Sitter fast

Den här helgen hade jag tänkt skörda mina grönsaker, men igår regnade det och idag ligger jag i sängen och är apatisk. Måendet är inte på topp precis och jag får ingen hjälp av VC. De bara krånglar hela tiden och veckorna går.

Först fick jag en tid hos kuratorn men jag insåg snabbt att hon inte kunde göra något. Dessutom skulle det dröja 3 veckor innan jag fick nästa tid. Hur bedriver man en effektiv vård när det är så lång tid mellan besöken? Jag hade redan före första besöket flaggat för att jag mådde så pass dåligt att jag inte hade någon aptit ens.

En vecka efter första besöket insåg jag det orimliga i det hela och skickade då in en del kritik till mottagningen. Jag blev då uppringd och skulle få träffa en läkare men först var jag då tvungen att ordna fram min gamla journal. Innan dess kunde jag inte få någon tid. Jag frågade om de kunde be om journalen men de tyckte det var enklare och bättre om jag gjorde det själv eftersom jag annars behövde komma ner och skriva på att jag godkände att de tog ut journalen.

Det dröjde innan jag orkade ta tag i det. Och jag gick bet på att få tag i den via 1177. Tekniskt fel. Så jag informerade supporten att det inte fungerade. Mer tid gick. Sen orkade jag prova igen. Sajten fungerade men det fanns ingen möjlighet att få tag i den gamla journalen via sajten. Så jag ringde gamla mottagningen. Då fick jag veta att det inte var tillåtet för dem att skicka journalen till VC här men de skulle skicka dem till min folkbokföringsadress. Några dagar senare fick jag veta att de fick inte skicka den till mig heller. De behövde min underskrift för att göra detta . Och mottagningen ligger 23 mil härifrån.

Jag bollas alltså fram och tillbaka samtidigt som jag inte ens begriper varför jag inte bara kan få en tid och varför journalen ens är nödvändig. Inget i den är ju aktuellt i alla fall.

Det har nu gått en och en halv månad sedan jag kontaktade VC här och inget har hänt.

Och under tiden suger livet och inget fungerar. Jag har en känsla av att det är mer som kommer att gå åt helvete. Och jag är helt ensam i allt det här.

 

[EmmaW]

@Magiana
Jag blir så förfärad och ledsen när jag löser dina inlägg här. Och nu går i försvar på dom som försöker hjälpa dig när du skriver här och ber om hjälp!

Krasst:
Du kan köra på tills du stupar, för det sättet du hanterar ditt mående funkar inte och du mår sämre hela tiden. Snart kommer en dag det tar stopp och då lär du få räkna med en lång sjukskrivning med det inkomstbortfall som blir.

Så ibland får man bara göra. Jag är en tänkare av hög rang lixom du. Vi övertänker saker. Bara gör! Åk till en vårdcentral oavsett tiden som alla andra får göra! Sluta sätt krokben för dig själv bara för att du innerst inne inte tycker du är värd det.

Du mår inte bra i din livssituation, gör något åt det. Ett litet steg är
Bättre än inget alls. Jag vet, jag har varit där.

Det finns bara en av dig så du måste faktiskt vara rädd om dig oavsett om du tycker det eller inte just nu. Vi är många som bryr oss och jag kan förstå att det kan bli "för mycket" med alla goda råd ibland men faktum är att antingen kör du på tills du kraschar eller så gör du något åt det nu.

Sagt med en stor portion kärlek och jag finns på PM om du vill.

 

[Magiana]

Jag skulle nog försöka tänka att det får ta ett år eller två extra tills det blir solpanel så jag har förmåga att njuta av det. Livet ska ju inte vara ett enda långt lidande och umbärande. Ok, du måste jobba i stora staden oftare- kan du planera in roliga aktiviteter och ev psykolog då?
Jag anser min psykolog vara de mest välanvända pengar jag nånsin spenderat. 15 besök som sparat mig massa ångest och destruktiva mönster och beteenden.

Det finns tyvärr inget jag tycker är roligt, i alla fall inte i Stockholm.

Fast där har du faktiskt fel.

Ens egna självbild och självkänsla kan man alltid förändra, för den sitter i en själv och är inte beroende av vad andra tycker, tänker, anser och känner och absolut inte i några praktiska omständigheter, även om det nog kan kännas så.

