Släpper ni tyglarna eller håller kvar?

Jag släpper alltid tyglarna. lärde mig på det "nya" sättet. Alltså att alltid släppa! Speciellt efter att min mamma flög av hästen och drog två fingrar. Det är ju något man behöver ha..

Sen hästarna jag ramlat av har alltid varit så snälla och stannat kvar och undrat vad jag gör där nere på marken. Så än så länge har jag klarat mig från att hästen smiter iväg :)
 
Släpper alltid tyglarna om jag skulle ramla av. Då drar man inte i hästens mun, och ibland kanske till och med fallet kan bli mildare i och med att hästen har sitt huvud fritt så att säga. Jag har sett några avramlingsvideor på youtube där vissa av fallet inte hade varit så farliga om ryttaren t ex släppt tygeln.

Tänker t ex på den här videon, om ryttaren istället hade valt att hålla kvar i tygeln hade de gått omkull.


Fast ryttaren håller inte på att ramla av här. Det är skillnad på att hålla balansen i tyglarna (som han bevisligen inte gör) och på att hålla kvar tygeln när du själv redan är i luften så att säga.

Mycket snyggt ridet av en fantastiskt välbalanserad ryttare! Han låter hästen sköta jobbet och bara följer med.
 
Fast ryttaren håller inte på att ramla av här. Det är skillnad på att hålla balansen i tyglarna (som han bevisligen inte gör) och på att hålla kvar tygeln när du själv redan är i luften så att säga.

Mycket snyggt ridet av en fantastiskt välbalanserad ryttare! Han låter hästen sköta jobbet och bara följer med.
Poängen är dock att om han hållt kvar tyglarna hade han åkt av, har själv been there done that. Det är lätt att dras med i tyglarna om man håller kvar i den läget, och det var det jag ville visa med klippet att det går att rädda situationer.
 
Jag har alltid sagt till andra som ridit med mig ut på någon av mina hästar att om det går försök hålla fast hästen, är livrädd att dom ska springa iväg och skada sig.
När jag sa det hade jag bara ramlat av i "lugna" sammanhang. Det var först när jag ramlade av i full fart (tvärnit och galopp åt andra hållet) som jag insåg att det inte var så klokt att hålla i tyglarna.
Försökte i panik få stopp på hästen men efter att ha släpats några meter så släppte jag efter att bakhovarna ven framför ansiktet på mig:nailbiting:

Så nu släpper jag av ren reflex!
 
Poängen är dock att om han hållt kvar tyglarna hade han åkt av, har själv been there done that. Det är lätt att dras med i tyglarna om man håller kvar i den läget, och det var det jag ville visa med klippet att det går att rädda situationer.


Han sitter ju kvar i sadeln perfekt hela vägen. Jag tolkade "när du ramlar av" som när du faktisk är i luften och ramlar av, inte som "när du ev är på väg att ramla av".

Men jag håller med dig! Det är enormt fint ridet, och håller du balansen i tyglarna kommer du inte att varken komma till någon trevlig ridning eller låta hästen göra sitt jobb. Hästen vet bäst själv vart den ska sätta fötterna och hur den ska balansera sig med halsen för att inte gå omkull.

När jag åkte över huvudet på min sist hade inte "släppa tygeln" räddat mig från att åka i backen, men det kan ju rädda mig från att släpa efter hästen, och räddat hästen från ett ev ryck i tygeln. Nu höll jag kvar och hästen drog ingenstans. Vilket var tur då det var en bra bit hem till stallet, delvis längs trafikerad väg.
 
Han sitter ju kvar i sadeln perfekt hela vägen. Jag tolkade "när du ramlar av" som när du faktisk är i luften och ramlar av, inte som "när du ev är på väg att ramla av".

Men jag håller med dig! Det är enormt fint ridet, och håller du balansen i tyglarna kommer du inte att varken komma till någon trevlig ridning eller låta hästen göra sitt jobb. Hästen vet bäst själv vart den ska sätta fötterna och balansera sig med halsen för att inte gå omkull.

När jag åkte över huvudet på min sist hade inte "släppa tygeln" räddat mig från att åka i backen, men det kan ju rädda mig från att släpa efter hästen, och räddat hästen från ett ev ryck i tygeln. Nu höll jag kvar och hästen drog ingenstans. Vilket var tur då det var en bra bit hem till stallet, delvis längs trafikerad väg.
För mig är att ramla av även när man ev är på väg att ramla av. Det går att förhindra precis innan det sker, men om det sker är det bara att hänga med på resan finns inte så mycket val.

