Slumpen som förändrade ditt liv

[Görel]

Idag för 25 år sedan träffade jag hästen som fick mig att förändra mitt liv. Redan från första stund så förstod jag mig på henne och vi kunde kommunicera. Jag kunde inte sluta tänka på henne. Några år senare köpte jag henne och jag fick ha henne i mitt liv i nästan 19 år.

Jag hade pluggat färdigt och skulle ta upp hästarna igen. Av en slump såg jag en annons på text-tv(!) att en ridskola hade uteritter på helgen. Jag visste var ridskolan låg eftersom vi hälsat på en kompis kompis som jobbat där flera år tidigare. När jag ridit där några gånger frågade någon på skämt vilken sorts hästar jag gillade, jag svarade skämtsamt "argsinta ston" och någon sa att då visste de hästen för mig.
Det var en slump att jag hamnade i just det stallet, och att jag fick rida just den hästen just den gången.

Jag har många gånger tänkt på hur livet hade sett ut om jag inte råkat se den där annonsen, och om jag inte träffat just den hästen just då. Det får man förstås aldrig reda på. Jag ser det som en ren slump och har aldrig trott på något öde. Hur tänker ni andra, slump, öde, något annat?
Och vilka livsavgörande händelser har kommit i er väg?

Cézanne och jag ett par veckor innan hon fick sluta sina dagar 28 år gammal.

 

[Karro-Lina]

Idag för 25 år sedan träffade jag hästen som fick mig att förändra mitt liv. Redan från första stund så förstod jag mig på henne och vi kunde kommunicera. Jag kunde inte sluta tänka på henne. Några år senare köpte jag henne och jag fick ha henne i mitt liv i nästan 19 år.

Jag hade pluggat färdigt och skulle ta upp hästarna igen. Av en slump såg jag en annons på text-tv(!) att en ridskola hade uteritter på helgen. Jag visste var ridskolan låg eftersom vi hälsat på en kompis kompis som jobbat där flera år tidigare. När jag ridit där några gånger frågade någon på skämt vilken sorts hästar jag gillade, jag svarade skämtsamt "argsinta ston" och någon sa att då visste de hästen för mig.
Det var en slump att jag hamnade i just det stallet, och att jag fick rida just den hästen just den gången.

Jag har många gånger tänkt på hur livet hade sett ut om jag inte råkat se den där annonsen, och om jag inte träffat just den hästen just då. Det får man förstås aldrig reda på. Jag ser det som en ren slump och har aldrig trott på något öde. Hur tänker ni andra, slump, öde, något annat?
Och vilka livsavgörande händelser har kommit i er väg?

Cézanne och jag ett par veckor innan hon fick sluta sina dagar 28 år gammal.

Visa bifogad fil 159655

Tänker att något av det allra bästa som finns är ston med hög integritet som väljer sina tvåbenta med omsorg. Tror sällan att slumpen är inblandad när de bestämmer sig för sina människor utan det handlar om en djupare förståelse över gränsen mellan djur och människa och aldrig någonsin blir den så tydlig som när ett sådant sto bestämmer sig för att släppa någon nära

Tror egentligen inte man kan förstå det om man ej upplevt det på nära håll.

 

[saltakatten]

Tänker att något av det allra bästa som finns är ston med hög integritet som väljer sina tvåbenta med omsorg. Tror sällan att slumpen är inblandad när de bestämmer sig för sina människor utan det handlar om en djupare förståelse över gränsen mellan djur och människa och aldrig någonsin blir den så tydlig som när ett sådant sto bestämmer sig för att släppa någon nära

Tror egentligen inte man kan förstå det om man ej upplevt det på nära håll.

Exakt så är det! Är extra svag för ston, och speciellt sådana som du beskriver. Ju mer integritet, ju bättre. Mina egna hästar har varit vallacker, och faktiskt hade jag den typen av relation till en av dem. Men generellt så är det något särskilt med ston.

 

[sthu]

Den största slumpen i mitt liv måste ändå vara min man. Vi träffades på jobbet, jag var ihop med en annan då. Men min man var så mysig, empatisk, snäll och så vackra ögon! Jag föll pladask.
Åtta år senare kom nästa slump, vår son. Var inte tänkt att bli barn, men så blev det.

Hästen var egenligen också en slump, skulle bara ha honom över vintern och rida in. 22 år senare lämnade han mig

 

[Lillgrådis]

Jag tänker också ibland på hur många saker som behövde sammanfalla för att min fantastiska nu fyraåring skulle hamna just hos mig.

Dels att han är en moderlivsimport från Holland så bara att hans skånska uppfödare köpte just det stoet, just det året, är ju en första ganska snäv förutsättning.

Sedan att jag aldrig tidigare funderat på att köpa ett föl utan hade vaga planer på att spara ihop mer pengar till en inriden treåring längre fram. Men då ändrade min förra hästs tarmvred och död de planerna för att den andre behövde sällskap.

Men även då var tanken att en inackordering skulle fylla luckan till 2021 och att jag då skulle ha lång tid på mig att hitta en ett- eller tvååring. Först när inackorderingen flyttade långt i förtid hösten 2020 blev det läge att ta tag i hästsökandet akut.

Hade å andra sidan inackorderingen inte alls varit här, så hade jag sannolikt letat medan det fanns fler ettåringar till salu 2020 och siktat in mig helt på det.

Men i november 2020 fick jag ändå för mig att lägga till i min köpesannons att även föl kunde EV vara av intresse. För att jag hittade ingen ettåring som lockade. Fastän jag inte riktigt hade löst ekvationen hur det hela skulle ordnas. Och det visade sig vara ett av mitt livs bästa drag, för då korsades min väg med Dominus och hans uppfödare. Och då var det en fullständig självklarhet att det är den hästen som jag ska köpa. Och av bara farten löste jag ekvationen med att köpa ett nordsvenskföl som kompis också, även det ett mycket bra infall.

 

[Görel]

Ingen annan som har någon slumpartad händelse som gjorde att livet tog en annan riktning än den man tänkt?

För 20 år sedan hade jag tänkt att använda mina då tio år i bostadskön till en tvåa i Vällingby. Den låg högst upp i ett högt hus med utsikt åt flera håll.
När det var visning hade fastighetsskötaren glömt nyckeln så visningen blev inställd. Jag behöll min kötid och i februari i år räckte den istället till en stor tvåa i Stockholms innerstad.

 

[cili]

Jag fick syn på en annons på ett föl av min drömras. Skulle inte alls köpa häst just då egentligen, men det slutade med att jag åkte och kollade och sen tingade honom ändå. Några månader senare kom han hem och jag hann ha honom ca 5 månader innan han hittades död i hagen (trolig aortaruptur) sommaren som ettåring. Ganska direkt kollade jag igenom Hästnet efter andra hästar av samma ras, eftersom jag aldrig skulle våga köpa en ny igen om jag inte gjorde det direkt, och där fanns ett treårigt sto 90 mil bort. Det är sällan hästar av min ras säljs annat än som föl, och framförallt ston brukar gå direkt. Jag valde att köpa osett och tänkte att jag kunde ju rida in och sälja om vi inte matchade. Så istället för att ha ettåring på bete fick jag hem en treåring som skulle börja ridas in. Det var sommaren 2017, och jag vill ha kvar henne för all framtid. Vi har varit en perfekt match på så många sätt, och nu när hon inte längre håller som ridhäst efter två fula sparkskador får hon gå som avelssto. Hon har gett mig en jättefin avkomma som också går kvar hos mig och hittills är allt jag önskat, förhoppningsvis är det min blivande tävlingskamrat.

