Sv: Sluta behöva driva och skänkla
I och med att hästen är ung och nyligen inriden så kan den varken ha muskler eller kondition nog att orka och tåla ridträning dagligen. Det är helt enkelt jätteviktigt att unghästarna får vila från belastning om man vill att de ska hålla - och behålla sin bjudning. Det är en fråga om att smälta intrycken också, för att kunna lära sig de nya sakerna. Det är därför man inte ska rida varje dag, och lägger in längre sammanhängande viloperioder regelbundet för unghästarna.
En 5 åring som ridits in som 3 åring bör ha fått 2 års basträning och i och med det vara stark nog att kunna tränas mer målmedvetet inom någon gren, men din behöver ytterligare ett år för att komma dit.
Just att gå i baklås och tappa bjudning är vanligt för unga hästar som tagits lite för fort. Inte i ålder, utan i utbildningstakt. Även vid normal utbildningstakt är det inte ovanligt att man har lite dålig bjudning periodvis innan hästen hittat sin balans under ryttare. Ofta är faktiskt vila en lösning och hästen kommer tillbaka med större kraft efteråt, men det är visst inte möjligt här?
Om nu hästen står uppstallad utan hage - vilket i sig är olämpligt för hästar i allmänhet och en så ung häst i synnerhet - så får du försöka aktivera den avsuttet istället varannan dag. Ut och promenera, tömkör, longera, löshoppa osv. Det stärker också, utan att belasta just ryggen. Finns skrittmaskin kan det vara lämpligt att använda dagligen för att ge hästen mer rörelsemöjlighet än boxen tillåter.
Grundläggande träning bör vara ute i naturen, korta pass, med draghjälp. Fast öva på att även din häst ska kunna gå först när den blir lite varm i kläderna. Skritta gärna fram och av avsuttet som tidigare nämnts - skritten är känslig på unghästar där ryggen lätt blir svag, ryggen stabiliseras bäst i trav och formen stärks naturligt i galopp. Men klart du kan skritta uppsuttet också, bara helst sedan hästen fått gå sig varm så den inte spänner sig.
Det är enklast att öva in grundläggande start, broms och styrning i en miljö där hästen är nyfiken och alert. Då fattar den vad den ska göra så småningom utan att tappa motivationen och tråkas ut.
Sedan är det viktigt att se ridningen som nyinlärning - av allt - på den här hästen. Börja inte fila någonting på en häst som inte förstått basen, att bjuda. Ridvägar, volter, hörnpasserinar osv är överkurs här. Träna sådant från marken, t ex via töm istället.
Allmänna tips för att öka förståelsen och känsligheten för skänkel:
- Lär in lätta hjälper för start och stopp: Ge en lätt signal (smack och lätt skänkel t ex). Svarar hästen inte för den, ge en starkare signal (smack ochstarkare skänkel). Svarar hästen inte då, en lätt smäll med spöt. Belöna omedelbart genom att släppa all drivning och berömm med klapp och glad röst.
- Håll för all del inte emot i några tyglar, det handlar om att renodla hjälperna. Om hästen skuttar iväg för en signal - låt den. Beröm. Lugna och bromsa efter en liten stund, då med handen och rösten.
- Var konsekvent. Ge samma signal varje gång. Sitt inte och nöt med en signal (typ skänkla i vart och vartannat steg) utan ge den snabbt och släpp den sedan - invänta reaktion ett ögonblick (ibland måste de få tänka först). Om den uteblir så repetera, lite starkare.
- Börja med att hästen ska reagera rätt på din signal. När det funkar vet du att den förstår att skänkel / röst = framåt. Nästa steg är att den ska behålla det givna tempot. Då är det dags att ge skänkel vid tendens att sakta av. Men för att vara pedagogisk - kräv inga långa sträckor i givet tempo i början - se till att du ber hästen sakta av innan hästen gör det av sig själv. Ännu en anledning att berömma.
Formkrav är heller ingenting att sikta på under det närmaste halvåret. Målet är att hästen ska förstå basen, bygga upp grundläggande hållnings muskler och lära sig slappna av under ryttare, i tur och ordning. Då får man en vettig unghästform utan onödiga spänningar i överlinjen. I samband med det kommer bjudningen med framåtsökning, och först när det sitter är det dags att jobba med vidare lösgjordhet, takt och rakriktning.