Sen har jag sett avramlingar där ryttaren hållt kvar i tyglarna vilket slutat med att hästen går omkull också och de kan till och med få den över sig.
Även sett folk som håller kvar i tyglarna och drar hästen i munnen såpass att hästarna får panik. Kan säkert vara olika från idivid till individ. Vissa hästar stannar kvar om man släppt tyglarna, men om man hållt kvar och dragit dom i munnen får de panik och vill fly. Såklart finns det hästar som väljer att fly oavsett, lite det jag menar med individ till individ.
 
För mig är att ramla av även när man ev är på väg att ramla av. Det går att förhindra precis innan det sker, men om det sker är det bara att hänga med på resan finns inte så mycket val.

Sen har jag sett avramlingar där ryttaren hållt kvar i tyglarna vilket slutat med att hästen går omkull också och de kan till och med få den över sig.
Även sett folk som håller kvar i tyglarna och drar hästen i munnen såpass att hästarna får panik. Kan säkert vara olika från idivid till individ. Vissa hästar stannar kvar om man släppt tyglarna, men om man hållt kvar och dragit dom i munnen får de panik och vill fly. Såklart finns det hästar som väljer att fly oavsett, lite det jag menar med individ till individ.


När jag är i luften är jag i luften. Då är det kört. Men jag håller med om att en van ryttare inte åker av pga samma saker som en ovan ryttare. Såklart. :) Och ja - om du hänger och drar i munnen så flippar de flesta hästar. Jag håller med dig där också.

Min blev mest lite konfunderad över att jag plötsligt försvann från hans rygg. Han hade ju sett en fasansfull ekorre och precis modigt räddat oss båda från döden med några smidiga fyrfotahopp. Sedan halvsatt matte plötsligt på marken vid hans huvud istället för att sitta kvar i sadeln.


.
 
När jag är i luften är jag i luften. Då är det kört. Men jag håller med om att en van ryttare inte åker av pga samma saker som en ovan ryttare. Såklart. :) Och ja - om du hänger och drar i munnen så flippar de flesta hästar. Jag håller med dig där också.

Min blev mest lite konfunderad över att jag plötsligt försvann från hans rygg. Han hade ju sett en fasansfull ekorre och precis modigt räddat oss båda från döden med några smidiga fyrfotahopp. Sedan halvsatt matte plötsligt på marken vid hans huvud istället för att sitta kvar i sadeln.
Hahaha, ja det där känner jag igen också. När man ramlat av hästar och de tittat på en som typ "men va gör du där nere?". Dom hästarna är bara för söta på ett sätt. :rofl:
 
Jag har alltid sagt till andra som ridit med mig ut på någon av mina hästar att om det går försök hålla fast hästen, är livrädd att dom ska springa iväg och skada sig.
När jag sa det hade jag bara ramlat av i "lugna" sammanhang. Det var först när jag ramlade av i full fart (tvärnit och galopp åt andra hållet) som jag insåg att det inte var så klokt att hålla i tyglarna.
Försökte i panik få stopp på hästen men efter att ha släpats några meter så släppte jag efter att bakhovarna ven framför ansiktet på mig:nailbiting:

Så nu släpper jag av ren reflex!

Det har jag också råkat utför, men efter att försökt hålla kvar en panikslagen häst som ville fly hem och istället galopperade över mig med broddar och allt (tur i oturen var det en ovanligt kall dag, så jag hade mycket kläder på, men broddarna skar ändå genom jacka, fleece och två tröjor in på skinnet), så släpper jag om jag inte landar på fötterna och hästen är lugn.
 
Det har jag också råkat utför, men efter att försökt hålla kvar en panikslagen häst som ville fly hem och istället galopperade över mig med broddar och allt (tur i oturen var det en ovanligt kall dag, så jag hade mycket kläder på, men broddarna skar ändå genom jacka, fleece och två tröjor in på skinnet), så släpper jag om jag inte landar på fötterna och hästen är lugn.
:eek: Fy vad obehagligt. Det var vinter för mig med så kläderna dämpade ju släpandet lite. Jag slapp som tur var att bli påsprungen, måste varit hemskt obehagligt!
Min stack också så jag gick(haltade/sprang) och hyperventilerade ett par kilometer innan jag hittade honom ståendes på vägen och såg så förvånad ut att jag kom gåendes... O_o
 
När jag var yngre fick jag alltid höra att man absolut inte fick släppa tyglarna när man ramlade av. Ridskolan och andra vuxna var väldigt tydliga med att påpeka det. I vuxen ålder har jag dock fått höra att det är bättre att släppa för att undvika skador. Vad som egentligen är bäst kanske skiljer sig beroende på situation tänker jag, men hur som är jag nyfiken på hur andra tänker och tycker om detta fenomen. Hur gör ni, släpper ni eller håller ni kvar tyglarna när ni ramlar av?

Själv brukar jag få kortslutning när jag ramlar av, om jag ens hinner tänka något handlar det oftast om fascination över hur sakta marken närmar sig :p Jag tappar tid och rum, var hästen befinner sig, och även dess tyglar. Det enda jag håller i järngrepp är eventuellt spö.
Ser hellre att hästen far iväg än att han skadar sig. Men eftersom att jag har delade westerntyglar så är dom långa nog att hålla i även från marken, så om jag inte känner något motstånd i tygeln när jag landar så håller jag kvar med lätt grepp som glider ur om det blir motstånd i tygeln.
 
Tyvärr håller jag alltid kvar av ren reflex. Måste verkligen träna bort det, men det är svårt när det väl händer.
En gång höll jag inte kvar men då fick en kraftig bakutspark i skallen av ett kallblod, så jag svimmade av och släppte således.
Har dock alltid gått bra när jag hållit kvar, har haft snälla hästar som stannar fint.
 
Sist jag åkte av gjorde hästen en tvärnit från full galopp (mötte barn med vimpel på cykeln som kom runt en krök) och jag gjorde typ en volt ner och landade framför, med tyglarna i handen. Tur det då det var ute på ridtur, hade inte velat att hästen eventuellt sprang hem själv med alla remmar, över vägar etc....
 
Jag håller kvar i första hand. Nuvarande hästen tycker dock att det är obehagligt och försöker alltid slita sig loss, vilket resulterar i att jag släpper... Med extrem värk i arm/skuldra i några dagar efteråt.

Snittar väl 3 fall per år.. :D
 
Jag skulle nog säga att det beror på omständigheterna.
Jag är ju gammal nog för att ha fått inbankat i skallen att alltid hålla kvar. Men det beror ju liksom på hur det hela går till. Senast jag åkte av var det när hästen snubblade lite och tappade balansen så jag gled av åt sidan. Landade sakta bredvid en stillastående, förvånad häst - inte sjutton släpper jag tygeln då.
Men en tidigare häst jag hade lekte rodeohäst och där var det inte ens möjligt att hålla kvar...
 
Jag är uppväxt med att man ska hålla kvar, men försöker lära om. För ett par år sedan åkte jag av under en hoppträning, höll kvar i tygeln och skadade axeln ganska illa eftersom hästen kastade sig åt andra hållet. Klart man inte vill att hästen ska dra iväg och göra sig illa, men rent krasst så är det ju viktigare att ryttaren klarar sig än att hästen gör det.
 
Det bästa är väl att släppa, de hästar jag ramlat av stannar oftast och blir hästen så panikslagna att den springer hem hade ju inte jag kunnat hålla den, då är det bättre om tyglarna ligger kvar över halsen och hästen får springa så blir inte någon var oss skadade. Min reflex är i alla fall att släppa och slå en kullerbytta, går det så pass långsamt att jag hinner tänka och hästen är lugn så håller jag så klart kvar.
 
Senaste 2 gångerna jag åkte höll jag kvar. Resultatet blev första gången att jag blev trampad och andra gången en mycket förvirrad arabprinsessa som for runt på en främmande terrängbana utan träns.

Släppa låter bra i mina öron.
 
Jag är lite imponerad om man hinner tänka ens :D

För mig beror det helt på, jag är inte lärd nåt speciellt. Väl på marken håller jag troligtvis kvar tygeln i de fall det fungerar (för att inte få en lös häst på fel ställe), panikar hästen och drar eller blir rädd för att den 'sitter fast' släpper jag.

En sakta 'okomplicerad' avfallning håller jag troligtvis kvar i tygeln även i fallet. Mer automatiskt än maniskt.
Vid en mer...explosiv :angel: ...avfallning tappar jag troligtvis taget om tygeln på vägen i luften av rena farten, om inte annat släpper jag nog automatiskt för att komma bort och rulla från hästen i den mån det går. (Blivit både översprungen och sparkad efter som liten, det sitter nog i lite)
Men fundera på att släppa eller hålla i har nog aldrig kommit över mig. Det bara blir.
 

Liknande trådar

Hästmänniskan Hej! Jag är 14 år och älskar hästar över allt annat (förstås);) Jag behöver tips och råd om hur vida jag ska göra med en svårhanterlig...
2
Svar
25
· Visningar
1 887
Senast: ameo
·
Samhälle Jag har valt att vara anonym på grund av, vad jag tycker, uppenbara anledningar. Jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva det som har...
2
Svar
39
· Visningar
7 217
Senast: mars
·
Juridik & Ekonomi Hej, jag skulle behöva lite hjälp hur jag ska tänka och hantera detta... För att inte gå in på för mycket detalj om denna långa...
2
Svar
30
· Visningar
5 971
Senast: Cattis_E
·
  • Artikel Artikel
Dagbok Om det flyger en svart drake över himlen från solen och försvinner bakom ett moln betyder det då att man måste prata om drakar om man...
2
Svar
29
· Visningar
3 218
Senast: Takire
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp