Slutspurta i livskrisen

TW: Vikt, självhjälp, klyschor, detaljrikedom

Det har hänt flera gånger på kort tid att jag har skrivit ett inlägg på Bukefalos och det har hjälpt mig att plötsligt komma på lösningen på ett problem eller ta tag i att göra något som jag har skjutit på, så nu vill jag se om jag kan massproducera den effekten med hjälp av en dagbokstråd. Det känns rimligt att det skulle kunna fungera - det hjälper att läsa mina egna ord som om någon annan hade skrivit dem och så känner jag mig redovisningsskyldig inför verkliga och inbillade läsare. Helt utöver att jag skulle kunna få smarta tips.

Bakgrund:
De senaste två åren har jag bytt jobb från ett som höll på att bränna ut mig, skilt mig, renoverat/låtit renovera delar av lägenheten, hjälpt en förälder med ett större projekt i hemmet och säkert något mer som jag inte kommer ihåg nu. Fyllde jämnt också och det sätter jag stort symbolvärde på. Födelsedagar påminner mig om att livet inte varar för evigt och sådana påminnelser krävs för att jag inte bara ska skjuta upp allt i evigheter.

Nuläge resp. mål:
Jag är nästan klar med livskrisen som kan få samlingsnamnet "förbättra typ allt", men utvecklingen har avstannat. Innan jag känner att jag har kommit ut på andra sidan vill jag
- Styra upp mina vanor/rutiner inklusive träning
Jag trivs bäst när livet går till ca 80% på rutin så att saker blir gjorda men jag slipper tänka på det och istället kan fundera på annat. Så har det ... inte varit under den här perioden.
- Styra upp ekonomin
Det är ingen risk för Lyxfällan men jag har börjat slentrianspendera mer än vad jag är bekväm med.
- Piffa klart lägenheten
T ex färdigställa väggarna i vardagsrummet och sen möblera det, hänga upp lite fler tavlor här och var, röja ut mer av saker som jag inte längre behöver ...
- Piffa till mig själv samt inse att jag redan är ganska snygg
D.v.s. dels praktiskt engagera mig i några lågt hängande utseendemässiga frukter, dels jobba på min inställning.
- Gå ner 20 extrakilon
De har smugit sig på och jag trivs inte med att vara så här stor/tung, ens utan utseendeeffekten. Orkar mindre och hade behövt byta ut mer än halva garderoben till större storlekar.
- Komma igång med att dejta igen
Det känns deppigt och orättvist att vänta med det tills allt ovanstående är klart, så tidigare än så i alla fall. Men kanske inte genast.

Förutsättningar:
Egentligen riktigt bra när jag tänker på det! Jag har ordentligt med fritid, ekonomiska marginaler, har pluggat konsumentbeteende(/-påverkan) och ledarskap, följer smarta motiverande konton på både Facebook och Instagram... men jag brukar glömma kurslitteraturen och ta skärmdumpar av mina favorittips på nätet och sen aldrig titta på dem igen. Ett bra första steg kan ju vara att samla några favoriter i en mapp så att jag kan skriva här om vad jag (inte) gör, leta upp ett applicerbart tips i mappen och sen testa.

Två utmaningar är att jag lätt blir överväldigad av hur mycket jag "borde" eller skulle kunna göra, samt slås av perfektionism. Jag kan inte göra allt och jag kan inte göra det perfekt så då gör jag inget alls istället. Det är precis så knäppt som jag inser när jag skriver ut det så här, så nu har jag valt dagens pepp.

Så, jag har ingen detaljerad och färdig plan. Att försöka skapa en sådan vore ett hinder i sig. Jag har några preliminära tankar och ett antal mer eller mindre relevanta frågeställningar att utgå ifrån, så får jag utvärdera längs vägen.

PAQ (potentially asked questions):
Q: Allt du har tänkt göra (renovering, vikt/träning, dejting, röja, vanor...) finns i olika befintliga trådar. Varför inte skriva i dem istället?
A: För att jag vill skriva oftare och mer än vad någon skulle vara intresserad av att läsa i de trådarna. Dessutom vill jag behålla helheten på ett och samma ställe. De olika delarna kommer helt säkert att påverka varandra och då vill jag kunna skriva om det utan att det blir OT.

Q: Du har ju gjort ganska mycket redan, om du känner ett motstånd nu så kanske det är för att du behöver en paus?
A: Det har hunnit gå rätt lång tid sedan jag hade utbrändhetskänningar. Mitt "nya" jobb är inte nytt längre och arbetsbelastningen är väldigt rimlig. Sedan början av sommaren är jag oförskämt utvilad, och under genomsnittsdygnet har jag många timmar av Netflix/slösurfande att ta av.

 

[Yeah but]

Vanor/rutiner som tema idag då, inklusive och med extra fokus på träning.

Jag har börjat träna lite redan, på ett gym i närheten som har en Egym-cirkel. Skrev om den i en annan tråd när jag bara hade varit på introduktion och sen aldrig mer kommit tillbaka. Vad hände? Jo, efter introt visade instruktören den tillhörande appen som i det läget framstod som ganska obligatorisk. Där kunde man bland annat se sin "BioAge", vilken i mitt fall visade sig vara ungefär min dubbla verkliga ålder. "Jahaaa ja men det här känns verkligen som något som jag kommer att vara bra på, kul!" sa jag, inte, och så blev det aldrig av att jag gick dit igen på över ett år.

Jag tänkte inte igenom anledningarna särskilt rationellt då men det var mitt i relations- och jobbkrisen och jag orkade inte med ytterligare en "spännande utmaning" i form av något som skulle vara skitjobbigt samtidigt som jag började 200 m efter resten i ett 100 m-lopp. Men friskvårdsbidraget är ju ett jättebra sätt att finansiera oanvända gymkort så jag fortsatte betala, vilket i sin tur sänkte ribban för att faktiskt komma tillbaka den här senaste gången.

