Småbarn och skaffa valp

[Poison-heart]

Jag och sambon har diskuterat fram och tillbaka hur vi ska göra när det kommer till att skaffa valp. Vi har på hyfsat kort tid (drygt 1 år) fått ta bort båda våra hundar. Först lapphunden pga aggressivitet mot både vuxna och barn men när hon bet efter sonen utan att han ens sökte kontakt hos henne fick vi nog. Jack Russelln fick vi ta bort pga ålder.
Nu är vi ”hundlösa” och jag tycker ju det är supertråkigt. Samtidigt som vi har ett hektiskt liv med en snart 6 månaders och en 2,5 åring samt hans 7 och 9åring varannan vecka. Vi har redan bestämt att vi ska ha en dansk svensk gårdshund och har även hittat en uppfödare vi har bestämt oss för.
Men den stora frågan i det här är när ska man ge sig på att skaffa en valp? Vissa verkar ju tycka att det är smidigt under föräldraledigheten då man är hemma osv. Själv tror jag det blir för jobbigt att uppfostra en valp samtidigt som man har två småbarn. Hur har ni gjort? När har ni tyckt att barnen varit stora nog? Såklart beror det ju både på hund och barnen. 2,5-åringen kan man ju ändå prata med och han förstår bättre och bättre hur man ska bete sig runt hundar.

 

[FengurLaugar]

Vi skaffade valp när vår yngsta dottern var 7 månader ungefär, äldsta dottern var 3,5 år. Det var perfekt, för oss, det kanske det inte hade varit för någon annan.

 

[WildWilma]

Vi tog hem vår valp förra året när dottern var 13 månader. Vi var hemma båda vuxna i 7 veckor och det var nog rätt skönt en hade koll på valpen och en på barnet. Vår valp var liksom många valpar är överjävlig på att bitas och tacklas och det är svårt för barn att hantera när de blir "attackerade". Det var väldigt välbehövligt att ha ställen att "stänga undan" valpen på.

När valptänderna väl ramlat ut så blev det nästan tvärtom att barnet var på valpen och skulle pilla, dra i svansen osv. "Valpen" är numera aldrig på barnet för annat än att sno ätliga saker.

För en del är det säkert inte så svårt med liten valp och barn och för andra väldigt svårt. Valpen växer ju tack och lov upp snabbt och de äldre barnen kanske kan hjälpa till att ta ut den för att kissa osv.

 

[Poison-heart]

Vi tog hem vår valp förra året när dottern var 13 månader. Vi var hemma båda vuxna i 7 veckor och det var nog rätt skönt en hade koll på valpen och en på barnet. Vår valp var liksom många valpar är överjävlig på att bitas och tacklas och det är svårt för barn att hantera när de blir "attackerade". Det var väldigt välbehövligt att ha ställen att "stänga undan" valpen på.

När valptänderna väl ramlat ut så blev det nästan tvärtom att barnet var på valpen och skulle pilla, dra i svansen osv. "Valpen" är numera aldrig på barnet för annat än att sno ätliga saker.

För en del är det säkert inte så svårt med liten valp och barn och för andra väldigt svårt. Valpen växer ju tack och lov upp snabbt och de äldre barnen kanske kan hjälpa till att ta ut den för att kissa osv.

Ja det var lite så jag tänkte, att det kan bli lite svårt för barnen när valpen kommer och vill busa och bitas. Jag märkte när vi besökte uppfödaren som hade valpar att sonen på 2,5 år hade lite svårt att tackla en busig valp som hoppade upp i famnen på honom och nafsade. Han tyckte det var roligt en stund men sen fick han nog och då är jag rädd att han ska bli för hård. Men sånt lär sig ju barnen efter hand.

 

[Lingon]

Det beror så mycket på hur ni är i familjen. Ert engagemang i hunden, hur barnen är osv.

 

[nejlica]

Ja det var lite så jag tänkte, att det kan bli lite svårt för barnen när valpen kommer och vill busa och bitas. Jag märkte när vi besökte uppfödaren som hade valpar att sonen på 2,5 år hade lite svårt att tackla en busig valp som hoppade upp i famnen på honom och nafsade. Han tyckte det var roligt en stund men sen fick han nog och då är jag rädd att han ska bli för hård. Men sånt lär sig ju barnen efter hand.

Fast det kan de nog ha svårt med rätt långt upp i åldern tänker jag? Det kanske rent av kan vara lättare när barnen är så pass små att de ändå ska bäras (den yngsta) och ständigt passas osv. Jag hade nog med ditt utgångsläge tänkt att det var lättare nu, än när yngsta är 1,5 och bägge barnen hittar på olika hyss och springer åt olika håll liksom. Ska man "vänta ut" att barnen blir större tänker jag att yngsta kanske i så fall behöver bli i alla fall 4-5 för att det faktiskt ska bli enklare. Och det ligger ju i så fall ganska långt bort.

Det finns inte på kartan att ta en lite äldre omplacering och slippa den värsta valptiden?

 

[Dorinda]

Vuxen omplacering?

 

[WildWilma]

Ja det var lite så jag tänkte, att det kan bli lite svårt för barnen när valpen kommer och vill busa och bitas. Jag märkte när vi besökte uppfödaren som hade valpar att sonen på 2,5 år hade lite svårt att tackla en busig valp som hoppade upp i famnen på honom och nafsade. Han tyckte det var roligt en stund men sen fick han nog och då är jag rädd att han ska bli för hård. Men sånt lär sig ju barnen efter hand.

Man kan nog inte räkna med att barn och valp ska ha något utbyte av att umgås de första månaderna och de bör kunna separeras vid behov. Eftersom både barn och valp behöver en närvarande vuxen men kanske inte kan vara på samma ställe hela tiden så har jag svårt att se framför mig att vara ensam vuxen med två så små barn och en liten valp. Man behöver ju även hinna bygga på sin relation med valpen också samt lära den lite grundläggande saker. Ett väl fungerande brytkommando är guld värt när man har både valp och barn exempelvis. Inkallning och byteshandel är också oerhört användbart.

Kan både du och din man vara hemma iaf 6-8 veckor så är det helt plötsligt ett mycket mer hanterbart läge. Där kan man ju nyttja att det ena barnet inte är ett år för då har ni ju rätt att vara föräldralediga samtidigt båda två. Dubbeldagar har man ju vara 30 men den ena eller båda kan ju vara hemma utan ersättning. Alt att den ena har semester när den andra är föräldraledig (så gjorde vi).

 

[Ainon]

Vi skaffade valp när dottern var 6 månader, det fungerade utmärkt. Hoppas kunna skaffa valp igen när lillebror är runt den åldern.

 

[Poison-heart]

Fast det kan de nog ha svårt med rätt långt upp i åldern tänker jag? Det kanske rent av kan vara lättare när barnen är så pass små att de ändå ska bäras (den yngsta) och ständigt passas osv. Jag hade nog med ditt utgångsläge tänkt att det var lättare nu, än när yngsta är 1,5 och bägge barnen hittar på olika hyss och springer åt olika håll liksom. Ska man "vänta ut" att barnen blir större tänker jag att yngsta kanske i så fall behöver bli i alla fall 4-5 för att det faktiskt ska bli enklare. Och det ligger ju i så fall ganska långt bort.

Det finns inte på kartan att ta en lite äldre omplacering och slippa den värsta valptiden?,

Uppfödaren har inga valpar tillgängliga nu i vår och det känns som vi måste veta ca ett halvår innan så hon kan planera in med alla valpköpare osv. Herregud vilka köer det är på valpae
En tanke var fram i sommar/höst när minsta hunnit bli ett år och sonen 3 år. Fast tycker ändå det är så svårt att planera och veta vilka faser barnen går igenom just då och hur krävande dom är. Jag tänker en tre-åring kan ju kommunicera bra och är lättare på det viset. En ettåring sliter ju i allt den kommer åt...

Jag hade gärna kunnat tänkt mig en äldre omplacering men då känns det väldigt viktigt att hunden funkar med små barn och min erfarenhet är att hundar som inte vant sig med små barn sen valptiden kan ha svårt att vänja sig när de blir äldre.

 

[Kilauea]

Vår labbe börjar bli äldre och vi pratade så sent som igår om när det är läge för ny hund. Tidigast om två år, känner vi nu. När yngsta hunnit bli 2,5 och äldsta närmare 5 år.
Visst känns det praktiskt på ett sätt när man ändå är hemma föräldraledig, men jag skulle inte ha orken för valp nu.

 

[jeennnnyy]

Uppfödaren har inga valpar tillgängliga nu i vår och det känns som vi måste veta ca ett halvår innan så hon kan planera in med alla valpköpare osv. Herregud vilka köer det är på valpae
En tanke var fram i sommar/höst när minsta hunnit bli ett år och sonen 3 år. Fast tycker ändå det är så svårt att planera och veta vilka faser barnen går igenom just då och hur krävande dom är. Jag tänker en tre-åring kan ju kommunicera bra och är lättare på det viset. En ettåring sliter ju i allt den kommer åt...

Jag hade gärna kunnat tänkt mig en äldre omplacering men då känns det väldigt viktigt att hunden funkar med små barn och min erfarenhet är att hundar som inte vant sig med små barn sen valptiden kan ha svårt att vänja sig när de blir äldre.

Jag skulle aldrig orka ha små barn och hundvalp samtidigt, men då är jag heller ingen inbiten hundmänniska, hade säkert känt annorlunda om jag tyckte det var viktigt att ha hund.
Mina barn är 2,5 och snart 5. Man kan tänka att det borde vara lugnare nu, men i verkligheten har det aldrig varit så kaosigt som nu. Den lille har alltid varit väldigt lättsam och tagit allt med ro, men verkar kommit underfund med att han blir överkörd, han o syskonet (som man kan tycka borde vara förståndig..) bråkar flera ggr om dagen. Och bråkar de inte är de ändå allmänt vilda. Tanken på en hundvalp i ”kaoset” ger mig panik så skulle säga att bara för barnet blir tre är det ingen garanti för att det alltid är resonabelt och finns nog ingen optimal ålder. Om det är lämpligt eller ej bereor nog mest på hur gärna man vill ha hund.

 

[Sofie.S]

Mina barn var 2 och 3,5 år när jag skaffade första mastiffvalpen och nästan 5 och 6,5 år när jag skaffade andra mastiffvalpen.
Tyckte det var lättare med första valpen för då bjöd inte barnen in till lika mycket lek som de gjort med andra valpen. Dock fick jag tidigt med första valpen lära honom att inte springa omkull barnen men det hände bara två gånger, sen har han varit super försiktig med dem.

En klar fördel med valp och småbarn är att de får växa upp tillsammans. Mina barn har så fina band till hundarna idag.

Kort på äldsta mastiffen som valp med tvååringen. De har idag nästan tre år senare samma fina band.

 

[Is]

Skaffade valp när sonen va 5 månader.
Har uppskattar grindar..... grindar i alla dörröppningen

Så här: barn och valp kräver lite mer planering än bara det ena eller det andra MEN jag skulle inte vilja byta bort den tiden jag hade med valp och bebis. Dom växte liksom ihop och har gjort allt tillsammans.
Jag har bilder på diverse bus dom 2 hittat på, men finaste bilden är när sonen började lära sig och stå/gå - hunden fanns alltid vid sonens sida och han höll hårt i henne för att få stöttning.

Idag är dom 4år och hunden har gått från att agera syskon till att vara ständig barnvakt.

Det fanns stunder när det va väldigt rörigt. Typ valpen kissade inne så sprang ut med valpen men de sekunderna ja va ute med valpen han bebis krypa till kisset för att "hjälpa till att torka".
Men överlag gick det bra

 

[superstar]

Vi köpte en valp i vintras, strax före jul. Hade då en knappt 2-åring och en 5,5-åring. En äldre hund finns också vilket kanske underlättar en del. Det har gått sååå bra!! Vad som också underlättar är att vi bor med stor inhängnad tomt och alltså kan släppa ut hundarna själva (inte första veckorna såklart). Vi har mycket grindar, till vardagsrum, lekrum och trappan... Stora dottern funkar så bra med valpen, leker gärnet med henne och försöker träna lite. Lilla dottern tycler väl att valpen är lite jobbig ibland men har lärt sig hur hon ska hantera det. Men allt beror ju såklart på vem man är, vilka barn man har, vilka förutsättningar man har, vilken valp man får...

 

[Sunshine]

Vi fick hem vår labradorvalp samma vecka som jag fick reda på att jag var gravid, han var 9 månader när våra tvillingar föddes. Det var inte helt lätt alla gånger, med superaktiv ung hund och två små bebisar och ingen familj i närheten men det gick det med.
Vi hade trädgård så kunde släppa ut hunden där, alla barnens sovtider på dagtid spenderades i vagn på hundpromenader (Mao ingen vila för mig ) och under en lång period hade vi hjälp att gå ut med hunden 3-4 ggr per vecka så att han fick springa av sig rejält och leka med andra hundar. Samma person var också hundtränare, och tog med hunden till lydnadsklasser en gång i veckan. Det underlättade!
Barnen är nu 13 år och hunden fyller 14 om några veckor, men trots att de har vuxit upp tillsammans så har barnen ett mycket starkare band till vår andra hund som vi köpte för tre år sedan. De har varit mkt mer involverade i den, har kunnat göra mycket mer med den, antagligen för att de var äldre och mer kapabla.

Jag tror inte att jag valt att ha valp och bebis samtidigt igen, det är rätt skönt att kunna koncentrera sig på en sak i taget och inte alltid behöva ha ögon i nacken!

 

[lil-sis]

Jag tror inte att jag valt att ha valp och bebis samtidigt igen, det är rätt skönt att kunna koncentrera sig på en sak i taget och inte alltid behöva ha ögon i nacken!

Min unge är 4 och nu skulle valp vara lagom just för att han inte måste passas i samvaro med djur på samma sätt längre (han har alltid varit försiktig men ändå). Och nu går han att lämna ett par minuter medan kisande valp lyfts ut i trädgården.

 

[Poison-heart]

Så intressant att läsa hur ni andra tänkt och gjort! Som ni säger så beror det ju på så många saker ; hur barnen är, hur valpen är, hur närvarande sambon är och hur gärna man vill ha valp.
Med första barnet hade jag aldrig ens tänkt tanken på en valp. Nu med andra så hade det nog funkat som läget är nu, även om det skulle bli svettigt ibland. Samtidigt känner man ju att när man tar hem valpen vill man ha tid att träna ordentligt och allt det där och för oss är det nog trots allt bättre att avvakta lite till. Sambon har heller ingen möjlighet nu att vara hemma samtidigt som mig.
Den som väntar på något gott... sägs det ju