Skadad av att föda.

Sv: Skadad av att föda.

Det är inte som att ta bort påsar under ögonen!

Det skulle vara mer som att ta bort påsar under ögonen om kvinnor faktiskt såg till att kräva att bli tillsnyggade och återställda efter sina förlossningar.

Dålig tillgång på och dålig underlivsplastik skall inte lösas med kejsarsnitt.
Det skall lösas med en god tillgång på bra underlivsplastik.

Men det är ju för plastikkirurger mera lönsamt att operara bröst och ansikten, varför underliv inte får behålla de goda kirurgerna.
Och DET är ett verkligt problem.
 
Sv: Skadad av att föda.

medan du snarare skall räkna med något skit vid naturlig förlossning, övergående eller icke.

Inte alls.
Du skall ha en redig otur för att få problem efter en vaginal förlossning.
Jag gillar inte att kalla det för naturlig resp onaturlig.
Det tycker jag är fel tankesätt.
Utan bäst tycker jag att det är att kalla det för vaginal förlossning och kejsarsnitt.

Och eftersom så väldigt många föder vaginalt jämfört med snitt, så blir det ju ganska många som råkar illa ut i absoluta tal om man jämför med snitt.
Men snart så kommer alla skräckhistorier efter snitten också.
Eftersom att det börjar bli så vanlig att den absoluta siffran ju stiger.
 
Sv: Skadad av att föda.

*lånar egen knapp*
Något som jag tycker är märkligt är att så många som inte har barn tycker att snitt måste vara absolut bäst.
För de vet någon som råkat illa ut vid en vaginal förlossning.

Och så många som fött vaginalt tycker att det är det bästa samt dessutom gärna gör det igen.
Om det nu vore sådär alldeles gräsligt, så borde ju ingen alls vilja göra om det någonsin.
Men faktum är ju att vi gör det.
Jag har gjort det 3 gånger och tyckte att det var okej.
Och majoriteten tycker så.
Men vi gapar inte lika mycket om det som snitt-ivrarna gör.
 
Sv: Skadad av att föda.

*lånar egen knapp*
Något som jag tycker är märkligt är att så många som inte har barn tycker att snitt måste vara absolut bäst. För de vet någon som råkat illa ut vid en vaginal förlossning.

Det är onekligen intressant. Kan det vara för att man bara inte kan föreställa sig hur man skulle uppleva det, och sen hör alla berättelser som låter hemska? Själv minns jag att jag tänkte "bara jag inte blir klippt!" inför förlossningen. I efterhand är jag väldigt tacksam att BM lade ett relativt kontrollerat klipp med tanke på hur det skulle ha blivit annars, med sonens stora huvud.

Jag födde, som bekant, vaginalt. Det var 7 månader sen och jag tänker öht inte på att skaffa ett till barn ännu. Har fullt sjå med den första ;-) Men jag vet inte alls hur jag skulle göra i så fall. Min vaginala förlossning var ingen dans på rosor, och eftervården hade mycket att önska den med. Däremot inser jag att ett snitt inte heller är någon dröm. Min syster och en kompis har tagit bort livmodern, och det gick problemfritt för dem. Min kusin fick en fistel, sen en tarmskada av fisteloperationen, sen en bukinfektion, etc, etc. Det låter inte kul heller. Men å andra sidan, så rädd som jag var under förlossningen säger ju något om hur rädd jag kommer att vara inför nästa. Full panik med andra ord. Det kanske skulle vara bättre med snitt ändå. Vet ej det.

Men det är också intressant det du skriver om att "om kvinnor faktiskt såg till att kräva att bli tillsnyggade och återställda efter sina förlossningar". VARFÖR ska man som nyförlöst och ganska sårbar måsta "se till att kräva"?! Varför negligeras födande kvinnor så som jag gjordes? Var det för att jag var snäll och inte krävde en massa som BM kommer in när jag varit på BB 1,5 dygn och sovit 2 timmar på 4 dygn och säger att det bara är att packa för imorgon ska jag hem å fort som möjligt. När jag inte ens kunde resa mig ur sängen. Är det meningen att jag som nyförlöst förstagångsmamma med en skitjobbig förlossning och diverse bisarra skador ska ställa mig upp och hytta med näven och "se till att kräva"?

Ilskan är inte menat till dig, utan till förlossningsvården på sjukhuset som är under all kritik.

Fny
 
Sv: Skadad av att föda.

Och så många som fött vaginalt tycker att det är det bästa samt dessutom gärna gör det igen.
Om det nu vore sådär alldeles gräsligt, så borde ju ingen alls vilja göra om det någonsin.

Jag har gjort det en gång och längtar till nästa gång. För några år sedan, när jag inte var särskilt intresserad av bebisar, tänkte jag mig en vaginal förlossning som bland det värsta en människa kan gå igenom (förutom tortyr och andra extrema grejer som de flesta slipper).
 
Sv: Skadad av att föda.

Varför negligeras födande kvinnor så som jag gjordes? Var det för att jag var snäll och inte krävde en massa som BM kommer in när jag varit på BB 1,5 dygn och sovit 2 timmar på 4 dygn och säger att det bara är att packa för imorgon ska jag hem å fort som möjligt. När jag inte ens kunde resa mig ur sängen. Är det meningen att jag som nyförlöst förstagångsmamma med en skitjobbig förlossning och diverse bisarra skador ska ställa mig upp och hytta med näven och "se till att kräva"?

Ilskan är inte menat till dig, utan till förlossningsvården på sjukhuset som är under all kritik.

Jag förstår inte varför det skiljer så mycket från sjukhus till sjukhus. Har de inte samma policy?!?? Har vissa landsting gott om pengar, medan andra är hur fattiga som helst?

När jag på tredje dagen ville åka hem försökte de nästan övertala mig att stanna lite längre. De menade att det är viktigt att vila, och hemma kanske det inte är så lätt, men jag längtade hem till hästarna.

I efterhand tänker jag att jag kanske borde stannat ytterligare något dygn, för när jag kom hem var jag full av energi och glömde vila...
 
Sv: Skadad av att föda.

Men det är också intressant det du skriver om att "om kvinnor faktiskt såg till att kräva att bli tillsnyggade och återställda efter sina förlossningar". VARFÖR ska man som nyförlöst och ganska sårbar måsta "se till att kräva"?!

Därför att det är en skada som inte syns.
Om samma skada hade suttit i ansiktet så hade det inte varit någon diskussion.
Det hade åtgärdats.

Så för att det skall komma upp på bordet och börja göras något ordentligt åt saken, så måste kvinnor börja kräva vård för sina problem.

Och dessutom så är det INTE som nyförlöst som man skall kräva det.
Utan kanske efter ½-1 år.
För då så kan man se hur det liksom blev och rätta till det snyggt, prydligt och funktionellt.

Jag visade bara upp hur jag såg ut.
Och så frågade de om jag skulle ha flera barn.
När jag svarade att jag var steriliserad och klar med den biten, så bokade de in en operation.

Och mina besvär var ändå inte så där jättestora.
Men jag kunde inte rida ordentligt och för just mig var det en katastrof.
Det visade sig dock att resultatet av operationen medförde mycket mer possitivt än vad jag hade väntat mig.
Jag var mer skadad än vad jag hade insett.

Så ärligt talat - om man inte är nöjd så skall man faktiskt klaga.
Det går ju att göra massor åt problemen.
 
Sv: Skadad av att föda.

Jag visade bara upp hur jag såg ut.
Och så frågade de om jag skulle ha flera barn.
När jag svarade att jag var steriliserad och klar med den biten, så bokade de in en operation.

