Sv: skötsel av beteshagar?
Personligen tycker jag att det är missvisande att kalla betesmarker för "naturbeten", korrekt benämning borde snarare var kulturbeten då dessa förr i världen många gånger pysslades om som den värsta villaträdgård.
Idag har ju många nån form av rosafärgade glasögon på sig som gör att dessa människor tror att naturen skötte sig själv i äldre tider vilket ju inte är riktigt sant, vill man ha ordentligt utbyte av marken så måste den brukas.
Förr i världen så fanns det mycket mera olika sorters harvar än vad det gör idag, tex klotharven är ju numera att betrakta som "utdöd".
Att det fanns så många olika sorters harvar berodde på att man höll i ordning även såna marker som inte plöjdes genom att harva dessa.
Harvningen river mossa, bekämpar ogräs och luftar - ganska bra makapär egentligen.
Bland de harvar som finns på marknaden idag så skulle jag kunna tänka mig den gräs/ridbaneharv som säljs av Kellfri skulle kunna likna "äldre tiders betesharvar" en del, även en långfingerharv skulle kunna funka bra för att få en lättharvning.
Vill man lite mera bryta sönder marken inför en sådd så skulle detta förmodligen kunna göras med en tallriksharv, men är det mycket sten eller "berg i dagen" så riskerar man att slå sönder harven så man får köra försiktigt.
Jag själv har haft funderingar på att bygga en delburen/bogserad harv till häst då de äldre konstruktioner som finns ofta har onödigt stort dragkraftbehov.
En sådan harv skulle då ha framänden upphängd i ett förställ som ser ungefär som en rockard och ha fixerade hjul i bakänden så att bara de jordbearbetande delarna har kontakt med marken - det krävs ju dock att man kan höja upp harven så den går helt fri från backen vid transport etc där den då blir som en 4 hjulig vagn fast med midjestyrning istället för vändkrans.
Det gavs ut en jättebra bok från något av hushållningsällskapen på 30-talet om skötsel av betesmark för att få god avkastning från dessa.
Det går ju alldeles utmärkt att handså beten för att fylla i "luckor" i gräsmattan och det finns tom såmaskiner som man hänger fram på magen som sprider frön när man vevar.
Det är också otroligt viktigt att man anpassar betestrycket korrekt, för lite betesdjur så riskerar det att växa igen och med för mycket betesdjur så går det hårt åt marken.
Rator och övervuxet gräs slås med lie, slåtterbalk eller röjsåg - lie med röjblad eller röjsåg är dessutom jättebra för att slå av rotskott och sly som inte äts upp av betesdjuren.
Får och getter är bra på att äta sly, dessa djur är ganska lättskötta och en djurenhet (7 tackor + en bagge alt. 7 getter + en bock) kan förutom landskapsvården hålla familjen med kött och det finns även högmjölkande sorter av dessa djur som tex aswanfår som lär ska kunna lämna upp till en kubikmeter med mjölk per år från en enda tacka
Mockning av hagar är ogörligt annat än på små frimärkshagar, däremot så minskar ju putsning och sambete/växelbete parasittrycket vilket minskar behovet av mockning. Det är lite mera omtvistat huruvida harvning minskar parasittrycket på betet men harvningen har som sagt var andra fördelar.
Har du stöd av olika slag så kan det finnas särskilda skötselkrav på marken, vilket kan ställa till det lite grann.
Ett exempel på detta är ju tex förekommsten av träd, naturknuttarna vill spara alla gammla träd... MEN tex björk blir inte särskilt gammal (relativt i trädsammanhang dvs) och börjar sedan att ruttna inifrån och ut om dom får stå kvar för länge. Därför kan det vara smartare vid en betesrestaurering att istället göra ved av de jättegammla björkarna och istället spara några halvgammla som är typ 15-20 cm i grovlek som kan ta över kungamanteln från gammbjörken - men detta är ju då fel enligt puristerna, men sett till avkastning från marken är det tvärtom då man får ut ved istället för ett träd som står och ruttnar på rot.
Alla barrträd ska ju däremot tas bort från marken medans en viss andel väl uppstammade lövträd gott kan vara kvar för att erbjuda såväl väderskydd som för utsiktens skull.
