Rimfaxe
Trådstartare
Sv: Sjuk kisse - vad är det?
Det har blivit lite bättre, tack och lov.![Smile :) :)]()
Ännu vet inte veterinären vad Cassie led av, eller lider fortfarande av. Jag hämtade hem henne i går. Det var en mycket dämpad katt som klev ut ur transportburen, påtagligt matt. Hon klev runt i lägenheten och hoppade nästan direkt upp på fönsterbrädan för att bli utsläppt. Veterinären har dock sagt att kissen bör hålla sig inne nu ett tag för att inte fresta på mer än nödvändigt. Just nu är det också väldigt viktigt att hon äter över huvud taget. Vad hon äter är inte det viktigaste, utan bara just att hon äter något, för att inte levern ska ta mer skada än nödvändigt. Jag har därför inhandlat allehanda gott, vad jag tror att jag kan lyckas få i henne.
Efter hemkomsten lyckades jag få henne att äta några matskedar tonfisk, men det var också allt.
Att få Cassie att äta är dock inte alls så lätt. Hon som annars var så matglad, är nu högst ovillig till att äta. Jag lyckades truga i henne 3 tunna skivor påläggsskinka och en eller två räkor, några ml skinkost och några kattgodisbitar på lunchen, men det var allt. Hon slickade och ville gärna äta mer, men det var som att hon inte kunde förmå sig till det. När hon stoppade in en bit i munnen tuggade hon runt den och sedan åkte den ut igen. Jag tog då lite Hills a/d i en liten spruta och var så elak nog att tvångsmata henne, för ju mindre hon äter, ju sämre lär hon må.
Nu ikväll slickade hon i sig någon tesked leverpastej, och har ätit någon skinkbit, men annars är hon måttligt förtjust i ätandet. Jag har allehanda matbitar uppdukade i köket, och då den andra katten inte äter något annat än torrfoder, är det lätt att se ifall Cassie har ätit något under natten.
Nu är det bara att hoppas att hon fortsätter att äta det lilla hon gör, och att medicinerna hon får är verksamma. Nästa vecka ska vi på återbesök hos veterinären, de kommer då att ta några blodprover tror jag, för att se hur värdena är nu. Jag hoppas innerligt att de har förbättrats då.
Det har blivit lite bättre, tack och lov.
Ännu vet inte veterinären vad Cassie led av, eller lider fortfarande av. Jag hämtade hem henne i går. Det var en mycket dämpad katt som klev ut ur transportburen, påtagligt matt. Hon klev runt i lägenheten och hoppade nästan direkt upp på fönsterbrädan för att bli utsläppt. Veterinären har dock sagt att kissen bör hålla sig inne nu ett tag för att inte fresta på mer än nödvändigt. Just nu är det också väldigt viktigt att hon äter över huvud taget. Vad hon äter är inte det viktigaste, utan bara just att hon äter något, för att inte levern ska ta mer skada än nödvändigt. Jag har därför inhandlat allehanda gott, vad jag tror att jag kan lyckas få i henne.
Efter hemkomsten lyckades jag få henne att äta några matskedar tonfisk, men det var också allt.
Att få Cassie att äta är dock inte alls så lätt. Hon som annars var så matglad, är nu högst ovillig till att äta. Jag lyckades truga i henne 3 tunna skivor påläggsskinka och en eller två räkor, några ml skinkost och några kattgodisbitar på lunchen, men det var allt. Hon slickade och ville gärna äta mer, men det var som att hon inte kunde förmå sig till det. När hon stoppade in en bit i munnen tuggade hon runt den och sedan åkte den ut igen. Jag tog då lite Hills a/d i en liten spruta och var så elak nog att tvångsmata henne, för ju mindre hon äter, ju sämre lär hon må.
Nu ikväll slickade hon i sig någon tesked leverpastej, och har ätit någon skinkbit, men annars är hon måttligt förtjust i ätandet. Jag har allehanda matbitar uppdukade i köket, och då den andra katten inte äter något annat än torrfoder, är det lätt att se ifall Cassie har ätit något under natten.
Nu är det bara att hoppas att hon fortsätter att äta det lilla hon gör, och att medicinerna hon får är verksamma. Nästa vecka ska vi på återbesök hos veterinären, de kommer då att ta några blodprover tror jag, för att se hur värdena är nu. Jag hoppas innerligt att de har förbättrats då.