Sjukvårdsfråga/transport

Missförstår du mig med flit '?
Självklart kan läkaren slänga ett öga på ett barn och snabbt bedöma om barnen ska komma tillbaka dagen Efter för vidare behandling. Han bedömer ju Det betydligt bättre än kärringen i luckan liksom...

Nej, jag missförstår dig inte. Jag skriver bara till dig att det inte "bara" är att slänga ett öga på någon och försökte beskriva varför det inte är så bara. Och jag litar på att en sjuksköterska kan göra bedömningen om en akut läkartid är nödvändig, det är ju det hen är där för. Hade barnet varit allmänpåverkat hade ju läkare tillkallats oavsett bokningslistor eller pågående patientmöten. I det fallet är det ju en orimlig förväntan på vården i mitt tycke. Vårdpersonal kan inte bara släppa allt och gå iväg för att någon tycker något. Det om något sabbar ju verkligen för alla andra också.

Det är ingen ovanlighet att det är 15 minuter besökstid per patient och då ska läkaren hinna med ALLT, även admin-tid, för sen kommer nästa patient. Då är det inte så bara att gå ifrån.
 
En läkare kan inte bara slänga en blick på en patient. Det krävs att en journal upprättas och alla personliga detaljer registreras liksom symtom. Allt måste dokumenteras annars blir det kaos. Det tar tid och gör att de som sitter i väntrummet får vänta längre. Det finns en anledning till att SSK är en universitetsutbildning och det är bl.a att de kan gå in i situationer som den här.
 
Här är det ett triageteam som gör bedömningarna på akuten, inte nån bakom en lucka.

Ja så är det på alla akutmottagningar vågar jag nog säga. Jag fick dock uppfattningen om att det här var på en hälsocentral och då vet jag inte riktigt hur det gick till. Bedömningen kan ju lika gärna ha varit att det inte är någon pågående attack just nu och att det då kan vänta till imorgon.
 
Liten vårdanekdot.
Bestämde mig för sterilisering i januari, ringer sjukhuset och får tid för samtal två veckor senare.
Samtal genomförs och man varnar för lång väntetid.

Idag är det exakt två månader sedan samtal och jag sitter med infart och väntar på min tur.

Vården är inte alltid dålig men ibland fungerar det inte alls och det är ju det vi hör mest om.

Medan jag väntade på operationen gick pappan till ortopedakuten och visade upp sina svullna fingrar, som röntgades (ssk tog barnet :) ). De var klara på mindre än två timmar.

Jag kan som sagt utan tvekan gå med på att många delar och områden behöver bli bättre men att vården överlag skulle vara dålig vägrar jag skriva under på.

//numer steril och nöjd skattebetalare
 
En läkare kan inte bara slänga en blick på en patient. Det krävs att en journal upprättas och alla personliga detaljer registreras liksom symtom. Allt måste dokumenteras annars blir det kaos. Det tar tid och gör att de som sitter i väntrummet får vänta längre. Det finns en anledning till att SSK är en universitetsutbildning och det är bl.a att de kan gå in i situationer som den här.
Då får du gärna förklara för mig hur läkaren kunde slänga ett öga på grannens dotter. helt utan att kunna språket eller helt utan journaler... Jag såg ju med egna ögon att Det gick väldigt bra.
 
Nej, jag missförstår dig inte. Jag skriver bara till dig att det inte "bara" är att slänga ett öga på någon och försökte beskriva varför det inte är så bara. Och jag litar på att en sjuksköterska kan göra bedömningen om en akut läkartid är nödvändig, det är ju det hen är där för. Hade barnet varit allmänpåverkat hade ju läkare tillkallats oavsett bokningslistor eller pågående patientmöten. I det fallet är det ju en orimlig förväntan på vården i mitt tycke. Vårdpersonal kan inte bara släppa allt och gå iväg för att någon tycker något. Det om något sabbar ju verkligen för alla andra också.

Det är ingen ovanlighet att det är 15 minuter besökstid per patient och då ska läkaren hinna med ALLT, även admin-tid, för sen kommer nästa patient. Då är det inte så bara att gå ifrån.
Fast sist jag var hos läkaren var Det tiominuterstider. Läkaren hade då tre patienter och gå i mellan.
 