Går det ( fast du kanskte inte vet ) att göra en underlivsplastik i samband med en sterilisering? Jag hade behövt ta bort vecket som dom lyckades sy dit vid slidan.
 
Sv: Skadad av att föda.

Men du måste väl förstå själv att det är skillnad att ta till en stor bukoperation när det är fara för barn och/eller mammans liv om man fortsätter, mot att ta snitt "för tänk OM det skulle bli tok".

Och återigen, hur många barn föds det? Hur många blir det något galet för mamman med vaginal förlossning? Och då räknar jag inte att behöva sys nertill där det läker ihop snabbt utan men för de allra flesta. Hur många tror du inte har bra förlossningar och du aldrig får höra om?

Skrämselpropagandan slår hårt, både vad gäller förlossningar och avmaskning mot bandmask (måste bara dra en sån parallell över hysterin om bandmask tack vare en viss reklam).

Klart jag förstår att en komplikationsfri förlossning är att föredra.
9/10 har en komplikationsfri förlossning medan 1/10 får problem.

De problemen som de där 1/10 får är i n t e roliga.
Då ser siffrorna för snitt bättre ut (2/1000) även om just de komplikationerna är värre.


Jag pratar inte för eller mot de olika förlossningssätten, jag känner bara att skrämselpropagandan mot snitt måste kvävas för jag upplever inte att den är korrekt.

Debatten i ämnet borde (i beslutsfattande distanser) skötas sakligt, på fakta och UTAN värderingar eller hänsyn till ekonomi.
Det upplever jag heller inte att det gör och där finns det akademiker inom området som håller med mig.
 
Senast ändrad:
Sv: Skadad av att föda.

Klart jag förstår att en komplikationsfri förlossning är att föredra.
9/10 har en komplikationsfri förlossning medan 1/10 får problem.

Så de 10% risken att något ger problem (och då är det inte allvarliga problem på alla de 10%) gör att man ska hojta ut att snitt är bättre och något man ska kräva?
 
Sv: Skadad av att föda.

*kl*

Vilken ångest-tråd:eek: .
Jag fattar på något sätt att man tror att kejsarsnitt är lättare. Framförallt läggs ansvaret på någon annan.
En läkare. Annars är det ju min kropp som ska klara av det. Och det är inte så lite skrämmande.

Nu sitter ju inte jag i bebisverkstaden, men blotta tanken på att min kropp och jag (lite åtskilda i min värld) skulle klara en vaginal förlossning känns väldigt läskigt och osannolikt rent känslomässigt.
Förnuftsmässigt inser jag att det skulle troligen fungera utmärkt, men visst vore det skönt om någon annan "gjorde jobbet och tog ansvaret". Jag tror man kan vara rädd för att misslyckas. Logiskt eller ej.

Nu var detta inte en hyllning till kejsarsnittet, utan mer en reflektion om varför man kanske resonerar så.
 
Sv: Skadad av att föda.

Jag förstår faktiskt ångesten man kan ha. Fick snitt med första (akut) och var väldigt rädd inför andra förlossningen. Försökte prata till mig ett snitt, men det gick inte. Och glad är jag för det idag! Aldrig trodde jag väl att det skulle vara som det var, visst gjorde det förjäkla ont! Men direkt barnet var ute så kunde jag lätt tänka mig att göra om det hela.
 
Sv: Skadad av att föda.

Nu beror det ju på vilken undersökning du väljer att titta på...

Siffrorna i den artikeln som jag länkade till i ett tidigare inlägg ser ju lite annorlunda ut:


De närmare 47 000 kvinnor som födde med kejsarsnitt hade en komplikationsfrekvens på 27,3 per 1 000 fall. Bland de nästan 2,3 miljoner som födde vaginalt fick 9 av 1 000 svåra komplikationer, exempelvis kraftiga infektioner och blodproppar.

Källa: http://www.aftonbladet.se/vss/foraldrar/story/0,2789,998704,00.html
 
Sv: Skadad av att föda.

