Emro
Trådstartare
Sådär, jag har hållt mig undangömd några dagar nu då min son behagade komma till världen.
Jag har tidigare skrivit att han har ett allvarligt hjärtfel som upptäcktes på rutinultraljudet.
I fredags var jag på en bedömning hos läkare då det var tal om jag efter helgen (igår) skulle sättas igång i Lund då barnet borde födas i Lund.
Efter min obligatoriska nattmacka och mitt nattbad gick jag och la mig lite lagom sent i vanlig ordnining. När jag skulle lägga mig tillrätta ordentligt tyckte jag att det blev lite blött. Jag insåg ganska snabbt att jag nog inte kissat på mig så jag rusade till toan som lyckligtvis ligger i anslutning till sovrummet.
Det var visst vattnet som gick. Det var dessutom lite rosafärgat, men jag tänkte att det kanske mest hade med slemproppen att göra. Efter att ha ropat på sambon som såg helt förvirrad ut lyckades jag ringa till förlossningen som ville att jag skulle komma in och ta en kurva ganska snabbt.
Jag insåg att jag kanske inte skulle köra, sambon har inte körkort, försök få tag på taxi halv tre på natten mellan fredag och lördag plus att dottern behövde tas om hand.
Försökte med ljus och lykta få ta i någon tjänstvillig person och det löste sig till sist, men det tog nog en timme innan vi var inne på förlossningen.
Där tog de en kurva, satte skalpelektrod och började oroa sig lite för blödningarna.
Det bestämdes att jag skulle åka till Lund. Så jag, sambon och en barnmorska blev instuvade i en ambulans och begav oss utan ilfart. Jag hade börjat få en del värkar också. Inga jättejobbiga, men de kändes lite.
Väl framme i Lund oroar de sig åter igen för blödningarna och gör ett ultraljud. Det visar sig att moderkakan har börjar lossna.
Nu blir det bråttom på riktigt. Akutsnitt alltså. Jag som har en hel del snittskräck lyckades ändå behålla lugnet och allt gick kanon.
Klockan 07:41 föddes världens finaste Victor. 54 cm lång och 4634 gr tung.
Idag har han dessutom genomgått sin första av tre hjärtoperationer och det gick jättebra.
Jag har tidigare skrivit att han har ett allvarligt hjärtfel som upptäcktes på rutinultraljudet.
I fredags var jag på en bedömning hos läkare då det var tal om jag efter helgen (igår) skulle sättas igång i Lund då barnet borde födas i Lund.
Efter min obligatoriska nattmacka och mitt nattbad gick jag och la mig lite lagom sent i vanlig ordnining. När jag skulle lägga mig tillrätta ordentligt tyckte jag att det blev lite blött. Jag insåg ganska snabbt att jag nog inte kissat på mig så jag rusade till toan som lyckligtvis ligger i anslutning till sovrummet.
Det var visst vattnet som gick. Det var dessutom lite rosafärgat, men jag tänkte att det kanske mest hade med slemproppen att göra. Efter att ha ropat på sambon som såg helt förvirrad ut lyckades jag ringa till förlossningen som ville att jag skulle komma in och ta en kurva ganska snabbt.
Jag insåg att jag kanske inte skulle köra, sambon har inte körkort, försök få tag på taxi halv tre på natten mellan fredag och lördag plus att dottern behövde tas om hand.
Försökte med ljus och lykta få ta i någon tjänstvillig person och det löste sig till sist, men det tog nog en timme innan vi var inne på förlossningen.
Där tog de en kurva, satte skalpelektrod och började oroa sig lite för blödningarna.
Det bestämdes att jag skulle åka till Lund. Så jag, sambon och en barnmorska blev instuvade i en ambulans och begav oss utan ilfart. Jag hade börjat få en del värkar också. Inga jättejobbiga, men de kändes lite.
Väl framme i Lund oroar de sig åter igen för blödningarna och gör ett ultraljud. Det visar sig att moderkakan har börjar lossna.
Nu blir det bråttom på riktigt. Akutsnitt alltså. Jag som har en hel del snittskräck lyckades ändå behålla lugnet och allt gick kanon.
Klockan 07:41 föddes världens finaste Victor. 54 cm lång och 4634 gr tung.
Idag har han dessutom genomgått sin första av tre hjärtoperationer och det gick jättebra.