Självbestämmande för dement?

[mandalaki]

Hur tänker du i att det skulle göra skillnad för ditt beslut huruvida vad demensen beror på? Vad jag vet, har INGEN demens gått tillbaka någonsin, är demenssymptomen där spelar det ingen som helst roll vad det beror på, men däremot vilken typ av hjäp människan behöver och däri finns problemet att det inte finns demensboende med missbrukargrund i alla kommuner.

Få demensutredningar görs för övrigt när det redan är så kristallklart att demens finns där. Möjligtvis att en läkare 'tittar på' personen i sin uppenbara demens och sen är det inte mer än så. Demensutredning där kognitiv utredning görs är nog atte mig extremt sällsynt och onödig då det gått så långt som det beskrivs i den här trådstarten.

Allt det här stämmer med mina erfarenheter.

En av mina dementa anhöriga drack under ett par år. Att hen började dricka berodde på demensen, hen hade aldrig varit i närheten av det innan. Och under de där åren var hen naturligtvis ännu jobbigare än bara dement, på det viset som fulla människor är. Hen slutade dricka vid nån inläggning på sjukhus, när hen kom hem igen hade hen helt enkelt glömt bort det. Så nu var hen inte full och dement längre, bara dement.

En utredning som jag tyckte verkade rätt halvhjärtat gjordes i det ena fallet, ingen utredning i det andra. Att båda var dementa kunde dock en undulat avgöra, och de hade också demensdiagnos i sina journaler.

 

[honung]

Allt det här stämmer med mina erfarenheter.

En av mina dementa anhöriga drack under ett par år. Att hen började dricka berodde på demensen, hen hade aldrig varit i närheten av det innan. Och under de där åren var hen naturligtvis ännu jobbigare än bara dement, på det viset som fulla människor är. Hen slutade dricka vid nån inläggning på sjukhus, när hen kom hem igen hade hen helt enkelt glömt bort det. Så nu var hen inte full och dement längre, bara dement.

En utredning som jag tyckte verkade rätt halvhjärtat gjordes i det ena fallet, ingen utredning i det andra. Att båda var dementa kunde dock en undulat avgöra, och de hade också demensdiagnos i sina journaler.

Jag kan bara med mina ganska många års erfarenhet av såväl dementa människor som erfarenhet med biståndshandläggare nog slå fast att dessa två kategorier inte lever i samma värld, logiskt nog - men att alla vi som står bredvid dessa två kategorier lever i en tredje värld och det är med väldigt stor säkerhet inte den vi lever i som är parallell.
Vissa, men l å n g t ifrån alla biståndshandläggare lever i verkligheten och kan lyssna på de människor som faktiskt lever med, eller arbetar med den dementa oavsett den har papper på sin demens eller inte och bevilja den hjälp människan faktiskt behöver - i tid.

 

[Samba]

Jag tänkte ett varv till; får hon hjälp för sitt alkoholberoende? Har hon fler kontakter inom kommunen, ex. socialsekreterare för missbruk? De brukar även ha verktyg för den typen av problem som hon ställs inför i och med att hon blir bostadslös.

Även om hon skulle gå med på att ansöka om ett demensboende är det ju inte säkert (vi har ju inte all info) att hon skulle bli beviljad, då behövs en annan plan. Biståndshandläggaren bör dock kunna vägleda i detta.

Jag tänker att det är viktigt att hon får stöd i att hantera sitt alkoholberoende, oavsett om hon kommer till ett demensboende eller inte. Om hon dessutom inte har en demensdiagnos så kan ju hennes kognitiva förmåga faktiskt förbättras om hon inte konsumerar alkohol konstant. Det kan förstås även vara så att hon har en alkoholdemens, men det behöver konstateras av personer med rätt kompetens.

En del av problemet är att hon inte medger att hon dricker. Hon har druckit i minst 40 år men blir väldigt aggressiv när vi vill prata om det.

 

[Stereo]

En del av problemet är att hon inte medger att hon dricker. Hon har druckit i minst 40 år men blir väldigt aggressiv när vi vill prata om det.

Är hon dement är det faktiskt ingen idé att prata om det, det skapar bara upprördhet och oro.

Önskar er verkligen lycka till med allt, hoppas ni lyckas få till en lösning! Det är verkligen supertufft att försöka hjälpa en dement som inte vill och där biståndshandläggaren spelar dum alternativt är på riktigt så korkad att hen själv borde sitta på hem. Ta hand om dig själv och försök inte göra för mycket, är mitt eåd, även om det är svårt! Själv blev jag utbränd efter min mammas demens och är nu inne på mitt andra år som sjukskriven. Tack biståndshandläggaren...

 

[mandalaki]

Är hon dement är det faktiskt ingen idé att prata om det, det skapar bara upprördhet och oro.

Detta håller jag verkligen med om @Samba Med den grad av demens som du beskriver så är sannolikheten liten för att ett samtal om drickandet skulle leda någonvart. Det är inte säkert att hon i stunden ens vet att hon dricker. I sämsta fall skulle hon få utbrott av paranoia och skrika att Alla ljuger om mig, ni är ute efter mig! (been there ...)

 

[trazel]

Hur tänker du i att det skulle göra skillnad för ditt beslut huruvida vad demensen beror på? Vad jag vet, har INGEN demens gått tillbaka någonsin, är demenssymptomen där spelar det ingen som helst roll vad det beror på, men däremot vilken typ av hjäp människan behöver och däri finns problemet att det inte finns demensboende med missbrukargrund i alla kommuner.

Få demensutredningar görs för övrigt när det redan är så kristallklart att demens finns där. Möjligtvis att en läkare 'tittar på' personen i sin uppenbara demens och sen är det inte mer än så. Demensutredning där kognitiv utredning görs är nog atte mig extremt sällsynt och onödig då det gått så långt som det beskrivs i den här trådstarten.

Det jag skrev var att om det inte är klarlagt att det handlar om en demenssjukdom så kan det hända att personen blir bättre om den slutar konsumera alkohol - inte att en demenssjukdom kan bli bättre. Sen kan det mycket väl vara en demenssjukdom som kommer av alkoholen, men det måste klargöras av personer med rätt kompetens. Det har varken jag eller någon annan kompetens nog att avgöra på ett internetforum.

 

[trazel]

En del av problemet är att hon inte medger att hon dricker. Hon har druckit i minst 40 år men blir väldigt aggressiv när vi vill prata om det.

Det kan ju mycket möjligt vara en del i hennes sjukdomsbild. Hoppas att det möte med biståndshandläggaren går bra och att ni får fram vad ni vill ha sagt. Det ÄR svårt med personer med demenssjukdom som inte vill ha hjälp själva. Jag tänker att även hemtjänstpersonalen är en stor tillgång till information kring hur hennes boendesituation fungerar på daglig basis.

 

[kolblakkur]

Få demensutredningar görs för övrigt när det redan är så kristallklart att demens finns där. Möjligtvis att en läkare 'tittar på' personen i sin uppenbara demens och sen är det inte mer än så. Demensutredning där kognitiv utredning görs är nog atte mig extremt sällsynt och onödig då det gått så långt som det beskrivs i den här trådstarten.

Nja, extremt sällsynt skulle jag inte säga. Däremot varierar det mellan landstingen, mottagningarna och även mellan läkarna. Vi ska inte utreda t.ex personer med Downs syndrom men likförbannat är där läkare som låter remisserna slinka igenom. Gäller även de med alkoholöverkonsumtion och även de som redan har en diagnos fastställd av vårdcentralläkare.

Inte konstigt att vi har sex månaders kötid


/Kolblakkur, tidigare ansvarig administratör för remisskonferenser på minnesmottagning

 

[honung]

Nja, extremt sällsynt skulle jag inte säga. Däremot varierar det mellan landstingen, mottagningarna och även mellan läkarna. Vi ska inte utreda t.ex personer med Downs syndrom men likförbannat är där läkare som låter remisserna slinka igenom. Gäller även de med alkoholöverkonsumtion och även de som redan har en diagnos fastställd av vårdcentralläkare.

Inte konstigt att vi har sex månaders kötid


/Kolblakkur, tidigare ansvarig administratör för remisskonferenser på minnesmottagning

Fast nu svarar du på något jag inte sagt. Jag sa att när det gått så långt och uppenbart som det beskrivs i den här trådstarten är det knappast troligt att nåhon kognitiv minnesutredning görs, och jag lägger till att när det är ett akut läge som den här tråden handlar om, så ställs möjligtvis tre frågor vid ett allmänt läkarbesök eller av en arbetsterapeut:
1) Vet du vad det är för dag, månad och år nu?
2) Kan du berätta var du bor, ge din adress?
2) Vad har du för personummer?
...och bommas något av detta så är det ganska klart att det handlar om demens.

Och för att svara @trazel (jag har inte tid just nu att lägga fler svar) så vid en akut siuation som råder som det beskrivs här i tråden, så är inte alkoholrehab den personens främsta behov. Om hemtjänstpersonal redan för några år sedan vid pappans död uttryckt behov av demensboende, så är det fasen tjänstefel tycker jag att inte ordna boende asap oavsett det är ett inriktat på missbruksproblematik/demens eller vanligt säbo.

 

[trazel]

Fast nu svarar du på något jag inte sagt. Jag sa att när det gått så långt och uppenbart som det beskrivs i den här trådstarten är det knappast troligt att nåhon kognitiv minnesutredning görs, och jag lägger till att när det är ett akut läge som den här tråden handlar om, så ställs möjligtvis tre frågor vid ett allmänt läkarbesök eller av en arbetsterapeut:
1) Vet du vad det är för dag, månad och år nu?
2) Kan du berätta var du bor, ge din adress?
2) Vad har du för personummer?
...och bommas något av detta så är det ganska klart att det handlar om demens.

Och för att svara @trazel (jag har inte tid just nu att lägga fler svar) så vid en akut siuation som råder som det beskrivs här i tråden, så är inte alkoholrehab den personens främsta behov. Om hemtjänstpersonal redan för några år sedan vid pappans död uttryckt behov av demensboende, så är det fasen tjänstefel tycker jag att inte ordna boende asap oavsett det är ett inriktat på missbruksproblematik/demens eller vanligt säbo.

Fast nu är det inte hemtjänstpersonal som gör utredningar och fattar beslut. De har ofta en väldigt bra, värdefull information och helhetsbild, men de står också mitt i situationen, precis som anhöriga och kan ha svårt att se en situation objektivt. Det är grunden i rättsäkerhet, att det görs objektiva bedömningar.

Sen vad som är rätt eller fel i fallet som TS beskriver, det har jag inte uttalat mig om eftersom det finns för lite information (vilket är klart att det blir på ett internetforum).

 

[kakan89]

Fast nu svarar du på något jag inte sagt. Jag sa att när det gått så långt och uppenbart som det beskrivs i den här trådstarten är det knappast troligt att nåhon kognitiv minnesutredning görs, och jag lägger till att när det är ett akut läge som den här tråden handlar om, så ställs möjligtvis tre frågor vid ett allmänt läkarbesök eller av en arbetsterapeut:
1) Vet du vad det är för dag, månad och år nu?
2) Kan du berätta var du bor, ge din adress?
2) Vad har du för personummer?
...och bommas något av detta så är det ganska klart att det handlar om demens.

Och för att svara @trazel (jag har inte tid just nu att lägga fler svar) så vid en akut siuation som råder som det beskrivs här i tråden, så är inte alkoholrehab den personens främsta behov. Om hemtjänstpersonal redan för några år sedan vid pappans död uttryckt behov av demensboende, så är det fasen tjänstefel tycker jag att inte ordna boende asap oavsett det är ett inriktat på missbruksproblematik/demens eller vanligt säbo.

Så vi ska tvinga in folk mot deras vilja och gå emot svensk lagstiftning?

Kvinnan behöver absolut hjälp men att gå emot lagen tror inte jag är rätt väg.

 

[Ramona]

Så vi ska tvinga in folk mot deras vilja och gå emot svensk lagstiftning?

Kvinnan behöver absolut hjälp men att gå emot lagen tror inte jag är rätt väg.

Är man en fara för sig själv ska man omhändertas. Det är inte svårare än så. Denna kvinnan är uppenbarligen en fara för sig själv om hon inte har ordning på någonting runt omkring sig utan låter kranar stå och rinna etc.

 

[Samba]

Tack och lov! Nu är mötet över och hon gick med på att flytta.
Det blir till ett demensboende sade bistandshandlaggaren till mig.

 

[honung]

Fast nu är det inte hemtjänstpersonal som gör utredningar och fattar beslut. De har ofta en väldigt bra, värdefull information och helhetsbild, men de står också mitt i situationen, precis som anhöriga och kan ha svårt att se en situation objektivt. Det är grunden i rättsäkerhet, att det görs objektiva bedömningar.

Sen vad som är rätt eller fel i fallet som TS beskriver, det har jag inte uttalat mig om eftersom det finns för lite information (vilket är klart att det blir på ett internetforum).

Om en vill utföra omsorg i blindo gör man som du säger. Jag vet inte var du utgår från, men tack och lov fungerar det inte så i hela sverige. Naturligtvis är information om vårdtagaren väsentligt från anhöriga och vårdgivare som hemsjukvård och hemtjänst ger underlag som är väsentliga och en del i beslutsunderlag men DU som biståndshandläggare ska utföra beslut och ge/avslå bistånd på objektivt sätt.

 

[anna_panna]

Vad skönt att ni lyckades få henne att gå med på att flytta till ett boende

 

[Samba]

Vad skönt att ni lyckades få henne att gå med på att flytta till ett boende

Ja, hon insåg till slut att det inte fanns något annat alternativ.
För min egen del innebär det att en enorm tyngd lyfts från mina axlar. För fruns del innebär det regelbunden bra mat, sällskap och omvårdnad.
Detta kan bara bli bättre. Synd bara att det tog så oerhört lång tid.