Nu beror det ju på vilken undersökning du väljer att titta på...

Siffrorna i den artikeln som jag länkade till i ett tidigare inlägg ser ju lite annorlunda ut:




Källa: http://www.aftonbladet.se/vss/foraldrar/story/0,2789,998704,00.html


Jag lutar mig mot tidigare relaterad undersökning från socialstyrelsen. I aftonbladets artikel skriver de att det är 9/1000 som råkar ut för a l l v a r l i g a komplikationer dit räknas inte inkontinensproblemen som är vanliga (1/5 enligt nyligen publicerad artikel i Aftonbladet, baserat på svensk forskning om jag inte minns helt galet).
1/10 är totalt gällande komplikationer vid vaginal förlossning.
 
Sv: Skadad av att föda.

Så de 10% risken att något ger problem (och då är det inte allvarliga problem på alla de 10%) gör att man ska hojta ut att snitt är bättre och något man ska kräva?

Har jag någonstans påstått det.
Jag lägger mig INTE i ngn annans beslut.

Om jag själv hade ett val, då skulle jag välja kejsarsnitt pga att vaginala förlossningar oftare ger komplikationer och jag tycker de komplikationerna (även de små) är av så läskig karraktär att jag skulle ta risken med kejsarsnitt..där komplikationerna är ngt färre men av betydligt allvarligare karraktär.
 
Sv: Skadad av att föda.

Inkontinensbesvär fick jag efter kejsarsnittet... Dessutom stannade magen HELT vilket gjorde bra mycket ondare än någon endaste värk.

Tycker du inte det är intressant att så många som inte fött barn vill ha snitt, medan de som faktiskt gjort både och väljer vaginalt...
 
Sv: Skadad av att föda.

Inkontinensbesvär fick jag efter kejsarsnittet... Dessutom stannade magen HELT vilket gjorde bra mycket ondare än någon endaste värk.

Tycker du inte det är intressant att så många som inte fött barn vill ha snitt, medan de som faktiskt gjort både och väljer vaginalt...


Är det verkligen så?
Jag vet inte, jag har bara stött på motsattsen men då känner jag å andra sidan ingen som haft problem med att bli snittade.
 
Sv: Skadad av att föda.

Går gör det nog.
Det är väl bara att fråga.
De sätter in ett instrument i livmodern för att lyfta upp den, så de är ju redan där och grejjar.
Och sover det gör man ju.
 
Sv: Skadad av att föda.

Jag känner många som både fått snitt och fött vaginalt.
Och de skulle då aldrig välja snitt igen om det inte var alldeles nödvändigt.
 
Sv: Skadad av att föda.

Jag känner många som både fått snitt och fött vaginalt.
Och de skulle då aldrig välja snitt igen om det inte var alldeles nödvändigt.

Jag kan bara beklaga men jag har bara stött på en enda som föredragit vaginal.
Den tjejen fick akutsnitt vid sin första förlossning och hon ville verkligen föda vaginalt.
Hon hade inte några problem av snittet men valde vaginal vid de två efterföljande barnen, för barnens skull, enligt hennes övertygelse.

Övriga jag träffat har av olika skäl v a l t snitt (ex tidigare katastrofal vaginal förlossning) och då är det kanske inte så konstigt att de är så nöjda?
De har iaf inte haft några komplikationer av att bli snittade.

De du känner som gått igenom både vaginal och snitt, det kan möjligen inte vara så att snitten varit oplanerade?
Känns rimligt att det spelar in i helheten huruvida man upplever det som ngt bra eller icke.

Däremot känner jag många tjejer som fått ngn typ av "men" efter sin vaginala förlossning. En del bryr sig inte om det andra vill ha snitt nästa gång eller avstå barn nr 2/3.

Känner även många tjejer vars vaginala förlossning helt gått enligt skolboken.
 
Senast ändrad:

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp