Slänger med huvudet.

[minimi]

Sv: Slänger med huvudet.

Nu lägger jag in en lite fråga i den här tråden. Tror att jag kan få hjälp här!

Om jag fortsätter att driva lugn men bestämt, så antingen backar han då ner i diket.


Jag ska lägga till att ponnyn jag skrev om, hade som favorittrick att backa upp mot diken och resa sig precis på kanten så att man skulle bli rädd att ramla baklänges ner i dom. Med honom gjorde vi så att vi svängde runt honom och rappade till när han inte hade baken mot diken utan vägen, sen fick han galoppera sej genomsvettig flera kilometer. Pisk så fort han saktade av. Det gick eftersom vi hade gärden att gå ut på. Det var en lat sur ponny som lärde sej snabbt att varje resning slutade med en jäkla massa hårt arbete och svett. Och det fungerade också. idag skulle jag inte göra så utan som med hingsten.:smirk:

 

[Dutrorvärkligen]

Sv: Slänger med huvudet.

Alltingen kan han testa er men var inte så säker på det.
Kanske han inte trivs med bettet eller sadeln sitter fel.
Eller så kanske det bara är en dålig vana men då ska du visa vem som bestämmer.

 

[jezzie-]

Sv: Slänger med huvudet.

Precis som min hingst gjorde med sin förra ägare och med mej i början, när jag hade honom. Det var inte kul. Vi hade längre tillbaka en foderponny som gjorde exakt likadant och han hade straffat ut sig hos två fodervärdar före oss fast han var en fantastisk hopphäst. De had eslutat rida honom. Hästar vill inte gärna gå ifrån flocken och dej räknar han inte som en trygghet.
Så ligger det till. Du är inte hans ledare, helt enkelt och du står inte ens över honom i rang, i hans värld.
Jag tror på det jag skrev ovan, men det är inte enkelt, för du måste våga ta risken av kraftiga protester innan han accepterar att du vill gå, även om han vill hem. Använd en sadel du sitter säkert i, ha helst någon annan person i närheten och var beredd när du märker att han tänker börja. Min hingst började med att svänga lite med huvudet och stå emot lite, sen stannade han och skuttade lite, sen reste han sej och försökte kasta runt.
När han började svänga med huvudet redan, fick han ett rejält rapp i rumpan! Rejält. Det ska svida ordentligt. Inga ländtäcken ivägen. Han tog ett jättehopp framåt de första gångerna. Jag slog igen och han for framåt i rena förskräckelsen. Han gick sen. Men det hände ett par tre gånger till att han började likadant, och samma porcedur upprepades. Så var beredd även om han ger sig en gång.

Men ha en medhjälpare i närheten och utsätt dig inte för risker. Träna att bli ledare på hemmaplan. Han ska gå ur vägen när du kommer, (in i boxen, tex) gå efter dej genom dörrar, osv.

Lycka till och ta inga risker!

tack för ditt svar! Grejjen är den att jag måste ta igenom detta ensam (o dä vågar jag inte) för har jag ngn med mig som går före/efter/bredvid så går han utan problem.
Han är en otroligt lydig häst som alltid lyder mig stallet/ridningen/hanteringen,går undan när jag kommer in i boxen osv. Så jag vet inte vad detta beror på egentligen. det började som en osäkerhetsgrej att lämna flocken. Det vet jag ganska så säkert, för han älskar sina kompisar mer än allt annat, o han hade alldrig gått i flock när jag fick honom. Men nu är det en dumhet!!!!!!!!tor jag iaf. För ett par gånger så har han gått utan problem. Det är typ när han har lust. O dä ä knepigt. För när jag rider på banan o han ngn gång är lite trött lr inte har lust, så jobbar han ändå alltid snällt på, o lyder.

Här kommer ett litet ex:
Jag skulle ta mig en barbacka tur på vårat gärde. Ingen sadel,inga benskydd lr boots (är mkt klupig,så dä har vi alltid)ingen säkerhetsväst (har alltid på mig den i skogen) o ingen mobiltelegon me. Mamma mockade o jag sa att jag bara skulle skritta lite på gärdet, men först skritta så lång vi kom på vägen. Vi skritade iväg på vägen o han gick o gick. ja ja tänkte jag. Gå du för snart stannar du iaf. Han har flera ställen som han brukar stanna vid, men han gick o gick me spetsade öron. Jag tänkte för varje ställe vi kom förbi att:ja ja du stannar vid nästa "stoppställe". Men icke. Stannade inte ens när vi mötte 20 lektionshästar. Jag kände mig ganska "rädd" då jag inte hade varken utrustning lr telefon men lät han gå. Han tod min favoritstig i skogen, en lagom kort skrittrunda som går som ett o o sen gick vi hem. jag satt som en fågelholk uppe på å fatta inte vad han just gjort. För jag ville ju inte stanna o vända han me flit pga omständiheterna. Då hade han ju säkert trott att dä va så man skulle göra.

Fattar inte varför han gjorde så. Han hade spetsade öron hela turen, å gick försiktigt över stock o sten o tog hand om mig som satt där uppe o gled runt.
Ngn me vettig förklaring till allt detta?

 

[kluckan]

Sv: Slänger med huvudet.

För oss som inte löser våra problem med att slå,rycka och skrika så är detta en lösning. Om hästen vägrar vara lugn utan bara vill springa, då låter jag den springa, springa springa och driver på. Hästen brukar bli lugn snabbt, det handla inte om att energin ska ta slut utan om omvänd psykologi, det är inte lika kul när det blir tillåtet lixom.

Samma sak för er som har hästar som backar i diket å vägrar gå framåt. Om hästen stannar och backar när du driver så vänd hästen helt om och rygga den så långt du orkar(här kan du få kämpa lite), vänd efter några steg(individuellt, kan va tex en meter eller 20 meter)och vips så knatar hästen gladeligen framåt. Inga slag eller krig utan bara lite knepande. Lovar att hästen blir mer glad och harmonisk dessutom. Gillar du spöet kan du ju ta med det för att förstärka dina hjälper, inte för att sopa till hästen i rumpan.

Och som någon skrev tidigare, se till att bli ledaren även från marken, allt ditt kroppsspråk förmedlar något till hästen, läs och lär om du inte förstår vad som menas, massa bra trådar finns under NH.

 

[kluckan]

Sv: Slänger med huvudet.

glömde, backa alltså åt det hållet du vill gå åt, inte åt det hållet hästen vill vända åt.

 

[Stopek]

Sv: Slänger med huvudet.

Minimis svar är en metod jag också skulle använda mig av på en häst som absolut inte är rädd, utan envis, och om det inte finns något farligt runt om som hästen kan hamna i (som djupa diken). Faktiskt det mest odramatiska och lättaste är helt enkelt att inte göra för stor affär av det hela. Kliva av och leda hästen dit du vill och när hästen kommit förbi de svåra partiet sitta upp och rida på.

Ju kortare tid din häst ägnar sig åt att konstra desto bättre är det. Ju längre det får hålla på desto mer befäst blir det. Man kan alltså använda sig av båda metoder. Hoppa av och leda när det krävs för er bådas säkerhet och ge ett rejält rapp i rumpan när man känner att det är rätt i just den situationen. Det viktigaste är att inte låta "bråket" pågå.

Hälsning Maja

 

[minimi]

Sv: Slänger med huvudet.

Här kommer ett litet ex:
Jag skulle ta mig en barbacka tur på vårat gärde. Ingen sadel,inga benskydd lr boots (är mkt klupig,så dä har vi alltid)ingen säkerhetsväst (har alltid på mig den i skogen) o ingen mobiltelegon me. Mamma mockade o jag sa att jag bara skulle skritta lite på gärdet, men först skritta så lång vi kom på vägen. Vi skritade iväg på vägen o han gick o gick. ja ja tänkte jag. Gå du för snart stannar du iaf. Han har flera ställen som han brukar stanna vid, men han gick o gick me spetsade öron. Jag tänkte för varje ställe vi kom förbi att:ja ja du stannar vid nästa "stoppställe". Men icke. Stannade inte ens när vi mötte 20 lektionshästar. Jag kände mig ganska "rädd" då jag inte hade varken utrustning lr telefon men lät han gå. Han tod min favoritstig i skogen, en lagom kort skrittrunda som går som ett o o sen gick vi hem. jag satt som en fågelholk uppe på å fatta inte vad han just gjort. För jag ville ju inte stanna o vända han me flit pga omständiheterna. Då hade han ju säkert trott att dä va så man skulle göra.

Fattar inte varför han gjorde så. Han hade spetsade öron hela turen, å gick försiktigt över stock o sten o tog hand om mig som satt där uppe o gled runt.
Ngn me vettig förklaring till allt detta?

Ja, jag tror det berodde på att det var på hans villkor. Han vill bestämma när han ska gå iväg och när han ska gå tillbaka. Sånt här är inte så ovanligt. Hur många har inte varit med om det i sitt "hästliv" (livet med hästarna) . Tex om en häst har stått länge och gått hemma med polarna så kan den visa tendenser att inte vilja gå iväg. Det är ju naturligt, eller hur? Om man är häst och vill vara med flocken.

Men du är ju också en del av hans "flock" och det ska han acceptera i alla lägen.

Jag har full förståelse att du inte vågar ta itu med det som jag föreslår med alla djupa diken. Tro mej vi hade också såna där vi bodde förrut. Jag hade nästan glömt det, men faktum är att min allra bästa hästkompis, som jag hade i många år, gjorde en s¨ån där grej när vi var nyinflyttade och han inte ville gå från gården så gärna. Han blev då "rädd" för allt. fast bara på vägen bort. Inte hemvägen.
Han var ranghög och den tuffaste jag har träffat och en underbar kompis. Lydig och följsam nästan alltid. Men han var absolut säker på sin rätt till sista ordet i vissa lägen, ganska länge. Det var sällan , men det hände. Som tex att lämna gården då i början.

En gång låtsades han bli rädd för en jordhög (som vi hade passerat många gånger och den här hästen var en filbunke) Han kastade runt och när jag tog tag slängde han sej och dök med frambenen ut över en gräskant, som han trodde. Det var bara det att det var ett djupt dike med gräs på kanterna som gjorde att det inte syntes. Ett djupt smalt dike. Han och jag for ner i diket, hur han lyckades hålla sig på benen vet jag inte, men han kravlade runt mycket upprörd på botten i det smala diket och tog till slut ett jättehopp upp på gärdet intill (lägre ditåt)

Hur jag satt kvar vet jag inte. Men han hade sen alltid koll på var kanterna fanns, det kan jag lova! Som tur är var vi båda oskadda.
Så jag har full förståelse. Men jag tror ändå att han inte har accepterat att du bestämmer alltid och där ligger problemet.

Bry dig inte om råd som att låta honom springa när han vill och sånt. Världen är full av okunniga "hästmänniskor" Om du ska kunna vara riktigt trygg med din häst måste den lyda alltid. Och då är den trygg med dej! Det är något många glömmer. Om du är ledare i alla lägen kommer hästen oavsett vad som händer att vänta och fråga dej, " vad gör vi nu?" Istället för att ta saken i egna hovar och försöka fly vilt när den möter en fara. Den kan vara spänd och upprörd och rädd men den kommer att lita på att du löser problemen. Därför ska man alltid se till att vara ledaren och inte gullig kompis som lirkar
Det betyder inte alltid våld men kan göra det, om inget annat hjälper. Det viktiga är inställningen. Du ska utgåt ifrån att hästen alltid ska göra det du begär. (Och då har du ett ansvar att inte begära något omöjligt, självklart) MEn att gå snällt på promenad är en rimlig begäran.

Hästen som dök ner i diket accepterade efter ett tag att jag alltid var ledare, (och utan hugg och slag kan jag lägga till.) Det var en underbar häst eftersom han var så stark i sig själv och totalt 100% trygg i alla lägen när vi litade på varandras förmåga att lösa problem. Bättre hästkompis kan man inte få. Han gjorde allt jag begärde även om han hade synpunkter ibland. Men det fick han ha. Bara jag fick sista ordet.

 

[minimi]

Sv: Slänger med huvudet.

Minimis svar är en metod jag också skulle använda mig av på en häst som absolut inte är rädd, utan envis, och om det inte finns något farligt runt om som hästen kan hamna i (som djupa diken). Faktiskt det mest odramatiska och lättaste är helt enkelt att inte göra för stor affär av det hela. Kliva av och leda hästen dit du vill och när hästen kommit förbi de svåra partiet sitta upp och rida på.


Hälsning Maja

Det här rådet ska du inte följa. Jag vet många som hoppat av och på sina hästar för att leda förbi faror och det har lett till problem på alla möjliga sätt. I värsta fall ser han brålk som ett sätt att få dej ur sadeln. OCh vid av och uppsittningar kan det hända olyckor.
En av mina ridkompisar som trodde på det här sättet med sin unghäst blev trmpad i magen, översprungen och bröt foten när hästen kastede runt medan hon var på väg upp igen. Så nej, sitt kvar på hästen. Om du sitter där när du bröjar kräva så sitt kvar hela tiden. HEllre då rygga förbi. Bara du får som du vill. Det har jag praktiserat också. Eller lura den på andra sätt. Sånt är ok. Men hoppa inte av och på som en jojo!
Lycka till! Jag förstår att du har problem och hoppas du kan lösa dem så att ni får trygga trevliga roliga ridturer ihop även ensamma.
Det är ju så härligt att rida ut själv, man kommunicerar med hästen på ett annat sätt då.