Jag har tränat i liknande cirkellösningar tidigare och verkligen gillat det. Det är enkelt och repetitivt, man behöver inte ställa in maskinerna, man behöver inte köa för alla flyttar till nästa station i samma tempo, man behöver inte tänka ... Förut har jag slutat för att maskinerna inte gick att öka motståndet på så jag "växte ur" dem och bytte till mer utmanande träningsformer (som jag sedan tröttnade på och slutade med för att återgå till stillasittande). Egym testar min styrka vart sjätte besök och ökar sitt motstånd för att passa den nya nivån. The sky is the limit! Eller eventuellt kommer det så småningom att bli för tråkigt, men allra minst fram till nyår borde det här fortsätta fungera jättebra.

PAQ
Q: Kommer alla stycken att inledas med "Jag" framöver?
A: Troligtvis inte 100% men den absoluta majoriteten, förutspår jag. Det kommer att vara en extremt självcentrerad tråd och fokus kommer aldrig att ligga på vacker text.

forts. vanor/rutiner
Okej, så just nu känner jag inget motstånd gällande träningen. Har kört introprogrammets 24 pass och precis börjat på mitt första självvalda program som heter Muskeluppbyggnad. Maskinerna har ökat motståndet litegrann efter varje styrketest och redan efter 15-20 pass av introprogrammet började jag se mina armmuskler genom extrafluffet och det var en väldigt glad överraskning. (Min BioAge - som nuförtiden verkar högst frivillig att bry sig om - är fortfarande högre än min verkliga ålder, men kanske 10% istället för 100.)

Men några frågeställningar på vägen till att göra en långsiktig plan för det här då, så att jag kan sluta fatta beslut om det och bara utföra:
- Vilka dagar är det allra bäst att träna?
- Vilka tider?
- Vid vilken klädstorlek är det värt att investera i gymkläder som t.ex. andas och inte skapar ett bomullsväxthus där man ångar i sin egen svett?
- Efter hur många gymbesök kommer jag att råka ut för att en tant brölstönar? Hittills har det bara varit gubbar.

Har alltså inga svar ännu men lägger in dagens peppbild som en ledtråd.

Sen gäller det bara att inte somna mitt i förmiddagsjobbet.

 

[Yeah but]

Ekonomi brukade vara ett av mina favoritintressen (haha ja, på riktigt) men nu har jag helt tappat det. Varför då? En gång var jag på möte med en gymägare vars ställe jag eventuellt ville börja träna på. Han sa ungefär "Folk tror att motivation leder till framgång, men det är precis tvärtom!" Det kändes inte helt vetenskapligt (jag skulle gissa att motivation också leder till framgång, förutsatt att det först gör att man agerar konstruktivt) men jag kan också se att framgång leder till motivation. Och att utebliven framgång kan leda till bristande motivation, vilket är mer relevant för mig i det här fallet.

Min lön är bra, jag har varken häst, barn, bil, några regelrätta hobbies eller något annat som regelbundet kostar pengar. Därför lade jag tidigare undan ganska mycket. Under "kristiden" fick jag först och främst ta över och börja betala boendet själv. Det hade jag råd med, vilket är ett privilegium, men så klart är det dyrare än att dela det på två. Sen har jag magiskt lyckats med att handla för nästan hela resten av inkomsten.

Vissa saker är t.ex. vitvaru- och hantverkarfakturor och förhoppningsvis värdehöjande, men den vetskapen verkar inte väga upp det opeppiga i att det inte blir mycket sparat/investerat. Har även "investerat" i en ny soffa som inte är noppig, täckt av smuts och tredjehands- via mitt ex. Helt klart värt det egentligen men också dyrt. Och så var jag på en sällsynt långresa i samband med den jämna födelsedagen. Återigen inget jag ångrar, meeen ... dyrt, och under samma period. Sen tillkommer hundra småsaker och till slut går pengar in jämnt upp med pengar ut, vilket är extremt opeppande.

Alla de hundra småsakerna var inte heller sådant som jag skulle ha köpt som mitt gamla jag. Det gjorde något med min prisuppfattning att villigt betala en faktura på 80 000+ och ett antal andra som också var femsiffriga. Plötsligt framstår alla tre-fyrasiffriga priser som väldigt låga. Jag föredrar fortfarande second hand och extrapriser, men det kan uppenbarligen ändå dra iväg.

Ett symptom på min bristande motivation är att jag inte har registrerat/kategoriserat mina utgifter på flera månader, efter att tidigare ha skrivit upp varje krona i flera år. Jag orkar inteeeee och vill inte. Men jag har kvar alla kvitton i en låda och intalar mig att jag kommer att göra det någon gång. Under tiden som jag inte skriver upp dem så kan jag så klart inte se summorna som byggs upp i respektive utgiftskategori, och då kan jag fortsätta inbilla mig att allt under tusen kronor är "ingenting". Men vid det här laget är det så klart väldigt många kvitton och bara storleken på uppgiften gör att jag känner ett enormt motstånd.

Ja ja, jag behöver uppenbarligen ta tag i kvittona. Helst med start i september, och sen augusti o.s.v. för om jag går tillbaka till den första månaden som jag inte har registrerat så kan jag tänka att jag var hemskt slarvig med pengar då och så illa är det säkert inte nu, så har jag köpt mig ytterligare lite tid med läckage i plånboken. För att sänka ribban så tänker jag dock sätta målet på att regga 10 kvitton om dagen, så får det ta så lång tid det tar att komma ikapp.

Ber om ursäkt på förhand för dagens pepp men när jag började titta på mina samlade motivationsscreenshots så visade de sig vara lite mer än 1000(!!!) och det här får duga. Perfectionism is the voice of the oppressor.

 

[alazzi]

Väldigt motiverade läsningHoppas att du uppdaterar längre fram. I början gillade jag inte E-gym men numera trivs jag med upplägget. Det är bekvämt.