Så även om det var fruktansvärt jobbigt att gå igenom förlusten av valacken, så blev det rätt bra i slutändan och min dröm om att nån gång ta fram ett eget föl slog in mycket tidigare än planerat.

 

[athena_arabians]

Det mesta i mitt liv har nog varit en slump... men något av det som påverkat mig mest var när en korridorare tipsade mig om att läsa geologi som biämne när jag var less på kemi och inte visste vad jag skulle läsa (han var själv kemist men hade läst geologi som biämne). Han tyckte att jag behövde ju ändå ett biämne och då hade jag ju möjlighet att fundera under den terminen. Jag blev kvar på Institutionen för geovetenskaper och jobbar numera som geolog, ett jobb som jag absolut älskar. Jag är enormt tacksam till min korridorare

Edit: Hade det inte varit för mitt jobb hade jag inte träffat min särbo heller, han är diamantborrare och vi träffades i en skog i Jämtland

 

[cassiopeja]

Den enda plan jag har haft för livet var när jag var 23 och flyttade in i min första lägenhet. Jag hade varit deprimerad i tio år, var övertygad om att ingen nånsin kunde tycka om mig och var dessutom fattig som en kyrkråtta och hade knappt råd med mat. Jag trodde att livet skulle vara så och tänkte att jag skulle bo kvar själv i min etta tills jag var 40, och då hoppades jag på att jag skulle ha råd att byta upp mig till en tvåa.
Sen kom slumpen...
Som att bli inslängd i en bergochdalbana med olika förhållanden, djur, jobb, yrken, bostäder, vänner och äventyr.

Sen dess har jag aldrig mer haft nån plan utan har bara åkt med i baksätet på slumpen resten av livet!...

 

[Myrten]

Jag läste konstvetenskap hösten 1989 och vi satt och pratade om vad vi skulle söka för kurser till vårterminen. Jag hade varit intresserad av arkeologi redan innan jag började på konstvetenskapen ett år tidigare, men jag var lite osäker på om det var för naturvetenskapligt. Så jag gick upp till arkeologen för att fråga. Studievägledaren var ute, men jag pratade med en student och han hade gått N och tyckte att det var en fördel. Så jag släppte arkeologin och hamnade på konsten. Nu behövde jag ett ämne till innan jag skulle påbörja min C-uppsats i litteraturvetenskap. Men vilket?

I diskussionen med kursarna visade det sig att en av dem läst arkeologi. Och hon hade en helt annan syn på det hela och tyckte absolut att jag skulle läsa arkeologi.

Så jag gick tillbaka till arkeologen (denna gång kollade jag så att studievägledaren hade mottagningstid). Jag visste det inte då, men hon hade själv gått latinlinjen så hon avfärdade direkt att man helst skulle ha gått N. Så jag sökte och kom in. I januari 1990 skrevs jag in på Arkeologi AB.

Nu har det snart gått 35 år sedan dess, 33 sedan jag blev klar på grundutbildningen och i sommar 24 sedan jag disputerade. Jag har jobbat med arkeologi och kulturmiljövård på ett antal olika sätt hela mitt yrkesliv. . Arkeologin har tagit mig till främmande länder, gett mig många vänner och är mitt yrke men även ett stort intresse. Men hur hade det blivit om vi inte hade haft den där diskussionen över fikat hösten 1989? Hur hade mitt liv blivit då? Förmodligen helt annorlunda.

 

[cirkus]

Barnen skulle få en röd kattunge från stallet - när vi skulle hämta henne var både hon och hennes syskon borta. Det gjorde att jag saknade en röd katt alldeles för länge. Många många år senare gick jag in på blocket, sökte röd kattunge och trädde Rävens lilla nylle fram. Han bodde dessutom nära. Så han blev min. Jag skulle aldrig hålla på med utställning eller avel i kattbranschen, men så kastade det dräktiga stoet vintern 15/16 och jag tänkte att vad fan - jag kan ju ställa ut katten in the mean time. Så katten blev utställningskatt och det gick bra - så jag borde väl ändå hitta en fru åt honom, jag hittade två Ping (från Norge) och Kyra (från tyskland) ....the rst is history.

 

[athena_arabians]

Den enda plan jag har haft för livet var när jag var 23 och flyttade in i min första lägenhet. Jag hade varit deprimerad i tio år, var övertygad om att ingen nånsin kunde tycka om mig och var dessutom fattig som en kyrkråtta och hade knappt råd med mat. Jag trodde att livet skulle vara så och tänkte att jag skulle bo kvar själv i min etta tills jag var 40, och då hoppades jag på att jag skulle ha råd att byta upp mig till en tvåa.
Sen kom slumpen...
Som att bli inslängd i en bergochdalbana med olika förhållanden, djur, jobb, yrken, bostäder, vänner och äventyr.

Sen dess har jag aldrig mer haft nån plan utan har bara åkt med i baksätet på slumpen resten av livet!...

Lite så har det varit för mig också Förutom geolog har jag ju hunnit med att vara testförare och traversoperatör

 

[Migo]

Ingen annan som har någon slumpartad händelse som gjorde att livet tog en annan riktning än den man tänkt?

För 20 år sedan hade jag tänkt att använda mina då tio år i bostadskön till en tvåa i Vällingby. Den låg högst upp i ett högt hus med utsikt åt flera håll.
När det var visning hade fastighetsskötaren glömt nyckeln så visningen blev inställd. Jag behöll min kötid och i februari i år räckte den istället till en stor tvåa i Stockholms innerstad.

Jag gav mig på att spela online för första gången på 20 år, och efter ett par veckor började jag spela ihop med en trevlig typ i Kalifornien. 1½ år senare flyttade han till mig i Sverige, och i februari har vi varit gifta i 4 år

 

[Flavor]

Min största slump är nog att jag hittade min sambo, var i förhållande då. De kände varandra. När förhållandet tog slut så bjöd sambon med mig över nyår, jag åkte utan att inte veta hur människan såg ut eller knappt hette. Är mer bakom historien, men det var som sagt en ren slump från både hans och min sida att vi fick kontakt och sågs. Bästa jag gjort! Träffades nyårafton vid 14:26, 2009 utanför ett för mig random ICA i en stad jag aldrig besökt. Och ja the rest is history

 

[Myzan87]

Sommaren 2001 träffade jag ett litet stoföl. Guldaktig med ljus man och lockig svans. Världens sötaste tyckte jag. Hösten 2001 fick jag hyra en annan ponny och ha den på samma ställe. Sen skiljde sig fölets uppfödare och skulle sälja alla hästar så då fick jag ha fölet (då åring) på foder. 19år senare, en fredags kväll fick jag tyvärr låta henne hastigt somna in. Men som hon lärt mej massor, det var en häst på miljonen för min del
Och prick en månad efter skrev jag kontrakt på en ny liten stjärna. En som verkligen också känns som en på miljonen. Så stolta över de två, de är speciella i min värld

Även en högersvepning på Tinder gjorde att livet förändrades. Det stämde så rätt från första början, känner mej så trygg med min sambo. Han har fixat en fantastisk hage och ett underbart stall till hästarna. Hans ungar trivs med mej och vi känns som en härlig familj (det förekommer även bråk så det är inte rosenskimrande alltid ) men älskar min lilla fina familj

 

[Mabuse]

Idag för 25 år sedan träffade jag hästen som fick mig att förändra mitt liv. Redan från första stund så förstod jag mig på henne och vi kunde kommunicera. Jag kunde inte sluta tänka på henne. Några år senare köpte jag henne och jag fick ha henne i mitt liv i nästan 19 år.

Jag hade pluggat färdigt och skulle ta upp hästarna igen. Av en slump såg jag en annons på text-tv(!) att en ridskola hade uteritter på helgen. Jag visste var ridskolan låg eftersom vi hälsat på en kompis kompis som jobbat där flera år tidigare. När jag ridit där några gånger frågade någon på skämt vilken sorts hästar jag gillade, jag svarade skämtsamt "argsinta ston" och någon sa att då visste de hästen för mig.
Det var en slump att jag hamnade i just det stallet, och att jag fick rida just den hästen just den gången.

Jag har många gånger tänkt på hur livet hade sett ut om jag inte råkat se den där annonsen, och om jag inte träffat just den hästen just då. Det får man förstås aldrig reda på. Jag ser det som en ren slump och har aldrig trott på något öde. Hur tänker ni andra, slump, öde, något annat?
Och vilka livsavgörande händelser har kommit i er väg?

Cézanne och jag ett par veckor innan hon fick sluta sina dagar 28 år gammal.

Visa bifogad fil 159655

Hela inlägget försvann…

 

[escodobe]

När jag var barn blev jag övertalad att skaffa två möss, i smyg från våra föräldrar. Mössen uppdagades och blev utslängda från hennes hem. Hade ingen aning om vad jag skulle göra av mössen eftersom syrran var allergisk, så jag kollade om jag kunde få ha dom på djurfritidsgården i närheten. Det fick jag och det ledde till att jag tillbringade en stor del av min uppväxt där, jag var där i princip varje dag en bra bit upp i tonåren.Det avgjorde vilka vänner jag hade, husdjur, skolor jag gick på osv.
Hamnade flera år senare via en förfest där(!) av en slump på en fest jag egentligen var lite för ung och städad för och där träffade jag kille som också hamnat där av underliga vägar (Håll i er - hans bästis kusins mamma var familjhem åt en tjej som hade en mycket äldre snubbe som var den som dragit med lantisarna till festen i förorten trots att hon inte var med).

Det var kärlek vid första ögonkastet vilket genom en massa invecklade händelser hade en omfattande påverkan mitt liv fram till mitten av tjugoårsåldern..
Väldigt mycket, både bra och dåligt i mitt i liv kan på snåriga vägar faktiskt spåras tillbaka till de där två mössen. Hade inte A hänt så hade inte B hänt, och då hade jag inte träffat C och då hade inte D hänt osv.

(Hade jag inte gått på festen 94 så hade jag aldrig träffat kille X och jag hade då inte heller träffat hans kompis Y som jag sedan hade en relation med i 7 år sammanlagt, och då hade jag inte blivit isolerad och deprimerad i ett hus på landet, om jag inte hade varit så ensam så hade jag inte hittat buke där i början på 2000 talet och tillbringat en massa tid här och lärt känna folk, jag hade inte gjort slut med snubben, utbildat mig, hittat och förlorat nya kärlekar och en ohyggligt massa flyttar vilket 2019 ledde till att jag fick en fantastiskt fin blå köksoffa av en f.d bukefalist där jag sitter och skriver det här inlägget!

 

[Soapbubble]

Slump eller tur? Jag skrev högskoleprovet fyra gånger och just det året jag skulle börja räckte mitt resultat för en utbildningsplats på den utbildning jag ville gå. Varken året före eller efter hade jag blivit antagen.

På utbildning träffade jag min man tillika mina barns far. Inget av detta hade troligen skett om jag inte hade blivit antagen.

 

[strawberrysylt]

Jag hörde en tjej och hennes mamma prata svenska när jag tågluffade själv som 20-åring.
Började pratade med dem, vilket ledde till att jag flyttade 70 mil från Dalarna till Skåne och blev kvar i 6 år.

Bodde sen i Kalmar i ett år, vilket jag heller inte gjort annars. Där gick jag en treårig utbildning som jag dock läste klart på distans från Dalarna.
Blev tillsammans med tjejens bästa väns bror och vi var tsm i ca 6 år, gick också (nästan klart) en utbildning där nere med fina klasskompisar.