skenade häst framför vagn

[Toudi]

Vår ardennervalack är 5 år gammal och vi har kört honom regelbundet sedan 2,5 års ålder. Regelbundet för vår del har handlat om 3 dagar i veckan. Han körs med vanlig loksele,baksele samt postkandar i andra ringen.

Han har i alla lägen varit trevlig att köra. Han är dock en ganska känslig häst som kan vara lite tittig i vissa situationer men han har aldrig gjort någon större grej av det. När vi var ute och körde häromdagen så ber jag honom trava. Han kommer direkt upp i väldigt okontrollerad trav som på bara någon sekund går över till galopp och hastigheten eskalerar. Får inte stopp på honom.

Han "skenar" i ca 200 m innan vi får styrt ner i ett dike varpå vagnen välter och först då blir han lugn och står helt still. Jag har funderat en del på vad som egentligen hände. Jag upplever inte att han blev skrämd. Snarare busig som sedan gick över i olydnad.

Han rörde inte en min när jag drog i tömmen. De var som om han inte märkte av mig överhuvudtaget. Han sparkar även en rad backut språng under färdens gång.
Får över ena bakbenet över skackeln dom sista metrarna.

Allting känns ganska hopplöst. Jag vill ju ha möjlighet att kunna påverka honom i sådana här krissituationer. Men eftersom de inte gick så känner jag stor avsmak för att någonsin spänna för honom igen. Vilket samtidigt känns väldigt tråkigt.

Det jag kommer att göra till en början är att ta ut en veterinär som kommer att gå igenom honom. Sedan kommer jag att börja tömköra honom för att gå igenom lydnaden på nytt sedan får jag se hur jag gör. Men det känns så vansinnigt på något vis att spänna för honom igen. Men detta har ju hänt såpass nyligen så de kanske är därför jag känner så. Är det någon som varit med om liknande? I dom fall det gick att reparera hästen. Då menar jag dom som inte blivit bakskygga. Hur gjorde ni för att se till så att de inte händer igen? Eller upprepades situationen igen?

Jag har fler hästar hemma som jag kör. Dom har aldrig visat tillstymmelse till att göra något liknande. Dom är i och för sig mer lugna i sättet. Te x i ridning mm. Hästen de handlar om kan vara tittig både i ridning o körning. Men har som sagt aldrig gjort något liknande.

 

[ASKAPLASKA]

Vår ardennervalack är 5 år gammal och vi har kört honom regelbundet sedan 2,5 års ålder. Regelbundet för vår del har handlat om 3 dagar i veckan. Han körs med vanlig loksele,baksele samt postkandar i andra ringen.

Han har i alla lägen varit trevlig att köra. Han är dock en ganska känslig häst som kan vara lite tittig i vissa situationer men han har aldrig gjort någon större grej av det. När vi var ute och körde häromdagen så ber jag honom trava. Han kommer direkt upp i väldigt okontrollerad trav som på bara någon sekund går över till galopp och hastigheten eskalerar. Får inte stopp på honom.

Han "skenar" i ca 200 m innan vi får styrt ner i ett dike varpå vagnen välter och först då blir han lugn och står helt still. Jag har funderat en del på vad som egentligen hände. Jag upplever inte att han blev skrämd. Snarare busig som sedan gick över i olydnad.

Han rörde inte en min när jag drog i tömmen. De var som om han inte märkte av mig överhuvudtaget. Han sparkar även en rad backut språng under färdens gång.
Får över ena bakbenet över skackeln dom sista metrarna.

Allting känns ganska hopplöst. Jag vill ju ha möjlighet att kunna påverka honom i sådana här krissituationer. Men eftersom de inte gick så känner jag stor avsmak för att någonsin spänna för honom igen. Vilket samtidigt känns väldigt tråkigt.

Det jag kommer att göra till en början är att ta ut en veterinär som kommer att gå igenom honom. Sedan kommer jag att börja tömköra honom för att gå igenom lydnaden på nytt sedan får jag se hur jag gör. Men det känns så vansinnigt på något vis att spänna för honom igen. Men detta har ju hänt såpass nyligen så de kanske är därför jag känner så. Är det någon som varit med om liknande? I dom fall det gick att reparera hästen. Då menar jag dom som inte blivit bakskygga. Hur gjorde ni för att se till så att de inte händer igen? Eller upprepades situationen igen?

Jag har fler hästar hemma som jag kör. Dom har aldrig visat tillstymmelse till att göra något liknande. Dom är i och för sig mer lugna i sättet. Te x i ridning mm. Hästen de handlar om kan vara tittig både i ridning o körning. Men har som sagt aldrig gjort något liknande.

Fy fan, jag vet EXAKT hur det där känns
Min ponny gjorde precis samma grej i höstas. Jag blev livrädd och la ner körningen för ett tag men tog henne till sist till kliniken och en tandspecialist där det konstaterades knas i munnen.
En busig dag i kombination med att det gjorde ont i munnen när jag tog i henne och hon valde att springa rakt mot smärtan ledde till vårt haveri.
Nu är hon fixad och läkt i munnen, jag kör med ett utpassat, skarpt bett, på sista ringen för min egen självkänslas skull men ponnyn går numera som ett ljus och jag behöver knappt ta i henne.
Jag dressyrar mest med henne nu och tar endast korta, kontrollerade små turer på hemmaplan. Det skulle säkert gå att sticka iväg på längre turer men jag måste återfå förtroendet för henne först.
Nu har tyvärr ponnyn drabbats av fång men jag kommer att börja tömköra försiktigt och låta någon gå bredvid med grimskaftet i högsta hugg när jag sätter igång henne igen.

Nån sa att det är okej att bryta ihop men att komma tillbaka igen och det är väl typ det jag har gjort och det kanske är det du behöver göra också.

 

[Cilva]

Jag har under åren varit med om några incidenter liknande din och alla hästarna har gått att köra igen. Vissa gånger har jag inte ens förrän så här många år senare tänkt att det inte alls hade varit säkert att hästen gått att köra igen, jag har helt enkelt bara spänt för och kört igen helt utan tanke på att det inte skulle gå.

Jag skulle tro att det är tittigheten som är grundproblemet, att hästen inte har fokus på arbetet och det den ska göra. Accepterar du att den är tittig från marken och när du rider (om den rids)? Börja annars där, är det arbete så är det och då accepteras inget tittande och flyttande av fokus från uppgiften till plastpåsen i diket eller vad det nu kan vara.

Jag har haft två olika hästar som sprungit omkring med vagn men utan mig. Den första till följd av pigg ponny som bockade mig ur speedcarten. Den fortsatte efter vägen och hade nog en trevlig tur. När jag fick fatt i den igen körde jag en runda till utan bekymmer. Samma ponny hoppade en gång över en häck när den blev "rädd" men kom bara över med framdelen då det uppenbart blev jobbigt att släpa med sig rockarden genom häcken. Spände ifrån, gick runt häcken, spände för igen och körde vidare. Har även backat ner i oräkneligt antal diken under unghäståren men det minskade sedan. Jag satt kvar i vagnen och tänkte att om den nu orkat backa ner vagnen ner i diket så nog orkar den dra upp vagnen också. En gång körde vi in i husknuten samt drog med oss ett par lastpallar som stod lutade mot väggen bakom knuten, ponnyn fortsatte oberört vidare medan brädorna lossnade en efter en. Det var en sådan häst som kunde vara tittig och tappa fokus från arbetet, ibland förmodligen för att liva upp tillställningen lite. Med åren lärde jag mig att inte acceptera sådant.

