Mitten
Trådstartare
Ja, nu har ju jag alltid tyckt att Elina gott kan få göra det mesta tills hon inte vill längre - men nu har jag ändå börjat vägra välling på natten. Hon är ändå 20 månader och vill FORTFARANDE äta välling på natten. Men nu har vi sagt stopp.
Jag undrar - när ni slutat med nattmatandet (gärna om de varit lite äldre än några månader) hur har ni gjort? Jag gillar ju lite mildare metoder, och testade att ge henne mindre och mindre portioner. Vilket inte gav resultat alls, hon blev arg och lessen och ville ha mer. Jag testade med vatten. Icke sa nicke, tvärvägran. Inte intresserad.
Så nu började vi för en vecka sedan att resolut sluta ge nattvälling. Skall man äta gå man ner och äter frukost (vilket vi går med på om klockan är efter 5).
Häromnatten var det dock GRÄSLIGT, och jag började vackla som tusan. Hon var vaken halv tolv till halv fem - FEM TIMMAR - och ville ha nattmat. Hon hade ätit ordentligt på kvällen men mammahjärtat brister ju när liten är hungrig. Iallafall överlevde vi det, och förra natten sov hon äntligen åtta till sex - utan uppvaknande och tjat om välling .
Men skall det vara såhär? En hel vecka har vi hållt på, mycket tårar och ojande och nu har vi lyckats EN natt. De flesta jag pratat med säger att det tog 1-3 nätter så gick det bra. Jag känner mig så elak mot min lilla tjej, även om jag vet att hon inte 'behöver' nattmatas. Gör jag fel? Har någon mer haft såhär jobbigt?
Jag undrar - när ni slutat med nattmatandet (gärna om de varit lite äldre än några månader) hur har ni gjort? Jag gillar ju lite mildare metoder, och testade att ge henne mindre och mindre portioner. Vilket inte gav resultat alls, hon blev arg och lessen och ville ha mer. Jag testade med vatten. Icke sa nicke, tvärvägran. Inte intresserad.
Så nu började vi för en vecka sedan att resolut sluta ge nattvälling. Skall man äta gå man ner och äter frukost (vilket vi går med på om klockan är efter 5).
Häromnatten var det dock GRÄSLIGT, och jag började vackla som tusan. Hon var vaken halv tolv till halv fem - FEM TIMMAR - och ville ha nattmat. Hon hade ätit ordentligt på kvällen men mammahjärtat brister ju när liten är hungrig. Iallafall överlevde vi det, och förra natten sov hon äntligen åtta till sex - utan uppvaknande och tjat om välling .
Men skall det vara såhär? En hel vecka har vi hållt på, mycket tårar och ojande och nu har vi lyckats EN natt. De flesta jag pratat med säger att det tog 1-3 nätter så gick det bra. Jag känner mig så elak mot min lilla tjej, även om jag vet att hon inte 'behöver' nattmatas. Gör jag fel? Har någon mer haft såhär jobbigt?