Är det avsett som foder, alltså ensilage, höensilage eller hö, eller enbart bete?
Har du funderat över hur vallen ska gödslas?
Om foder, vilka djurslag, och/eller vilken kategori hästar är det som ska äta fodret?
Har du funderat över antal skördar per säsong? Eller ska det tas en skörd och sedan betas?
Finns det något önskemål om vilka mål du önskar nå vad avser näringsvärden i fodret?
Hur länge ska vallen ligga innan den görs om? 2-3 år? 3-5 år? Så länge som möjligt?
Ska den fungera för foderproduktion de första åren och sedan bli en betesvall?
Höstsådd fungerar egentligen bara av rena grässorter. Baljväxter (vit- och rödklöver, kärringtand, lusern m.fl) och smakliga örter (Cikoria, kummin med mera), bör inte sås senare än mitten av augusti.
Gräsblandningar kan sås som renbestånd eller med Westerwoldiskt rajgräs in i de första dagarna i september, men risken att det blir mycket oönskade ogräs är stor, om vädret blir "fel".
Ska man ha en betesvall för hästar, så behöver man så tramp- och beteståliga gräs/baljväxter/örter.
Ska man ta foder, så behöver man tänka till, så att man skapar en lämplig blandning gräs/baljväxter/örter för det antal skördar man önskar ta, för den volym (kg/ts) man önskar få, och att växterna dessutom ska passa för jordmånen (lera, morän, mulljord eller vad det råkar vara), och för hur man kan/tänker gödsla.
Baljväxterna, vit- och rödklöver, kärringtand och lusern, har den egenskapen att de höjer proteinvärdet i fodret, utan att nämnvärt öka energin (MJ), samtidigt som de genom symbios med kvävefixerande bakterier, hjälper till med att gödsla marken.
De senaste åren har jag använt den snabbväxande, ettåriga grässorten, Westerwoldiskt Rajgräs som skyddsgröda, istället för spannmål eller spannmål/ärt/fodervickerblandningar blandningar.
Hos oss, med märkligt formade åkrar med många odlingsrösen, så är det svårt att tröska en skyddsgröda av spannmål, och det är svårt att pricka rätt skördetidpunkt för helsädesensilage till våra får (det blir lätt för grovt), medan det med WW rajgräs ändå blir "gräs".
Någon gång, så har jag bytt "förvuxet helsädesensilage" mot "fårensilage" av en grannbonde med nöt.
Westerwoldiskt rajgräs är tämligen frostkänsligt, och dör ut efter ca en vecka med ihållande minusgrader.
Vårsått Westerwoldiskt rajgräs tar sig snabbt och kan skördas en gång, ibland två gånger redan första vallåret. Andra skörden blir då en blandning mellan den önskade vallen, och WW rajgräs.
Annars behöver den putsas minst en gång, och sedan kan återväxten skördas som foder.
Innan man kan beta, så kan man behöva vänta en säsong, eftersom jorden behöver "sätta sig" för att minimera trampskador.
WW rajgräs är "godkänd som skyddsgröda", om man söker EU-bidrag (=samma grödkod).
Hur bra WW rajgräs är som hästfoder, vet jag inte, jag har använt den ensilerade andraskörden till fårfoder, och putsat ner "första skörden".
De underliggande vallblandningarna, har tagit sig bra.
Att lyckas med en sen höstsådd är ett vågspel.
Det finns mycket "bättre", vallblandningar är de vanligaste "timotej-ängssvingelblandningarna" för foder, och de ganska stereotypa betesblandningarna som är mest gängse för häst.
I synnerhet om man vill ha långliggande vallar, så att man ska slippa göra om jobbet och ta kostnaden så ofta.
Många nötproducenter använder kortvariga vallar som en del av växtföljden i övrig odling, och tänker i termer av 2-3 åriga vallar. Att lägga om vallar vartannat år, blir dyrt och jobbigt för den som måste leja in tjänster.
Vi som endast har en del av maskinkedjan, och dessutom ruskigt stenig jord (mycket "plocka sten") har valt att ha långliggande vallar (målet är 10 år), som vårdas med gödsel, gräsharvning och kompletteringssådd. För den skötseln så har vi egna maskiner.
Här är ett företag som har intressanta förslag på blandningar och en mycket duktig rådgivare:
http://www.olssonsfro.se/page/index.htm
Läs lite i vallkatalogen, där finns många goda råd.
Och här kan man köpa arter i renbestånd, för att "vässa" enkla standardblandningar:
https://skanefro.se/shop/kategori/lantbruk/vallfro/
Eller så pratar man med en rådgivare på regionens Hushållningssällskap, för goda råd om hur man ska tänka i just sitt eget fall.