Snälla, trygga, nöjda barn

[Timsetim]

Vi får ofta höra att människor runt omkring oss uppfattar våra barn/bebisar för snälla, trygga, okomplicerade, nöjda.

Igår var jag och barnen på bvc och sköterskan där sa att jag verkade ha det så lätt med mina tvillingar. Först så tänkte jag "tack" men det var något som gjorde att jag inte tog det positivt. Kommer inte ihåg exakt hur hon sa det men det var ungefär, dina barn måste vara snälla för du verkar ha det så lätt.

Vi hade tvilling-träff på bvc i måndags så hon jämförde med de andra mammorna som var där då.

Jag är jätteglad om det är så att våra barn är trygga. Det är det vi eftersträvar. Men varför har det med deras snällhet att göra? Har det inget med oss som föräldrar att göra? Och om det är så att de är både snälla och nöjda, varför läggs det fram som något negativt? Avundsjuka eller?

Vi har t om fått uppmaning att skaffa fler barn, för "vi vet inte vad det innebär att ha barn", våra är ju så snälla!

Lite svamligt kanske, men hoppas ni förstår vad jag vill ha fram!?

/Timsetim, mamma till 7.5 månaders bebisar

 

[Freddie]

Sv: Snälla, trygga, nöjda barn

Jag som bara har en bebis känner igen mig. Vikke sov hela nätter efter bara några veckor, är hur lätt som helst att ha att göra med. Antingen får jag höra att "Jag haft sån otrooolig tur", eller "Vänta, snart bryter helvetet löst", vilket jag inte anser vara en såndär väldigt trevlig inställning. Budskapet är alltid att bebisar blir som de blir av en slump, vad föräldrarna gör har absolut ingen betydelse tydligen...

 

[Björk]

Sv: Snälla, trygga, nöjda barn

Jag har inga barn själv. Men känner igen det där från vänner, släktingar och bekanta som berättat. Jag tror det mest är någon slags avundsjuka. Visst är barn olika; ni har väl haft lite tur och välsignats med "snälla barn", men det är klart att ni som personer också påverkar dem så att de är sådana. Med andra föräldrar är det inte alls säkert att det skulle vara "samma barn".

Jag vet många människor som säger "ja, det där verkar ju bra, men det är bara för att deras barn är så snälla! Med min Alice/Orvar så går det bara inte! Hän är alldeles för vild/olydig/livlig/argsint!" Och så ser man dem med barnen och kan se tydlig inkonsekvens eller barn som inte blir bekräftade eller barn som aldrig blir tillsagda/fostrade. Och då tänker jag bara ..... jaja.....:smirk:

 

[Timsetim]

Sv: Snälla, trygga, nöjda barn

Vikke sov hela nätter efter bara några veckor

Det var intressant. Får jag fråga om du ammat eller gett ersättning? Vi fick nämligen höra att anledningen till att våra barn sov och sover så bra är för att vi gav ersättning, någon annan förklaring finns inte.:smirk:

/Timsetim

 

[ameo]

Sv: Snälla, trygga, nöjda barn

Det var intressant. Får jag fråga om du ammat eller gett ersättning? Vi fick nämligen höra att anledningen till att våra barn sov och sover så bra är för att vi gav ersättning, någon annan förklaring finns inte.:smirk:

/Timsetim

Det är nog inte ersättningen i sig som gör att de sover bra, utan att de äter bra. Och om de flaskmatas och äter villigt så får de i sig lite större portioner på något kortare tid och håller sig då mättare längre = sover bra.

Detta är i alla fall MIN erfarenhet, efter att ha flaskmatat tre barn som sovit väldigt gott oavsett om de fått bröstmjölk eller ersättning i flaskorna.
Min svägerska var tvungen att sluta amma pga sina svåra mjölkstockningar. Hennes barn åt dåligt även med flaska och var "magbarn" (höna eller ägg?) och än idag, när de är 3 och drygt 4½, så sover de oroligt.

 

[FeelingGreen]

Sv: Snälla, trygga, nöjda barn

Tror att jag förstår hur du menar. Det som kunde ha varit en komplimang om det sades på rätt sätt blev istället någon slags beskyllning att du/ni har det för lätt...

Klart att dina barn är trygga av en anledning! Om någon antyder annorlunda, så ligger det nog en liten avundsjuka och gror...

 

[Bebben]

Sv: Snälla, trygga, nöjda barn

Sebastian började sova hela nätter 8 v gammal, och han äter ersättning. Det är först just den veckan som han faktiskt fick i sig större mängder av maten, och då sov han gott och länge direkt!

Nu är han 9½ v gammal, och äter 200-230 ml vid 23 på kvällen och somnar direkt efteråt. Sen vaknar han runt 06-07 och äter ytterligare ca 200 ml, och sen somnar han oftast om igen för att vakna runt 10 på förmiddagen. På dagen äter han fortfarande lite mindre och oftare, och är vaken ganska mycket.

(Apropå ditt ersättnings-inlägg)

 

[Mustasukka]

Sv: Snälla, trygga, nöjda barn

Jag tror att väldigt mycket beror på barnet.
Mina barn är väldigt olika.
Den första var väldigt lätt och helt okomplicerad från start, nu är han är riktigt vild, men trevlig och rolig och framförallt totalt oblyg.
Den andra var gnällig från start.
Han vill bli buren mycket, hatade att åka vagn och bil.
Han är visserligen bara 7 månader, men de är helt olika som bebisar.
Jag har betett mig likadant mot dem, så jag kan inte tänka mig att det beror på mig som förälder.
Jag tar inte åt mig för att Bastian var så lätt. Inbillar mig inte att det beror på mig.
Samma med Vincent, jag är övertygad om att det inte har med mig att göra att han inte är lika lätt.

Men har man lätta barn och vill tro att det är för att man är sån perfekt förälder så visst får man tro det.
Men man ska inte tro att barn som är mer komplicerade alltid är det för att föräldrarna inte vet hur man tar hand om sitt barn på bästa sätt.

 

[Miss M]

Sv: Snälla, trygga, nöjda barn

Det där är något vi fått höra till leda och jag tog nästan illa vid mig från början för jag tycker det låter fruktansvärt när någon säger till en att "ni har ju inget barn" "Är hon så där snäll jämt? " "ni vet inte vad det innebär att ha barn"
Vår tjej har alltid sovit hela nätter, hon är glad, nöjd och trygg
Förstår inte vad som driver folk till att kläcka ur sig så korkade kommentarer

 

[Björk]

Sv: Snälla, trygga, nöjda barn

Men man ska inte tro att barn som är mer komplicerade alltid är det för att föräldrarna inte vet hur man tar hand om sitt barn på bästa sätt.

Det tror inte jag heller. Men när man SER det; när man SER inkonsekvenser eller annat så måste man ju ändå få anse att det påverkar? Jag visste ju redan som 11-12åring att min kusin och jag hade väldigt olika föräldrar. Hennes föräldrar gav efter för tjat så hon rekommenderade mig till och med att "tjata" när jag fick nej. För mig var det fullkomligt främmande; det var ingen idé att tjata hemma. Jag vet att hon och jag som individer har mycket likheter i vår personlighet. Jag hade säkerligen blivit en tjatmaja jag med om mina föräldar liksom hennes hade vikt sig för tjatet.

Jag tror att alla föräldrar gör sitt allra bästa! Däremot så är väl just en väldigt bra talang att ha som förälder att kunna bemöta barnen olika beroende på just hur de är i sig själva. Ett mer otryggt barn behöver bemötas annorlunda för att bli "tuffare" än ett barn som är mer trygg i sig själv redan. Ett barn som är mörkrädd behöver hjälp att komma över det, den hjälpen behöver inte det icke mörkrädda syskonet. Det måste väl på nåt sätt vara kontentan av att vara förälder: att kunna anpassa sin fostran/påverkan efter vad barnet har för personlighet. För syskon blir ju föräldrarna olika oavsett om man medvetet beter sig olika mot dem eller ej. Bara en så enkel sak som att ditt första barn ju faktiskt var ensambarn först och sen fick ett syskon, medan den andra hade ett syskon från början gör ju att tillvaron skiljer sig för dem. Dessutom tror jag man lär sig något för varje barn... därför tror jag (hoppas!) att man faktiskt har lärt sig något bra från det första barnet som man kanske tar med sig till nästa barn. Den kunskapen gör kanske att man agerar annorlunda mot barn nr 2 till skillnad mot nr 1.

