Släpper ni tyglarna eller håller kvar?

[Arwen]

Det sitter tyvärr i ryggmärgen på mig att hålla kvar tyglarna när jag ramlar av för att inte hästen ska springa iväg och göra sig illa/förstöra något/skada någon annan. Det resulterade för några månader sedan i en kraftig hjärnskakning när jag ramlade av och höll kvar tyglarna för att inte hästen skulle sticka, vi var på en grusväg och motorvägen är inte långt borta samt att det är en trafikerad väg att korsa innan man kommer till stallet. Jag höll kvar och blev sparkad i huvudet och på nacke och axlar flera gånger. Hjälmen var kraschad men allt som allt gick det ändå förhållandevis bra och kunde ha gått mycket värre.
Men nästa gång tänker jag släppa hästen om jag hinner tänka innan, motorväg eller inte, blir jag svårt skadad av sparkar och tramp så lär jag ju ändå tappa hästen i slutändan och då kan jag lika gärna försöka minimera skadorna från början.

 

[Tualma]

Usch, vad otäckt, @Arwen.
Jag håller i för kung och fosterland, även jag. Det blev tydligen ordentligt inpräntat när jag var barn. Sedan har jag väl inte ramlat av tillräckligt många gånger efter det för att lära om. Skämt åsido. Senast jag ramlade av bröt jag axeln. Unghästen var inte van vid att någon hängde i munnen så hon kastade sig några gånger innan jag fick stopp på henne, men inte släppte jag inte, utan höll kvar med högerarmen hängdes och slängandes. Helknäppt, faktiskt. Men visst, det är ju skönt att inte behöva oroa sig för att något ska hända den lösa hästen också, men i övrigt är det ju säkrare att släppa. Men jag kan inte...
Jag tror faktiskt inte att jag någonsin tappat någon häst efter avfallning, eventuellt undantaget någon gång som barn som jag inte minns.

 

[snow]

Släpper, helt klart. Jag har en kullerbytte/voltvariant som jag försöker använda mig av vid fall, om jag hinner med och inser att jag med största sannolikhet kommer åka av. Jag har blivit regelrätt avslängd när jag försökt hålla mig kvar så länge som möjligt på hästryggen och då slutade det med frakturer i nacken efter att ha landat på ansiktet. Det gör jag helst inte om.... Mitt liv och risk för allvarliga skador på mig är viktigare än eventuella skador på hästen som kan uppstå om den kommer lös.

Helt ärligt så tycker jag att det borde fokuseras med på fallteknik på landets ridskolor än på att hålla fast hästen. Ta dit en kampsportsinstruktör t.ex. som får lära ut hur man faller i backen så säkert som möjligt. Att ha en teknik i "ryggmärgen" samt att lära sig att det faktiskt kan vara bättre att falla frivilligt än att hålla sig kvar till varje pris tycker jag borde vara grundläggande säkerhetstänk.

 

[kryddelydd]

När jag var yngre fick jag alltid höra att man absolut inte fick släppa tyglarna när man ramlade av. Ridskolan och andra vuxna var väldigt tydliga med att påpeka det. I vuxen ålder har jag dock fått höra att det är bättre att släppa för att undvika skador. Vad som egentligen är bäst kanske skiljer sig beroende på situation tänker jag, men hur som är jag nyfiken på hur andra tänker och tycker om detta fenomen. Hur gör ni, släpper ni eller håller ni kvar tyglarna när ni ramlar av?

Själv brukar jag få kortslutning när jag ramlar av, om jag ens hinner tänka något handlar det oftast om fascination över hur sakta marken närmar sig Jag tappar tid och rum, var hästen befinner sig, och även dess tyglar. Det enda jag håller i järngrepp är eventuellt spö.

Det beror på.
Nu händer det inte så ofta, men ändå.
Skulle jag ramla av - rider i regel utomhus och utan staket - så skulle jag hålla i tyglarna. Skulle jag märka att hästen ändå inte stannar, så skulle jag släppa innan jag skulle bli medsläpad.

 

[Lager]

När jag var yngre fick jag alltid höra att man absolut inte fick släppa tyglarna när man ramlade av. Ridskolan och andra vuxna var väldigt tydliga med att påpeka det. I vuxen ålder har jag dock fått höra att det är bättre att släppa för att undvika skador. Vad som egentligen är bäst kanske skiljer sig beroende på situation tänker jag, men hur som är jag nyfiken på hur andra tänker och tycker om detta fenomen. Hur gör ni, släpper ni eller håller ni kvar tyglarna när ni ramlar av?

Själv brukar jag få kortslutning när jag ramlar av, om jag ens hinner tänka något handlar det oftast om fascination över hur sakta marken närmar sig Jag tappar tid och rum, var hästen befinner sig, och även dess tyglar. Det enda jag håller i järngrepp är eventuellt spö.

När jag gick på ridskola på andra sidan sekelskiftet så blev vi hårt drillade i att aldrig släppa tyglarna. Om hästen stack iväg ute så kan den dra rätt över väg och orsaka seriekrock med mängder av döda, och utan hästen kommer du aldrig kunna ta dig de femton milen hem igen igenom snön...ungefär så. Aldrig i helvete släppa tygeln!

Nu, efter åratal av rehab-inriktade privata instruktörer, så kan jag släppa i absoluta nödfall.

Prio ett för mig dock, som rider nästan enbart utomhus utanför ridbana, är att hästen inte lyckas dra iväg. Både för min skull, för hästens skull, och för alla människor/bilar som den kan rusa på. Så jag är tvehågsen fortfarande. Rehab:en har inte riktigt hjälpt än.

 

[DrT]

släpper! risken finns ju att man kan bli trampad av hästen om den inte hinner fly undan.

 

[SkorpSmulan]

Jag håller krampaktigt i mig. Tror att det är mer en reaktion på just att hålla i mig mer än en medveten tanke.
Förutom en gång när jag ramlade av en kompis häst och fick handen med tyglarna mellan benen, vänster benet svingandes över halsen. Då hann jag tänka att jag inte kunde hålla kvar honom och fan också nu kommer han att springa iväg och göra illa sig. Men det gjorde han inte.

 

[Piraja]

Jag släpper, min största fasa är att släppas efter hästen när jag druttar av.

Än har det inte hänt att hästarna har stuckit men skulle det ske går dom till närmaste stall.

Min ena häst tyckte det var skitkul att longeras och innan han hade fattat hela grejen så gjorde han små hyss...som att, mitt under voltarbetet plötsligt dra iväg, rakt iväg...som om han bara plötsligt skulle leka "kom och ta mig". Jag höll fast och sprang med. Det gick fort! Har aldrig sprungit så fort någon gång...till slut insåg jag ju att jag inte kan springa lika fort som hästen galopperade och släpper. Då, mitt när jag släpper linan stupar jag handlöst framåt och när jag tittar upp står hästen och glor dumt på mig...va fan, ger du upp liksom??? ...skadade mig inte, lite öm i kroppen blev jag bara...

 

[Sunny]

Åh, jag har en sån där häst som gärna pinnar iväg om man släpper tyglarna när man ramlar av ute i skogen, och inte är det hem hon springer heller. Hon brukar försöka hålla sig i närheten av mig, sådär 2-5 meter bort och helt omöjlig att få tag på. Så jag försöker definitivt hålla kvar om jag kan...

 

[WS6]

släpper! risken finns ju att man kan bli trampad av hästen om den inte hinner fly undan.

Fast den risken finns ju oavsett.. jag har provat, tyvärr..

 

[machafuko]

Jag är i chock efter att ha läst tråden! Trodde det var uppenbart att man släpper tyglarna för att undvika skador på både häst och ryttare. Utomhus förstår jag om man tänker annorlunda.

Men nej, jag hinner ändå inte tänka på att hålla kvar när jag väl flyger av. Flyger jag av så flyger jag av.

 

[Miedo]

Kan ju tillägga att det är inget jag tänker på vid fallet alls, då är jag upptagen med att hoppas jag överlever. Men när jag väl ligger på marken och känner att tyglarna finns kvar i ena handen så brukar det oftast kännas smidigast att hålla kvar. Släpper definitivt om hästen håller på att släpa iväg mig eller ser ut att vara benägen att trampa på mig.

 

[Ninjakatten]

Vad lustigt att alla verkar ha inpräntat att inte släppa hästen. Det jag har inpräntat är att hästen aldrig är viktigare än min egen säkerhet, och därför släpper man och rullar bort från hästen. Detta kommer alltså från ridskolan. Tror jag. Oavsett vad så brukar jag bli så förvirrad vid avramling att hästen nog hunnit vandra hem och ta av sadeln innan jag ens fattat vad som hänt.

 

[Knasibas]

Bara jag som inte hinner tänka i den situationen? Jag kanske är lite trög. Slumpen avgör om jag håller kvar tyglarna eller inte.

 

[Korven]

Jag hade sluppit operera axeln om jag släppt tygeln.

 

[Billy]

Släpper alltid tyglarna om jag skulle ramla av. Då drar man inte i hästens mun, och ibland kanske till och med fallet kan bli mildare i och med att hästen har sitt huvud fritt så att säga. Jag har sett några avramlingsvideor på youtube där vissa av fallet inte hade varit så farliga om ryttaren t ex släppt tygeln.

Tänker t ex på den här videon, om ryttaren istället hade valt att hålla kvar i tygeln hade de gått omkull.

Jag har sett detta förr och jag är djupt impad av ryttarens sinnesnärvaro och låta hästen sköta det. Att så snabbt inse att han gör mer skada än nytta om han lägger sig i hästens arbete. Och vilken balans! Respekt!

 

[Billy]

När jag var yngre fick jag alltid höra att man absolut inte fick släppa tyglarna när man ramlade av. Ridskolan och andra vuxna var väldigt tydliga med att påpeka det. I vuxen ålder har jag dock fått höra att det är bättre att släppa för att undvika skador. Vad som egentligen är bäst kanske skiljer sig beroende på situation tänker jag, men hur som är jag nyfiken på hur andra tänker och tycker om detta fenomen. Hur gör ni, släpper ni eller håller ni kvar tyglarna när ni ramlar av?

Själv brukar jag få kortslutning när jag ramlar av, om jag ens hinner tänka något handlar det oftast om fascination över hur sakta marken närmar sig Jag tappar tid och rum, var hästen befinner sig, och även dess tyglar. Det enda jag håller i järngrepp är eventuellt spö.

Som tur är så har jag inte ramlat av på måååånga år. Kanske beroende på att jag haft ett riduppehåll på ca 40 år Men en gång hände det för ca ett år sedan. Min gamla stolla blev jättelycklig ute på stubbåkern och gör världens brall (nja, eller ...) men jag hinner tänka HÅLL KVAR TYGELN! Det enda jag märker av själva luftfärden är hur jag håller tygeln med ett järngrepp. Resten av kroppen har jag ingen aning om var den befinner sig. Hästen står bara och glor på mig och väntar till jag kan hoppa upp igen. Det blev skritt resten av den ridturen.
Så att hålla kvar är nog också inpräntat i mitt huvud sedan ridskoletiden på 70-talet (första halvan alltså)

 

[TheRedLightning]

Jag har sett detta förr och jag är djupt impad av ryttarens sinnesnärvaro och låta hästen sköta det. Att så snabbt inse att han gör mer skada än nytta om han lägger sig i hästens arbete. Och vilken balans! Respekt!

Precis, men det är nog som med allt annat övning ger färdighet misstänker jag.
Utgår från mig själv, när jag började min ridkarriär höll jag troligen kvar i tyglarna när jag ramlade av och gjorde säkert så i många år.
Nu på äldre dar har jag börjat lära mig släppa tyglarna, jag vet inte om det har att göra med att jag blivit mindre rädd eller inte tänker på det värsta som kan hända.
Nu var det ett tag sedan jag åkte av så jag vet inte hur jag skulle göra, men har märkt när jag ridit hästar som hoppat och t ex snubblad till, då har jag släppt tyglarna istället.
Men hur jag skulle göra om jag ramlar av, tja det vet jag inte. Tål att tänkas på.

 

[Tualma]

Bara jag som inte hinner tänka i den situationen? Jag kanske är lite trög. Slumpen avgör om jag håller kvar tyglarna eller inte.

Nej, alltså. Jag tänker inte. Men håller alltid kvar. Det är lätt att säga att klart en släpper om hästen börjar dra, men jag kan inte... Nu har jag fått stopp på hästen, så jag har inte blivit släpad efter någon gång (inte i modern tid i varje fall), men det är verkligen endast instinktivt och inte ett medvetet och riskkalkylerat beslut att hålla kvar i mitt fall.

 

[Linnpan]

Jag släpper reflexmässigt om jag verkligen åker av ordentligt. Men om jag typ glider av barbacka så landar jag oftast på fötterna och då håller jag kvar. Min konstigaste avramling var för nåt år sen när min häst tvärnitade framför ett hinder, jag hoppade men inte hästen och på något sätt hamnade jag stående framför hästen med tyglarna i handen. Där stog vi öga mot öga tills han började rota i min ficka efter godis. Jag måste ha gjort en volt eller något, har verkligen ingen aning