En som ringer och börjar med att pruta utan att ha sett hästen är inte rätt köpare för mina hästar. Eller som från början anser att den inte tycker att hästen är värd det den är annonserad för - inte heller rätt köpare. Däremot kan det ju komma upp saker i en besiktning som gör att priset ändrar sig men det är en helt annan sak.Tack för alla era svar! Uppskattar att höra lite olika perspektiv.
Jag känner nog mig mer bekväm med att om jag från början vet att jag tycker inte hästen är värd i närheten vad den är utannonserad för, att jag inte indikerar i förväg att: "jag kommer gärna och provrider och sen så ger jag ett bud på vad jag tycker är ett rimligt pris, vilket nog är lägre än det du tycker" och att det är ok med säljaren.
Vad en häst är värd är inte självklart, och att ha attityden "acceptera priset i annonsen, or piss off" är nog en mindre bra inställning om man vill göra en affär. Men det är självklart ok om man inte är så angelägen om att få hästen såld. Det finns ju som köpare heller ingen anledning att betala högre än vad marknadspriset är (oavsett om man har råd eller inte), och det kan ta tid och vara en process att upptäcka vad det priset är.
Jag personligen tycker också att det är väldigt roligt att buda/köpslå - jag budade helt skamlöst när jag köpte lägenhet (i Stockholm ska tilläggas, så en ganska "svår" marknad det också, men det gick trots det rätt så bra) och tycker bara hela processen är kul.
Tack för tipset att skriva annons själv, det låter som en bra idé!
Personligen avskyr jag när folk ska skambuda/köpslå bara för att det roar dom - stjäl inte min tid tack.