Sitter i huvudet

Idag vågade jag mig upp på Tinkern. Fast jag trodde att ryggen skulle gå av. Andas mamma, glöm inte att andas, sa dottern pedagogiskt när reptil hjärnan satte in. Gjorde ont i ryggen att hoppa upp. Ny hjälm och samma säkerhetsväst. Dottern ledde Tinkern upp och ned för gårdsplanen med mig klamrande halvt liggande på halsen. Andas, tänkte jag och försökte slappna av. Hoppade av sedan. Tinkern tittade storögt, menande. Inte mer? Nej, jag vill inte att ryggen ska gå sönder, så nu är jag nöjd. Jag satte mig på en häst. Nu tar det minst en vecka till. Det gjorde alldeles för ont. Men så är det bara en vecka sedan som dottern sa. När jag bröt lårbenet tog det tre månader. Så kloka ibland.