Först det rent anekdotiska. Jag är en sån där person som är en fruktansvärd nettoförlust för samhället. Diabetes, ögon, frusen skuldra (båda sidorna), nedsjunken disk och lite annat. Jag har träffat otroligt många i vården, vissa är riktiga nötter som uppenbarligen var frånvarande från kursen i patientbemötande, andra helt underbara, empatiska och effektiva. Ja, jag har slussats runt till gud vet hur många mottagningar och kliniker. Vissa bättre, vissa sämre. Men sån är vården. Den, absoluta majoriteten av vårdpersonal gör sitt allra bästa och det är mer än gott nog.

Jag kan också jämföra med två olika länder. Jag har en vän i USA som också har diabetes. Hon har en delvis försäkring som kostar henne ca 2,500 kr i månaden. Den täcker dock inte allt hon behöver och hon vet att hon kommer dö i förtid, håller redan på att bli blind och fingrar och tår ryker snart. Skulle hon vara höginkomsttagare skulle hon definitivt få snabbare (bättre kan diskuteras) vård. Men är det dit vi vill komma, där vårdkvalitet är beroende av inkomst? Apropå u-land, min mamma och moster råkade konstigt nog bryta höften - exakt samma slags brott - min moster betalade ca 700 kr, min mamma nästan 40,000 kr. Så ja, jag uppskattar det svenska sjukförsäkringssystemet mer än de flesta.

Ännu ett exempel - sedan lovar jag att vara tyst. Min syster som bl.a gjorde AT på barnakuten berättade hur irriterad hon och hennes kolleger var på de föräldrar som kom in till akuten för småsaker och tog resurser som annars behövs till de barn som verkligen behöver det och skapade långa väntetider. De om några förtjänar kritik.

Är den svenska vården perfekt? Absolut inte på något sätt, är den bättre än den absoluta majoriteten av länder? Ja, definitivt.

Det ar mojligt att den Svenska varden ar superbra i vissa situationer, men for aldre har den mycket i ovrigt att onska. Maken's kusin som runt 70 hade sadan besvarlig stenosis att hon inte kunde ga utan stora smartor fick veta av Falun Lasarett att en operation, sadan som Maken hade gjort i USA ett par ar tidigare inte gick att gora, "For da kan man do" ... Svagerskan som hade sa ont i en utsliten hoft att hon inte kunde rora sig fick vanta i narmare ett ar pa att fa en ny hoftled ... Vaninnan som har svara magsmartor och standig svar diarrhea som fick beskedet att, "Sa kan det vara" efter tva ar med plagor. Det finns sakert lika manga possitiva anekdodiska berattelser ... problemet ar att det var mycket fler possitiva for 10-20 ar sedan och det sager att sjukvarden i Sverige blir samre, inte battre.

/hastflicka som bor i USA och betalar 262.19 SEK for bade Maken och mig per manad i sjukvard ... och Maken som just fatt en operation med 3 nya diskar i ryggen for att han hade svart att ga och inte blev battre ... men inte hade direkt ont och jag som hoppas att mina ogon klarar en starr operation (jag bokade tiden till om 2 veckor for utredning) trots att jag har betydligt mindre synnedsattning an 40%/
 
Nej men en tredje hos Den andra läkaren hade ju funkat.

Alltså, vi har ju ingen aning om hur det såg ut. Jag försöker förklara för dig varför bedömningen kan ha blivit som den blev och varför det är sjuksköterskor som sållar bland patientflödet. Jag kan inte bedöma informationen i tredje hand och du kan inte heller göra det i andra hand. Jag försöker bara förklara varför det kan ha kommit sig att de inte fick komma in direkt med sitt barn. Hen var troligtvis inte allmänpåverkad och det är inte "bara" att titta på en patient i ett schemalagt flöde med tighta tider.

Men jag förstår ju att du inte vill förstå så vi kan ju sätta punkt här.
 
Det är säkert lika bra i Somalia..............

När läkaren uttalar sig om kris. Så är det liksom en kris på en annan nivå än den Läkare Utan Gränser har i Somalia.

Så om vi kan släppa "systemkollaps"/"svensk sjukvård är som i ett u-land" kanske vi kan hitta bättre lösningar på de faktiska problem som finns.