Enkelt? Inte alls, men görbart är det om man vill och vågar öppna den asken.

Om åtminstone min familj tyckte om mig men det gör de inte . Jag har inte en enda vän heller.

Jag hade 20 mil enkel väg för att komma till min läkare... Dit åkte jag var tredje månad för att få den vård jag visste jag behövde (o betalade multum!). VC här där jag bor var inte värst intresserade.

Jag resonerade tvärt om mot dig. JAG är värd mer än några pengar i världen! Mitt jobb som dåvarande sjuk var att göra allt som står i min makt för att bli frisk.

Det enda jag är värd är det jag kan prestera. Jag som människa har inget värde.

 

[Hyacinth]

Det finns tyvärr inget jag tycker är roligt, i alla fall inte i Stockholm.


Om åtminstone min familj tyckte om mig men det gör de inte . Jag har inte en enda vän heller.


Det enda jag är värd är det jag kan prestera. Jag som människa har inget värde.

Bergianska trädgården? Hagaparken? Finns massor av fantastiska trädgårdar, museum, musik mm.

Kan du kontakta familjen och säga att du saknar dem? Om du vill alltså.


Och nej, du är värd mer än det du presterar. Men man måste släppa in folk, hur läskigt det än är.

 

[athena_arabians]

Stopp där. Du är uppskattad, varför skulle annars så många ta sig tid att prata med dig här?! Du är också en uppskattad gäst här i huset kan jag säga

 

[Mabuse]

Pengarna är mer värda än något annat.

I så fall är ju saken enkel - sök inte vård alls. All vård tar tid och kostar pengar, om pengarna är mer värda än din hälsa, så har du ju möjligheten att välja att fortsätta må dåligt och spara pengarna.

En helt galen prioritering, om du frågar mig, men givetvis går det att välja så.

 

[Magiana]

@Magiana
Jag blir så förfärad och ledsen när jag löser dina inlägg här. Och nu går i försvar på dom som försöker hjälpa dig när du skriver här och ber om hjälp!

Krasst:
Du kan köra på tills du stupar, för det sättet du hanterar ditt mående funkar inte och du mår sämre hela tiden. Snart kommer en dag det tar stopp och då lär du få räkna med en lång sjukskrivning med det inkomstbortfall som blir.

Så ibland får man bara göra. Jag är en tänkare av hög rang lixom du. Vi övertänker saker. Bara gör! Åk till en vårdcentral oavsett tiden som alla andra får göra! Sluta sätt krokben för dig själv bara för att du innerst inne inte tycker du är värd det.

Du mår inte bra i din livssituation, gör något åt det. Ett litet steg är
Bättre än inget alls. Jag vet, jag har varit där.

Det finns bara en av dig så du måste faktiskt vara rädd om dig oavsett om du tycker det eller inte just nu. Vi är många som bryr oss och jag kan förstå att det kan bli "för mycket" med alla goda råd ibland men faktum är att antingen kör du på tills du kraschar eller så gör du något åt det nu.

Sagt med en stor portion kärlek och jag finns på PM om du vill.

Just nu kvittar det. Idag har jag knappt ätit något samt varit sängliggande. I morgon sjukskriver jag mig.

 

[Hyacinth]

Sen är det ju så att vi svarar dig för att vi bryr oss. Jag känner inte dig, men jag bryr mig.

 

[Gnist]

Om åtminstone min familj tyckte om mig men det gör de inte . Jag har inte en enda vän heller.

Det enda jag är värd är det jag kan prestera. Jag som människa har inget värde.

Skit i de idioterna då, de definierar inte ditt självvärde och du har @Tranan och såklart har du ett värde både för honom och för andra, även om du själv inte ser det. Därav att det är i den änden du måste börja nysta.

 

[vallhund]

Det finns tyvärr inget jag tycker är roligt, i alla fall inte i Stockholm.


Om åtminstone min familj tyckte om mig men det gör de inte . Jag har inte en enda vän heller.


Det enda jag är värd är det jag kan prestera. Jag som människa har inget värde.

Med sådana destruktiva tankar är det psyk, ganska akut som gäller så vi slipper läsa din dödsannons.

 

[Magiana]

Bergianska trädgården? Hagaparken? Finns massor av fantastiska trädgårdar, museum, musik mm.

