Småsyskon – hur ska jag göra?

[moster]

Fast det är ju inte det som är problemet?

Fast jo en del var ju att han nu följer diskurs dag som natt efter att ha kollat på någon spökvideo? Nu har ju Diskurs svarat att det var en engångs händelse med spökvideon så då är det ju inget att prata om...

 

[Vira]

Blir förstås bara en pytteliten del av problemet, men kan det inte gå att begränsa maxvolymen på skärmen med en app eller så? Om han accepterar det utan att det blir för stor fight, och om det går att göra så att han inte själv kan höja ljudet.

 

[Raderad medlem 19815]

Blir förstås bara en pytteliten del av problemet, men kan det inte gå att begränsa maxvolymen på skärmen med en app eller så? Om han accepterar det utan att det blir för stor fight, och om det går att göra så att han inte själv kan höja ljudet.

Jag har bara hittat att det fungerara när hörlurarna är isatta och då genom inställningar på surfplattan. Med resultatet då att hörlurarna inte användes.

 

[Raderad medlem 19815]

Uppdatering:

Efter samtal med sköterska på bup har vi sänkt storebrors medicindos till en tredjedel och kvällarna är mycket bättre nu, hans oro och ångest för att medicinen går ur kroppen är borta och han är sitt vanliga glada jag. Han behöver sitta i lugn och ro en timme eller så när vi kommit hem efter fritids men sen går det ganska lätt att stänga av och göra något annat. Han fick också ett par nya hörlurar i födelsedagspresent och dem använder han gärna än så länge.

Som den kravställande välutbildade medelklassförälder jag är har jag tjatat till mig en samtalstid hos kurator på bup, vi ska dit nästa vecka. Vi ska då ta upp skärm generellt men främst vid måltider, han äter alla sina måltider i soffan med plattan som sällskap.

Angående lillebror hade jag ett samtal med bvc-sköterska och det gick väldigt bra. Hon förstod att med storebror är det lite krångligare för oss än för många andra. Hennes grundtips var ändå att bestämma sig och stå fast vid det, så det gjorde vi och det har gått bättre än jsg trodde, förmodligen för att han märker att vi menar vad vi säger.

Så sammanfattningsvis är det mycket bättre främst tack vare minskad medicindos och klok bvc-sköterska. Tack alla för ert engagemang!

 

[Petruska]

Uppdatering:

Efter samtal med sköterska på bup har vi sänkt storebrors medicindos till en tredjedel och kvällarna är mycket bättre nu, hans oro och ångest för att medicinen går ur kroppen är borta och han är sitt vanliga glada jag. Han behöver sitta i lugn och ro en timme eller så när vi kommit hem efter fritids men sen går det ganska lätt att stänga av och göra något annat. Han fick också ett par nya hörlurar i födelsedagspresent och dem använder han gärna än så länge.

Som den kravställande välutbildade medelklassförälder jag är har jag tjatat till mig en samtalstid hos kurator på bup, vi ska dit nästa vecka. Vi ska då ta upp skärm generellt men främst vid måltider, han äter alla sina måltider i soffan med plattan som sällskap.

Angående lillebror hade jag ett samtal med bvc-sköterska och det gick väldigt bra. Hon förstod att med storebror är det lite krångligare för oss än för många andra. Hennes grundtips var ändå att bestämma sig och stå fast vid det, så det gjorde vi och det har gått bättre än jsg trodde, förmodligen för att han märker att vi menar vad vi säger.

Så sammanfattningsvis är det mycket bättre främst tack vare minskad medicindos och klok bvc-sköterska. Tack alla för ert engagemang!

Råkade se den här tråden nu, och det sammanfaller med att jag lyssnar på Malena Ernmans bok. Hon har två döttrar, den ena har asperger, den andra verkar nästan ha adhd, men har ganska mycket av ganska många diagnoser, fast inte full pott på någon, så att säga.

Jag fastnade i boken med rätt mycket smärta, främst för att de ilskeutbrott barnet utan tydlig diagnos har är första gången jag läser om ilskeutbrott som är på samma nivå som den jag är van vid från barn och tonåringar. Folk påstår ju ofta att deras barn är arga, men jag ser ingen ilska. Lätt upprördhet, möjligen. Kanske ett boktips för dig?

Om ditt barn med adhd blir arg på det viset, förstår jag till fullo om skärmregler och annat känns orealistiskt. Men då tänker jag ändå att det borde vara möjligt att sätta lite gränser kring lillens tid framför olika skärmar? Om han inte (också?) är så där väldigt explosiv, då. Med "vanliga" barn, verkar ju strider vara värda att ta. Med "vanliga" barn verkar inte hela familjen vara i behov av vilohem efter att föräldrarna försökt bestämma något som inte funkade för barnen. (Mitt plastBARNBARN är "vanlig" på det viset. Jag är helt förundrad. Jag har aldrig varit med om något så lättvindigt som att hänga med hen.)

