Sjukvårdsfråga/transport

Från att gå till micro till macro. Att säga att vården behöver mer resurser är lätt men det är mer komplext än man tänker på. Skattehöjningar är politiskt självmord. Just nu går den svenska ekonomin bra, det är stabil högkonjunktur och BNP växer. Men, förr eller senare kommer lågkonjunktur, det finns vissa tecken på att den redan är på väg - byggsektorn har saktat ner vilket brukar vara en varningsklocka. Sen får vi be till alla gudar att Trump inte genomför vad han hotat med, dvs handelskrig. Och att Sverige kan sluta ett bra handelsavtal med England. Statskassan är inte outsinlig.

Det är inte direkt så att politikerna sitter och gnuggar händerna och tänker på sina egna feta löner. De flesta jobbar faktiskt otroligt hårt. Men alla sektorer kräver resurser. Järnvägsspåren behöver moderniseras och det kräver stora resurser. Annars klagar passagerare bittert i Expressen över förseningarna. Vägarna behöver underhållas - Sveriges klimat och storlek kräver ständigt underhåll annars finns risk för olyckor och trafikanter talar ut i Aftonbladet. Det behövs viltstängsel @AraSlei ;) och resurser för bönder och glesbygden annars skrivs det insändare. Lönerna och arbetsvillkoren för lärare behöver förbättras annars skriver arga föräldrar inlägg på FB. Polismyndigheten jobbar under stor press, dels måste det sluta omorganiseras - som fö tar stora resurser - och sedan behöver specialutbildning hos polisen förbättras annars skrivs det grävande artikelserier i DN. Det är en majoritet för att öka militären, otroligt dyrt, men annars skriver SvD ledare. Socialförsäkringssystemet (FK) är en av de poster som kostar mest. Försöker man skära ner sjuktalen skrivs det inlägg på Buke ;)

Ett stort problem är att Sverige har en åldrande population. Inte bara pga att det innebär minskande skatteunderlag utan ffa att äldre kostar mer och mer ju äldre man blir, naturligt nog, särskilt som medicinsk vetenskap går framåt och mer komplicerade operationer och behandlingar kan utföras. Jag vet att man inom vården fört en diskussion om hur berättigat det är lägga enorma resurser på en äldre person som har några/något år kvar att leva. Eller ska man enbart ge palliativ vård. Idag med sk 'stafett läkare' och inhyrda SSK från bemanningsföretag är det en enda röra och att vårdkvaliteten varierar så mycket som den gör från landsting till landsting är oacceptabel. Sedan att projekt som Nya Karolinska tillåts är... jag saknar ord. Summan av kardemumman är att vården inte kommer att få ökade resurser utan att de som finns behöver användas mer effektivt.

Att enbart skrika efter mer pengar är i sig inte konstruktivt. Trots (hah!) att det är resurskrävande borde en statlig översyn av vården göras.

Intressant inlägg! Vill bara inflika att samtidigt som jag inser att du antagligen har rätt i det du säger, att vården sannolikt inte kommer att få ökade resurser som det politiska klimatet ser ut idag, tycker jag inte betyder att det skulle vara någon sorts omöjlig utveckling. När vi har en vård som likt många andra delar av välfärden successivt försämrats under många år, till stor del som en följd av den skattepolitik som bedrivits, köper jag inte att den enda lösningen är att resignera inför den utvecklingen. Om människor på bred front skulle kräva en omfördelningspolitik som frigjorde mer resurser till vården finns det väl inget som säger att det inte skulle kunna genomföras, vi lever ju trots allt i en demokrati. Om alla som tjänade på skattehöjningar skulle börja kräva dem skulle det inte heller behöva innebära politiskt självmord att föreslå dem ;)

Sen är förstås inte ökade resurser en lösning i sig (särskilt inte när de spenderas på konsulter snarare än vårdplatser) men en nödvändig förutsättning för att kunna erbjuda en god vård till alla menar jag.
 
Många har redan uttalat sig men jag tänker ändå säga några ord.

Ditt inlägg är nog det mest politiska jag någonsin läst på Buke. Det inlägg du klagar på är opolitiskt om man inte ska anse att alla uttalanden alla gör vid alla tillfällen är politiska.

