Casteloro
Trådstartare
I perioder har jag väldigt svårt att somna på kvällarna, oavsett hur lite eller mycket jag sovit. Den senaste två veckorna har varit en sådan period, om jag inte har något inplanerat dagen efter en sådan dag kliver jag upp klockan 09.00. Somnar ändå inte före 03.00 hur gärna jag än vill (sover inte under dagen, aktiverar mig och till och med arbetar). Eftersom jag har en förvärvad hjärnskada så blir sömnbristen allt mer påtaglig för mig. Jag tänker inte rationellt och alla mina kognitiva förmågor slås ut.
Förra veckan kom ett möte på jobbet i vägen för detta (som var lagt på morgonen) - så jag meddelade att jag inte skulle fixa det. Alltså en natt när jag somnade närmare 04.00 på morgonen och skulle upp klockan 07.00, och det funkar inte på mig. Min chef blev givetvis besviken över detta, för hen tycker inte att det är en giltig orsak till att vara hemma från jobbet på. Som svar gav jag bara att jag förstod att hen var besviken och att det inte skulle upprepas (detta var via sms), eftersom jag inte vill dra något som liknar en bortförklaring och dessutom inte på sms.
Ska jag bara låta det vara nu? Skulle jag ha sagt att jag hade feber? Om det hade varit en "normal" arbetsdag så hade jag kunnat få en och en halv timmes mer sömn, plus att jag då hade arbetat - därför tyckte jag att jag kunde avstå mötet.
Jag vet att alla är olika och klarar av olika mycket, men dessa problem har jag konstaterat på papper. Så jag undslipper gärna moralkakor om hur ni klarar si eller så lite sömn etc. Jag vill bara ha en syn utifrån av någon annan.
Förra veckan kom ett möte på jobbet i vägen för detta (som var lagt på morgonen) - så jag meddelade att jag inte skulle fixa det. Alltså en natt när jag somnade närmare 04.00 på morgonen och skulle upp klockan 07.00, och det funkar inte på mig. Min chef blev givetvis besviken över detta, för hen tycker inte att det är en giltig orsak till att vara hemma från jobbet på. Som svar gav jag bara att jag förstod att hen var besviken och att det inte skulle upprepas (detta var via sms), eftersom jag inte vill dra något som liknar en bortförklaring och dessutom inte på sms.
Ska jag bara låta det vara nu? Skulle jag ha sagt att jag hade feber? Om det hade varit en "normal" arbetsdag så hade jag kunnat få en och en halv timmes mer sömn, plus att jag då hade arbetat - därför tyckte jag att jag kunde avstå mötet.
Jag vet att alla är olika och klarar av olika mycket, men dessa problem har jag konstaterat på papper. Så jag undslipper gärna moralkakor om hur ni klarar si eller så lite sömn etc. Jag vill bara ha en syn utifrån av någon annan.