 

[Yeah but]

Väldigt motiverade läsningHoppas att du uppdaterar längre fram. I början gillade jag inte E-gym men numera trivs jag med upplägget. Det är bekvämt.

Jättekul att höra att du tycker om det nu! Och jag hoppas också att jag uppdaterar längre fram.

 

[Yeah but]

Lägenhetspiff
Det blev en mycket längre dag än jag hade räknat med så jag orkar inte skriva. Lyckligtvis hände något djupt ironiskt under dagens hemmafix och en bild säger ju mer än tusen ord, så ...

I'm a strong, independent woman who don't need no man för att hänga tavlor supersnett.

Tillägg: Jag fixade till det, så klart. Det finns gränser för hur mycket jag tänker kämpa emot perfektionismen.

 

[Yeah but]

Självpiff/-pepp ska som sagt ha två spår: Dels ska jag fixa till saker som gör att jag blir snyggare enligt norm/min egen "objektiva" bedömning, dels ska jag fila på min inställning.

Jag tycker personligen att det sistnämnda är mest intressant, så jag skriver med fokus på det. Viktuppgången hade rätt stor inverkan på mitt utseende. (Viktuppgången har haft andra effekter också men nu är det utseendefokus.) Jag har gått lite upp och ner tidigare, men sällan så här mycket upp. Det är något med de sista 5-10 kilonas placering som är annorlunda också - de satte sig inte jämnt fördelat över kroppen som de tidigare utan mera som extra kullar här och där, t.ex. på överarmen precis vid armhålan, vilket gjorde att jag plötsligt kände mig obekväm med att ha ärmlösa toppar runt folk. I "rätt" kläder har jag för det mesta kunnat tänka på annat men bara tills någon plockar fram en kamera - då är ryggmärgsreaktionen "Nej! Inte vara med på bild nu, så här ser jag ju inte ut på riktigt." Men det gör jag ju, i alla fall nu.

Ett problem med att tänka att "Ja ja, just nu är jag inte snygg men jag får väl gå ned igen, och sen kan jag [stoppa in exempel på att leva här]" är att jag har tänkt på det väldigt svartvitt. Antingen väger jag inom spannet som jag tycker ser okej ut och då är det värt att anstränga mig i övrigt med kläder, smink och hår, eller så gör jag inte det och då är det ingen idé att göra något alls. Det blir naturligtvis en självuppfyllande profetia - jag känner mig inte snygg så jag gör plötsligt så att det blir mer sannolikt att andra inte heller uppfattar mig som det. Och alla möjliga aktiviteter som jag hade kunnat göra lite när som helst känns bättre att skjuta på till "sen" eftersom jag kan välja på att göra dem icke-snygg eller snygg och då tänker jag att det sistnämnda vore bättre.

Lägger in den här som dagens pepp.

(Ett återkommande tema bland motivationsskärmdumparna är att de innehåller saker som jag egentligen vet och förstår men uppenbarligen behöver påminnas om och ta in på riktigt.)

(Passar även på att själv säga "internaliserat fetthat", så slipper någon annan göra det. Men värt att nämna är att jag inte går runt och tänker på andra överviktiga människor som oattraktiva. Jag har bara svårt att förlika mig med att jag ser väldigt annorlunda ut jämfört med hur det brukade vara, och så föreställer jag mig att de som betraktar mig har mer dömande blick riktad mot mig än vad jag har mot andra.)

I alla fall, här är vad jag har gjort och gör för att justera min inställning:

• Tittar på Queer Eye på Netflix. Har sett alla säsongerna av den amerikanska redan tidigare och nu repeterat en del avsnitt samt även sett de brasilianska och tyska. Det är fullt med människor som ser helt vanliga ut med olika imperfektioner och ofta en del extrakilon. Sen får de piffhjälp och pepp av proffs i en vecka, och på slutet är de dels snyggare men framförallt strålar det om dem. Inramningen är också att piffandet är ett uttryck för omtanke om sig själv, inte ett outtalat krav för att man ska få existera i samhället.
  
  
• Utövar lite själv-KBT i vardagen. Det mest återkommande exemplet är att jag plötsligt har börjat bada ganska ofta igen. Älskade att bada när jag var liten, sen blev jag vuxen och bodde några år utan tillgång till strand. När jag testade igen så hade jag blivit en tråkig badkruka som tycker att allt är lite för kallt och obekvämt och onödigt. Just nu tillkommer så klart det faktum att jag då behöver ha badkläder offentligt. Men jag har en strand på okej avstånd så i början av sommaren gick jag dit tidigt när det var folktomt och gick långsamt och obekvämt ned i vattnet - gissningsvis tog det 5 min från första foten i vattnet till axlarna. Sen har jag gradvis vant mig både vid själva badandet och vid "publik". Vattentemperaturen har börjat sjunka igen men det tar kanske 5-10 sek att ta mig ned i vattnet och jag har både solat och badat mitt på dagen under soliga helger när det är många i närheten. Det jag fortfarande inte kan tänka mig är att ha badkläder i närheten av någon jag känner. Det är nog samma princip som med kameran - jag vill inte ha bevis på att jag ser ut som jag "inte gör på riktigt" och jag vill inte ha vittnen heller. (Främlingar räknas inte.) Nu är säsongen snart slut men om jag ligger kvar på samma vikt i början av nästa år så får jag se om jag kan lyckas ta mig till nästa nivå, även om det verkligen tar emot.
  
  
• Affirmationer. Jag har valt ett par favoriter och sagt dem vid otaliga tillfällen. Det är svårt att veta vilken effekt som kommer ifrån vilken åtgärd, men jag tror numera på dem i alla fall 80% av tiden.

Nu blev det superlångt och sent så jag slutar här utan att korrläsa eller övertänka formuleringar. Perfectionism is the voice of the oppressor.

 

[Yeah but]

Viktminskning är nästa tema på tur. Jag är SÅ omotiverad. Inte att göra det men att skriva om det. Så kort som möjligt då: Jag kör på Tim Ferriss Slow Carb Diet. Här är en sammanfattning av reglerna.

Rule #1: Avoid “white” starchy carbohydrates (or those that can be white). This means all bread, pasta, rice, potatoes, and grains. If you have to ask, don’t eat it.

Rule #2: Eat the same few meals over and over again, especially for breakfast and lunch. You already do this; you’re just picking new default meals.

Rule #3: Don’t drink calories. Exception: 1-2 glasses of dry red wine per night is allowed.

Rule #4: Don’t eat fruit. (Fructose –> glycerol phosphate –> more bodyfat, more or less.) Avocado and tomatoes are excepted.

Rule #5: Take one day off per week and go nuts. I choose and recommend Saturday.

Startade förra ... helgen? På måndagen på riktigt kanske? Känns bra hittills men det är omöjligt att utvärdera så här snabbt. Kläderna känns lite lösare och jag tycker att ansiktet ser lite mindre fluffigt ut, så lite vattenvikt har nog släppt i alla fall.

Det blir roligare imorgon.

Vill förresten tillägga ett "Excuse me WTF" angående andra halvan av rule #3, det kommer jag inte att göra.

 

[Bison]

Viktminskning är nästa tema på tur. Jag är SÅ omotiverad. Inte att göra det men att skriva om det. Så kort som möjligt då: Jag kör på Tim Ferriss Slow Carb Diet. Här är en sammanfattning av reglerna.

Rule #1: Avoid “white” starchy carbohydrates (or those that can be white). This means all bread, pasta, rice, potatoes, and grains. If you have to ask, don’t eat it.

Rule #2: Eat the same few meals over and over again, especially for breakfast and lunch. You already do this; you’re just picking new default meals.

Rule #3: Don’t drink calories. Exception: 1-2 glasses of dry red wine per night is allowed.

Rule #4: Don’t eat fruit. (Fructose –> glycerol phosphate –> more bodyfat, more or less.) Avocado and tomatoes are excepted.

Rule #5: Take one day off per week and go nuts. I choose and recommend Saturday.

Startade förra ... helgen? På måndagen på riktigt kanske? Känns bra hittills men det är omöjligt att utvärdera så här snabbt. Kläderna känns lite lösare och jag tycker att ansiktet ser lite mindre fluffigt ut, så lite vattenvikt har nog släppt i alla fall.

Det blir roligare imorgon.

Visa bifogad fil 127830

Vill förresten tillägga ett "Excuse me WTF" angående andra halvan av rule #3, det kommer jag inte att göra.

Blev också lite förvånad över nummer tre
Två glas rött vin varje kväll låter lite extremt. Men kanske behövs för att stå ut med regel ett

 

[Yeah but]

Dejting känns för tidigt. Å andra sidan har jag ingen bra anledning till den känslan. Jag hade i princip kommit över mitt ex innan han hunnit flytta ut och det var över ett år sedan. Jag har inget annat som kräver massor av tid eller mentalt fokus. Det vore trevligt med sällskap och jag vore ett trevligt sällskap.

Det enda skälet till känslan att det vore bättre att vänta är det här som jag skrev på självpiff/-pepp-temat häromdagen: alla möjliga aktiviteter som jag hade kunnat göra lite när som helst känns bättre att skjuta på till "sen" eftersom jag kan välja på att göra dem icke-snygg eller snygg och då tänker jag att det sistnämnda vore bättre. Det känns naturligt att det vore enklare att vänta särskilt med dejting tills jag har blivit av med en del extrafluff som inte gör mig några utseendemässiga tjänster. Naturligt, enkelt och ... fegt? Och tänk om det här inte alls är temporärt utan "det nya normala" - ska jag då vänta för evigt?

Till saken hör att jag just nu inte ens menar att registrera en profil på en dejtingsida/-app i första hand. Opraktiskt nog finns det en person i verkligheten som jag har träffat (inte dejtat) flera gånger tidigare och sannolikt kommer att träffa exakt en gång till. Han har gradvis gått från "bra på jobbet, trevlig, bra musiksmak" till betydligt mer intressant. Det skulle kännas jättedumt att inte ens fråga om han vill fortsätta ses trots att jobbanledningen upphör. Och om han säger nej så är det ju praktiskt att aldrig behöva se honom mer.

Hur som helst så är det inte praktiskt möjligt att stoppa situationen i frysen i ett halvår och hoppas att jag känner mig mer attraktiv då. Därför kör jag vidare på själv-KBT. Jag förstår med huvudet t.ex. att

• Min uppfattning om hur normsnygg man behöver vara för att vara intressant för potentiella partners är helt skruvad. Ärligt talat kan den bl.a. bero på Netflix för jag har bättre koll på deras otaliga serier än på människor i verkligheten just nu. Det finns människor i verkligheten som ser högst ordinära ut och ändå har parrelationer.
  
  
• Vad olika personer tycker är attraktivt är spretigt och varierar dessutom över tid. Även om jag skulle testa nu och få ett nej så innebär inte det att alla andra i hela världen också hade tackat nej.

och så. Men även om jag kan rabbla upp det så har jag inte tagit in det på djupet. Så, som övning har jag testat att sitta på en uteservering respektive gå längs ett shoppingstråk och diskret studera förbipasserande par. Hittills har bara två personer sett ut som PTs som hade kunnat extraknäcka som fotomodeller, och de var praktiskt nog tillsammans med varandra. 100+ har inte gjort det, och de har visst hittat varandra ändå.

Jag påminner mig också om mer än ett tidigare tillfälle när jag har varit intresserad av någon men tyckt att han var för snygg så jag ville i alla fall inte göra något direkt, och sen blev det aldrig någonsin av. I ett par av fallen pratade jag med dem om det flera år i efterhand och det visade sig ha varit superbesvarat men båda parter gick runt och kände sig mindervärdiga och för dåliga för att testa. Det känns helt tragiskt att ens skriva om och det minsta man kan begära är väl att jag har lärt mig något av det och i alla fall försöker den här gången. Särskilt eftersom en stor andel av mina nedsparade och bortglömda motivationsklipp är på det här temat.

 

[Tonto]

Jag påminner mig också om mer än ett tidigare tillfälle när jag har varit intresserad av någon men tyckt att han var för snygg så jag ville i alla fall inte göra något direkt, och sen blev det aldrig någonsin av. I ett par av fallen pratade jag med dem om det flera år i efterhand och det visade sig ha varit superbesvarat men båda parter gick runt och kände sig mindervärdiga och för dåliga för att testa. Det känns helt tragiskt att ens skriva om och det minsta man kan begära är väl att jag har lärt mig något av det och i alla fall försöker den här gången. Särskilt eftersom en stor andel av mina nedsparade och bortglömda motivationsklipp är på det här temat.

Jag tycker själv att jag är jätteful och att ingen någonsin skulle vara intresserad. Men när jag började dejta så blev jag väldigt förvånad över vilka som var intresserade, modell-snygga män som ville gå på dejt och ses flera gånger. Jag tror att det är bra att försöka våga, vi själva är sällan en bra domare för vårt eget utseende. Och i slutändan är det ju inte farligt om någon säger nej.

 

[Yeah but]

Vanor/rutiner som tema igen. Yes, jag tänker preliminärt rotera de här rubrikerna så tvingas jag att skriva om allt lika ofta och kan inte förtränga mina minst motiverande områden. Jag hade några frågor:
- Vilka dagar är det allra bäst att träna?
- Vilka tider?
- Vid vilken klädstorlek är det värt att investera i gymkläder som t.ex. andas och inte skapar ett bomullsväxthus där man ångar i sin egen svett?
- Efter hur många gymbesök kommer jag att råka ut för att en tant brölstönar? Hittills har det bara varit gubbar.

Vilka dagar det är bäst att träna vet jag inte säkert ännu, men det är i alla fall inte "varannan, hela tiden" som jag plötsligt började testa. Jag underskattade verkligen hur stor skillnad det är att köra precis varannan dag (x.x.x.x.x.x.x. osv) jämfört med tre dagar i veckan (x.x.x..x.x.x..). Har blivit helt dränerad på energi och känt mig lite mjölksyrefylld redan från starten av passen. Dessutom blir det ju mycket knöligare att planera in andra enkla aktiviteter om det varannan vecka är måndag/onsdag/fredag/söndag och de andra tisdag/torsdag/lördag som är träningsfria och lediga. Ungefär som att vara varannanveckasförälder, fast jag har fixat krånglet helt själv och i onödan.

Vilka tider? På morgonen, helt klart. Säger jag nu efter att ha tvingat mig att köra kvällstid upprepade gånger. Det Adam Grant skrev i peppbilden om att tidig träning gör en bättre på jobbet kanske stämmer på mig också, det har jag inte hunnit utvärdera ordentligt. Men rent praktiskt så är det mycket lättare att få det avklarat om jag tar det före jobbet. Det är mindre risk att något annat dyker upp under dagen och kommer i vägen. Dessutom svettas jag massor när jag tränar och brukar därför matcha träningspassen med hårtvätt. Nu har det visar sig att jag HATAR att duscha och tvätta håret runt kl 19 och sen tvingas vänta på att det torkar innan jag kan sova. Jag gillar inte hårtork heller så istället har jag placerat mig i kreativa ställningar framför fläkten. Det är jobbigt, tar också tid och ger hemska frisyrer.

De två sista frågorna är fortfarande obesvarade men nästa gång kanske jag kan börja fundera på något utöver träningen. Eller inte bara fundera utan testa och utvärdera.

 

[Yeah but]

Ekonomi, "äntligen". Citattecken för att jag verkligen inte har längtat.

Ett symptom på min bristande motivation är att jag inte har registrerat/kategoriserat mina utgifter på flera månader, efter att tidigare ha skrivit upp varje krona i flera år. Jag orkar inteeeee och vill inte. Men jag har kvar alla kvitton i en låda och intalar mig att jag kommer att göra det någon gång. Under tiden som jag inte skriver upp dem så kan jag så klart inte se summorna som byggs upp i respektive utgiftskategori, och då kan jag fortsätta inbilla mig att allt under tusen kronor är "ingenting". Men vid det här laget är det så klart väldigt många kvitton och bara storleken på uppgiften gör att jag känner ett enormt motstånd.

Ja ja, jag behöver uppenbarligen ta tag i kvittona. Helst med start i september, och sen augusti o.s.v. för om jag går tillbaka till den första månaden som jag inte har registrerat så kan jag tänka att jag var hemskt slarvig med pengar då och så illa är det säkert inte nu, så har jag köpt mig ytterligare lite tid med läckage i plånboken. För att sänka ribban så tänker jag dock sätta målet på att regga 10 kvitton om dagen, så får det ta så lång tid det tar att komma ikapp.

Började jag genast med tio kvitton om dagen? Nej. Jag började i... förrgår? Har visserligen tagit fler än tio per dag sedan dess, men inte förrän jag verkligen inte alls har kommit på något annat att göra. P.g.a. min egenuppfunna regel om att jag ska skriva om respektive tema i strikt rotationsordning så har jag inte heller kunnat rapportera om något annat så länge, och det var nog i ärlighetens namn det som fick mig att till slut komma igång. September är ikappregistrerat, augusti är påbörjat och nu fortsätter jag att jobba mig bakåt.

Tillägg*2!
1: Glömde ju peppbilden! Letar f.n. i motivationsmappen, ska stoppa in den. Påmindes när jag scrollade ned i tråden och såg alla tidigare exempel.
2: När jag scrollade ned såg jag också trådens namn, vilket i sig var peppande. Det här handlar inte om plikt och något som varar för evigt. Det är en sista kraftsamling innan jag kommer ut på andra sidan. Jag vet inte exakt hur lång tid det tar men det är långt ifrån forever and ever, amen.