Så till innehållet i ditt inlägg. Jag kan utifrån det du skriver konstatera att du inte är socialdemokrat, vänsterpartist eller miljöpartist. Jag tvivlat även på centerpartist. Du förespråkar genom din text en helt privat sjukvård av USA modell. Att den vården är extremt dyr och bara kommer en del av befolkningen till del är problem du inte nämner. Vi har ju här i Sverige sett att de, av vissa partier, lovordade privatiseringarna av samhällsviktiga saker endast lett till ökade priser utan att förbättra servicen. Elmarknaden, apoteket och bilbesiktningen är sådana områden. Det enda område som möjligen har förbättrats är telefonin men där har för det första staten blandat sig i rejält och för det andra har teknikutvecklingen varit extremt snabb så att dra paralleller där till hur det var tidigare är svårt. Att i den här kontexten klaga på den skattefinansierade vården känns rätt äckligt.

Min fråga till dig är vilket parti du kampanjar för att vi ska rösta på i riksdagsvalet. Hela inlägget stinker valtal. Är det Liberalerna, Kristdemokraterna, Moderaterna eller Sverigedemokraterna. Jag skulle gissa på något av de två sistnämnda. Möjligen att du har en ännu dunklare agenda än sist nämnda parti?


Det är väl möjligen det här svaret som skulle kunna antyda att du mest är en förvirrad privatperson som gillar att kräkas ur dig på sånt och sådana du inte gillar snarare än en äkta politiker.

Äsch, jag är anarkist. Men realist. Och sociallibertarian i praktiken. Så du hade så fel som möjligt. Men jag är väldigt engagerad i psykiatri och socialvård, i integration och i att människor som hamnat utanför ska få inte bara en chans utan väldigt många. Och jag anser att samhället är helt felkonstruerat, där välfärdsstatens grundidé, att vi skall ta hand om våra utsatta medmänniskor och bygga på värdighet och verklig solidaritet, har blivit totalt förfelad. Att använda djuren i vården borde vara en självklarhet, särskilt i psykiatrin, socialvården, beroendevården och åldringsvården, men det finns knappt. Varför? Därför att Sverige är ett u-land, rent humanitärt. En iskall demokratur där överheten har rätt i alla lägen och den som opponerar och invänder mot tingens ordning blir utfrusen och rättslös. Flockmentaliteten här talar sitt tydliga språk. Men det blev en intressant sociologisk observation.
 
Fast en sån slutsats kan du ju inte dra utifrån upplevda anekdoter. Det kan ju finnas många andra anledningar till att du upplever att de positiva berättelserna är färre.

Ingen av dina berättelser säger ju något om den svenska kvalitén. Ja, det finns vissa man helst inte opererar, kanske för att det är en stor risk att söva dem, kanske för att problemet är sådant att det riskerar att förvärras av operation. Din make och din bekant är inte samma person även om det tilltänkta ingreppet var detsamma. Ja, det finns de med magsmärtor och diarré som sjukvården inte kan hjälpa. För de med artros är inte operation förstahandsvalet utan artrosskola. Många blir hjälpta av det och operation kan därför skjutas upp vilket även är bra för patienten. Dels undvika operation så länge som möjligt (det innebär risker och komplikationsrisker med op) och sen håller inte materialet som opereras in för evigt heller. Och det tar några månader att utvärdera och sen ställningstagande till operation som ska ske inom 3 månader. Då har ett år gått rätt snabbt.

Nu kunde en privat klinik operera Maken's kusin tre manader senare ... det kostade dem runt 35K, men nu ar hon sa frisk att hon utan vidare kan ga uppfor branta stentrappor till sommarstugan. Over 100 trappsteg, som hon inte kunnat ga pa flera ar. Det ar inte latt att bli gammal i Sverige i dag.

Och jag betalar, som sagt, 262:19 kr i manaden for bade Maken och mig i sjukforsakring och da vi ar pensionarer betalar vi inte skatt pa pensionen och banktillgangar ar ocksa skatte befriade (da skatt redan ar betald pa kapitalet) sa var gemensamma skatteborda ar under 30% av inkomsten fran min hundtraning, aktier, och det vi nu far in som inkomst.
 
