Sv: Sittben?
Jag vet inte riktigt om jag helt hänger med i din förklaring.. men det låter väldigt intressant! Har lättridning med belastning att göra eller har det med att ge rörelsefrihet att göra, eller kanske båda? Menar du att ryttaren belastar det benet som står i backen när ryttaren sitter? Just för att det benet belastas mer så blir det andra benet mindre belastat?
Jag tänker nog lite som att när man står hindrar man mindre än när man sitter. Jag tänker inte riktigt i term av belastning, utan avlastning i en rörelse.
Jag tänker lite att när ryttaren har rumpan i sadeln krävs det mer styrka av hästen och därmed tänker jag att en sittande rumpa hindrar mer än en som står. Fast jag tänker inte att rumpan "belastar" det benet som står, utan snarare kanske isf det benet som är i rörelse. När rumpan är uppe tillåts mer rörelse i ryggen - underlättad rörelse ger mer aktivitet i benen. (Mest ryggrörelser tillåter ju fältsitsen, men tanken är ju att stärka hästen och sin egen följsamhet så att vi tillslut kan sitta ner och hästen behåller sitt fria rörelsemönster även då.)
När ryttaren reser och sitter med inner bak så blir just det bakbenet mer fritt i sin rörelsebana. Som du säger, ett ben som står i backen kan man inte påverka, men genom att rida "med" det benet ger man det benet mer rörelsefrihet och på så sätt kan vi påverka det drivande. Därmed blir det ju även så att ytter bak får lite mer motstånd att röra sig genom iom att ryttaren just då sitter ner. Vi kan sittandes lägga an en skänkel och driva det benet lättare än när vi står.
Det är ju lättare att lägga an en skänkel när man sitter än när man står, fast för mig är målet att kunna använda skänklarna lika oavsett om jag sitter eller om jag står. Skänklarna skall vara oberoende av lättridningen, sen gäller det ju även att sitta lätt när man sitter för att det skall bli en smidig rörelse. Följsamhet som ju är så jäkla skitsvårt!
För några år sen funderade jag mycket på just lättridning och vad som händer när man rider lätt. Red då en överrörlig tölt-isis, och funderade mycket på hur jag kunde använda lättridning på bästa sätt för att underlätta gångarten.
Jag har inte några vetenskapliga belägg för mina tankar, men det är så jag tänker. På vilket sätt är det olika/lika från ditt sätt att tänka?
Har inte ännu stött på så mycket litteratur som pratar om just lättridning och biomekaniken bakom. Finns tips tar jag tacksamt emot, för det är intressant.
Jag tycker det underlättar att minnas vilket ben som ska vara var om man vet VARFÖR man ska göra som man gör.
Rida lätt kommer av "sitta lätt". Dvs sitta så lätt att man belastar mindre. Och det ben man vill belasta mindre är ytter bak, då det är i luften. För om man lättar belastningen i ryggen då kan ryggen komma upp mer och ytter bak träda längre in under kroppen, dvs komma lite närmre att öka samlingen i hästen. Man kan inte påverka ett ben som är i marken. Och inner bak är redan stadigt placerat i backen(det kan inte bli mer eller mindre i marken
Det är lättare att kolla ner på frambenen än bakbenen. Och då ytter bak är i luften är ytter fram i marken. Så därför brukar man kolla på ytter fram och sitta ner då det är i marken.
Generellt med ridning så förstår man allt bättre om man vet bakgrunden till alla övningar, vad de gör med hästens kropp.
Jag vet inte riktigt om jag helt hänger med i din förklaring.. men det låter väldigt intressant! Har lättridning med belastning att göra eller har det med att ge rörelsefrihet att göra, eller kanske båda? Menar du att ryttaren belastar det benet som står i backen när ryttaren sitter? Just för att det benet belastas mer så blir det andra benet mindre belastat?
Jag tänker nog lite som att när man står hindrar man mindre än när man sitter. Jag tänker inte riktigt i term av belastning, utan avlastning i en rörelse.
Jag tänker lite att när ryttaren har rumpan i sadeln krävs det mer styrka av hästen och därmed tänker jag att en sittande rumpa hindrar mer än en som står. Fast jag tänker inte att rumpan "belastar" det benet som står, utan snarare kanske isf det benet som är i rörelse. När rumpan är uppe tillåts mer rörelse i ryggen - underlättad rörelse ger mer aktivitet i benen. (Mest ryggrörelser tillåter ju fältsitsen, men tanken är ju att stärka hästen och sin egen följsamhet så att vi tillslut kan sitta ner och hästen behåller sitt fria rörelsemönster även då.)
När ryttaren reser och sitter med inner bak så blir just det bakbenet mer fritt i sin rörelsebana. Som du säger, ett ben som står i backen kan man inte påverka, men genom att rida "med" det benet ger man det benet mer rörelsefrihet och på så sätt kan vi påverka det drivande. Därmed blir det ju även så att ytter bak får lite mer motstånd att röra sig genom iom att ryttaren just då sitter ner. Vi kan sittandes lägga an en skänkel och driva det benet lättare än när vi står.
Det är ju lättare att lägga an en skänkel när man sitter än när man står, fast för mig är målet att kunna använda skänklarna lika oavsett om jag sitter eller om jag står. Skänklarna skall vara oberoende av lättridningen, sen gäller det ju även att sitta lätt när man sitter för att det skall bli en smidig rörelse. Följsamhet som ju är så jäkla skitsvårt!
För några år sen funderade jag mycket på just lättridning och vad som händer när man rider lätt. Red då en överrörlig tölt-isis, och funderade mycket på hur jag kunde använda lättridning på bästa sätt för att underlätta gångarten.
Jag har inte några vetenskapliga belägg för mina tankar, men det är så jag tänker. På vilket sätt är det olika/lika från ditt sätt att tänka?
Har inte ännu stött på så mycket litteratur som pratar om just lättridning och biomekaniken bakom. Finns tips tar jag tacksamt emot, för det är intressant.
Senast ändrad:
