Krati
Trådstartare
Hej!
Jag är lite osäker vart jag skulle posta den här tråden men jag skriver här så får den flyttas om det känns galet.
Jag är gravid (i vecka 29 på söndag) så min mamma tyckte att en av mina hästar, eller det är egentligen mammas, skulle komma hem till henne ett tag så jag får mindre att tänka på. Har två hästar kvar nu då.
Jag har mått dåligt för detta länge, framförallt för att min andra häst och han som ska till mamma är världens bästa vänner, det finns liksom inget den ena inte får göra mot den andra, dom bara älskar varandra.
Nu körde vi hem honom i tisdags och jag mår så fruktansvärt dåligt över detta. Jag vet inte om gravidhormonerna plus att jag trappar ner på mina antideppressiva gör det ännu värre än det faktiskt är. Båda hästarna är nöjda och lugna, min som är kvar här hemma har gnäggat typ en gång när jag vart med. Men det räcker att dom ser dig omkring i hagen så känns det som att någon vrider en kniv i mig och jag skulle kunna störtlipa när som helst om jag tänker på det.
Min fråga är, överreagerar jag? Är det bara mig det är jobbigt för? Hur känner hästar i en sån här situation?
Jag fattar ju att dom känner något, men kanske inte i den graden jag känner..? Det är jobbigt att må såhär dåligt. Vill liksom ibte smitta min deppighet på hästarna..
Jag är lite osäker vart jag skulle posta den här tråden men jag skriver här så får den flyttas om det känns galet.
Jag är gravid (i vecka 29 på söndag) så min mamma tyckte att en av mina hästar, eller det är egentligen mammas, skulle komma hem till henne ett tag så jag får mindre att tänka på. Har två hästar kvar nu då.
Jag har mått dåligt för detta länge, framförallt för att min andra häst och han som ska till mamma är världens bästa vänner, det finns liksom inget den ena inte får göra mot den andra, dom bara älskar varandra.
Nu körde vi hem honom i tisdags och jag mår så fruktansvärt dåligt över detta. Jag vet inte om gravidhormonerna plus att jag trappar ner på mina antideppressiva gör det ännu värre än det faktiskt är. Båda hästarna är nöjda och lugna, min som är kvar här hemma har gnäggat typ en gång när jag vart med. Men det räcker att dom ser dig omkring i hagen så känns det som att någon vrider en kniv i mig och jag skulle kunna störtlipa när som helst om jag tänker på det.
Min fråga är, överreagerar jag? Är det bara mig det är jobbigt för? Hur känner hästar i en sån här situation?
Jag fattar ju att dom känner något, men kanske inte i den graden jag känner..? Det är jobbigt att må såhär dåligt. Vill liksom ibte smitta min deppighet på hästarna..
