Jag har börjat älta småsaker som ordval, inte dåliga ordval utan såna man kunde gjort bättre bara, i oändlighet. Eller hur pinsamt det var att tappa bort ord, framförallt om det råkar vara på engelska då någon kanske, vet och fasa, tror att jag är sämre än jag egentligen är på språket i fråga. Det följer mig i FLERA ÅR! Skönt att det finns fler som ältar, jag känner mig rätt ensam om detJa, tyvärr. Fast det är ju lite mysko eftersom det inte är jag som har gjort eller gör något. Men man får inte välja sina familjemedlemmar och det känns jävligt surt att något man inte gjort själv möjligtvis skulle kunna påverka en så.
Egna skelett vet jag inte riktigt, det kanske finns något som jag har förträngt. Rent generellt stressar det dock ut mig oerhört att "göra fel" så när jag väl lyckas ältar jag det i det oändliga. Jag tror det mest är oerhört små skelett, typ mullvads storlek så det är nog egentligen inget någon skulle bry sig om .
Sen förstår jag inte heller de personer som ska ha någon slags maktutövning med att hålla grejer över en.
Angående skelett. Jag kunde vara väldigt taskig och otrevlig mot folk jag egentligen inte kände som yngre tonåring. Enormt pinsamt idag men jag ältar det i alla fall inte nu. Jag tog helt enkelt ut mitt dåliga mående på andra.