Missförstår du mig med flit '?
Självklart kan läkaren slänga ett öga på ett barn och snabbt bedöma om barnen ska komma tillbaka dagen Efter för vidare behandling. Han bedömer ju Det betydligt bättre än kärringen i luckan liksom...

Det är inte så det blir.
De personer som "väl får komma in" förväntar sig (med viss rätt) betydligt mer än "slänga ett öga".
Ett sådant extrabesök brukar ta omkring en halvtimme, inräknat undersökning och information till föräldrar och journalföring.
Den halvtimmen kanske inte finns om det redan är bokat en patient var 15:e till 20:e minut.
 
Intressant inlägg! Vill bara inflika att samtidigt som jag inser att du antagligen har rätt i det du säger, att vården sannolikt inte kommer att få ökade resurser som det politiska klimatet ser ut idag, tycker jag inte betyder att det skulle vara någon sorts omöjlig utveckling. När vi har en vård som likt många andra delar av välfärden successivt försämrats under många år, till stor del som en följd av den skattepolitik som bedrivits, köper jag inte att den enda lösningen är att resignera inför den utvecklingen. Om människor på bred front skulle kräva en omfördelningspolitik som frigjorde mer resurser till vården finns det väl inget som säger att det inte skulle kunna genomföras, vi lever ju trots allt i en demokrati. Om alla som tjänade på skattehöjningar skulle börja kräva dem skulle det inte heller behöva innebära politiskt självmord att föreslå dem ;)

Sen är förstås inte ökade resurser en lösning i sig (särskilt inte när de spenderas på konsulter snarare än vårdplatser) men en nödvändig förutsättning för att kunna erbjuda en god vård till alla menar jag.

Att säga att "vården försämrats successivt under många år" är en väldigt grav (eller grov; båda ord passar) förenkling.

Mycket inom "vården" har förbättrats avsevärt under de senaste 20 åren.
Det som försämrats är arbetsförhållandena för de anställda.
Antalet slutenvårdsplatser har minskat inom de flesta specialiteterna.
Den medicinska behandlingen har förbättrats, dels genom nya behandlingsmetoder (nya läkemedel, exempelvis) och dels genom striktare målvärden (exempelvis diabetes, vilket lett till färre komplikationer).
Dock har klagomålen ökat liksom de nattsvarta rubrikerna.
Förväntningarna och kraven från befolkningen har ökat, så bilden blir tilltagande svart.
Trots de förbättringar som skett.

Vissa områden, exempelvis psykiatrin, är dåligt fungerande på många ställen.
När det gäller primärvården - det som huvudsakligen försämrats är egentligen nöjdheten bland patienterna. Fler får mer behandlingar. Och då syftar jag nog i första hand på de som har en komplex sjukdomsbild. Fler äldre multisjuka ställer större krav på omhändertagande.
Sjukskrivningsprocesser ska vi inte beröra här - det är ett område som är svårt att få att fungera.
 
Att säga att "vården försämrats successivt under många år" är en väldigt grav (eller grov; båda ord passar) förenkling.

Mycket inom "vården" har förbättrats avsevärt under de senaste 20 åren.
Det som försämrats är arbetsförhållandena för de anställda.
Antalet slutenvårdsplatser har minskat inom de flesta specialiteterna.
Den medicinska behandlingen har förbättrats, dels genom nya behandlingsmetoder (nya läkemedel, exempelvis) och dels genom striktare målvärden (exempelvis diabetes, vilket lett till färre komplikationer).
Dock har klagomålen ökat liksom de nattsvarta rubrikerna.
Förväntningarna och kraven från befolkningen har ökat, så bilden blir tilltagande svart.
Trots de förbättringar som skett.

Vissa områden, exempelvis psykiatrin, är dåligt fungerande på många ställen.
När det gäller primärvården - det som huvudsakligen försämrats är egentligen nöjdheten bland patienterna. Fler får mer behandlingar. Och då syftar jag nog i första hand på de som har en komplex sjukdomsbild. Fler äldre multisjuka ställer större krav på omhändertagande.
Sjukskrivningsprocesser ska vi inte beröra här - det är ett område som är svårt att få att fungera.