Återigen en debatt som tenderar att bli svart eller vit. Antingen tycker man svensk sjukvård är riktigt bra eller så är den "katastrof"/"u-landsnivå". I själva verket finns det gott om studier som visar att den är i världsklass, men också har allvarliga brister på olika sätt.
Men nu citerade du väl fel person ändå? :confused:
 
Det finns sakert lika manga possitiva anekdodiska berattelser ... problemet ar att det var mycket fler possitiva for 10-20 ar sedan och det sager att sjukvarden i Sverige blir samre, inte battre.

Fast en sån slutsats kan du ju inte dra utifrån upplevda anekdoter. Det kan ju finnas många andra anledningar till att du upplever att de positiva berättelserna är färre.

Ingen av dina berättelser säger ju något om den svenska kvalitén. Ja, det finns vissa man helst inte opererar, kanske för att det är en stor risk att söva dem, kanske för att problemet är sådant att det riskerar att förvärras av operation. Din make och din bekant är inte samma person även om det tilltänkta ingreppet var detsamma. Ja, det finns de med magsmärtor och diarré som sjukvården inte kan hjälpa. För de med artros är inte operation förstahandsvalet utan artrosskola. Många blir hjälpta av det och operation kan därför skjutas upp vilket även är bra för patienten. Dels undvika operation så länge som möjligt (det innebär risker och komplikationsrisker med op) och sen håller inte materialet som opereras in för evigt heller. Och det tar några månader att utvärdera och sen ställningstagande till operation som ska ske inom 3 månader. Då har ett år gått rätt snabbt.
 
Du tycker inte att det skulle kännas ganska otrevligt att bli individuellt ställd till svars för misstag som skett?

Jag tror att en av orsakerna är att personalen många gånger inser precis hur svårt och komplext det är, och att det som i slutänden ser ut som tydliga fel, har varit fullt förståeliga missuppfattningar i början av ett förlopp.
Eller att det som i slutändan ser ut som om någon gjort något helt galet, kan bero på att "det blev så illa". Det är inte alltid någon som gjort fel för att slutresultatet ska "bli fel".

En fraktur som inte läker eller som läker fel, behöver inte bero på att ortopeden varit klantig.
Frakturen kan ha varit så komplicerad att man fick göra så gott det gick. Och resultatet blev inte perfekt.
Dåliga resultat/utfall kan bero på oförutsägbara komplikationer. Som ingen kunde ha påverkat.

Vi som jobbar inom vården vet nog väldigt ofta att
1) vi gör så gott vi kan
2) facit har man inte förrän i efterhand och vid en första bedömning kan ledtrådarna visa helt fel
3) vissa saker är lätta att missa och svåra att upptäcka (utan facit i hand).

Dessutom blir man faktiskt ganska ofta anklagad personligen så fort något gått snett i vården - även om det skett inom en helt annan verksamhet.
Och även i fullt normala sociala sammanhang.
"Jaha, jobbar du i vården? Min fasters man fick ont i ryggen och det struntade man i och ett år senare fick vi veta att han har prostatacancer, det missade de då!"
Många människor har en benägenhet att berätta om vårdens misstag eller tillkortakommanden så fort de får veta att man jobbar inom vården.
Det är faktiskt lite svårt att tro att de menar annat än att det finns något slags kollektivt ansvar för allt som sker inom vården.

Det är möjligt att samma sak gäller andra branscher, men jag har svårt att tänka mig situationen "jaså, jobbar du på en bilverkstad. När jag lämnade in min bil, så missade de att det var bromsarna som var felet!"

Skolan och försäkringskassan och soc är lika illa utsatta som vården.
För att inte tala om förskolan och äldreomsorgen.

"jaså, jobbar du inom vården? Svensk sjukvård är så dålig att jag funderar på att emigrera!"
Det är ju ett kollektivt skuldbeläggande: man talar om hur dålig "svensk vård" är, riktat till en representant för just det kollektiv som man kritiserar.

Uj, det blev ett väldigt långt svar. Men jag tror du fattar.
Jodå, jag har också ett yrke där jag i sociala sammanhang ställs till svars för vad andra i branschen gjort. Jag vet precis hur det känns.
 