Den andra som sprungit lös utan mig lyckades få båda tömmarna på samma sida om halsen så det gick bara att styra åt ett håll. När jag fattade att något måste göras försökte jag smidigt komma ur vagnen och gå fram till huvudet. Samtidigt hann hästen börja vända, insåg att den var lös och sprang hem. När jag kom springande hem stod den lugnt och väntade vid väggen där jag alltid spände för. Detta var en hetsig travhäst men nästa gång spände jag bara för och körde igen. Tömmarna hamnade fel en gång till något år senare men då var jag med lite bättre och smög fram till huvudet innan någon vändning hunnit påbörjas. Numer har jag öglor på lokorna som jag trär tömmarna igenom för att det inte ska kunna hända. En gång lyckades vi även få tömmarna runt nedre delen av lokorna så att de låstes fast men det löste sig själv.

Jag har vält med vagn också en gång men det var inte min häst och helt ärligt så fattar jag inte hur jag och kompisen fick lov att köra den hästen. Den hästen sprang lös med vagn efter sig men gick även den att köra sedan, dock inte av oss. En annan såg jag springa lös med vagn för att sluta färden i ett krondike där den fick skäras lös. Även den gick att köra men ägaren hade i fortsättningen hjälp när hon skulle spänna för (det var när hon skulle sätta sig i vagnen som hästen bestämde sig för att dra eller blev skrämd, jag minns inte riktigt).

Jag tror att antingen ska man vara så dum som jag så att man bara spänner för som om inget hänt och kör igen eller så gör man saker lite mer grundligt. Hjälp tror jag är bra om man känner sig det minsta osäker. Kanske tömkörning i sådana situationer där hästen tidigare reagerat så kan man lättare korrigera den om något händer. Men framförallt så ska man aldrig acceptera att hästen tappar fokus på sin uppgift, det är då enligt min erfarenhet som saker kan hända.

Kom på en sak till, jag gick omkull med mitt kallblod på en mycket lömsk isfläck i höstas. Benen bara försvann under henne men med en smackning så klev hon upp och fortsatte, inga men efter det heller.

Jag tror att det kommer att gå bra!

 

[Zack]

Jag har under åren varit med om några incidenter liknande din och alla hästarna har gått att köra igen. Vissa gånger har jag inte ens förrän så här många år senare tänkt att det inte alls hade varit säkert att hästen gått att köra igen, jag har helt enkelt bara spänt för och kört igen helt utan tanke på att det inte skulle gå.

Jag skulle tro att det är tittigheten som är grundproblemet, att hästen inte har fokus på arbetet och det den ska göra. Accepterar du att den är tittig från marken och när du rider (om den rids)? Börja annars där, är det arbete så är det och då accepteras inget tittande och flyttande av fokus från uppgiften till plastpåsen i diket eller vad det nu kan vara.

Jag har haft två olika hästar som sprungit omkring med vagn men utan mig. Den första till följd av pigg ponny som bockade mig ur speedcarten. Den fortsatte efter vägen och hade nog en trevlig tur. När jag fick fatt i den igen körde jag en runda till utan bekymmer. Samma ponny hoppade en gång över en häck när den blev "rädd" men kom bara över med framdelen då det uppenbart blev jobbigt att släpa med sig rockarden genom häcken. Spände ifrån, gick runt häcken, spände för igen och körde vidare. Har även backat ner i oräkneligt antal diken under unghäståren men det minskade sedan. Jag satt kvar i vagnen och tänkte att om den nu orkat backa ner vagnen ner i diket så nog orkar den dra upp vagnen också. En gång körde vi in i husknuten samt drog med oss ett par lastpallar som stod lutade mot väggen bakom knuten, ponnyn fortsatte oberört vidare medan brädorna lossnade en efter en. Det var en sådan häst som kunde vara tittig och tappa fokus från arbetet, ibland förmodligen för att liva upp tillställningen lite. Med åren lärde jag mig att inte acceptera sådant.