Att kunskapsläget i och med forskningsframsteg har förbättrats och med det de medicinska behandlingarna är förstås sant och det är ju helt fantastiskt hur många sjukdomar som tidigare inneburit en dödsdom är fullt behandlingsbara idag. Men om framstegen ska komma alla till del så är det ju a och o att man faktiskt får behandling och inte fastnar i en vårdkö eftersom resurserna saknas för att behandla alla som behöver i tid. Det spelar ju ingen roll hur bra behandlingarna är och hur stor kunskapen är om det inte finns tillräckliga resurser för att erbjuda vård till alla.

Att människor är missnöjda med vården förstår jag inte hur du kan vifta bort som du gör. Varför skulle folk ha så mycket högre krav och förväntningar på vården idag än vad de hade tidigare menar du?
 
Att människor är missnöjda med vården förstår jag inte hur du kan vifta bort som du gör. Varför skulle folk ha så mycket högre krav och förväntningar på vården idag än vad de hade tidigare menar du?

Jag tycker inte att jag "viftar bort" att människor är missnöjda. Jag konstaterar att missnöjet växer.
Man kan också konstatera att missnöjet växer trots förbättringar i behandlingar. Trots större tillgänglighet till mer avancerade vårdinsatser (ett exempel kan vara att man även vid relativt sett mindre sjukhus numera gör akuta kranskärlsundersökningar och ballongsprängningar; det gjordes inte i samma takt för 15 år sedan som nu och inte på lika många ställen).

Nu har ju jag bara 20 års yrkeserfarenhet och det är inte mycket i ett större perspektiv.
Men visst är det så att människor begär mer, och snabbare. Ribban för vad som är acceptabelt, har förflyttats.

Att man söker på internet ger mer vetande om vad som finns att få.
Att det delas på sociala medier gör att människor kräver och förväntar sig.
Att det lovas guld och gröna skogar - vårdgarantier och liknande, som människor känner till eftersom tillgången till information är stor via internet - gör att människor begär mer. Man har fått information om att man har rättigheter.

Varför tror du att Vårdgarantin instiftades till att börja med?
Jo, för att det är och var långa väntetider. Vårdgarantin infördes ju för att förkorta väntetider. Och det följs upp hur väl - eller illa - landstingen lyckas uppfylla den. Variationen i uppfyllande år för år är inte så stor om man följer en lite längre tidsperiod.
Nu föreslås en "skärpt vårdgaranti" där det inte längre anses acceptabelt att vänta en vecka på en icke akut läkartid. Tre dagar till att träffa en vårdgivare (kommer inte ihåg formuleringen) på vårdcentral. (sedan att det är ett slag i luften i mina ögon är en annan sak, och då menar jag att tre dagar i ett förlopp av ungefär ett halvår är rätt dumt; ville man göra ordentlig nytta gällande väntetider i vården så borde man i stället minska led-tiden från beslut till åtgärd till åtgärd, kanske från tre till två månader???)
 
Jag tycker inte att jag "viftar bort" att människor är missnöjda. Jag konstaterar att missnöjet växer.
Man kan också konstatera att missnöjet växer trots förbättringar i behandlingar. Trots större tillgänglighet till mer avancerade vårdinsatser (ett exempel kan vara att man även vid relativt sett mindre sjukhus numera gör akuta kranskärlsundersökningar och ballongsprängningar; det gjordes inte i samma takt för 15 år sedan som nu och inte på lika många ställen).

Nu har ju jag bara 20 års yrkeserfarenhet och det är inte mycket i ett större perspektiv.
Men visst är det så att människor begär mer, och snabbare. Ribban för vad som är acceptabelt, har förflyttats.

Att man söker på internet ger mer vetande om vad som finns att få.
Att det delas på sociala medier gör att människor kräver och förväntar sig.
Att det lovas guld och gröna skogar - vårdgarantier och liknande, som människor känner till eftersom tillgången till information är stor via internet - gör att människor begär mer. Man har fått information om att man har rättigheter.

Varför tror du att Vårdgarantin instiftades till att börja med?
Jo, för att det är och var långa väntetider. Vårdgarantin infördes ju för att förkorta väntetider. Och det följs upp hur väl - eller illa - landstingen lyckas uppfylla den. Variationen i uppfyllande år för år är inte så stor om man följer en lite längre tidsperiod.
Nu föreslås en "skärpt vårdgaranti" där det inte längre anses acceptabelt att vänta en vecka på en icke akut läkartid. Tre dagar till att träffa en vårdgivare (kommer inte ihåg formuleringen) på vårdcentral. (sedan att det är ett slag i luften i mina ögon är en annan sak, och då menar jag att tre dagar i ett förlopp av ungefär ett halvår är rätt dumt; ville man göra ordentlig nytta gällande väntetider i vården så borde man i stället minska led-tiden från beslut till åtgärd till åtgärd, kanske från tre till två månader???)

Att folk är mer pålästa och medvetna om sin rätt till vård och ställer krav därefter gör väl inte missnöjet mindre befogat? Som sagt spelar det ju ingen roll hur bra vård som kan erbjudas om man får vänta orimligt lång tid på att få den, och i den processen i värsta fall få bestående men (eller värre). Att sådant överhuvudtaget kan inträffa tycker jag i sig är tillräckligt för att hävda att svensk sjukvård har omfattande problem.
 
Missnöjet växer samtidigt som vi har en bättre och mer effektiv vård än någonsin förut. En vård som står sig väl internationellt. Det är problematiskt att det klingar så falskt.

Jag har läst (för länge sedan) och upplever att höginkomsttagare är mer nöjda med vården än låginkomsttagare. De som finansierar vården i högre utsträckning är mer nöjda med vad som produceras än de som inte betalar lika mycket eller inget alls. Är det så? Eller är det ett annat samband, att låginkomsttagare generellt är mer systemkritiska? Eller får höginkomsttagare bättre vård? Isf hur blir det så? Eller är det kunskapsnivån som skiljer sig?

Eller är det jag som har för låga förväntningar på att vården smärtfritt ska lösa alla problem, utan vare sig misstag eller köproblem?
 
Att folk är mer pålästa och medvetna om sin rätt till vård och ställer krav därefter gör väl inte missnöjet mindre befogat? Som sagt spelar det ju ingen roll hur bra vård som kan erbjudas om man får vänta orimligt lång tid på att få den, och i den processen i värsta fall få bestående men (eller värre). Att sådant överhuvudtaget kan inträffa tycker jag i sig är tillräckligt för att hävda att svensk sjukvård har omfattande problem.

Jag vill nog anföra att missnöjet är starkast hos dem som är minst pålästa. Sen är köproblem /väntetider ett av de större problemen och utmaningarna inom flera discipliner.
 
Att folk är mer pålästa och medvetna om sin rätt till vård och ställer krav därefter gör väl inte missnöjet mindre befogat? Som sagt spelar det ju ingen roll hur bra vård som kan erbjudas om man får vänta orimligt lång tid på att få den, och i den processen i värsta fall få bestående men (eller värre). Att sådant överhuvudtaget kan inträffa tycker jag i sig är tillräckligt för att hävda att svensk sjukvård har omfattande problem.

Jag säger inte att missnöje med väntetider är obefogat?
Men att det utlovas vård inom viss tid, innebär ju att förväntan på att få åtgärden inom en viss tid stiger. Och att missnöjet ökar när löftet inte infrias.

Det går självklart att diskutera vad som är rimlig tid att vänta.
 
Missnöjet växer samtidigt som vi har en bättre och mer effektiv vård än någonsin förut. En vård som står sig väl internationellt. Det är problematiskt att det klingar så falskt.

Vi har väldigt höga förväntningar på vad "vården" (och andra samhällinstitutioner) ska uppnå.
Dessutom sprider sig rykten om dålig vård väldigt fort.
Det är ju bara att läsa inledningen på den här tråden för att se att det finns en bild om att svensk vård "har blivit dålig".

Ja, det är verkligen en diskrepans mellan objektiva internationella jämförelser gällande vård-kvalitet, och subjektiv nöjdhet bland befolkningen.
Mycket intressant.
 
Jag vill nog anföra att missnöjet är starkast hos dem som är minst pålästa. Sen är köproblem /väntetider ett av de större problemen och utmaningarna inom flera discipliner.

Ja.
Och en delorsak till köer är att man kan göra och gör mer med fler människor.
Ju fler människor som "blir föremål för vård" samtidigt som tillgången till vårdpersonal inte ökar, desto längre blir förstås köerna.
 
Detta är kopia från en väns Fb. Dottern är fyra år. Man blir mörkrädd faktiskt.

Tycker inte om att sitta och gnälla på Facebook men sett många som inte får hjälp på vårdcentralen och jag känner nu detsamma.
Dottern ”lider” av krupphosta som hon får ibland vid förkylningar hittills har vi lyckats att lindra detta själva med åtgärder man kan göra. Men nu denna gången håller hostan på även på dagtid ringer 1177 som säger att jag får söka akut på vårdcentralen för hon måste få inhalera. Vi kommmer in till en sjuksköterska som ger oss detta svar!

”Ni har sökt i luckan nu va? Ni har inte ringt? Det förstår du väl själv att du inte kommer att få träffa någon läkare idag det är precis fullbokat. Och jag kan ju inte skriva ut någon inhalation eller ge henne de. Ring imorgon kl 8 så kanske ni får en tid imorgon”

Alltså va????????? Välkommen natt nummer 3 då med ett barn som inte får luft, ska de behöva gå så långt att ungen ska vara döende och man ska behöva ringa ambulans eller??
Vem av de redan inbokade på vårdcentralen tycker du ska avstå sin tid?

Varför ringde inte FB bekanten vårdcentralen för att boka tid innan hen åkte dit?
Varför lät inte FB bekanten 1177 boka en tid åt vederbörande, på närmaste/näst närmaste VC eller sjukhus? Ingår i 1177:s göromål.
Är det här inlägget från FB överhuvudtaget sant, eller är det en del i "propagandakanpanjen" "Sverige går sönder"?
Hur många åker egentligen till VC utan att boka tid, om det inte uttalat finns något slags "drop-in" mottagning?

1177 kan hjälpa till med att boka tider på vårdcentralen, eller meddela "akuten"på sjukhuset om en patient på väg in. 1177 kan även skicka ambulans, och ordna med sjuktransport (taxi).
 
Jag håller med. Är man 80 år bör man få vård så nära som möjligt. Min lilla farmor tyckte allt som var längre bort än posten 50 meter bort var småläskigt till slut. Hon blev otrygg i okänd miljö.
Jag är nog närmare 80 än vad du är, och jag håller inte riktigt med.

De flesta kring 80 är rätt rörliga fortfarande, och har inte de där stora problemen med att förflytta sig, generellt sett.
När man behöver "specialbehandling" är individuellt, inte åldersbundet. Det kan gälla en 50-åring likväl som en 30-åring.

Problem kan uppstå, inte bara med att "resa till vård", utan även med viss skepticism mot att överhuvudtaget ta emot vård av en typ som kan ses som "obehaglig".

Jag vet dom som avstår vissa undersökningar "för att de inte vill bli stuckna", eller hoppar "Gynekologisk Cellprovtagning" för att de inte gillar situationen...
 
Hur många åker egentligen till VC utan att boka tid, om det inte uttalat finns något slags "drop-in" mottagning?

Det är inte så ovanligt.
Vissa gånger är det rätt (tänker sårskador).
Oftast handlar det om att man helt enkelt inte tänkte på det. Ibland kanske att man utgår från att det finns en "drop-in" utan att fundera så mycket på saken.

1177 kan säkert boka tider på en del - men långt ifrån många - vårdcentraler.
Här kan 1177 boka tider på distriktsläkarjouren kvällstid men inte på de ordinarie vårdcentralerna dagtid. Däremot kan de ringa till interna kontaktnumret på lokala vårdcentralen och få hjälp att boka in, om ärendet bedöms som akut.
 
Jag vill nog anföra att missnöjet är starkast hos dem som är minst pålästa. Sen är köproblem /väntetider ett av de större problemen och utmaningarna inom flera discipliner.
Jo så är det ju, att samhällsservice är lättast tillgänglig för de med hög utbildning, som har kunskap att sätta sig in i regelverket..Men köproblemet...kan ju o svarta tanke, bero på att antalet brukare överstiger den kapacitet som antalet betalande finansiärer bidrar till..dvs att antalet brukare utan finansiärt bidrag ökat för mycket ;) framförallt på VC o akutmottagningar...
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Målbilder för trubbnosar.
  • Uppdateringstråd 30
  • Senast tagna bilden XV

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp