Sv: Självförtroende
Jag tycker absolut du ska försöka hitta en tränare! Det är ju så roligt att träna!
Det finns tränare som har egen erfarenhet av prestationsångest och tillitsproblem. Ganska många tom. Du skulle bara veta hur vanligt det är att känna som du gör. Tyvärr!
Jag som tränare stöter ofta på ryttare vars största brist inte är deras ridning egentligen, utan deras självförtroende. De har sån ångest och är så stressade att de mentalt blockerar sig själva från att prestera maximalt. Så att oroa sig så mycket gör ju faktiskt inget positivt.
Det är tråkigt att så många känner så. Vi hanterar det olika. En del tvingar sig själv att göra sakerna och andra undviker. Det är helt nomalt.
Jag tycker du ska åka och kolla på lite träningar för att se hur tränarna behandlar sina elever. Känner du att någon verkar sympatisk kanske du kan testa denne.
Jag hade själv enorm prestationsångest förut. Och har det ganska mycket fortfarande. Spec min ena tränare läser av mig helt fantastiskt och ser när jag börjar tappa modet. Då är hon inte lika tuff som om hon ser att jag har en bra känsla.
Hon har lärt mig väldigt mycket om att undervisa. Och hon har lärt mig otroligt mycket om hur jag fungerar som person och ryttare.
Jag har en vän som också lärt mig väldigt mycket. Hon är så där superpositiv och härlig. Hon ger andra beröm och hittar alltid något att berömma hos alla. Hon är en riktigt duktig ryttare. Hon är tvärt om lagd än mig. Hon är nöjd och glad för det mesta. Jag är alltid lite orolig, lite missnöjd, vill lite till etc. Hon har lärt mig hur man kan fokusera, träna, avancera och ändå vara nöjd om det skiter sig.
Nåon sa någon gång att man ska tänka sig hur vatten rinner av en gås. Så tänker jag lite nu om något går fel. Jag antar att du också är relativt ung. Du har tid på dig att rida bättre. Går det fel nu så blir dt säkert bättre nästa pass.
Glöm inte att vi alla träna för att lära oss! Som tränare blir man bara less på de som inte vill lära sig, inte försöker. Man blir inte leds på en som inget kan men som kämpar. Och man blir inte leds när någon gör fel. För det gör vi alla. Det är ju tränarens uppgift att hjälpa dig, lära dig.
Jag ser det som min uppgift att lära folk rida. Och by any means possible! Vissa får jag då vara psykolog till, vissa behöver pepp, vissa behöver aschtung-mentalitet etc etc.
Så om du behöver stöd och pepp av din tränare så kan jag nästan lova att denne ser det som något som ingår i sitt jobb.
Vissa tränare har inte förmåga att läsa folk och blir lite för hårda mot en del. Så var noga med att tala om hur du känner redan i början för att undvika missförstånd.
Lycka till! Klart du ska träna och ha kul!
Ev kanske jag vet en tränare som kan hjälpa dig. Hon är positiv(men ger kritik och berömmer inte enbart), otroligt rar och har själv lite prestations-issues. Så hon förstår den biten. Är du intresserad kan du PM:a.
Jag tycker absolut du ska försöka hitta en tränare! Det är ju så roligt att träna!
Det finns tränare som har egen erfarenhet av prestationsångest och tillitsproblem. Ganska många tom. Du skulle bara veta hur vanligt det är att känna som du gör. Tyvärr!
Jag som tränare stöter ofta på ryttare vars största brist inte är deras ridning egentligen, utan deras självförtroende. De har sån ångest och är så stressade att de mentalt blockerar sig själva från att prestera maximalt. Så att oroa sig så mycket gör ju faktiskt inget positivt.
Det är tråkigt att så många känner så. Vi hanterar det olika. En del tvingar sig själv att göra sakerna och andra undviker. Det är helt nomalt.
Jag tycker du ska åka och kolla på lite träningar för att se hur tränarna behandlar sina elever. Känner du att någon verkar sympatisk kanske du kan testa denne.
Jag hade själv enorm prestationsångest förut. Och har det ganska mycket fortfarande. Spec min ena tränare läser av mig helt fantastiskt och ser när jag börjar tappa modet. Då är hon inte lika tuff som om hon ser att jag har en bra känsla.
Hon har lärt mig väldigt mycket om att undervisa. Och hon har lärt mig otroligt mycket om hur jag fungerar som person och ryttare.
Jag har en vän som också lärt mig väldigt mycket. Hon är så där superpositiv och härlig. Hon ger andra beröm och hittar alltid något att berömma hos alla. Hon är en riktigt duktig ryttare. Hon är tvärt om lagd än mig. Hon är nöjd och glad för det mesta. Jag är alltid lite orolig, lite missnöjd, vill lite till etc. Hon har lärt mig hur man kan fokusera, träna, avancera och ändå vara nöjd om det skiter sig.
Nåon sa någon gång att man ska tänka sig hur vatten rinner av en gås. Så tänker jag lite nu om något går fel. Jag antar att du också är relativt ung. Du har tid på dig att rida bättre. Går det fel nu så blir dt säkert bättre nästa pass.
Glöm inte att vi alla träna för att lära oss! Som tränare blir man bara less på de som inte vill lära sig, inte försöker. Man blir inte leds på en som inget kan men som kämpar. Och man blir inte leds när någon gör fel. För det gör vi alla. Det är ju tränarens uppgift att hjälpa dig, lära dig.
Jag ser det som min uppgift att lära folk rida. Och by any means possible! Vissa får jag då vara psykolog till, vissa behöver pepp, vissa behöver aschtung-mentalitet etc etc.
Så om du behöver stöd och pepp av din tränare så kan jag nästan lova att denne ser det som något som ingår i sitt jobb.
Vissa tränare har inte förmåga att läsa folk och blir lite för hårda mot en del. Så var noga med att tala om hur du känner redan i början för att undvika missförstånd.
Lycka till! Klart du ska träna och ha kul!
Ev kanske jag vet en tränare som kan hjälpa dig. Hon är positiv(men ger kritik och berömmer inte enbart), otroligt rar och har själv lite prestations-issues. Så hon förstår den biten. Är du intresserad kan du PM:a.