Kontentan är att jag tror du och jag pratar om olika saker. Du pratar om olikheter i beteenden hos barnen. Jag pratar om föräldrar som beter sig så att olikheterna förstärks.

 

[Timsetim]

Sv: Snälla, trygga, nöjda barn

Mina barn är väldigt olika.

Mina barn är väldigt olika i sina personligheter. Flickan vill ha mycket mer uppmärksamhet än pojken tex. Hon är väldigt tydlig med vad hon och vad hon inte vill. Han nöjer sig mer, når han inte leksaken så hittar han något annat att sysselsätta sig med tex, medan hon gallskriker till någon tar den till henne. Men ändå så får de samma "omdöme" båda två.

Den första var väldigt lätt och helt okomplicerad från start, nu är han är riktigt vild, men trevlig och rolig och framförallt totalt oblyg.

Men har man lätta barn och vill tro att det är för att man är sån perfekt förälder så visst får man tro det.

Klart att jag vill tro att jag är en bra förälder! Men om det nu är så att mina barn är så lätta. Varför är det något negativt med det? Varför är andra så missunnsamma?

När tycker du att man som förälder börjar påverka sina barn?

/Timsetim

 

[CillaW]

Sv: Snälla, trygga, nöjda barn

dina barn måste vara snälla för du verkar ha det så lätt.

Innebär det att barn som är gnälliga, sover dåligt etc, är elaka?

 

[FeelingGreen]

Sv: Snälla, trygga, nöjda barn

Innebär det att barn som är gnälliga, sover dåligt etc, är elaka?

Mina var jätteelaka båda två - de hade kolik i vars 4 månader...

Visst används ordet "snäll" om spädbarn på ett konstigt sätt?

 

[FeelingGreen]

Sv: Snälla, trygga, nöjda barn

Men man ska inte tro att barn som är mer komplicerade alltid är det för att föräldrarna inte vet hur man tar hand om sitt barn på bästa sätt.

Riktigt påpekande!

Trösterikt för en kolikbarnsmamma att höra...

 

[paradiset]

Sv: Snälla, trygga, nöjda barn

Självklart beror det på hur man är som förälder, MEN barn är personligheter! Och det sägs att FISKbarn dvs födda i slutet avfeb till slutet av mars,är de nöjdaste och mest okomplicerade drömmande små barnen. Min man är fisk och hans mamma förstår absolut inte varför mitt första barn var så krävande. Men idag är han inte krävande, tvärtom han är nu mycket lugnare än jämnåriga kompisen som var lugn första året istället! Allt kommer i sinom tid! Att min andra son nu 1 år är lugnare än brorsan är jag övertygad inte bara beror på mig som van morsa, han ÄR sådan helt enkelt. Håller man på med djuruppfödning som jag gör, så märker man snart att det inte är så mycket man själv påverkar utan de har sina medfödda personligheter från början.

 

[cirkus]

Sv: Snälla, trygga, nöjda barn

Alltså lite både och -

Vissa barn ÄR väldigt nöjda av sig själva, det är liksom deras personlighet. Medan vissa är missnöjda och svårare att få nöjd. Jag tror INTE att man rakt av kan säga att något dera är enbart föräldrarnas förtjänst. Att påstå det vore i princip att ge en rak höger till dem med brandbilsbarn - NI är dåliga....

Men samtidigt så tyckte jag som tvillingmamma till två små som var väldigt lättskötta att det jobbigaste var föreställningen hos nästan alla om hur JOBBIGT det måste vara. INte så kul att ens barn per definition skall vara jobbiga och jobbigt för dem så fort de började förstå nånting - att de lixom borde vara en belastning.

 

[Sar]

Sv: Snälla, trygga, nöjda barn

Alltså lite både och -

Vissa barn ÄR väldigt nöjda av sig själva, det är liksom deras personlighet. Medan vissa är missnöjda och svårare att få nöjd. Jag tror INTE att man rakt av kan säga att något dera är enbart föräldrarnas förtjänst. Att påstå det vore i princip att ge en rak höger till dem med brandbilsbarn - NI är dåliga....

Men samtidigt så tyckte jag som tvillingmamma till två små som var väldigt lättskötta att det jobbigaste var föreställningen hos nästan alla om hur JOBBIGT det måste vara. INte så kul att ens barn per definition skall vara jobbiga och jobbigt för dem så fort de började förstå nånting - att de lixom borde vara en belastning.

Amen

Säger någon "-oh, så jobbig det måste vara med två, jag är SÅ glad att jag bara fått en i stöten" igen så är jag rädd att smockan hänger i luften. Jag är så less på detta!
Vi har haft väldigt tur med "lätta" barn som sovit hela nätter sedan 2,5 månader och ätit bra men det är inget som säger att det håller i sig livet ut. Kanske de blir mer trotsiga än s.k. "brandbilsbarn"?!

Jag tror att barn som får äta och blir tröstade direkt de säger till och barn som klarar av att äta sig mätta och har magar som tål bröstmjölken/ersättningen oftast blir lugna och harmoniska bebisar. Har barnet något krångel med magen eller inte får i sig nog med mjölk är det nog lättare att barnet visar missnöje. Hur skulle man själv känna det med ständigt magknip eller att aldrig bli riktigt mätt?
Jag tror föräldrarnas "förträfflighet" inte kan påverka speciellt mycket vid så späd ålder, föräldrapåverkan syns nog senare i åldrarna.

 

[Inte_Ung]

Sv: Snälla, trygga, nöjda barn

Jag har tre barn och har fått höra det där varje gång.
De ammades, jag hade mycket mjölk och kunde i princip dränka dem i det.
Så de har sovit gott och varit lättsamma.

Snälla är väl inte rätt ord.
Jag skulle vilja säga att de har mått bra.
Vilket ju både beror på föräldrarna och omständigheterna.
Får de kolik så är det ju en omständighet som gör att de mår dåligt.
Men det är ju inte elaka de blir då.

 

[biffen]

Sv: Snälla, trygga, nöjda barn

Jag har två väldigt olika barn, redan från födseln.
En lugn, trygg, nöjd och en missnöjd, skrikande. De har
helt olika sätt att "ta" världen än idag.

En är självgående och behöver bara vägledas och stöttas lite.
Hon lär sig mycket genom att hon är inte rädd att fråga eller att göra fel. Hon är öppen, spontan och generös.

Den andra är i behov av stöd i många situationer, är blyg, vill inte göra fel. Vill kunna allt själv från början och vill inte be om hjälp.

Jag ser dem för de olika individer de är och ger dem det jag tror mig se att de behöver.

De uppfattas nog båda som "snälla" men kan vara riktigt jobbiga båda två på hemmaplan, fast på helt olika sätt.

Sanningen är att om man har "lätta" barn så har man ingen aning om hur det är att ha ett "svårt" barn. Med barn ett är det lätt att man tycker att man är suverän på att läsa barnet och vara en duktig förälder.

Tyvärr innebär denna synen ofta att man ser ner på dem som har svårare barn. Den insikten att det inte är enbart föräldrainsatsen som avgör om barnet är lätt eller svårt kan man inte få om man inte upplever den själv.

Tror att personer som uttrycker sig som de på BVC gjorde bara vill poängtera att det kanske inte är så enkelt med alla barn, som ni har det, och att ni ska känna er lyckligt lottade.

 

[Petronilla]

Sv: Snälla, trygga, nöjda barn

Jag tror att det grundar sig i avundsjuka! För jag kan säga att jag är så grymt avundsjuk på dem som verkar ha det lätt med sina barn.

Jag gjorde en tråd om Brandbilar och mmmbarn när jag hade det som värst med sonen.

Den här gången är jag lite mer beredd på att det kommer att vara döjobbigt och alllt som är bättre än det är bra!

Men barnen är inte elaka eller snälla. De visar ju sina behov. De råkar bara bli som de blir.

Jag älskar min son över allt annat trots att det var kämpigt i början och jag kände mig som en fullkomlig idiot.