Brun
Trådstartare
Hej!
Okej, jag varnar er för ett långt inlägg. Jag är i en lite knepig situation och behöver lite åsikter och råd, och jag tänkte inleda med lite bakgrundshistoria...
Jag är en 15-årig tjej som fick min första häst när jag var 11 år, då en storhäst, stoet Vega, p.g.a min längd. Då kom jag direkt från ridskolan. Vega hade en del erfarenhet från tävlingsbanan och skulle bli min läromästare. Hon lärde mig massor och var verkligen perfekt för mig även om vi hade våra duster (det var en bestämd dam). Det vi tyvärr inte visste var att hon var Borrelia-smittad och vi fick bara ca 2 år tillsammans. Dessa år var det mycket upp och ner - ibland kunde vi tävla och träna och ibland var hon sjuk och fick stå. Till slut fungerade det inte längre och hon togs bort.
Därefter skulle jag skaffa en ny häst och efter att ha provridit närmare 23 hästar köpte jag en 178 cm hög valack - Ior. Denna kille visade sig trivas bättre i skogen än på hopptävlingsbanan och eftersom han stannade mycket på hinder tappade jag självförtroendet en del och han såldes.
Strax därpå köpte jag min tredje häst Lacoste, en 10-årig valack som gått 1.40. Han är verkligen min drömhäst och jag har nu haft honom i närmare ett år. Även här har jag dock haft otur då han efter bara några månader i min ägo blev sparkad i hagen och fick inflammation i ett par halskotor... Jag har därför inte kunnat rida honom mer än halva tiden jag haft honom men han har redan tagit mig från 1 m till 1.20. Han är nu konvalecent p.g.a skadan och det kommer dröja flera månader innan han är igång igen.
Som ni förstår har jag haft mycket otur med mina hästar, faktiskt mer än jag tycker att jag förtjänar eftersom jag alltid är väldigt noggrann med dem och de är verkligen det finaste jag har.
Nu känner jag dock att jag vill att det ska hända något! Jag vill ju tävla, klättra i klasserna och ha roligt.
Vi har nu beslutat att skaffa ännu en häst men samtidigt ha kvar Lacoste. Denna nya häst bör vara en rolig läromästare/juniorhäst som har egen motor och som har rutin i lite större klasser. Och jag har hittat den. En valack som har placeringar t.o.m 1.40 med junior och har gjort alla roliga saker såsom Falsterbo Tour of Amateurs, kvalklasserna till junior-SM, Stockholm Trophy o.s.v. Han kändes verkligen toppen när jag red, på alla sätt. Problemet är bara att han är född 96... Han är alltså hela 16 år gammal, iofs frisk och fräsch men ändå... Det är också åldern som gör att vi öht har råd att köpa honom... Det räcker med att han håller i 2 år och kanske kan ta mig till 1.30 och bara ha kul, sen begär jag inte inte mer. Eftersom den här hästen verkligen verkar älska att tävla och att Lacoste kommer att avlasta honom mycket tror jag att det är möjligt och sen, när den nya ska pensioneras, får Lacoste ta över helt.
Nu till min fråga - Hur skulle ni ha gjort om ni var i min situation? Köpt eller dissat? Vad har ni för tankar? Åsikter? Alla tips och råd mottages tacksamt!
(Sorry återigen för långt inlägg!)
Okej, jag varnar er för ett långt inlägg. Jag är i en lite knepig situation och behöver lite åsikter och råd, och jag tänkte inleda med lite bakgrundshistoria...
Jag är en 15-årig tjej som fick min första häst när jag var 11 år, då en storhäst, stoet Vega, p.g.a min längd. Då kom jag direkt från ridskolan. Vega hade en del erfarenhet från tävlingsbanan och skulle bli min läromästare. Hon lärde mig massor och var verkligen perfekt för mig även om vi hade våra duster (det var en bestämd dam). Det vi tyvärr inte visste var att hon var Borrelia-smittad och vi fick bara ca 2 år tillsammans. Dessa år var det mycket upp och ner - ibland kunde vi tävla och träna och ibland var hon sjuk och fick stå. Till slut fungerade det inte längre och hon togs bort.
Därefter skulle jag skaffa en ny häst och efter att ha provridit närmare 23 hästar köpte jag en 178 cm hög valack - Ior. Denna kille visade sig trivas bättre i skogen än på hopptävlingsbanan och eftersom han stannade mycket på hinder tappade jag självförtroendet en del och han såldes.
Strax därpå köpte jag min tredje häst Lacoste, en 10-årig valack som gått 1.40. Han är verkligen min drömhäst och jag har nu haft honom i närmare ett år. Även här har jag dock haft otur då han efter bara några månader i min ägo blev sparkad i hagen och fick inflammation i ett par halskotor... Jag har därför inte kunnat rida honom mer än halva tiden jag haft honom men han har redan tagit mig från 1 m till 1.20. Han är nu konvalecent p.g.a skadan och det kommer dröja flera månader innan han är igång igen.
Som ni förstår har jag haft mycket otur med mina hästar, faktiskt mer än jag tycker att jag förtjänar eftersom jag alltid är väldigt noggrann med dem och de är verkligen det finaste jag har.
Nu känner jag dock att jag vill att det ska hända något! Jag vill ju tävla, klättra i klasserna och ha roligt.
Vi har nu beslutat att skaffa ännu en häst men samtidigt ha kvar Lacoste. Denna nya häst bör vara en rolig läromästare/juniorhäst som har egen motor och som har rutin i lite större klasser. Och jag har hittat den. En valack som har placeringar t.o.m 1.40 med junior och har gjort alla roliga saker såsom Falsterbo Tour of Amateurs, kvalklasserna till junior-SM, Stockholm Trophy o.s.v. Han kändes verkligen toppen när jag red, på alla sätt. Problemet är bara att han är född 96... Han är alltså hela 16 år gammal, iofs frisk och fräsch men ändå... Det är också åldern som gör att vi öht har råd att köpa honom... Det räcker med att han håller i 2 år och kanske kan ta mig till 1.30 och bara ha kul, sen begär jag inte inte mer. Eftersom den här hästen verkligen verkar älska att tävla och att Lacoste kommer att avlasta honom mycket tror jag att det är möjligt och sen, när den nya ska pensioneras, får Lacoste ta över helt.
Nu till min fråga - Hur skulle ni ha gjort om ni var i min situation? Köpt eller dissat? Vad har ni för tankar? Åsikter? Alla tips och råd mottages tacksamt!
(Sorry återigen för långt inlägg!)
Då måste du träna Lacoste under tiden som du tränar hårt med den andra hästen för att hålla allt igång! Inte bara det, du måste fixa skolan, ni ska ha råd (vet inte hur ni har det ekonomiskt) och framför allt; du ska orka!