 

[jezzie-]

Sv: Slänger med huvudet.

Vill ej lösa mitt problem med slag, o en massa bråk. Har verkligen provat allt.....känns det som. O jag märker att jag fått respekt o inte gärna fortsätter "driva framåt" när han börjar. Eftersom han som sagt går så snällt med sällskap av både häst,lr människa så vet ja int hur ja ska lösat. Vågar helt enkelt inte va själv, o "ta igenom"detta.
Nu är heller detta inte ngt jag går o tänker på. Rider mkt sällan själv, o gör ja dä så går ja helt enkelt till ridskolan. O inte bara av anledningen att han stannar, utan att dä blir en massa hoppande upp o ner, när man ska öppna dörrar hit o dit.
Men ja skulle ändå gilla att få en lösning på detta. O inte me våld. Dä blir bara värre av det. I varje fall min häst.

 

[kluckan]

Sv: Slänger med huvudet.

Min förra häst var precis som din, om man hade mamma med på promenad bredvid gick hon, eller med hästsällskap (och då gick hon gärna först). På marken var jag tydligt ledaren men hon litade inte på mig när jag satt på ryggen... i 20 minusgrader å snöstorm satt jag en å en halvtimme på henne medans hon stegrade och vägrade gå från stallplan sen gick hon en bit, ca 10 min innan nästa omgång kom, då höllt vi på i 20 min innan hon fortsatte gå och då vände jag henne hem. Det var första gången jag verkligen vägrade ge upp och tro mig, jag var livrädd att vi skulle slå över å ramla ner i diket men det gick... utan spö oxå vill jag tillägga, hon fick hoppa runt så mkt hon ville, bara vi inte rörde oss hemmåt... Så ja, det kan bli lite läskigt men kommer du över första gången så blir det lättare sen, det tog ca ett år innan hon lämnade stallplanen själv utan att fundera men det blev aldrig så hemskt som den där första gången jag tog dusten...men att hoppa av och leda en bit tror jag försvårar saken nåt fruktansvärt, bättre få hästen att gå ETT steg rätt och sen vända, det e iaf vad jag tror....men fy katten för allt som gör att man måste hoppa av när man har en trilsk häst! Kan dm inte uppfinna självöppnande grindar lixom!

 

[kluckan]

Sv: Slänger med huvudet.

Bry dig inte om råd som att låta honom springa när han vill och sånt. Världen är full av okunniga "hästmänniskor"

Okej, och du har då prövat allting på ett korrekt sätt och kan nu berätta vad som är bäst? Tillåt mig småle.

Låter i mina öron som att du inte förstått vad det handlar om och uppfattar dig som ganska okunnig på många områden då du inte verkar bry dig om andra sätt än det som förr eller senare innehåller ett spö.

Se det ska du veta att rådet låt honom springa om han vill fungerar utmärkt, bara du gör på rätt sätt. Läs på lite innan du ratar andras sätt så kanske vi kan samsas och ge tips och råd på OLIKA lösningar. Det finns inget rätt och fel tillvägagångssätt sålänge slutresultatet blir det man önskar, både kort- och långsiktigt.

 

[minimi]

Sv: Slänger med huvudet.

Läs svaret till dej i en annan diskussion. Jag hoppas att du inte utsätter dej själv för faror i din önskan att inte göra hästen illa. Naturligtvis löser man alla situationer som är möjliga utan våld men det finns en gräns när hästen riskerar att skada människor eller sig själv. Det är din skyldighet att försöka förhindra det. Sen hur du gör det är din sak och det får du gärna berätta om. Bara du gör det (om du har eller hanterar en häst som utsätter andra och sig själv för fara genom sitt beteende). Jag förutsätter natruligtvis i mina svar att man gjort allt annat först, det hoppas jag att du förstår??


Jag kan berätta att om hästren verkligen är vek eller rädd för mycket och tex skyggar för saker, så sjunger jag någon ramsa medan vi går och lägger in hästens namn hela tiden medan jag taktfast driver framåt. Då går den ofta stadigt och lugnt även om den tycker det ser läskigt ut.

Jag har många sätt att få hästar dit jag vill men ajg kan ju inte ta alla samtidigt. I de här diskussionerna har det handlat om lydnad och mer eller mindre farliga ovanor. EMn min inst'llning är at hästen KAN göra det jag begär, och då kan den ofta det också. Så enkelt är det.