N
nefretel
Jag har alltså två papillon varav den ena är 9 och den andra är 2 år gammal. Unghunden har jag ALLTID varit tok-noga med att verkligen utsätta för ljud och inte bete mig på något sätt annorlunda med honom. När han var valp lekte han under ett jättestort fyrverkeri helt lös med en kompis utan problem. Jag har alltid varit skitstolt över att MINA hundar minsann inte är skotträdda.
Nu över nyår var vi utomlands och hundarna var hos min sambos ganska så okunniga föräldrar. Sedan dess är min unghund skotträdd. Jag misstänker starkt att de har låtit ömkande på rösten nån gång (de låter ömkande när de vill låta snälla), men de hävdar att de inte gjort något annorlunda när det smällts ute.
Till min fråga... vad f-n gör man med en skotträdd hund? Har aldrig haft nån, har aldrig haft planer på att ha nån... Men sitter här nu med en hund som inte går att kissa av ens en gång när det smäller ute. Han bara försöker springa hem, blir stressad och okontaktbar. Nu har jag suttit ute med honom och lyssnat på smällarna en halvtimme för att inte gå hem förrän han blev lugnare.
Jag lät honom sitta i mitt knä när han hoppade upp, för att stödja honom, men i övrigt betedde jag mig inte annorlunda än normalt. Försökte visa honom genom att köra lite lydnad med den äldre hunden att det inte var farligt, men han var så stressad att han inte uppfattade vad varken vi eller den andra hunden gjorde. Alltså funkar det inte bara med att själv vara oberörd, hunden ser inte ens det.
Helst vill jag bara gå till nåt stort fyrverkeri och "overloada" honom så han måste acceptera att det inte är farligt (låter kanske hemskt men jag har upplevt att det fungerar på rätt individer).
Sitter nu hemma och känner mig helt villrådig och misslyckad som hundägare, kunde ju inte ens få kontakt med min egen hund ute. Hunden ligger under sängen vilket inte är normalt för honom. Jag är grymt förbannad på "svärföräldrarna", men det jobbigaste är nog att mitt ego har fått sig en törn - ja, jag har en skotträdd hund. Dags att göra något åt det.
Jag vill inte att det här blir värre.
Snälla Bukefalister, ni som är så smarta, finns det nåt bra tips eller råd som inte inbegriper mediciner eller åka långt bort från all mänsklig civilisation?
Nu över nyår var vi utomlands och hundarna var hos min sambos ganska så okunniga föräldrar. Sedan dess är min unghund skotträdd. Jag misstänker starkt att de har låtit ömkande på rösten nån gång (de låter ömkande när de vill låta snälla), men de hävdar att de inte gjort något annorlunda när det smällts ute.
Till min fråga... vad f-n gör man med en skotträdd hund? Har aldrig haft nån, har aldrig haft planer på att ha nån... Men sitter här nu med en hund som inte går att kissa av ens en gång när det smäller ute. Han bara försöker springa hem, blir stressad och okontaktbar. Nu har jag suttit ute med honom och lyssnat på smällarna en halvtimme för att inte gå hem förrän han blev lugnare.
Jag lät honom sitta i mitt knä när han hoppade upp, för att stödja honom, men i övrigt betedde jag mig inte annorlunda än normalt. Försökte visa honom genom att köra lite lydnad med den äldre hunden att det inte var farligt, men han var så stressad att han inte uppfattade vad varken vi eller den andra hunden gjorde. Alltså funkar det inte bara med att själv vara oberörd, hunden ser inte ens det.
Helst vill jag bara gå till nåt stort fyrverkeri och "overloada" honom så han måste acceptera att det inte är farligt (låter kanske hemskt men jag har upplevt att det fungerar på rätt individer).
Sitter nu hemma och känner mig helt villrådig och misslyckad som hundägare, kunde ju inte ens få kontakt med min egen hund ute. Hunden ligger under sängen vilket inte är normalt för honom. Jag är grymt förbannad på "svärföräldrarna", men det jobbigaste är nog att mitt ego har fått sig en törn - ja, jag har en skotträdd hund. Dags att göra något åt det.
Jag vill inte att det här blir värre.
Snälla Bukefalister, ni som är så smarta, finns det nåt bra tips eller råd som inte inbegriper mediciner eller åka långt bort från all mänsklig civilisation?