Från att gå till micro till macro. Att säga att vården behöver mer resurser är lätt men det är mer komplext än man tänker på. Skattehöjningar är politiskt självmord. Just nu går den svenska ekonomin bra, det är stabil högkonjunktur och BNP växer. Men, förr eller senare kommer lågkonjunktur, det finns vissa tecken på att den redan är på väg - byggsektorn har saktat ner vilket brukar vara en varningsklocka. Sen får vi be till alla gudar att Trump inte genomför vad han hotat med, dvs handelskrig. Och att Sverige kan sluta ett bra handelsavtal med England. Statskassan är inte outsinlig.

Det är inte direkt så att politikerna sitter och gnuggar händerna och tänker på sina egna feta löner. De flesta jobbar faktiskt otroligt hårt. Men alla sektorer kräver resurser. Järnvägsspåren behöver moderniseras och det kräver stora resurser. Annars klagar passagerare bittert i Expressen över förseningarna. Vägarna behöver underhållas - Sveriges klimat och storlek kräver ständigt underhåll annars finns risk för olyckor och trafikanter talar ut i Aftonbladet. Det behövs viltstängsel @AraSlei ;) och resurser för bönder och glesbygden annars skrivs det insändare. Lönerna och arbetsvillkoren för lärare behöver förbättras annars skriver arga föräldrar inlägg på FB. Polismyndigheten jobbar under stor press, dels måste det sluta omorganiseras - som fö tar stora resurser - och sedan behöver specialutbildning hos polisen förbättras annars skrivs det grävande artikelserier i DN. Det är en majoritet för att öka militären, otroligt dyrt, men annars skriver SvD ledare. Socialförsäkringssystemet (FK) är en av de poster som kostar mest. Försöker man skära ner sjuktalen skrivs det inlägg på Buke ;)

Ett stort problem är att Sverige har en åldrande population. Inte bara pga att det innebär minskande skatteunderlag utan ffa att äldre kostar mer och mer ju äldre man blir, naturligt nog, särskilt som medicinsk vetenskap går framåt och mer komplicerade operationer och behandlingar kan utföras. Jag vet att man inom vården fört en diskussion om hur berättigat det är lägga enorma resurser på en äldre person som har några/något år kvar att leva. Eller ska man enbart ge palliativ vård. Idag med sk 'stafett läkare' och inhyrda SSK från bemanningsföretag är det en enda röra och att vårdkvaliteten varierar så mycket som den gör från landsting till landsting är oacceptabel. Sedan att projekt som Nya Karolinska tillåts är... jag saknar ord. Summan av kardemumman är att vården inte kommer att få ökade resurser utan att de som finns behöver användas mer effektivt.

Att enbart skrika efter mer pengar är i sig inte konstruktivt. Trots (hah!) att det är resurskrävande borde en statlig översyn av vården göras.
 
Är inte i kontakt med vården så ofta.
Men den 20 december åkte pappa in för hjärtinfarkt (ingen allvarlig), första beskedet var att han skulle få tid för kranskärlsröntgen i mellandagarna sedan blev beskedet att han blivit flyttad till efter nyår, en säng upptagen och med vad det kostar för kön till kranskärlsröntgen:crazy:.

Nu hade farsan tur då han var intressant för en studie som skulle börja efter nyår så då blev han fram flyttad för kranskärlsröntgen och ballongsprängning och kom hem den 23 december istället.

Hur systemet funkade runt morsan och hennes cancer oprationer orkar jag inte ta upp.

Låter ju hoppfullt i tråden att dessa 2 ovan tillhör det jätte ovanliga och Sverige har toppklass sjukvård, är dock inte fullt övertygad så behåller min Sjukvårdsförsäkringen.
I övrigt sträcker sig min kontakt med våden till att mäta HB, vaccinationer och en gång få något mot hostan, helst något som hjälpte mer än The och honung.

Bäst att tillägga att personerna (med undantag för en enstaka) jag träffat inom sjukvården har alla varit jättetrevliga.
 
Jodå, jag har också ett yrke där jag i sociala sammanhang ställs till svars för vad andra i branschen gjort. Jag vet precis hur det känns.
Vet nån att man jobbar på Posten då :banghead:. Fanns fester jag gick hem tidigt ifrån då alla skulle klaga på nånting. Med rätta men JAG kunde ju inte göra nåt
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp