Sv: Smärtlindring vid förlossning
Inför mitt tredje barns förlossning kände jag att jag hade ganska klara önskemål om hur jag ville ha det. Först bad sedan ackupunktur sedan lustgas sedan eda. I den ordning blev det också men lite snabbare insatt än jag hade önskat tidigare. Badet, som varit himmelskt och öppnat mig fullt med andra barnet, var allt annat än skönt denna gången. Jag prövade ackupunktur utan verkan (hittade nålarna i håret dagen efter). På vägen från badet gick vattnet som var grönt av foster bajs. Därför dick jag ligga ner resten av förlossningen pga fosterövervakning. Jag krävde eda med en gång antingen jag var öppen tillräckligt eller ej. Men då var jag öppen 4cm. Lustgasen var min räddning från badet och hela förlossningen. Jag fick suga så mycket jag ville och när jag ville. När de la edan så kändes det knappt pga lustgasruset. Edan var kanon. Jag kunde vila ett par timmar. När de sista cm var kvar så var lustgasen min räddning. Helt kanon! Men som jag tror Welsh skrev: man kom ju tidigt i värkarbetet i håg hur ont det skulle göra, det gjorde att jag liksom inte väntade ut den annalkande smärtan för att försöka klara sig utan smärtlindrin. Istället krävde jag smärtlindring på en gång. Fast jag önskat att jag hållit ut mer för att varit mer närvarande. Men smärtan är ju obeskrivbar. Minns att jag direkt skulle se till att mina egna döttar slapp detta och skulle kräva kejsasnitt när det var dags för dem.