Skaffa katt trots att jag är hundmänniska?

[Solvarma jordgubbar]

Jag har fått in möss i mitt hus. Det känns inget vidare, då de håller till i köket, där jag ska laga mat och äta. Inte ett dugg trevligt.
Har fått många tips att skaffa katt. Problemet är att jag aldrig har haft katt förut, plus att jag faktiskt är lite rädd för dem? Tycker de är lömska med sina vassa klor och tänder. Har sett alltför många kattägare med sönder rivna armar.

Men nu måste jag starta krigföring mot mössen i köket, och funderar på om jag inte borde skaffa katt ändå?
När jag var liten hade farmor en katt jag var mycket förtjust i. Han blev 24 år. Men sedan den katten dog, har jag inte träffat någon katt som jag fastnat för alls. Farmors katt dog på 80-talet, så ni förstår ju att jag inte alls är kattvan

Kom gärna med en massa fördelar att ha katt, för en som har lite katträdsla

 

[athena_arabians]

Hoho @tanten

 

[athena_arabians]

Jag har fått in möss i mitt hus. Det känns inget vidare, då de håller till i köket, där jag ska laga mat och äta. Inte ett dugg trevligt.
Har fått många tips att skaffa katt. Problemet är att jag aldrig har haft katt förut, plus att jag faktiskt är lite rädd för dem? Tycker de är lömska med sina vassa klor och tänder. Har sett alltför många kattägare med sönder rivna armar.

Men nu måste jag starta krigföring mot mössen i köket, och funderar på om jag inte borde skaffa katt ändå?
När jag var liten hade farmor en katt jag var mycket förtjust i. Han blev 24 år. Men sedan den katten dog, har jag inte träffat någon katt som jag fastnat för alls. Farmors katt dog på 80-talet, så ni förstår ju att jag inte alls är kattvan

Kom gärna med en massa fördelar att ha katt, för en som har lite katträdsla

Nu är väl jag rätt partisk för jag är kattmänniska rakt igenom men katter är precis som hundar, individer. Vi har haft katt sedan jag föddes och ingen har varit elak. Den första, Storsnurran, hade en enorm integritet så henne fick man inte hantera hursomhelst. Dock varnade hon alltid innan hon smällde till och gick givetvis aldrig till attack. Hon ansåg att den där lilla tvåbeningen som plötsligt kom hem hit var en del av flocken och hade alltid koll på mig när jag var ute. En gång när mamma inte såg mig när jag var ute förstod hon var jag var när hon såg katten Katten satt på stenmuren och jag var precis nedanför den.

Mina grannar har en katt nu som jag skulle vilja säga har lynnesfel. Han kan attackera helt utan förvarning eller provokation (han gör det på "sin" familj och har gjort det på mig och särbon...). Jag hade tagit bort katten för något är fel med den. Mina grannar är bra människor som älskar djur så de har absolut inte gjort något elakt mot honom.

Med det sagt, jag har bara träffat två katter som varit lömska (grannens och mormor och morfars sista siames... en ras som ibland kan ha knepigt temperament). Alla andra katter jag haft i mitt liv har varit trevliga bara man hanterar dem rätt (och är man djurvan är det inte så svårt).

Försök träffa några katter (hos bekanta eller grannar kanske?) och se hur det känns.

Edit: Kattungar och ungkatter kan vara rätt dryga... jag har ju en kattunge och hon är skitsöt och jag älskar henne men nog är hon en pina bitvis just nu

 

[__sofia__]

Jag har fått in möss i mitt hus. Det känns inget vidare, då de håller till i köket, där jag ska laga mat och äta. Inte ett dugg trevligt.
Har fått många tips att skaffa katt. Problemet är att jag aldrig har haft katt förut, plus att jag faktiskt är lite rädd för dem? Tycker de är lömska med sina vassa klor och tänder. Har sett alltför många kattägare med sönder rivna armar.

Men nu måste jag starta krigföring mot mössen i köket, och funderar på om jag inte borde skaffa katt ändå?
När jag var liten hade farmor en katt jag var mycket förtjust i. Han blev 24 år. Men sedan den katten dog, har jag inte träffat någon katt som jag fastnat för alls. Farmors katt dog på 80-talet, så ni förstår ju att jag inte alls är kattvan

Kom gärna med en massa fördelar att ha katt, för en som har lite katträdsla

Du kan skaffa en iller istället, de tar nog också möss

 

[Asko]

Jag har sett alltför många "roliga" filmer på Youtube med ägare som "leker" med sina katter med sina händer och sedan blir förvånade när de slår tillbaka så jag tänker ofta att de fall med kattägare med återkommande rivsår etc så är det mera pga felaktig hantering från ägarens sida.

Hanterar man dem med respekt så visar de ofta samma attityd tillbaka
Och så är det få saker som slår en spinnande katt

 

[bettysmatte]

Nu är väl jag rätt partisk för jag är kattmänniska rakt igenom men katter är precis som hundar, individer. Vi har haft katt sedan jag föddes och ingen har varit elak. Den första, Storsnurran, hade en enorm integritet så henne fick man inte hantera hursomhelst. Dock varnade hon alltid innan hon smällde till och gick givetvis aldrig till attack. Hon ansåg att den där lilla tvåbeningen som plötsligt kom hem hit var en del av flocken och hade alltid koll på mig när jag var ute. En gång när mamma inte såg mig när jag var ute förstod hon var jag var när hon såg katten Katten satt på stenmuren och jag var precis nedanför den.

Mina grannar har en katt nu som jag skulle vilja säga har lynnesfel. Han kan attackera helt utan förvarning eller provokation (han gör det på "sin" familj och har gjort det på mig och särbon...). Jag hade tagit bort katten för något är fel med den. Mina grannar är bra människor som älskar djur så de har absolut inte gjort något elakt mot honom.

Med det sagt, jag har bara träffat två katter som varit lömska (grannens och mormor och morfars sista siames... en ras som ibland kan ha knepigt temperament). Alla andra katter jag haft i mitt liv har varit trevliga bara man hanterar dem rätt (och är man djurvan är det inte så svårt).

Försök träffa några katter (hos bekanta eller grannar kanske?) och se hur det känns.

Edit: Kattungar och ungkatter kan vara rätt dryga... jag har ju en kattunge och hon är skitsöt och jag älskar henne men nog är hon en pina bitvis just nu

Hur länge är de "ungkatter"? Min är 2,5 år nu, och jag tycker nog att han fortfarande kan vara rätt dryg..... Han är en jättebra jägare, men han kan faktiskt attackera oprovocerat. Men han är fruktansvärt lekfull fortfarande, så jag får väl anta att det är därför som han - till exempel - helt plötsligt kan komma farande från ingenstans som en ninja-katt och attackera ena benet på en. Vanligtvis med klorna indragna, tack och lov.....

 

[athena_arabians]

Hur länge är de "ungkatter"? Min är 2,5 år nu, och jag tycker nog att han fortfarande kan vara rätt dryg..... Han är en jättebra jägare, men han kan faktiskt attackera oprovocerat. Men han är fruktansvärt lekfull fortfarande, så jag får väl anta att det är därför som han - till exempel - helt plötsligt kan komma farande från ingenstans som en ninja-katt och attackera ena benet på en. Vanligtvis med klorna indragna, tack och lov.....

Hm, vi har bara haft honor... jag inbillar mig att de blir vuxna snabbare En katt räknas väl som vuxen vid ca 1 års ålder (men kan ju bli könsmogen tidigare) men jag skulle säga att de kan vara huliganer upp till 2-3 års ålder. Sedan brukar det väl lugna ner sig men Missia kunde vara leksugen ända tills jag tog bort henne när hon var 16 år

 

[Elo]

Jag har ju två katter;

den ena är en extrem enmanskatt - bara jag får klappa och hantera. Alla andra människor är skit och dumma och förtjänar all olycka i världen. Hon kan smälla till men utan klor. Hon bet farfar vid ett tillfälle då han tappade kattgodis på golvet och skulle ta det från henne. Vilket jag kan ha viss förståelse för att hon gjorde...

den andra ÄLSKAR människor. Alla tvåbeningar är bäst i världen! Även små sådana! Klappa mig! Lek med mig! ÅÅÅÅÅH! Människor!

Så jag skulle nog vilja säga att de väldigt mycket är individer.

 

[athena_arabians]

@Elo: Vi har aldrig haft någon som varit så hon kan smälla till någon men de flesta av dem har valt "sin" människa. Den enda som varit "oh jag älskar alla" var Storsnurrans dotter Lillsnurran (fråga inte...). Zinni var uttalat skygg mot de utanför familjen och lite skygg även mot mig. Tina, Missia och Tassa var bekvämast med familjen men helt ok med folk utifrån också (speciellt om någon var allergiska eller rädda för katter, då skulle de alltid hälsa ).

Tassa tolererade mig, inte mer. Först var hon pappas katt och när han dog bestämde hon att särbon var hennes människa

 

[TheRedLightning]

Om det är någon ridskola som säljer kattungar kan jag tipsa om att köpa en därifrån, de brukar va väl inkelade med alla barn som ska klappa osv. Hur keliga som helst.

Skulle nog tipsa om att antingen läsa böcker eller se videos om kattbeteende så man kan lära sig läsa av katten, när man kanske ska sluta klappa osv.

 

[TinyWiny]

Jag tycker inte att man ska skaffa ett djur av någon annan orsak än att man vill ha just det djuret/djurslaget.

 

[Solvarma jordgubbar]

Alla djur oavsett djurslag, är individer och har olika personligheter, men det är ju just detta jag finner så svårt.
Hur ska jag veta att detta är "min" katt? Jag vill ju helst ha en katt som har en vänlig personlighet mot mig, OCH är en hejare på att jaga möss.
Har hört att en del katter inte bryr sig om att jaga möss överhuvudtaget. Tänk om jag tar hem en sådan katt?? Hur ska jag veta att detta är katten för just mig?

Har haft så många hundar, att där litar jag mer på min intuition om hunden är rätt för mig eller ej.
Bra mycket svårare med katter, då jag aldrig haft katt.

 

[athena_arabians]

Alla djur oavsett djurslag, är individer och har olika personligheter, men det är ju just detta jag finner så svårt.
Hur ska jag veta att detta är "min" katt? Jag vill ju helst ha en katt som har en vänlig personlighet mot mig, OCH är en hejare på att jaga möss.
Har hört att en del katter inte bryr sig om att jaga möss överhuvudtaget. Tänk om jag tar hem en sådan katt?? Hur ska jag veta att detta är katten för just mig?

Har haft så många hundar, att där litar jag mer på min intuition om hunden är rätt för mig eller ej.
Bra mycket svårare med katter, då jag aldrig haft katt.

En kattunge blir ju präglad på en till viss del (min kattunge är definitivt "min" dock ska det bli intressant när hon träffar särbon för första gången ikväll). Jag vet också de som "klickat" med en vuxen katt på katthem och även de som fått en katt som helt sonika flyttat in (så gjorde mina andra grannars förra katt, han hittade en ny familj och gick tillbaka dit hela tiden så till slut fick han bo där).

Att de jagar finns det ingen garanti för men samtidigt kan jag säga att ingen av våra katter har INTE jagat.

 

[tanten]

Alla djur oavsett djurslag, är individer och har olika personligheter, men det är ju just detta jag finner så svårt.
Hur ska jag veta att detta är "min" katt? Jag vill ju helst ha en katt som har en vänlig personlighet mot mig, OCH är en hejare på att jaga möss.
Har hört att en del katter inte bryr sig om att jaga möss överhuvudtaget. Tänk om jag tar hem en sådan katt?? Hur ska jag veta att detta är katten för just mig?

Har haft så många hundar, att där litar jag mer på min intuition om hunden är rätt för mig eller ej.
Bra mycket svårare med katter, då jag aldrig haft katt.

Jagär verkligen inte en kattmänniska. Men jag är djurmänniska. Och katter är djur.

Jag har aldrig i mitt drygt 60-åriga liv haft en elak eller lömsk katt. Klor kan man klippa om man är rädd för skador (varförm an nu skulel vara det?)

Egenskaper går i arv. Ska man ha en råttjägare är deet säkraste att skaffa en katt som kommer från en jagande släkt. En stallkatt eller ladugårdskatt. En katt som kommer från jagande familj och vant sig vid att äta småvarmt.

Minns Rockbjörnen. Inte stor på jorden men grov och kraftig. Jobbade som stallkatt. Såg ut som en muskelbyggare. Han följde med oss när vi gick till hagarna. Slank in i det höga gräset bedvid vägen och kom tillbaka i sammma sväng med en fångst i munnen.

Vi fick katthosta i stallet och var utan katter en vinter. Hästtäckena tog stryk. Mössen bet sönder täckena som hängde på boxarna och det var spår av dem överallt. Vi skaffade nya katter och problemet var väck.

Det trista med katter är att de flesta någon gång lockas att göra inne. Det har funnits perioder när jhag varit urless på att städa kattpiss. Har fått pisk flör det på buke och beskyllningar att itne ha tillräckligt många kattlådor och jag vet itne vad. Jag tror itne det eror på det. Min fasta tro är att vissa katter nån gång gör inne. Så är det bara. Men jag har tvättmaskin så det ordnar ju sig. Det stora trista är att jag inte kan ha någon luddig matta vid soffan. Den blir nedpinkad rätt snabbt. Kattlådan står nån meter därifrån.

 

[athena_arabians]

Jag tycker inte att man ska skaffa ett djur av någon annan orsak än att man vill ha just det djuret/djurslaget.

TS vill ju eventuellt ha en katt så det är väl inget problem. Plus att det viktigaste är att djuret sköts ordentligt. Jag vet de som av diverse anledningar fått lov att ta hand om ett djur som de inte skulle skaffat normalt men som de naturligtvis tagit hand om på bästa sätt.

 

[tanten]

En kattunge blir ju präglad på en till viss del (min kattunge är definitivt "min" dock ska det bli intressant när hon träffar särbon för första gången ikväll). Jag vet också de som "klickat" med en vuxen katt på katthem och även de som fått en katt som helt sonika flyttat in (så gjorde mina andra grannars förra katt, han hittade en ny familj och gick tillbaka dit hela tiden så till slut fick han bo där).

Att de jagar finns det ingen garanti för men samtidigt kan jag säga att ingen av våra katter har INTE jagat.

Min ena katt hittade jag ju på katthem. Han var med råge vuxen, ca 1½ år och var vildfångad i halvårsåldern. Ingen hade fått honom tam. Men jag gillae honom.

Så jag tog hem honom och det har nu 8 år senare blivit så tam att jag kan få klappa på huvudet eller ryggen vid mycket sällsynta tillfällen och han sover bredvid eller under min säng. Håller sig i min närhet och beordrar mig att fixa om han tycker jag missköter mig. Det är MIN katt. Få av mina bekanta har ens sett honom.

Den andra katten tyr sig till vem som helst som kliar.

 

[tanten]

Jag tycker inte att man ska skaffa ett djur av någon annan orsak än att man vill ha just det djuret/djurslaget.

Jag vill ha katt för jag behöver ha det. Räcker inte det som skäl? Katten märker väl ingen skillnad? den blir ju omskött och får bra mat.

Att gradera anledningar i rätt eller mindre rätt verkar mest bara väldigt löjligt!

 

[athena_arabians]

Jag vill ha katt för jag behöver ha det. Räcker inte det som skäl? Katten märker väl ingen skillnad? den blir ju omskött och får bra mat.

Att gradera anledningar i rätt eller mindre rätt verkar mest bara väldigt löjligt!

En stall/ladugårdskatt ser jag på samma sätt som en arbetshund, den har ett jobb. Givetvis ska den skötas om ordentligt men det är ju inget konstigt. Alla stallkatter jag träffat har varit mycket sociala och trevliga.

 

[Raderad medlem 120709]

Hur ska jag veta att detta är "min" katt? Jag vill ju helst ha en katt som har en vänlig personlighet mot mig, OCH är en hejare på att jaga möss.
Har hört att en del katter inte bryr sig om att jaga möss överhuvudtaget. Tänk om jag tar hem en sådan katt?? Hur ska jag veta att detta är katten för just mig?

Katter är individer precis som hundar, en del är väldigt godmodiga och älskar alla de träffar, andra är mer reserverade. Min nuvarande hör till den senare sorten, mattegris av rang men de flesta andra människor kan han lika bra vara utan. Detta märktes redan när han var 12 veckor, så jag tror att personligheten syns ganska tidigt i livet. Jagade gjorde han också tidigt, och han är en jäkel på att ta sork, men bangar inte för vare sig möss eller småfåglar heller. Han är "äkta" bondkatt, alltså född på en gård på landet, och jag tror att om du vill ha en bra jägare så är det den typen av "linjer" du ska titta efter.

Det där med lömskhet tänker jag till stor del är en myt, folk kan helt enkelt inte läsa katter så bra och då framstår det som att de hugger eller river helt hux flux, fast de egentligen sagt ifrån på tystare vis långt innan...
Kolla gärna videos om katters kroppspråk på Youtube och läs böcker, när man väl lärt sig att se signalerna så blir det nästan övertydligt vad de vill säga.

Är det en omplacering du funderar på, så hör dig för ordentligt om hur den är både i personlighet och hur den jagar, om den gör det (vågar påstå att de flesta katter jagar, men hur mycket och vad varierar). Är det en kattunge du är intresserad av så be även att få träffa mamman och fråga hur hon är jaktmässigt. Kattungar lär sig av sin mor så är hon duktig på att jaga är det stor chans att avkommorna också blir det.

Ang diskussionen om ungkatter så var min nog två och ett halvt år i alla fall innan han började varva ner. Innan dess var han rena rama huliganen. Skaffar man kattunge är det bra att få in vanan att leka den trött några gånger om dagen, så att man minskar risken att något lurvigt attackerar en mitt i natten...

 

[Elo]

@Elo: Vi har aldrig haft någon som varit så hon kan smälla till någon men de flesta av dem har valt "sin" människa. Den enda som varit "oh jag älskar alla" var Storsnurrans dotter Lillsnurran (fråga inte...). Zinni var uttalat skygg mot de utanför familjen och lite skygg även mot mig. Tina, Missia och Tassa var bekvämast med familjen men helt ok med folk utifrån också (speciellt om någon var allergiska eller rädda för katter, då skulle de alltid hälsa ).

Tassa tolererade mig, inte mer. Först var hon pappas katt och när han dog bestämde hon att särbon var hennes människa

Gammelkatten var ju egentligen mammas katt. (då var det bara mamma som fick ta hand om den...). När hon gick bort så tog min bror (som tidigare aldrig visat tecken på att vilja ha med djur att göra) hand om den. Då var det bara han som fick röra. När han sedan började veckopendla så tog jag över henne och nu är det bara jag som får. Min bror får inte ens komma i närheten.

Sen är hon en fantastisk liten varelse. Mjuk att klappa, sover mest hela dagarna (förutom när hon jagar flugor), är med men inte på en. Är horisontell snarare än vertikal, ligger och sover med mig i sängen och kan komma och tigga gos. (och har aldrig pinkat utanför lådan!)