 

[Raderad medlem 19815]

Råkade se den här tråden nu, och det sammanfaller med att jag lyssnar på Malena Ernmans bok. Hon har två döttrar, den ena har asperger, den andra verkar nästan ha adhd, men har ganska mycket av ganska många diagnoser, fast inte full pott på någon, så att säga.

Jag fastnade i boken med rätt mycket smärta, främst för att de ilskeutbrott barnet utan tydlig diagnos har är första gången jag läser om ilskeutbrott som är på samma nivå som den jag är van vid från barn och tonåringar. Folk påstår ju ofta att deras barn är arga, men jag ser ingen ilska. Lätt upprördhet, möjligen. Kanske ett boktips för dig?

Om ditt barn med adhd blir arg på det viset, förstår jag till fullo om skärmregler och annat känns orealistiskt. Men då tänker jag ändå att det borde vara möjligt att sätta lite gränser kring lillens tid framför olika skärmar? Om han inte (också?) är så där väldigt explosiv, då. Med "vanliga" barn, verkar ju strider vara värda att ta. Med "vanliga" barn verkar inte hela familjen vara i behov av vilohem efter att föräldrarna försökt bestämma något som inte funkade för barnen. (Mitt plastBARNBARN är "vanlig" på det viset. Jag är helt förundrad. Jag har aldrig varit med om något så lättvindigt som att hänga med hen.)

Ska kolla upp det, tack! Nej, det är lättare med lillebror, han är inte i närheten av någon diagnos. Men han dras mot storebrors platta när han sitter med sin, och storebror vill sitta i vardagsrummet , inte på sitt rum. Men som sagt är det lättare att ta plattan från storebror nu pga medicinändringen och då blir det också lättare med lillebror.

Storebror är i grunden en väldigt glad person men han agerar lätt och starkt på sina känslor och är oflexibel och kravkänslig.

 

[Petruska]

Ska kolla upp det, tack! Nej, det är lättare med lillebror, han är inte i närheten av någon diagnos. Men han dras mot storebrors platta när han sitter med sin, och storebror vill sitta i vardagsrummet , inte på sitt rum. Men som sagt är det lättare att ta plattan från storebror nu pga medicinändringen och då blir det också lättare med lillebror.

Storebror är i grunden en väldigt glad person men han agerar lätt och starkt på sina känslor och är oflexibel och kravkänslig.

Ja, bäst är ju om ingen av dem sitter över skärmar hela tiden.

Men det är ju också bäst att slippa ha ett raseri i hemmet. Skönt att det funkar bättre nu.

 

[Raderad medlem 19815]

Ja, bäst är ju om ingen av dem sitter över skärmar hela tiden.

Men det är ju också bäst att slippa ha ett raseri i hemmet. Skönt att det funkar bättre nu.

Ja, det är en stor lättnad.

 

[Kattennizze]

Ska kolla upp det, tack! Nej, det är lättare med lillebror, han är inte i närheten av någon diagnos. Men han dras mot storebrors platta när han sitter med sin, och storebror vill sitta i vardagsrummet , inte på sitt rum. Men som sagt är det lättare att ta plattan från storebror nu pga medicinändringen och då blir det också lättare med lillebror.

Storebror är i grunden en väldigt glad person men han agerar lätt och starkt på sina känslor och är oflexibel och kravkänslig.

bra kämpat verkligen. Jag vet hur tufft det är!

 

[Raderad medlem 19815]

bra kämpat verkligen. Jag vet hur tufft det är!

Tack!

 

[Raderad medlem 19815]

Råkade se den här tråden nu, och det sammanfaller med att jag lyssnar på Malena Ernmans bok. Hon har två döttrar, den ena har asperger, den andra verkar nästan ha adhd, men har ganska mycket av ganska många diagnoser, fast inte full pott på någon, så att säga.

Jag fastnade i boken med rätt mycket smärta, främst för att de ilskeutbrott barnet utan tydlig diagnos har är första gången jag läser om ilskeutbrott som är på samma nivå som den jag är van vid från barn och tonåringar. Folk påstår ju ofta att deras barn är arga, men jag ser ingen ilska. Lätt upprördhet, möjligen. Kanske ett boktips för dig?

Om ditt barn med adhd blir arg på det viset, förstår jag till fullo om skärmregler och annat känns orealistiskt. Men då tänker jag ändå att det borde vara möjligt att sätta lite gränser kring lillens tid framför olika skärmar? Om han inte (också?) är så där väldigt explosiv, då. Med "vanliga" barn, verkar ju strider vara värda att ta. Med "vanliga" barn verkar inte hela familjen vara i behov av vilohem efter att föräldrarna försökt bestämma något som inte funkade för barnen. (Mitt plastBARNBARN är "vanlig" på det viset. Jag är helt förundrad. Jag har aldrig varit med om något så lättvindigt som att hänga med hen.)

Förresten, varför smärta? För att det kändes hopplöst när du var där?