Skaffar man inte vänner som vuxen?

[aprilmaj]

Jag tror över huvud taget inte att man skaffar vänner, vänner förtjänar man och får som gåva.

Det där var lite pösigt sagt, tycker jag. Jag håller med om att man inte kan skaffa vänner, men det är väl inte riktigt vad flera av oss har skrivit om.

 

[Bison]

Det är väl klart man skaffar nya vännersom vuxen, det var bland det knasigaste jag hört.
Jag är 30 år och det dyker upp ny människor i mitt liv med jämna mellanrum samtidigt som andra försvinner. Man utvecklas och ändras som människa åt olika håll och det vore väldigt konstigt för mig om man inte kunde skaffa nya vänner som vuxen.
Jag har hittat en på buke bla som jag började prata lite närmare med för knappt ett år sen och nu är vi väldigt nära vänner. Har en annan bukare som hängt i som god vän i tio år, vissa består, andra går och få man inte nya vore livet rätt dystert.
Keep on going!

 

[Inte_Ung]

Det där var lite pösigt sagt, tycker jag. Jag håller med om att man inte kan skaffa vänner, men det är väl inte riktigt vad flera av oss har skrivit om.

Ja som jag skrev så är jag litet av en social katastrof.
Plump och så.
Men det verkar att gå bra ändå.

 

[MiniLi]

Blev förvånad över en diskussion idag på lunchen. Jag lärde känna ett nytt härligt gäng på en weekend för två veckor sedan. Jag har haft lite kontakt med några av dem, och efter att ha sagt att "Jag är sååå himla sugen på fest!" så föreslog en av grabbarna att vi skulle dra ut i helgen Så på fredag ska vi ut och röja. En härlig kille, en ny vän tänker jag! Så skämtade jag lite på lunchen och sa att jag hoppas att han inte har någon annan agenda än så. Då hajade min kollega till och menade att såklart han har det? Man träffar väl inte direkt nya vänner på det sättet i vuxen ålder?

Det fick mig att fundera. Självklart förstår jag att det är mycket möjligt att det uppstår intresse för mer än vänskap när två singlar kring 30 av motsatt kön lär känna varandra. Men hallå, är jag helt ute och cyklar som tycker att man absolut kan träffa nya vänner som vuxen? Och att det inte alls är en självklarhet att man är intresserade av mer bara för att man föreslår att ses? Jag älskar att träffa nya människor och ha killkompisar. Men nu blev jag plötsligt osäker på om jag håller på att slänga ut massa falska förhoppningar hipp som happ.

Vad säger ni?

Jag tänker att man självklart träffar nya vänner livet genom, däremot kanske det skiljer sig både hur man träffas och hur man umgås.
Jag tänker att det finns en stor risk för andra förhoppningar än vänskap just utifrån festsammanhanget. Det är nog vanligare att man som vuxen lär känna nya vänner via jobb eller gemensamma intressen.

 

[pepp]

Blev förvånad över en diskussion idag på lunchen. Jag lärde känna ett nytt härligt gäng på en weekend för två veckor sedan. Jag har haft lite kontakt med några av dem, och efter att ha sagt att "Jag är sååå himla sugen på fest!" så föreslog en av grabbarna att vi skulle dra ut i helgen Så på fredag ska vi ut och röja. En härlig kille, en ny vän tänker jag! Så skämtade jag lite på lunchen och sa att jag hoppas att han inte har någon annan agenda än så. Då hajade min kollega till och menade att såklart han har det? Man träffar väl inte direkt nya vänner på det sättet i vuxen ålder?

Det fick mig att fundera. Självklart förstår jag att det är mycket möjligt att det uppstår intresse för mer än vänskap när två singlar kring 30 av motsatt kön lär känna varandra. Men hallå, är jag helt ute och cyklar som tycker att man absolut kan träffa nya vänner som vuxen? Och att det inte alls är en självklarhet att man är intresserade av mer bara för att man föreslår att ses? Jag älskar att träffa nya människor och ha killkompisar. Men nu blev jag plötsligt osäker på om jag håller på att slänga ut massa falska förhoppningar hipp som happ.

Vad säger ni?

Klart man gör! Jag har träffat flera nya vänner det senaste året

 

[athena_arabians]

Det vore enormt tråkigt om man inte fick nya vänner även som vuxen. Vad gäller kompisar av motsatt kön ser jag verkligen inga problem. En av mina närmaste vänner är man, ofta singel och skulle aldrig få för sig att vara intresserad av mig på ett romantiskt sätt (och vice versa då). Min karl har tjejkompisar, inga konstigheter.

Vissa människor klickar man helt enkelt med, ickeromantiskt, oavsett ålder och kön.

 

[Raderad medlem 6459]

Alltså jag önskar att jag kunde svara lika bra som alla andra i tråden men faktum är att jag tröttnar på att så många killar som säger sig vilja vara vänner eller umgås egentligen bara vill få ligga. Att de tror att det ska bli nåt mer fastän det finns noll intresse från min sida. För min del önskar jag att jag skulle kunna avslappnat tänka "klart han kan vilja vara bara kompis med mig" men jag blir alltid lite småskeptisk åtminstone till en början. Och så visar det sig väldigt ofta finnas fog för det. Jag är medveten om att det här är heteronormativt och sugigt.

Jag umgås mest med tjejer och trivs väldigt bra så. De killkompisar jag har tycker jag mycket om men de är ganska få.

 

[Inte_Ung]

Jag umgås mest med tjejer och trivs väldigt bra så.

Jag umgås mycket, kanske mest, med män beroende på mina yrken och intressen.
Och jag ser inte det som ett problem.
Det är en komplimang faktiskt och en fullt hanterbar sådan.
Med över 30 år i den manliga dominerade Världen så har jag vant mig och skaffat strategier för det.
Annars så skulle inte mitt liv ha fungerat.

 

[tanten]

Det vore enormt tråkigt om man inte fick nya vänner även som vuxen. Vad gäller kompisar av motsatt kön ser jag verkligen inga problem. En av mina närmaste vänner är man, ofta singel och skulle aldrig få för sig att vara intresserad av mig på ett romantiskt sätt (och vice versa då). Min karl har tjejkompisar, inga konstigheter.

Vissa människor klickar man helt enkelt med, ickeromantiskt, oavsett ålder och kön.

 

[Lena Furberg]

Några av mina bästa vänner har jag träffat som vuxen! Jag skulle till och med vilja påstå, att det bara finns en riktigt nära barndomsvän som jag har kvar än idag, de andra har liksom skingrats för vinden, vi har flyttat långt ifrån varandra osv. Jag har träffat absolut underbara vänner i vuxen ålder och hittar fortfarande nya .

 

[Thaliaste]

Fast det har väl mera med kanske ifall man träffar och ska lära känna kompisar av motsatt kön just, om en någon hade frågat om vi kunde umgås så hade jag också trott att han ville mer än vänskap, lite automatisk tanke sådär. Inte så konstigt egentligen.

Jo, det är JÄTTEKONSTIGT tycker jag. Varför ska jag anta att en person vill mer än vänskap? De allra flesta människorna jag möter varje dag är jag inte intresserad av på något romantiskt plan, för mig är det jättekonstigt att automatiskt tro det om någon bara för att denne av alla dessa människor tar kontakt med mig. Baserat på kön dessutom. Ja, verkligen konstigt tycker jag.

Tyvärr är min erfarenhet inte att det är som jag vill att det ska vara. Jag har också många gånger undrat om det är mer undantag än vanligt att vara vänner över könsgränserna (om båda är hetero), och att hitta dessa vänskaper som äldre. Jag har pluggat en mansdominerad utbildning och ofta jobbat på mansdominerade platser, och minst hälften av mina vänner under åren har varit av manligt kön. Tyvärr har jag tappat många av dessa bekantskaper när de träffat flickvänner. Nästan alla mina dejter - där vi inte klickade som par, utan blev vänner istället - har slutat på det sättet.

Nu senast var det en bekant som ville ta en fika. Jag råkar veta att han nyligen gjort slut med sin sambo, och ja, misstänksam blir jag ju Så himla tråkigt, för det är verkligen en supertrevlig och rolig kille, men jag orkar bara inte med en massa konstigheter.

Ni som tycker att det är bara att reda ut det om det visar sig att den andra vill mer, blir det en "vanlig" vänskap efter det? Jag tycker att det oftast blir lite konstigt stämning om en outat känslor (eller ännu värre, gjort fysiska närmanden )...

 

[tanten]

Alltså jag önskar att jag kunde svara lika bra som alla andra i tråden men faktum är att jag tröttnar på att så många killar som säger sig vilja vara vänner eller umgås egentligen bara vill få ligga. Att de tror att det ska bli nåt mer fastän det finns noll intresse från min sida. .

Till en del kanske det är något de tror förväntas av dem?
Att om de ska umgås med kvinnor så förväntas de stöta på dem?

själv vet jag inte eftersom det extremt sällan händer att män i min omgivning vill något annat än vara vänner.

 

[Raderad medlem 6459]

Till en del kanske det är något de tror förväntas av dem?
Att om de ska umgås med kvinnor så förväntas de stöta på dem?

Ja, och jag tänker också att de fostras till att tro att om en tjej är trevlig och rar mot dem så innebär det automatiskt att man bör lägga in en stöt. Att hon säkert är intresserad. Eller nåt.

[Alltså jag vet hur illa det ser ut det jag skriver MEN jag är seriöst trött på det här. Hela sommaren har jag umgåtts med olika människor, många jätterara och trevliga, och det är SÅ tråkigt tycker jag när det känns som hela relationen var nada alls för han hoppades egentligen mest på att man skulle ligga till slut och att det skulle leda till nån form av romantisk relation. Jag är väldigt tydlig på att jag är i en monogam och lycklig relation, det finns inget utrymme för missförstånd där, och ändå kommer det till slut nån awkward situation nån vinkväll när han ska fråga "är du SÄKER på att den där killen verkligen är rätt för dig?". Suck liksom.

Slut på rant!]

 

[stjarnhimmel]

Angående att ha vänner av motsatt kön så kan ju en vän av samma kön också bli intresserad?
För mig känns det märkligt att inte tex träffa män för att umgås med som vänner för de kan bli kära i mig?

Men så har jag också lika många män som kvinnor som vänner. Så för mig är det inte så märkvärdigt. Jag tänker inte på mina vänner som man respektive kvinna. Det är min vän- som jag gillar för deras egenskaper och som de är.

 

[Paddington]

Blev förvånad över en diskussion idag på lunchen. Jag lärde känna ett nytt härligt gäng på en weekend för två veckor sedan. Jag har haft lite kontakt med några av dem, och efter att ha sagt att "Jag är sååå himla sugen på fest!" så föreslog en av grabbarna att vi skulle dra ut i helgen Så på fredag ska vi ut och röja. En härlig kille, en ny vän tänker jag! Så skämtade jag lite på lunchen och sa att jag hoppas att han inte har någon annan agenda än så. Då hajade min kollega till och menade att såklart han har det? Man träffar väl inte direkt nya vänner på det sättet i vuxen ålder?

Det fick mig att fundera. Självklart förstår jag att det är mycket möjligt att det uppstår intresse för mer än vänskap när två singlar kring 30 av motsatt kön lär känna varandra. Men hallå, är jag helt ute och cyklar som tycker att man absolut kan träffa nya vänner som vuxen? Och att det inte alls är en självklarhet att man är intresserade av mer bara för att man föreslår att ses? Jag älskar att träffa nya människor och ha killkompisar. Men nu blev jag plötsligt osäker på om jag håller på att slänga ut massa falska förhoppningar hipp som happ.

Vad säger ni?

Märkligt.
Jag har bara en vän kvar från mina barndomsår, övriga har jag träffat i vuxenålder - de jag står närmast idag träffade jag efter jag fyllt 30 och jag har några riktigt bra killkompisar med som jag träffat de senaste åren (el vi började dejta men kom fram till att vi passade bättre som kompisar)

Min mor träffade sin bästa väninna när hon fyllt 70 - det är aldrig för sent att skaffa vänner

 

[stjarnhimmel]

Ja, och jag tänker också att de fostras till att tro att om en tjej är trevlig och rar mot dem så innebär det automatiskt att man bör lägga in en stöt. Att hon säkert är intresserad. Eller nåt.

[Alltså jag vet hur illa det ser ut det jag skriver MEN jag är seriöst trött på det här. Hela sommaren har jag umgåtts med olika människor, många jätterara och trevliga, och det är SÅ tråkigt tycker jag när det känns som hela relationen var nada alls för han hoppades egentligen mest på att man skulle ligga till slut och att det skulle leda till nån form av romantisk relation. Jag är väldigt tydlig på att jag är i en monogam och lycklig relation, det finns inget utrymme för missförstånd där, och ändå kommer det till slut nån awkward situation nån vinkväll när han ska fråga "är du SÄKER på att den där killen verkligen är rätt för dig?". Suck liksom.

Slut på rant!]

Så olika man kan ta det. Jag som inte är van vid att vänner blir kär i mig skulle bli smickrad av om någon blev attraherad / kär i mig. Sen om personen inte respekterar ett nej går den förstås över gränsen och jag skulle bli irriterad.

Men jag är inte en person som män brukar bli kär i å andra sidan. Jag har väldigt lätt att få vänner, jag brukar vara poppis som vän. Men inte den som folk blir kär i.

 

[Hyacinth]

Ja, och jag tänker också att de fostras till att tro att om en tjej är trevlig och rar mot dem så innebär det automatiskt att man bör lägga in en stöt. Att hon säkert är intresserad. Eller nåt.

[Alltså jag vet hur illa det ser ut det jag skriver MEN jag är seriöst trött på det här. Hela sommaren har jag umgåtts med olika människor, många jätterara och trevliga, och det är SÅ tråkigt tycker jag när det känns som hela relationen var nada alls för han hoppades egentligen mest på att man skulle ligga till slut och att det skulle leda till nån form av romantisk relation. Jag är väldigt tydlig på att jag är i en monogam och lycklig relation, det finns inget utrymme för missförstånd där, och ändå kommer det till slut nån awkward situation nån vinkväll när han ska fråga "är du SÄKER på att den där killen verkligen är rätt för dig?". Suck liksom.

Slut på rant!]

Det blir bättre med åldern för att inte tala om när ni fått BARN. Då minskar antalet som vill ligga drastiskt.

 

[Thaliaste]

Angående att ha vänner av motsatt kön så kan ju en vän av samma kön också bli intresserad?
För mig känns det märkligt att inte tex träffa män för att umgås med som vänner för de kan bli kära i mig?

Men så har jag också lika många män som kvinnor som vänner. Så för mig är det inte så märkvärdigt. Jag tänker inte på mina vänner som man respektive kvinna. Det är min vän- som jag gillar för deras egenskaper och som de är.

Det har hänt mig det också, att en tjej blivit intresserad av mig. Men hon skötte det så mycket snyggare och mer finkänsligt än de allra flesta män som varit i samma sits. Jag stör mig egentligen inte så mycket på att folk eventuellt blir kära i mig som i vad det leder till. 1. Antingen (oftast) att det blir märklig stämning efter att han ha gjort närmanden och jag då - först vid fysisk konfrontation - känt mig nödgad att ta upp frågan om det kan vara så att vi vill olika saker. 2. Eller att vi inte träffas mer, för att vi inte blev ett par.

 

[starcraft]

Självklart kan man få nya vänner som vuxen - de allra flesta av mina vänner har jag träffat i vuxen ålder. Jag skulle vilja skriva att självklart kan man vara vänner trots motsatt kön, för det är så jag känner, men har flertalet gånger tyvärr fått erfara det motsatta. Jag har oftast trivts bäst med killkompisar, men efter att jag fått bryta med killkompisar som fått känslor och det inte varit besvarat och tappat kontakt med andra som haft känslor, men kunnat hantera det - tills de skaffat sambo. Har några bekanta som är killar, men inte några nära längre tyvärr. Men jag tycker att det är värt en chans, det brukar visa sig ganska Fort om båda är singlar vad den andra är ute efter.

 

[Fibusen]

Alla mina nära barndomsvänner är borta. Vi hörs nån gång via Facebook på sin höjd , men inte mer än så. Det skulle ärligt talat kännas ganska wierd att umgås med dom idag.

Mitt längsta vänförhållande, som jag fortfarande är bekväm att umgås med är uppe i 13 års vänskap nu, och han är faktiskt kille.

Min allra bästa vän nu lärde jag känna för 1,5 år sen, genom att jag skulle köpa ett schabrak av henne,sen slutade det med att jag och hästen flyttade dit. I början umgicks vi bara i stallet,men nu hittar vi på allt möjligt tok, och hon är den bästa människa jag vet. Trots åldersskillnaden på kanske 10+ år så hhar vi verkligen sjukt roligt ihop, och kan prata om allt.