Okej. Peppbild:

Den är i högsta grad relevant för hur jag har betett mig med kvittoregistreringen före och efter jag satte målet om 10/dag.

 

[Yeah but]

Lägenhetspiff - en statusrapport: Kill me now.

Jag kan se hur jag hamnade i den här situationen och jag vet varför jag inte tar den uppenbara vägen ut utan insisterar på att fortsätta enligt plan, under lidande. När mitt piffande är klart så kommer jag att ha uppskattningsvis sju gånger så mycket dekorativa detaljer som genomsnittssvensken verkar tycka är lagom. De mest tidskrävande projekten är den mest ambitiösa tavelvägg jag har sett i en privatbostad (klar!!!11) och kanske 50 meter dekorlist (påbörjat, ej på långa vägar fucking slutfört). Båda i vardagsrummet.

Dekorlist, för den som är intresserad, kan köpas dyrt och fint t.ex. på Sekelskifte. Eller billigare av plast på Byggmax. Jag valde Byggmax eftersom jag lyckligtvis inte till 100% har glömt att jag har ekonomiska mål också. (Förhoppningsvis syns det inte när de är på plats och målade.) Trots det kostade listerna och monteringslimmet ca 5 000 kr, och att jag inte bara släppte idén och slängde dem istället för att sätta upp dem lär sänka marknadsvärdet på min lägenhet med 10 000 kr. (Jag räknar kallt med att ingen potentiell ägare kommer att vilja ha dem, ingen som inte vill ha dem vill själv ta bort dem och spackla jämnt efter det och att ta in proffs gissar jag till 8 000 kronor samt motsvarande 2 000 kr projektledning/irritation.)

Hittills har jag satt upp en lång rad av lister i en förlängning av fönsterbrädet. Om jag hade följt golvet så hade det blivit väldigt vågigt, så jag köpte ett långt vattenpass på Clas Ohlson. Då var det enda problemet att väggen även är vågig i sidled, men det gick i princip att jobba runt. Enda gångerna jag var tvungen att såga var när listens slut inte precis matchade med hörn eller dörröppningar, så det gick bra. Till min hjälp hade jag en liten gerbox i plast och en finsåg för gerning, båda från Bauhaus. Gerboxen kom i ett set tillsammans med en såg som jag hade hoppats kunna använda, men den var för grov och rev flisor ur plastlisterna så jag fick irriterat åka tillbaka och köpa finsågen. Lyckligtvis funkar den.

Att limma listerna var mera ett prov i fysisk styrka. När jag har renoverat med dåvarande partners så har jag låtit dem hantera skelettpistolen för att det har varit "nytt, det kan jag inte så det är enklare om du gör" men nu fanns det bara jag, pistolen och limpatronen. Ingen utväg. Det gick ganska lätt att sikta rätt så att jag lyckades dra limsträngen ungefär i mitten av de tänkta skårorna längs med två meter list, men det var superjobbigt att orka hålla in "avtryckaren" så att limmet fortsatte tryckas ut. Fick ta taktiska pauser längs vägen. Kanske borde jag klippa av aningen mer av pipen så att innehållet lättare kommer ut. Ja ja, det gick i alla fall.

So far so good, meeen nu är resten av planen för listerna att jag ska göra rektanglar som sitter jämnt utspridda på respektive vägg, under den horisontella listen som löper längs med rummet i fönsterbrädehöjd. Jämnt utspridda på mina vågiga väggar med varierande golvhöjd. Totalt 24 rektanglar. För att rektanglarna ska uppfattas som jämna så behöver jag bygga dem ojämna. Jag har lagt enorma mängder tid i PowerPoint på att rita upp "idealrummet" och bestämma hur jag vill att det ska se ut, nu måste jag kontrollmäta det verkliga rummet i detalj för att se hur skevt jag ska bygga. Och sen tar varje j-la snitt med sågen kanske en minut av faktiskt sådande. Minuter som jag inte vågar förlägga utanför tillåten renoveringstid i bostadsrättsföreningen, så idag hade jag t.ex. mellan 12 och 16 på mig. Extra surt att det var fint väder och fanns andra kul saker att göra.

I relation till gymprojektet som bl.a. är knutet till att få en snyggt musklad kropp har jag i alla fall insett att jag behöver både såga och använda skelettpistolen lika mycket med vänster hand som med höger. Betydligt lättare sagt än gjort.

Tillägg: Glömde peppbilden igen. Någon gång ska jag få rutin på att välja en lagom ambitionsnivå.

 

[Yeah but]

Självpiff och -pepp. Förra gången skrev jag om vad jag gör för att förbättra min inställning till mitt utseende. Nu ska jag beskriva de lågt hängande frukterna som jag har börjat plocka för att också göra mitt utseende bättre på något slags objektivt sätt, i den mån jag kan bedöma det själv.

Vad jag har försökt tänka på när jag har valt insatser:

• Relativt låg kostnad för att göra punktinsats/upprätthålla/underhålla, i både pengar och tid. Det är inte rimligt att anta att jag plötsligt kommer att ha mitt utseende som ett huvudintresse och jag vill som sagt styra upp min ekonomi också.
  
  
• Ingen risk för permanent skada eller fysisk smärta. Det är det inte värt.
  
  
• Inga försök att justera klassmarkörer. (Kanske snarare tvärtom?) Det här sistnämnda insåg jag ligger bakom vad jag har gjort hittills, även om jag aldrig har formulerat det för mig själv förrän nu när jag skrev listan. Det får ett eget stycke.

Mina föräldrar och min uppväxt är nog ungefär övre arbetarklass, eventuellt undre medelklass beroende på vilken vikt man lägger vid olika typer av kapital. Jag bor fortfarande i en supervänsterröstande förort till Stockholm men gick en riktig "moderatutbildning" och har nu ett väldigt medelklassigt jobb. Min inkomst har blivit mer än det dubbla mot vad hitta.se säger är medelinkomsten i området och jag hade inte behövt ha något bolån för min lägenhet egentligen, men kulturellt är jag definitivt mer arbetar- än medelklass. Kan vara kameleont på jobbet när jag upplever att det behövs, vilket jag mer och mer sällan gör. Eftersom huvudsyftet med mitt självpiff rent krasst är att hitta min nästa partner, och eftersom jag tror att jag vore mer bekväm med en arbetar- än medelklasspartner, så vill jag inte råka börja se "dyr" ut på fel sätt.

Okej. Mina billiga, lågengagerade insatser:

• Låta håret bli lite längre, fixa färgen på ett sätt som växer ut snyggt och därför inte behöver duttunderhållas hela tiden. Hade lite långt hår från början så det var ett heldagspyssel att göra det stora men nu behöver jag bara småfixa lite någon gång per ... varannan månad?
  
  
• Sola. Ja hudcancer men "YOLO" , det gör så stor skillnad och jag har ändå varit en massa på stranden i och med min lilla bad(klädes)-KBT. Fast det är nog realistiskt slut för säsongen nu. (Det var bara vid ett tillfälle som jag fick vinröd läderhud och det var inte med flit. Nämner det nu för att jag tog up det i Störiga saker-tråden när det hände.)
  
  
• Sminka mig, oftare och lite mer. Överhuvudtaget. För några år sedan hade jag för vana att fylla i i alla fall ögonbryn och övre fransraden, sen fasades allt det ut under pandemin/depptiden och blev främst av vid särskilda tillfällen. Nu har jag försökt göra det utan egentlig anledning och även testa att lägga till enstaka detaljer. Typ öva på eyeliner (guuud) och dölja lite blå skuggor under ögonen med concealer.
  
  
• Använda nagellack. Tårna är helt okej. De syns inte så mycket och nöts knappt heller, så där vågar jag testa lite vildare färger och behöver bara måla var 4:e-6:e vecka. Fingrarna har jag testat till och från men om färgen inte är diskret så känner jag mig dels utklädd och tycker dels att jag drar uppmärksamhet till mina f.n. lite korvformade fingrar. Ska fortsätta testa varianter så fort jag kommer ur fasen där jag har lim över halva händerna, hela tiden.
  
  
• Testa kläder som jag redan har. Jag har så sjukt många kläder att det är orimligt ur ett hållbarhetsperspektiv. Den absoluta merparten är fortfarande för små men jag börjar komma i allt fler. Tyvärr är de inte sorterade per storlek. Tyvärr kan jag sällan bedöma storleken utifrån etiketten eller titta på plagget och veta om det är sannolikt att passa, så för ett tag sedan testade jag alla potentiella möjligheter och fick fram ett antal plagg som har börjat passa igen.
  
  
• Köpa kläder. Alltså jag vill egentligen inte - jag vill hellre vänta tills de jag redan har börjar passa. Men kör jag 100% på det spåret så hamnar jag tillbaka i "ingenting nu, allt sen när jag är (smalare och) snyggare". Har försökt begränsa inköpen och fokuserat på sådant som passar till vad jag redan har och kan ha på mig.

Något som jag har kvar att göra är att testa smycken. Dem lär jag ju inte ha vuxit ur. Har även där så mycket att jag inte ens minns hälften och det var länge sedan jag ens hade örhängen annat än till särskilda tillfällen.

Kom ihåg peppbild på första försöket och visste genast vilken jag skulle välja!

 

[Yeah but]

Viktminskning igen. Det finns mer detaljer att berätta om dieten och så, men dagens inlägg blir kort (allt är relativt) och dess tema blir två saker jag medvetet inte gör för att jag har märkt att de inte fungerar för mig.

1. Väga mig ofta, hemma. Jag vet inte varför det inte funkar längre. Under en period för några år sedan gick jag ned riktigt mycket i vikt medan jag vägde mig varje morgon. Jag gillade, och gillar fortfarande, statistik. Det var, och hade varit igen, jättekul med data per dag som jag sen hade kunnat justera för "säsongsvariationer" (månads- egentligen, släta ut extra vattenkilon vid mens och så). Det som gör att det inte går nu är att jag har märkt två distinkta destruktiva tankemönster som kickar in vid olika utfall och gör att jag lägger ned satsningen oavsett resultat.

1. Jag har gått ned mindre än jag hade förväntat mig. Då är det onödigt att jag anstränger mig, så jag kan ta en paus (som leder till att jag slutar, till nästa försök).
   
   
2. Jag har gått ned mer än jag hade förväntat mig. Då har jag råd med en paus (som leder till att jag slutar, till nästa försök).

För att göra det extra sannolikt att jag hamnade i ett av de två facken så lyckades jag aldrig specificera på förhand exakt vilken vikt som jag egentligen förväntade mig att se på vågen, så jag kunde per definition aldrig ha gått ned precis så mycket som jag förväntade mig.

2. Hänga i Bukes vikttrådar. Jag hoppas på öppensinnat läsande nu för jag har inte tittat ordentligt i dem på länge, men när jag gjorde det så tyckte jag mig se ett fåtal inlägg av personer som körde på sin grej och gjorde framsteg. (Dem blev jag lite inspirerad av, men mer avundsjuk på.) Desto fler inlägg av typen "Oj oj idag har jag syndat men man måste ju få unna sig men här kommer min bekännelse om tre saker som jag för en gångs skull åt och det var SÅ gott men så dåligt så kanske att det går bättre imorgon". Jag tänker inte plocka sönder det i dess beståndsdelar men låt oss säga att det inte hjälpte mig att läsa.

Det finns ingen sensmoral här, jag har inte tänkt färdigt. Men jag gör det inte de sakerna och än så länge har jag inte haft några problem att hålla mig till att göra det jag hade tänkt mig.

Det finns en uppdatering förresten, trots avsaknad av frekvent våganvändning. I garderoben har jag trosor i tre olika storlekar. I sektionen av garderoben som jag för närvarande faktiskt använder finns den största storleken av trosor. Och andra kläder, men nu handlar det om trosor. Häromdagen var jag tvungen att skjuta på min inbokade tvättid p.g.a. schemakrock. Trosorna tog slut och jag fick lov att vända mig till mellanhögen - den största högen som inte passar. Eller ... ??? Jo, det gör de. Nu. I jämförelse inser jag att de jag har använt på sista tiden har blivit för stora. En liten seger. Tänk om jag kan upprätthålla det här den här gången.

Vi tar en peppbild på det.

 

[Yeah but]

Dejting. Jag nämnde att det fanns en person i verkligheten som jag i princip hade bestämt mig för att ragga på, eftersom det skulle vara sista gången jag träffade honom. Tillfället inträffade, det var bara vi, vi pratade både om jobbsaker och annat som tidigare. Jag tycker i alla fall själv att jag lyckades vara snyggare än förut utan att verka för polerad och det var lika kul som vanligt att prata. Det kändes som att det kanske fanns lite vibbar.

Jag flörtade inte IRL eftersom jag inte ville förstöra arbetsmiljön, utan hade tänkt att jag skulle göra det sen. Väntade en stund efter att han hade gått och skickade SMS för att det inte skulle kräva ett omedelbart svar. Skrev typ "Nu behöver vi ju aldrig ses mer men om du vill så kan vi göra det ändå, jag tycker att du är supergullig".

Spoiler

Det tyckte han hade varit kul

Spoiler

... om han hade varit singel

Spoiler

Dags för försvarsmekanismer och toxisk positivitet. Ja men ... en fördel med det här är att viktminskningen verkligen underlättas om man har som en fotbollsstor sten i magen - en sten som håller minusgrader och gör att man nästan får kväljningar efter att ha ätit en halv portion av maten som man inte alls ville ha till att börja med. Jag föreställer mig också att stresspulsen kan höja ämnesomsättningen. Å andra sidan har jag läst att man ska undvika stress ifall man försöker tappa kilon. Helst kunna sova mer än 1-2 timmar i taget och så.

Fortsätter övertänka.
Vad synd att jag väntade med det här i flera månader och hann dagdrömma om det eventuella positiva utfallet men knappt övervägde att det kunde finnas ett annat.
Vad synd att jag inte vet om han ens har en partner på riktigt eller om det var något han hittade på för att vara snäll, för det känns lite osannolikt att det inte har kommit upp alls när vi har pratat.
Vad synd att jag inte väntade längre än vad jag gjorde, så att jag hade hunnit hitta några i alla fall halvintressanta alternativ på nätet. Nu finns det ingen konkurrens alls.

Jag är i alla fall inte tonåring, så jag inbillar mig inte att den här hemska känslan är evig. Jag har varit med om betydligt värre saker och tagit mig ut på andra sidan. Så i huvudet förstår jag att det kommer att gå över, men det innebär inte att det känns bättre.

Helvete.

Spoiler

Det blir ingen jävla peppbild idag. Det blir den här.

 

[Yeah but]

Vanor/rutiner med fokus på träning. Kort och effektivt.

What's my BioAge now, Egym bitch? 27? That's right, 27.

 

[Yeah but]

Yes, so positive. Återkommer på ekonomitema.

 

[Yeah but]

Ekonomi. Nu är jag ikapp med att registrera kvitton i Google Sheets. Visade sig att jag inte hade gjort det sedan årsskiftet, varför jag hade 1115 transaktioner att gå igenom. Vissa av dem var bara att jag själv hade flyttat pengar mellan olika konton, men riktigt mycket var köp som behövde gås igenom och kategoriseras.

Tänk om jag hade kunnat nöja mig med typ "ICA 120,50 kr - jaha, det måste vara mat". Men nej, för fliken som heter "Mat" är egentligen snarare "Dagligvaror" men det är för långt att skriva i ett fliknamn. Hur som helst har den tio underkategorier. "Duschkrämen till personlig hygieeeen ... lösgodiset till godis, glass, fikabröööd ..." o.s.v.

Tänk om alla kvitton hade funnits i samma format. Nu var det papperslappar, fakturor i pappersform, fakturor som PDF:er, saker som syntes endast i Klarna, som syntes endast i Kivra ...

Tänk om jag inte hade haft ett skrivbordsjobb, så att jag hade kunnat tycka att det var lite kul och omväxlande att "sätta mig och knappra lite".

Nu är det alltså klart men vad jag inte har gjort är att gå igenom och färdigställa ombyggnationen av det feta första bladet som samlar information från de olika kategorierna i en kolumn per månad så att jag kan följa utvecklingen över tid. Det här är anledningen till att jag inte bara "Eeh ja men jag har tagit en liten paus så nu stryker vi ett streck och vänder blad och så börjar jag igen på måndag". Jag har kategoriserat varje betalning sedan 2020 i den här sammanställningen, och några år före dess i enklare varianter. "Kan ju inte ge upp NU!"

"Ombyggnationen" är att jag lägger ihop kategorierna på lite andra sätt än tidigare. Det var motiverat att ha ett halvkonstigt hopplock när delar av min ekonomi var gemensam med min dåvarande partners, men nu vill jag få ett bättre helhetsgrepp ... och samtidigt omkategorisera historiska utgifter från den perioden, bak till och med 2020.

Så: Ikapp men inte klar. En omedelbar effekt är dock att jag inte har gått till matbutiken som tidsfördriv på flera dagar eftersom jag helst aldrig mer vill se ett kvitto. Sen lär jag bli ännu mer avskräckt när jag på Lyxfällanvis får en överblick av typen "TIO TUSEN KRONOR, ANNA! PÅ CHIPS!" (Jag heter inte Anna och köper aldrig chips, men ni förstår principen.)

Den här känns inte perfekt för dagen men inte helt fel heller. Jag gör faktiskt små framsteg i princip varje dag nu, vare sig jag har lust eller inte.