Personligen tycker jag att det är missvisande att kalla betesmarker för "naturbeten", korrekt benämning borde snarare var kulturbeten då dessa förr i världen många gånger pysslades om som den värsta villaträdgård.
Idag har ju många nån form av rosafärgade glasögon på sig som gör att dessa människor tror att naturen skötte sig själv i äldre tider vilket ju inte är riktigt sant, vill man ha ordentligt utbyte av marken så måste den brukas.
Förr i världen så fanns det mycket mera olika sorters harvar än vad det gör idag, tex klotharven är ju numera att betrakta som "utdöd".
Att det fanns så många olika sorters harvar berodde på att man höll i ordning även såna marker som inte plöjdes genom att harva dessa.
Harvningen river mossa, bekämpar ogräs och luftar - ganska bra makapär egentligen.
Bland de harvar som finns på marknaden idag så skulle jag kunna tänka mig den gräs/ridbaneharv som säljs av Kellfri skulle kunna likna "äldre tiders betesharvar" en del, även en långfingerharv skulle kunna funka bra för att få en lättharvning.
Vill man lite mera bryta sönder marken inför en sådd så skulle detta förmodligen kunna göras med en tallriksharv, men är det mycket sten eller "berg i dagen" så riskerar man att slå sönder harven så man får köra försiktigt.
Jag själv har haft funderingar på att bygga en delburen/bogserad harv till häst då de äldre konstruktioner som finns ofta har onödigt stort dragkraftbehov.
En sådan harv skulle då ha framänden upphängd i ett förställ som ser ungefär som en rockard och ha fixerade hjul i bakänden så att bara de jordbearbetande delarna har kontakt med marken - det krävs ju dock att man kan höja upp harven så den går helt fri från backen vid transport etc där den då blir som en 4 hjulig vagn fast med midjestyrning istället för vändkrans.
Det gavs ut en jättebra bok från något av hushållningsällskapen på 30-talet om skötsel av betesmark för att få god avkastning från dessa.
Det går ju alldeles utmärkt att handså beten för att fylla i "luckor" i gräsmattan och det finns tom såmaskiner som man hänger fram på magen som sprider frön när man vevar.
Det är också otroligt viktigt att man anpassar betestrycket korrekt, för lite betesdjur så riskerar det att växa igen och med för mycket betesdjur så går det hårt åt marken.
Rator och övervuxet gräs slås med lie, slåtterbalk eller röjsåg - lie med röjblad eller röjsåg är dessutom jättebra för att slå av rotskott och sly som inte äts upp av betesdjuren.
Får och getter är bra på att äta sly, dessa djur är ganska lättskötta och en djurenhet (7 tackor + en bagge alt. 7 getter + en bock) kan förutom landskapsvården hålla familjen med kött och det finns även högmjölkande sorter av dessa djur som tex aswanfår som lär ska kunna lämna upp till en kubikmeter med mjölk per år från en enda tacka
Mockning av hagar är ogörligt annat än på små frimärkshagar, däremot så minskar ju putsning och sambete/växelbete parasittrycket vilket minskar behovet av mockning. Det är lite mera omtvistat huruvida harvning minskar parasittrycket på betet men harvningen har som sagt var andra fördelar.
Har du stöd av olika slag så kan det finnas särskilda skötselkrav på marken, vilket kan ställa till det lite grann.
Ett exempel på detta är ju tex förekommsten av träd, naturknuttarna vill spara alla gammla träd... MEN tex björk blir inte särskilt gammal (relativt i trädsammanhang dvs
) och börjar sedan att ruttna inifrån och ut om dom får stå kvar för länge. Därför kan det vara smartare vid en betesrestaurering att istället göra ved av de jättegammla björkarna och istället spara några halvgammla som är typ 15-20 cm i grovlek som kan ta över kungamanteln från gammbjörken - men detta är ju då fel enligt puristerna, men sett till avkastning från marken är det tvärtom då man får ut ved istället för ett träd som står och ruttnar på rot.Alla barrträd ska ju däremot tas bort från marken medans en viss andel väl uppstammade lövträd gott kan vara kvar för att erbjuda såväl väderskydd som för utsiktens skull.
