du som har nytta av utbildningen så kommer ju även han att ha glädje av att det är lättare för dig att få jobb i framtiden. Inte att förglömma att han får leva med en människa som har sitt drömjobb och aldrig behöver gå och fundera på om hon skulle ha valt annorlunda när hon utvärderar sitt liv om 5-10 år.

Att avstå en drömchans är inget bra sätt att börja en relation man hoppas ska vara länge i livet.

 

[Kiwifrukt]

Säger som de andra, utbildning och jobbet går före! Är det rätt kommer det vara rätt även efter att den tiden har gått, om inte har du åtminstone både utbildning och jobb, hade du "struntat" i det och flyttat till honom och sen håller det inte ändå, hade du stått utan allt.

Jag försökte mig själv på ett distansförhållande förra hösten, och det gick inte, så jag förstår mer än väl hur frustrerande det känns. I vårt fall var det inte ens så långt avstånd, men dels föll det på att jag efter ett stallbyte hade svårare att ta mig iväg till honom (vi träffades på sommaren när hästen gick på bete och då var det lättare att någon annan tittade till henne, men när hösten kom och stallet var lite av ett kollektivstall så var det svårare att hitta någon som kunde ta det åt mig), och dels för att varken han eller jag var det allra minsta lilla sugna på att flytta. Han trivdes i sin stad, jag i min, och hade båda våra familjer i respektive stad. Det är inga hard feelings mellan oss till följd av det, men jag kommer nog dra öronen åt mig innan jag ger mig in i ett distansförhållande igen, eftersom det inte fungerar med mitt hästliv.

Dock har jag hört många som har klarat av det bra, och de flesta brukar trycka på att det är viktigt att kunna se ett slut på det här med att bo ifrån varandra. Och det slutet har ni ju faktiskt lite i och med att han "bara" behöver vara där i åtta-nio månader till? Han kan alltså tänka sig att flytta till dig när den tiden är slut?