Kan du kontakta familjen och säga att du saknar dem? Om du vill alltså.


Och nej, du är värd mer än det du presterar. Men man måste släppa in folk, hur läskigt det än är.

Jag har kontaktat mina syskon. Det gav ingenting.

 

[Raderad medlem 19815]

Men inkomstbortfallet måste väl kompenseras? Pengar för att leva måste man ju ha.

Sådant där jobbar man ju in genom att jobba lite längre andra dagar.

 

[athena_arabians]

Jag har kontaktat mina syskon. Det gav ingenting.

Skit dem då, deras förlust. Vi finns här Min kära släkt ger jag inte mycket för (de flesta av dem) men det betyder att då förväntar jag mig inget av dem heller.

 

[Magiana]

Stopp där. Du är uppskattad, varför skulle annars så många ta sig tid att prata med dig här?! Du är också en uppskattad gäst här i huset kan jag säga

Det är aldrig någon som ringer till mig. Ingen som frågar om vi ska göra något tillsammans. Jag är avundsjuk på dem som har en familj och på dem som har vänner att umgås med.

 

[Magiana]

Sådant där jobbar man ju in genom att jobba lite längre andra dagar.

Orkar inte.

 

[athena_arabians]

Det är aldrig någon som ringer till mig. Ingen som frågar om vi ska göra något tillsammans. Jag är avundsjuk på dem som har en familj och på dem som har vänner att umgås med.

Jag har ett enormt litet umgänge. Oftast särbon på telefon faktiskt. Det mesta sker online på Buke och några andra specialforum. Antingen får man vara nöjd med hur det är eller så får man göra något för att förändra det. Jag måste verkligen anstränga mig för att vara social annars isolerar jag mig för mycket och jag vet att det inte är bra för mig.

 

[Mabuse]

Det är aldrig någon som ringer till mig. Ingen som frågar om vi ska göra något tillsammans. Jag är avundsjuk på dem som har en familj och på dem som har vänner att umgås med.

Flytta och byta jobb, kanske, till ett jobb där du träffar lite folk? Även om man inte är särskilt social så låter ditt nuvarande liv extremt ensligt.

Plus att du verkar nästan besatt av tid, att jaga tid och att inte riskera att lägga tid på något i onödan. Inte prova något nytt, för tänk om du slösar tid. Har du läst Momo eller kampen om tiden? Lite den känslan får jag, du sparar och gnetar med tiden, och ändå räcker den inte.

 

[EmmaW]

Jag har kontaktat mina syskon. Det gav ingenting.

Jag har två föräldrar i livet, jag har släktingar, tre bröder och syskonbarn.
Jag har inte kontakt med någon av dom.

Dom hade en bild av mig som inte var sann, jag trodde i många år att den var det och vred ut och in på mig själv för att duga. Jag förstörde både mig själv och mitt liv i mina försök att duga. En dag insåg jag att hur jag än försökte så kommer jag aldrig duga i deras ögon. Aldrig. Jag kommer aldrig vara bra nog i deras ögon, men det är okej för dom känner inte mitt rätta jag.
Det är en sorg hos mig att jag aldrig dög åt dom men jag har fått hjälp att hantera den. Det behöver du med.
Man är inte sin familj man föddes i.
Man skapar sig en egen. Och hur kasst det än låter så är buke en del av min. Buke har hjälp mig oerhört genom åren på sätt jag knappt kan beskriva.

Vi hjälper dig att ta steget mot att må bra, vi finns här för dig och du är inte ensam.

 

[EmmaW]

Jag har ett enormt litet umgänge. Oftast särbon på telefon faktiskt. Det mesta sker online på Buke och några andra specialforum. Antingen får man vara nöjd med hur det är eller så får man göra något för att förändra det. Jag måste verkligen anstränga mig för att vara social annars isolerar jag mig för mycket och jag vet att det inte är bra för mig.

Samma här ...

 

[EmmaBovary]

Orkar inte.

Grejen är ju att du förmodligen förlorar i längden på att inte ta tag i och reda ut, du kommer förlora mer tid åt orkeslöshet och att inte vara så produktiv som du önskar. Så du kommer tjäna på att investera tid och pengar till att må bättre.

 

[EmmaBovary]

Samma här ...

Och ungefär samma här också.