Sv: "slapp" svans...
Nej, jag tror inte att man kan säga att min häst hade wobbler/slinger. Det var hos henne inte så akut och dramatiskt utan kom smygande efter ett sannolikt fall i hagen.
Hon blev halt på våren som fyraåring, behandlades och undersöktes massor med gånger under ungefär ett år, utan att man egentligen hittade någonting.Till slut lyckades vi släcka alla ledinflammationer i alla fall.
Jag flyttade, satte igång henne - och samma visa igen. Konsulterade ny veterinär, som såg det som jag beskrivit nedan (veterinärerna i Sverige hade inte märkt det, trots att jag upprepade påpekat att hon var konstigt stel osv.). Han sprutade henne i knäna med müller-wohlfahrt och sa att jag skulle sätta igång henne, men sa samtidigt att det skulle bli väldigt svårt att rädda henne. De flesta sådana hästar blir sämre och sämre med tiden och till slut är det direkt farligt att rida dem. Detta var på våren som femåring.
Symtom: Atonisk svans. Reagerade inte på nålstick över kruppan, vinglade lätt, ffa i nedförsbacke. "Neg" i bakknäna. Taktfel (vilket ju är det ataktisk betyder). Extremt dålig ridbarhet.
Jag tog hjälp av en beridare och med mycket blod, svett och tårar har vi nått betydligt längre än jag (eller han) någonsin vågat hoppas på. Ungefär 3-4 månader senare såg veterinären henne igen och ramlade bokstavligen nästan omkull av chock. Han sa att han aldrig hade vågat tro att hon skulle utvecklas så och kunde bara häpna och gratulera. Hon gick förra året (som sexåring) 1,10 hoppning med placering och är egentligen startklar 1,20 (men jag är det inte!).
I höstas upptäckte vi artros i ena knäet och det är inte helt otroligt att det hänger samman med hennes ojämna belastning. Hon behandlades och är sedna dess åter i full träning (går relativt hårt) och är ohalt.
Hon kommer aldrig att bli ett under av ridbarhet och en lätt rörelsestörning kommer alltid att finnas kvar. Men utomstående ser den knappast, hon blir inte utblåst på tävling och hon tycks inte ha ont av den. Det är ingen hälta. Ofta har ataxi-problem sin grund i en skada i halskotpelaren. Nu är halsen ungefär den enda kroppsdel på min häst som inte röntgats, men hennes fysioterapeut har konstaterat problem i halsen. Detta ger förstås svårigheter i ridningen - med lösgjordhet, genomsläpplighet, eftergift etc. (Därtill kommer förstås att hon inte har jordens lättaste personlighet samt en exteriör som visserligen inte är katastrofal men inte heller helt gynnsam (t ex kort, stark överlinje, flacka käkben osv).
Men hon fungerar i ridningen, och om man är noga med skötsel och förebyggande vård så kan hon med säkerhet fungera som tävlingshäst. Jag har i samråd med min veterinär t ex beslutat att spruta chondroitin intramuskulärt i förebygande syfte och det kommer jag antagligen att göra kanske två gånger om året. Hon får även ett homeopatiskt medel som en professor som min beridare känner har rekommenderat speciellt för ataxi-hästar. Hon är sju år i år.
Det är i ingen lätt uppgift men det kan gå. Jag håller tummarna för dig och din häst.
