Sliter mig i håret!

[westernsuzie]

Vi har en son på snart 2 år som är heeelt galen i hår! När han är trött och gosig och ska sova måste han sticka in händerna i ens hårbotten och gräva in fingrarna i håret, annars kan han inte somna. Och det är asjobbigt! Han håller ju inte direkt händerna stilla utan småsliter i ens hår så man är helt öm i hårbotten på morgonen. Hans händer blir svettiga o h trasslar in sig i håret så när man ska trassla loss sig ryker en redig tuss med varje gång. Så mitt hår är helt jäkla förstört och sönderslitet och värsta toviga härvan varje morgon.

Har testat att hålla honom i handen, försöka få honom att hålla i tröjan istället, hålla sitt eget hår eller att hålla ett lurvigt gosedjur men inget funkar. Han kan verkligen inte somna om han inte får hålla i håret. Nån gång har jag blivit så sabla trött och arg och bara vägrat låta honom ta i mitt hår men han blir helt förtvivlad och är vaken halva natten. Han fattar ju när jag säger att han inte får dra och det gör ont men han säger bara "måste göra så" och gräver in fingrarna igen. Gah... VAD i helsike gör man?? Är det nån som haft samma problem?

 

[westernsuzie]

Kan tillägga att det inte hjälper att t.ex. Ha en mössa eller sätta upp håret för han lyckas ändå lirka fram några små hårslingor i nacken och grabbar tag i dem.

 

[Krystalline]

Knäpp tanke kanske, men prova att ha en peruk han kan pilla med? Inte nödvändigtvis på dig alltså.

 

[Krystalline]

Eller köp honom en docka med långt hår, det funkade för min mor när mitt syskon höll på så.

 

[Honungshumlan]

Vi har en son på snart 2 år som är heeelt galen i hår! När han är trött och gosig och ska sova måste han sticka in händerna i ens hårbotten och gräva in fingrarna i håret, annars kan han inte somna. Och det är asjobbigt! Han håller ju inte direkt händerna stilla utan småsliter i ens hår så man är helt öm i hårbotten på morgonen. Hans händer blir svettiga o h trasslar in sig i håret så när man ska trassla loss sig ryker en redig tuss med varje gång. Så mitt hår är helt jäkla förstört och sönderslitet och värsta toviga härvan varje morgon.

Har testat att hålla honom i handen, försöka få honom att hålla i tröjan istället, hålla sitt eget hår eller att hålla ett lurvigt gosedjur men inget funkar. Han kan verkligen inte somna om han inte får hålla i håret. Nån gång har jag blivit så sabla trött och arg och bara vägrat låta honom ta i mitt hår men han blir helt förtvivlad och är vaken halva natten. Han fattar ju när jag säger att han inte får dra och det gör ont men han säger bara "måste göra så" och gräver in fingrarna igen. Gah... VAD i helsike gör man?? Är det nån som haft samma problem?

Min 20 månaders vill gärna göra likadant, dock har jag varit stentuff från början och ersatt håret med ett gosedjur. Har han lyckats lugga mig ändå så har jag skrikit AJ! Så får du inte göra! Då blir han oftast ledsen och ställd, vilket jag tycker är en bra reaktion, då kan jag visa att han kan klappa fint istället. Jag tror att det är bra att visa sina känslor, att det gör ont (ibland lite överdrivet). Precis som han gör när han slår sig, eller som ett annat litet barn hade reagerat om han hade dragit det i håret.
Jag tror att det blir lättare att relatera till för honom då.

Tyvärr kan han dra i håret i sömnen också, liksom sparka och slåss, då tar jag bara bort handen och flyttar mig. Oftast följer han inte efter som väl är.

 

[Fille]

Jag kom att tänka på en annan knäpp tanke, har läst rekomendationer när man ska sluta amma, att mamman ska åka bort några dagar för att brösten inte ska vara tillgängliga. Kan det kanske funka på samma sätt med håret?

 

[Imogen]

Inte håret men min son som fyller 2 i april har exakt samma beteende fast han nyps/rivs/borrar naglarna i mig. Tänk er typ som en del kattungar gör med klorna.

Han gör det inte alls hårt, men det räcker ju liksom för att det inte ska vara särskilt bekvämt.

Jag har provat att säga till honom men han är halvsovande när han håller på och jag tror inte han är helt medveten om det... Funkar gör det iaf inte, han blir bara irriterad.

Jag blir också gaaaalen! Sover han bara med sin pappa blir han också utsatt men jag är tydligen förstahandsvalet

 

[westernsuzie]

Eller köp honom en docka med långt hår, det funkade för min mor när mitt syskon höll på så.

Det ska jag testa! Låter ju lovande om det funkat för någon annan med samma problem

 

[westernsuzie]

Min 20 månaders vill gärna göra likadant, dock har jag varit stentuff från början och ersatt håret med ett gosedjur. Har han lyckats lugga mig ändå så har jag skrikit AJ! Så får du inte göra! Då blir han oftast ledsen och ställd, vilket jag tycker är en bra reaktion, då kan jag visa att han kan klappa fint istället. Jag tror att det är bra att visa sina känslor, att det gör ont (ibland lite överdrivet). Precis som han gör när han slår sig, eller som ett annat litet barn hade reagerat om han hade dragit det i håret.
Jag tror att det blir lättare att relatera till för honom då.

Tyvärr kan han dra i håret i sömnen också, liksom sparka och slåss, då tar jag bara bort handen och flyttar mig. Oftast följer han inte efter som väl är.

Jag har blivit jääättearg många gånger och flyttat mig bort, tagit bort hand hand m.m. Men han blir jätteledsen och kan inte somna förrän jag ger upp. Eller så ger han sig på pappas eller storasysters hår...

 

[westernsuzie]

Jag kom att tänka på en annan knäpp tanke, har läst rekomendationer när man ska sluta amma, att mamman ska åka bort några dagar för att brösten inte ska vara tillgängliga. Kan det kanske funka på samma sätt med håret?

Jag har tänkt i samma banor själv, men när storasyster blev inlagd på sjukhus och jag var med där och därmed borta från sonen flera dygn gav han sig bara på pappas hår istället. Verkar som mitt hår är favoriten men om det inte finns tillgängligt funkar det mmed andras hår också. När jag kom hem gav han sig på mitt hår igen.

Han verkligen äääälskar det. Om jag t.ex. jobbat sent hälsar han inte nämnvärt på mig utan borrar in ansiktet i mitt hår och typ piper av lycka det är liksom inte "Mammaaa" utan "Mamma hååår!!!"

 

[westernsuzie]

Inte håret men min son som fyller 2 i april har exakt samma beteende fast han nyps/rivs/borrar naglarna i mig. Tänk er typ som en del kattungar gör med klorna.

Han gör det inte alls hårt, men det räcker ju liksom för att det inte ska vara särskilt bekvämt.

Jag har provat att säga till honom men han är halvsovande när han håller på och jag tror inte han är helt medveten om det... Funkar gör det iaf inte, han blir bara irriterad.

Jag blir också gaaaalen! Sover han bara med sin pappa blir han också utsatt men jag är tydligen förstahandsvalet

Det låter onekligen som exakt samma problem, bara att det inte är hårrivning utan hudriving så att säga Det är samma här, jag verkar vara förstahandsvalet men om jag lackar ur fullständigt eller inte är på plats funkar det med pappa.

 

[westernsuzie]

Tack för alla svar allihopa! Så himla skönt att höra om att fler har samma eller liknande problem, det ger verkligen lite mer energi och beslutsamhet i att försöka lösa det hela.

Jag funderar på om jag ska göra värsta grejen av det, ungefär som när jag slutade amma för ett år sen, och förklara för honom att "nu är du så stor så det är dags att sluta hålla mamma i håret, nu får du hålla i det här superlurviga gosedjuret/dockan med långt hår/vad det nu kan vara istället. Och du får gärna ligga nära mamma och gosa". Och kanske föreslå att jag kan klappa honom över huvudet eller något annat han gillar? Och sen typ vara superkonsekvent och påminna om det vaaarje gång han försöker ta tag i mitt hår. Och givetvis få med mannen så han gör exakt likadant, annars tror jag inte det kommer lyckas. Så får jag väl försöka samla ihop krafter, för det lär ju inte bli mycket sömn första veckan eller så...

Det kommer förmodligen bli tufft, för det känns som beteendet är så himla befäst. Jag har haft superlångt hår ända sen han föddes och han har alltid älskat att få håret i ansiktet och förknippar nog det med trygghet och närhet.

Gahh... det skulle vara sååååå underbart att bara slippa bli sliten i håret varje kväll och natt, slippa vakna med nackspärr för att man ligger helt fastspänd med skallen och slippa se ut som ett troll i håret varje morgon Han är en heelt underbar liten kille, fantastisk på alla sätt och vis, men det här driver mig veeerkligen till vansinne

 

[Lingon]

Nu låter jag hård men jag hade aldrig accepterat det från början. Då hade han fått skrika och så hade jag varit där för att trösta men varit tydlig med att det inte är ok att dra i håret. Sen hade han fått skrika tills han gav upp och accepterade ett gosedjur/docka eller vad som nu är mysigast i hans värld (förutom hår). Köp en badmössa och ha på dig så kan han inte komma åt håret tills han ger upp och slutar. Eller ta bara handen vänligt men bestämt bort från ditt hår, om och om igen tills han slutar. Försök ersätta det med nåt annat som är acceptabelt och inte skadar någon.

 

[Honungshumlan]

Tack för alla svar allihopa! Så himla skönt att höra om att fler har samma eller liknande problem, det ger verkligen lite mer energi och beslutsamhet i att försöka lösa det hela.

Jag funderar på om jag ska göra värsta grejen av det, ungefär som när jag slutade amma för ett år sen, och förklara för honom att "nu är du så stor så det är dags att sluta hålla mamma i håret, nu får du hålla i det här superlurviga gosedjuret/dockan med långt hår/vad det nu kan vara istället. Och du får gärna ligga nära mamma och gosa". Och kanske föreslå att jag kan klappa honom över huvudet eller något annat han gillar? Och sen typ vara superkonsekvent och påminna om det vaaarje gång han försöker ta tag i mitt hår. Och givetvis få med mannen så han gör exakt likadant, annars tror jag inte det kommer lyckas. Så får jag väl försöka samla ihop krafter, för det lär ju inte bli mycket sömn första veckan eller så...

Det kommer förmodligen bli tufft, för det känns som beteendet är så himla befäst. Jag har haft superlångt hår ända sen han föddes och han har alltid älskat att få håret i ansiktet och förknippar nog det med trygghet och närhet.

Gahh... det skulle vara sååååå underbart att bara slippa bli sliten i håret varje kväll och natt, slippa vakna med nackspärr för att man ligger helt fastspänd med skallen och slippa se ut som ett troll i håret varje morgon Han är en heelt underbar liten kille, fantastisk på alla sätt och vis, men det här driver mig veeerkligen till vansinne

Det låter som en bra plan tycker jag. Att just vara superkonsekvent brukar vara bra, men tufft, speciellt i början när man försöker ändra ett beteende.
Jag minns att jag läste några rader om inlärningspsykologi en gång, som har fastnat i mitt huvud. Ett invant beteende är som att gå på en väl upptrampad stig. Det ska mycket till för att du ska välja att gå brevid stigen, rakt igenom terrängen. Först när du trampat upp en ny stig och den gamla börjat växa igen, så har du ändrat ditt beteende och det nya blir det självklara.

Jag håller tummarna för att du lyckas!

 

[Tora]

Jag tror att det är liknande som när man slutar amma. Det kan bli lite livat i början men det brukar gå över rätt så fort.

 

[westernsuzie]

Nu låter jag hård men jag hade aldrig accepterat det från början. Då hade han fått skrika och så hade jag varit där för att trösta men varit tydlig med att det inte är ok att dra i håret. Sen hade han fått skrika tills han gav upp och accepterade ett gosedjur/docka eller vad som nu är mysigast i hans värld (förutom hår). Köp en badmössa och ha på dig så kan han inte komma åt håret tills han ger upp och slutar. Eller ta bara handen vänligt men bestämt bort från ditt hår, om och om igen tills han slutar. Försök ersätta det med nåt annat som är acceptabelt och inte skadar någon.

Jag förstår vad du menar och nu när jag läser vad jag har skrivit inser jag ju att det är helt vansinne att jag låtit honom hållas så länge och låtit honom göra så överhuvudtaget. Problemet kom nog smygande främst efter att jag slutade amma och sen har jag gjort försök att bryta det men gett upp när jag varit halvt i sömnen och då är det snabbt tillbaka på ruta ett igen.

 

[westernsuzie]

Det låter som en bra plan tycker jag. Att just vara superkonsekvent brukar vara bra, men tufft, speciellt i början när man försöker ändra ett beteende.
Jag minns att jag läste några rader om inlärningspsykologi en gång, som har fastnat i mitt huvud. Ett invant beteende är som att gå på en väl upptrampad stig. Det ska mycket till för att du ska välja att gå brevid stigen, rakt igenom terrängen. Först när du trampat upp en ny stig och den gamla börjat växa igen, så har du ändrat ditt beteende och det nya blir det självklara.

Jag håller tummarna för att du lyckas!

Bra formulerat, så är det verkligen! Just nu vet han nog inte ens hur han ska komma till ro och somna utan att hålla i håret.

Har nu genomgått steg ett i processen och förklarat att han inte får hålla i håret mer. Försökte trycka på att han är en så stoooor pojke nu och det verkade funka för han tog det bra och såg rätt stolt ut och valde en råtta som gosedjur. Han börjar bli lite trött och gosig och har tagit tag i håret några gånger men jag har bara upprepat att han är en stor pojke och får inte hålla i håret och gett honom råttan. Hittills har han accepterat det men fortsättning följer! Nattningen blir nog tuff, milt uttryckt!

Är så himla glad att jag startade den här tråden för nu SKA jag banne mig bryta det här!

 

[westernsuzie]

Jag tror att det är liknande som när man slutar amma. Det kan bli lite livat i början men det brukar gå över rätt så fort.

Håller med, nattningen ikväll blir nog ett helsike men om vi klara det blir det antagligen lättare nästa gång! Hoppas det iaf!

 

[Tora]

Håller med, nattningen ikväll blir nog ett helsike men om vi klara det blir det antagligen lättare nästa gång! Hoppas det iaf!

Det tror jag också. Det är inget roligt när dom gråter men det är svårt att förklara något för en tvååring. Bara krama och trösta så blir det säkert lättare bara inom några dagar.

 

[westernsuzie]

Det tror jag också. Det är inget roligt när dom gråter men det är svårt att förklara något för en tvååring. Bara krama och trösta så blir det säkert lättare bara inom några dagar.

Ja det är hemskt! Men ska försöka trösta så han fattar att han gärna får vara nära. TACK för allt pepp, det hjälper massor för nu känner mig beslutsam att få bukt med detta!