Den andra som sprungit lös utan mig lyckades få båda tömmarna på samma sida om halsen så det gick bara att styra åt ett håll. När jag fattade att något måste göras försökte jag smidigt komma ur vagnen och gå fram till huvudet. Samtidigt hann hästen börja vända, insåg att den var lös och sprang hem. När jag kom springande hem stod den lugnt och väntade vid väggen där jag alltid spände för. Detta var en hetsig travhäst men nästa gång spände jag bara för och körde igen. Tömmarna hamnade fel en gång till något år senare men då var jag med lite bättre och smög fram till huvudet innan någon vändning hunnit påbörjas. Numer har jag öglor på lokorna som jag trär tömmarna igenom för att det inte ska kunna hända. En gång lyckades vi även få tömmarna runt nedre delen av lokorna så att de låstes fast men det löste sig själv.

Jag har vält med vagn också en gång men det var inte min häst och helt ärligt så fattar jag inte hur jag och kompisen fick lov att köra den hästen. Den hästen sprang lös med vagn efter sig men gick även den att köra sedan, dock inte av oss. En annan såg jag springa lös med vagn för att sluta färden i ett krondike där den fick skäras lös. Även den gick att köra men ägaren hade i fortsättningen hjälp när hon skulle spänna för (det var när hon skulle sätta sig i vagnen som hästen bestämde sig för att dra eller blev skrämd, jag minns inte riktigt).

Jag tror att antingen ska man vara så dum som jag så att man bara spänner för som om inget hänt och kör igen eller så gör man saker lite mer grundligt. Hjälp tror jag är bra om man känner sig det minsta osäker. Kanske tömkörning i sådana situationer där hästen tidigare reagerat så kan man lättare korrigera den om något händer. Men framförallt så ska man aldrig acceptera att hästen tappar fokus på sin uppgift, det är då enligt min erfarenhet som saker kan hända.

Kom på en sak till, jag gick omkull med mitt kallblod på en mycket lömsk isfläck i höstas. Benen bara försvann under henne men med en smackning så klev hon upp och fortsatte, inga men efter det heller.

Jag tror att det kommer at bra!

Och ändå vågar du fortsätta?!!

Jag har hållit på med hästar i många, många år men blir helt hysterisk när jag sätts bakom en häst. Har några ridtravare som hade varit spännande att sätta i vagn men då förlorade nog samtliga hästar förtroende för mig

 

[Cilva]

Och ändå vågar du fortsätta?!!

Jag har hållit på med hästar i många, många år men blir helt hysterisk när jag sätts bakom en häst. Har några ridtravare som hade varit spännande att sätta i vagn men då förlorade nog samtliga hästar förtroende för mig

Du vet, det som inte dödar det härdar och den där ponnyn härdade nog mig en hel del De travare jag träffat har ofta varit väldigt enkla att köra, det man gör är att man styr och bromsar. Många av dem är väldigt säkra med saker som händer runt omkring så länge de får fortsätta att skritta/trava. Att stå stilla brukar dock vara svårt och i många fall stressande så för den skull är det bra med en medhjälpare om man vill prova. Och så ska man inte vara farträdd, min erfarenhet säger att rätt många ridmänniskor tycker att det går jättefort när hästen i själva verket bara joggar lite lätt

 

[Rialavargen]

Min egen erfarenhet är att när hästar är lite tittig och inte lyssnar på hjälperna beror det på att de behöver jobba mer. Inte växla upp tempo, men antal motionspass i veckan. Samt att göra passen lite tyngre. Att befästa rutiner, genom mera tillfällen.
Förutsatt att hästen inte har ont.
Min häst blir ganska okoncentrerad och ovillig när jag är dålig på att komma ut. Min häst är som bäst när hon går ofta.
Det behöver inte vara så för dig, men kanske?!?
I ditt fall skulle jag göra följande. Fler pass i veckan, rutiner, rutiner och rutiner, så hästen blir trygg i rutinerna. Galopprem, och en kompis med på kärran. Lugnare pass, där du har kontroll, men kanske längre sträckor.

Jag tycker du var otroligt duktig som klarade av situationen så bra, att ni "bara" hamnade i diket. Jätteduktigt gjort. Du verkar ha klarat dig bra och även din häst klarade sig bra, med bara förskräckelse som skada. Och det tycker jag är iskallt gjort av dig:-)

 

[Aionee]

Jag har under åren varit med om några incidenter liknande din och alla hästarna har gått att köra igen. Vissa gånger har jag inte ens förrän så här många år senare tänkt att det inte alls hade varit säkert att hästen gått att köra igen, jag har helt enkelt bara spänt för och kört igen helt utan tanke på att det inte skulle gå.

Jag skulle tro att det är tittigheten som är grundproblemet, att hästen inte har fokus på arbetet och det den ska göra. Accepterar du att den är tittig från marken och när du rider (om den rids)? Börja annars där, är det arbete så är det och då accepteras inget tittande och flyttande av fokus från uppgiften till plastpåsen i diket eller vad det nu kan vara.

Jag har haft två olika hästar som sprungit omkring med vagn men utan mig. Den första till följd av pigg ponny som bockade mig ur speedcarten. Den fortsatte efter vägen och hade nog en trevlig tur. När jag fick fatt i den igen körde jag en runda till utan bekymmer. Samma ponny hoppade en gång över en häck när den blev "rädd" men kom bara över med framdelen då det uppenbart blev jobbigt att släpa med sig rockarden genom häcken. Spände ifrån, gick runt häcken, spände för igen och körde vidare. Har även backat ner i oräkneligt antal diken under unghäståren men det minskade sedan. Jag satt kvar i vagnen och tänkte att om den nu orkat backa ner vagnen ner i diket så nog orkar den dra upp vagnen också. En gång körde vi in i husknuten samt drog med oss ett par lastpallar som stod lutade mot väggen bakom knuten, ponnyn fortsatte oberört vidare medan brädorna lossnade en efter en. Det var en sådan häst som kunde vara tittig och tappa fokus från arbetet, ibland förmodligen för att liva upp tillställningen lite. Med åren lärde jag mig att inte acceptera sådant.

Den andra som sprungit lös utan mig lyckades få båda tömmarna på samma sida om halsen så det gick bara att styra åt ett håll. När jag fattade att något måste göras försökte jag smidigt komma ur vagnen och gå fram till huvudet. Samtidigt hann hästen börja vända, insåg att den var lös och sprang hem. När jag kom springande hem stod den lugnt och väntade vid väggen där jag alltid spände för. Detta var en hetsig travhäst men nästa gång spände jag bara för och körde igen. Tömmarna hamnade fel en gång till något år senare men då var jag med lite bättre och smög fram till huvudet innan någon vändning hunnit påbörjas. Numer har jag öglor på lokorna som jag trär tömmarna igenom för att det inte ska kunna hända. En gång lyckades vi även få tömmarna runt nedre delen av lokorna så att de låstes fast men det löste sig själv.

Jag har vält med vagn också en gång men det var inte min häst och helt ärligt så fattar jag inte hur jag och kompisen fick lov att köra den hästen. Den hästen sprang lös med vagn efter sig men gick även den att köra sedan, dock inte av oss. En annan såg jag springa lös med vagn för att sluta färden i ett krondike där den fick skäras lös. Även den gick att köra men ägaren hade i fortsättningen hjälp när hon skulle spänna för (det var när hon skulle sätta sig i vagnen som hästen bestämde sig för att dra eller blev skrämd, jag minns inte riktigt).

Jag tror att antingen ska man vara så dum som jag så att man bara spänner för som om inget hänt och kör igen eller så gör man saker lite mer grundligt. Hjälp tror jag är bra om man känner sig det minsta osäker. Kanske tömkörning i sådana situationer där hästen tidigare reagerat så kan man lättare korrigera den om något händer. Men framförallt så ska man aldrig acceptera att hästen tappar fokus på sin uppgift, det är då enligt min erfarenhet som saker kan hända.

Kom på en sak till, jag gick omkull med mitt kallblod på en mycket lömsk isfläck i höstas. Benen bara försvann under henne men med en smackning så klev hon upp och fortsatte, inga men efter det heller.

Jag tror att det kommer att gå bra!

Du säger flera gånger att hästarna låstas bli rädda och att det inte är acceptabelt för dig. Men hallå, har du glömt att hästar är flyktdjur? Bara för att du upplever att ni ridit förbi den där brevlådan femhundra gånger och hästen skyggar för att "fjanta" sig så kan någonting förändrats och hästen ärligt blivit rädd. Man får vara fast och bestämd, jovisst, men hästar låtsas inte bli rädda eller försöker liva upp stämningen.
Hästars hjärnor fungerar inte så. Många olika saker kan vara anledningen till varför brevlådan var läskig just då, om det var ljus, ljud, skuggor, rastlöshet som gör hästen på helspänn osv. Det handlar om att miljöträna hästen, hålla den upptagen så att den inte behöver bli räddare och räddare (upplever ofta t.ex. att min häst blir mer och mer spänd desto längre hans tankar får rusa iväg, bryter jag tankebanan så "landar han tillbaka på jorden" och går ner i varv) och sen vara en trygg person själv så hästen inser att saker och ting inte är så farliga. Hästen är ett flyktdjur, glöm inte det.

 

[Cilva]

Men hallå @Aionee , jag har inte glömt något. Jag uttryckte mig förmodligen otydligt, min upplevelse är att hästar kan träna sin flyktinstinkt genom att låtsas bli rädda (jag vill minnas att jag läst någon forskning om det men letar inte efter det nu). Sådant kan hända framför vagn också, eller när man rider. Om inte hästen är tränad på ett sådant sätt att den vet att om kusken/ryttaren säger att det är framåt som gäller så är det framåt.

Det spelar ingen roll om något nytt uppkommit efter vägen, mina hästar ska gå fram ändå om det är det jag vill. Eller åt höger eller åt vänster eller kanske bakåt. Att bli rädd (oavsett anledning) är icke acceptabelt, det kan bli väldigt farligt. Särskilt med en vagn bakefter. Jag kan inte miljöträna mina hästar så att de sett och mött allt som finns i världen, däremot kan jag träna dem till att om jag säger att något är okej och ofarligt så är det så och de kommer att överleva. Så fort min hästar tappar fokus på den uppgift de har påminner jag dem om vad de förväntas göra. Med en av hästarna räcker det med att den vinklar öronen åt fel håll eller tittar bort från det vi håller på med. Den börjar nämligen så och om jag inte bryter det redan där kommer det att bli en dikesfärd eller liknande. Jag tror att jag menar samma sak som det du skriver om att hålla hästen upptagen.

 

[agtatoon]

Att de låtsas blir rädda eller har överskottsenergi brukar lösas med bättre aktivitet från kuskens sida så man inte låter dem sköta allt själva. Jobba hela tiden, ställningar, öka minska tempo och steglängd. När de blir spända så gör övningar så att hästen koncentrera sig på sin kusk igen och inte på allt runt omkring.

Har den inte gjort så här innan så kolla om den har ehrlichia när du ändå har honom hos veterinär. Min nordsvensk hade det och han bara drog flera gånger om och som i ditt fall var han styrbar men jag fick inte stopp på honom.

 

[Manji]

Vår ardennervalack är 5 år gammal och vi har kört honom regelbundet sedan 2,5 års ålder. Regelbundet för vår del har handlat om 3 dagar i veckan. Han körs med vanlig loksele,baksele samt postkandar i andra ringen.

Han har i alla lägen varit trevlig att köra. Han är dock en ganska känslig häst som kan vara lite tittig i vissa situationer men han har aldrig gjort någon större grej av det. När vi var ute och körde häromdagen så ber jag honom trava. Han kommer direkt upp i väldigt okontrollerad trav som på bara någon sekund går över till galopp och hastigheten eskalerar. Får inte stopp på honom.

Han "skenar" i ca 200 m innan vi får styrt ner i ett dike varpå vagnen välter och först då blir han lugn och står helt still. Jag har funderat en del på vad som egentligen hände. Jag upplever inte att han blev skrämd. Snarare busig som sedan gick över i olydnad.

Han rörde inte en min när jag drog i tömmen. De var som om han inte märkte av mig överhuvudtaget. Han sparkar även en rad backut språng under färdens gång.
Får över ena bakbenet över skackeln dom sista metrarna.

Allting känns ganska hopplöst. Jag vill ju ha möjlighet att kunna påverka honom i sådana här krissituationer. Men eftersom de inte gick så känner jag stor avsmak för att någonsin spänna för honom igen. Vilket samtidigt känns väldigt tråkigt.

Det jag kommer att göra till en början är att ta ut en veterinär som kommer att gå igenom honom. Sedan kommer jag att börja tömköra honom för att gå igenom lydnaden på nytt sedan får jag se hur jag gör. Men det känns så vansinnigt på något vis att spänna för honom igen. Men detta har ju hänt såpass nyligen så de kanske är därför jag känner så. Är det någon som varit med om liknande? I dom fall det gick att reparera hästen. Då menar jag dom som inte blivit bakskygga. Hur gjorde ni för att se till så att de inte händer igen? Eller upprepades situationen igen?

Jag har fler hästar hemma som jag kör. Dom har aldrig visat tillstymmelse till att göra något liknande. Dom är i och för sig mer lugna i sättet. Te x i ridning mm. Hästen de handlar om kan vara tittig både i ridning o körning. Men har som sagt aldrig gjort något liknande.

Hur arbetar du honom? Jag tycker det låter som att han har lite "spring i benen". Visst att en häst ska lyssna på en och självklart är det en bra ide att backa några steg i utbildningen. Men jag tror även det är viktigt för en häst, speciellt en unghäst, att få lufta sig lite. Vågar du inte med vagn så rid, om möjligt såklart.

 

[Toudi]

Min egen erfarenhet är att när hästar är lite tittig och inte lyssnar på hjälperna beror det på att de behöver jobba mer. Inte växla upp tempo, men antal motionspass i veckan. Samt att göra passen lite tyngre. Att befästa rutiner, genom mera tillfällen.
Förutsatt att hästen inte har ont.
Min häst blir ganska okoncentrerad och ovillig när jag är dålig på att komma ut. Min häst är som bäst när hon går ofta.
Det behöver inte vara så för dig, men kanske?!?
I ditt fall skulle jag göra följande. Fler pass i veckan, rutiner, rutiner och rutiner, så hästen blir trygg i rutinerna. Galopprem, och en kompis med på kärran. Lugnare pass, där du har kontroll, men kanske längre sträckor.

Jag tycker du var otroligt duktig som klarade av situationen så bra, att ni "bara" hamnade i diket. Jätteduktigt gjort. Du verkar ha klarat dig bra och även din häst klarade sig bra, med bara förskräckelse som skada. Och det tycker jag är iskallt gjort av dig:-)

Jag tror också vi behöver hitta mer rutiner. Han rids ca 2 dagar i veckan och körs 2 dagar i veckan men de kan ju vara så att han behöver röra på sig mer. Vad är galopprem?

 

[Toudi]

Att de låtsas blir rädda eller har överskottsenergi brukar lösas med bättre aktivitet från kuskens sida så man inte låter dem sköta allt själva. Jobba hela tiden, ställningar, öka minska tempo och steglängd. När de blir spända så gör övningar så att hästen koncentrera sig på sin kusk igen och inte på allt runt omkring.

Har den inte gjort så här innan så kolla om den har ehrlichia när du ändå har honom hos veterinär. Min nordsvensk hade det och han bara drog flera gånger om och som i ditt fall var han styrbar men jag fick inte stopp på honom.

Vad är ehrlichia?

 

[Toudi]

Hur arbetar du honom? Jag tycker det låter som att han har lite "spring i benen". Visst att en häst ska lyssna på en och självklart är det en bra ide att backa några steg i utbildningen. Men jag tror även det är viktigt för en häst, speciellt en unghäst, att få lufta sig lite. Vågar du inte med vagn så rid, om möjligt såklart.

Troligen för lite så jag ska ta hjälp av min medryttare så han blir riden ytterligare några pass i veckan.

 

[Toudi]

En bekant berättade att det är viktigt att ha nosgrimma på körhuvudlaget. Något som gått mig helt förbi. Har aldrig haft nosgrimma på körhuvudlaget. Är det viktigt? Kan det förhindra eventuella "skeningar" ?

 

[Cilva]

En bekant berättade att det är viktigt att ha nosgrimma på körhuvudlaget. Något som gått mig helt förbi. Har aldrig haft nosgrimma på körhuvudlaget. Är det viktigt? Kan det förhindra eventuella "skeningar" ?

Jag tror inte att det finns en enda rem som kan förhindra en skentur, särskilt inte när det gäller en rejält stark ardenner. Då är det nog bättre att utbilda hästen istället. Galopprem kanske är sammas sak som slagrem? Som mest används inom travet och är till för att förhindra att hästen slår så mycket med bakbenen att den får benen över skalmarna/skaklarna. Det kan däremot vara en bra säkerhetsdetalj att använda.

 

[ptr]

En bekant berättade att det är viktigt att ha nosgrimma på körhuvudlaget. Något som gått mig helt förbi. Har aldrig haft nosgrimma på körhuvudlaget. Är det viktigt? Kan det förhindra eventuella "skeningar" ?

Nja, det som lätt kan hända vid körning är att tränset åker runt och bettet hamnar vid sidanav.

Men en nosgrimma i vanlig bemärkelse funkar då dåligt att förebygga detta. Bättre med en lös rem som sitter igenom där bettet sitter fast i tränset, och denna rem behöver inte vara åtdragen som en nosgrimma då den bara ska mota mot mungipan om bettet vill åka ut på andra sidan.

Fast grunden är att inte behöva dra i ena tömmen på det viset, men om det behövs så kan det vara en bra grej.

 

[Rialavargen]

Jag tycker att nosgrimma är ett måste, inte för att förhindra skenande häst, men för att se till att huvudlaget sitter stadigt.
Galopprem för att förhindra att benet hamnar över draglinan, samt att det blir tyngre för hästen att sparka bakut.
Rutiner och kompis på vagnen, sen är ni på banan igen:-)

 

[Toudi]

Jag tycker att nosgrimma är ett måste, inte för att förhindra skenande häst, men för att se till att huvudlaget sitter stadigt.
Galopprem för att förhindra att benet hamnar över draglinan, samt att det blir tyngre för hästen att sparka bakut.
Rutiner och kompis på vagnen, sen är ni på banan igen:-)

Jag förstår. Känns bara så hopplöst att veta att han kan dra iväg närsomhelst...att inte kunna få stopp. Då hjälper de ju inte att ha en medhjälpare på vagnen heller om han gör en sådan rivstart som han gjorde sist... Hade vart gott att veta att det finns en nödbroms. Men det verkar det ju inte finnas. I ridning te x så kan man ju se till att få in hästen på en volt som nödlösning om den försöker dra. Utan större dramatik. De fungerar ju inte riktigt så med en vagn. Vart köper man en galopprem? Känns som en bra säkerhetsåtgärd.

 

[Cilva]

Jag förstår. Känns bara så hopplöst att veta att han kan dra iväg närsomhelst...att inte kunna få stopp. Då hjälper de ju inte att ha en medhjälpare på vagnen heller om han gör en sådan rivstart som han gjorde sist... Hade vart gott att veta att det finns en nödbroms. Men det verkar det ju inte finnas. I ridning te x så kan man ju se till att få in hästen på en volt som nödlösning om den försöker dra. Utan större dramatik. De fungerar ju inte riktigt så med en vagn. Vart köper man en galopprem? Känns som en bra säkerhetsåtgärd.

Om galopprem är samma sak som slagrem så finns det på de flesta ställen som säljer travutrustning.