Sitt fint!

Sv: Sitt fint!

För att kunna göra en sådan övning och förbättra sig så måste man ju klara av att kunna ta kritik.
Om man inte gör det så kommer man inte framåt.

Självklart måste man det, men håll med om att det är en bra övning! Har man svårt att tillåta sig vara lite självkritisk, så måste man inte nödvändigtvis fokusera på att leta efter fel och brister. Det är minst lika värdfullt att hitta en sekvens i filmen där det går bra och vid nästa ridpass leta efter samma känsla som man hade i just den sekvensen.

Inte bröt ni ihop och trodde att alla andra var ute efter att vara elaka mot er?

Vet du, jag tycker det där var en fruktansvärt onödig och irrelevant kommentar som inte har något med övningen jag beskrev att göra. Det är knappast en fråga du är intresserad av att veta svaret på, eftersom det är så självklart. Så, vad vill du åstadkomma med den kommentaren egentligen? Hoppas du förstår att den här typen av förlöjligande kommentar över någons huvud är en typ av mobbing som väldigt effektivt bryter ner en persons självkänsla.

Kan vi fortsätta prata sits, så vore det mycket roligare.
 
Sv: Sitt fint!

kl



Min mamma sitter lite som en kratta när hon rider. Det knäcker henne en del.

Knöt fast hennes stigbyglar i sadelgjorden, med varandra, och helt plötsligt faller allt på plats! wow!

De kanske inte har med diskussionen att göra, men det är ibland enkelt att korrigera.
 
Senast ändrad:
Sv: Sitt fint!

Jag tror att det finns rätt "fula" sitsar som ändå är ändamålsenliga. På något sätt sitter ryttaren ändå i balans och i jämnvikt i sidorna. Så finns det kassa sitsar som påverkar hästen negativt. Som när man viker sig i sidan t ex. Det gjorde jag rejält förr och så fattade jag inte varför min häst inte kunde gå på volt i vänster varv. Jo tjena, jag tryckte ju iväg honom.

Tror att kroppsförutsättningarna påverkar mycket hur klassisk sitsen ser ut i betraktarens öga. För någon med relativt korta ben eller smalt bäckenparti eller whatever kan t ex ha svårt att få tårna att peka rakt fram, eller att få benen inunder sig till en lodrät sits. Den personen kan ändå sitta i balans och ha mycket känsla. Det kan vara svårt att placera armarna korrekt osv. Sadeln har också betydelse, var stiglädren är fastsatta, vilken som är sadelns djupaste punkt eller var vulstren sitter.
Sitsen är ju ett av de viktigaste kommunikationsmedlen med hästen och vi ska vara så bekväma och lättförståeliga som möjligt. Är vi bekväma och kan berätta vad vi vill och känna vad hästen säger, då skulle jag säga att sitsen är bra även om den inte är exakt som man önskar.
 
Sv: Sitt fint!

Som kombinerad dressyr-/islandshästryttare som hårdtränats av Djurjouren i några år nu kan ni kanske gissa mitt svar? ;)
Jag anser att en korrekt sits är grunden till allt som kan kallas god ridning. En korrekt sits möjliggör minimala hjälper och ger hästen dom bästa förutsättningarna för att prestera. För det är det sitsen handlar om, inte att se snyggt ut utan ge hästen absolut bäst möjligheter att utföra ett jobb, som den inte är byggd för, med minimala skador.
Alla som har som mål att utvecklas inom ridningen borde lägga vikt på sin sits och kroppskontroll för ultimat hjälpgivning.
Som tidigare skrivits leder stolsits till "tygelridning" och en framtung häst som lyfts upp med tyglarna.
Ist för att tycka att det funkar ju bra för dessa kända ryttare, kanske vi bör fundera över hur fantastiska dessa hästar hade varit med optimala förutsättningar?
Själv ser jag ingen möjlighet att uppnå ultimat kommunikation med hästen utan att jag själv kan kontrollera min kropp och sitter i balans, vilket uppnås i en korrekt lodrät sits.
/Linda (alltid lodrät)
 
Sv: Sitt fint!

Jag håller definitivt inte med om att sitsen är grunden till allt, den är viktig, mycket viktig till och med, men utan känsla kommer du ingenstans. Du kan ha en tekniskt sätt helt perfekt sits och usel kommunikation med hästen. Det går så bra att sitta rätt och klanta till det med dålig timing, oförmåga att känna av hästen, inte veta när du ska driva, när ska man ge eftergift mm och det går åt helvete. Däremot kan de med god känsla för hästar komma undan med mycket felaktigheter i sitsen. Därmed är inte sagt att de inte kan bli bättre om man förbättrar sin sits.

Känslan är dessutom svårare att träna, förhoppningsvis kommer den med tiden.
 
Sv: Sitt fint!

Stolsits kan man få av att man har för långa stigläder och det är ju rätt vanligt att många som rider islandshästar har spikraka ben och då är det väldigt lätt att man tittar fram och hälen ååker upp för att hålla balansen.
Jag har vanliga dressyrläder samma längd på stiglädrena som när jag red mitt halvblod i dressyr och det funkar bäst för mig.

Och det går ju att tölta och passa i lodrät sist det finns ju massor av islandsryttare som klarar av de.. Titta bara på när michis här inne töltar och passar på sin häst det är en fin lodrät sits:) Hon och många fler här inne på buke som lägger in bilder sitter i lodrät sist och är långt ifrån stolsits så kan dom ska väl fler kunna?
Sedan tror jag det kan bero på lathet det är svårt och jobbigt att bibehålla en lodrät sist hela tiden och åker man fram i stolsits känns allt behagligare men man ska ju veta att det kan innebära att hästen får ryggproblem om man sitter kraftigt i stolsits.
Eftersom den mesta vikten hamnar bak i sadeln och inte mitt som det är meningen så kan bossorna bak ge tryck.

Jag som ridit hbl i så månag år rider min isis precis likadant inge skillnad någonstans i min ridstil eller krav på form. Skillnaden är att jag tar och töltar då och då vilket jaginte kunde påmitt hbl:)

Sedan är stolsitsen en ridstil som är uråldrig även ryttare som red hbl för 50-100 år sedan hade denna ridstil men den sitter idag kvar rätt bra inom islandshästridningen även om jag tycker den håller på att jobbas bort vilket ju är bra.

Jag eftersträvar lodrät sits i alla gångarterna och visst går det men man behöver en vältränad bål och mage för att klara av de en längre stund.

Sedan har jag en teori att de långa killarna som rider islandshäst åker gärna fram i stolsits för de är helt eneklt för långa bara en teori jag har. Måste kräva sjuk bra balans att sitta lodrätt om man är 190 och rider en häst p å135 och benen är under magen en ca 3 dm.

Jag säger inget om att det är fel och att hästen inte klarar av de utan nu pratar vi om sitsen och jag kan tro att stolsitsen kan ha en betydelse här.. bara vad jag tror alltså inga vetenskapliga undersökningar.;)

Själv märkte jag skillnad när jag fick rida en häst i helgen som var 144cm alltså större än Jorunn som är runt 138 cm. Men han var av den ädla sportiga typen med långa ben och mkt ädel kropp
Mina ben kom rätt långt under magen på han eftersom det inte fanns så mkt som fyllde ut benen och jag hade svårt med balansen skall jag säga och hamnade lite åt stolsitshållet ett tag. Jag fick verkligen jobba och tänka på sitsen när jag red han!

Jorunn som är mindre men "tjockare" fyller ju ut mina ben mer och benen hamnar inte alls mkt under magen och balansen min är bättre..

Var en rätt lustig känsla...=)


Så min erfarenhet är att det krävs mer av ryttaren om den är lång att rida smäckra islandshästar och att man kan hamna lättare i stolsits då.


För mig är sitsen allt även om man har superkänskla.. prova att dra upp hälarna till max, kuta påryggen max ta upp händerna till hakan och titta ner och försök rida bra även om du har en känska här så räcker den inte till tyvärr...
Hur mkt man än vill vrida och vända är sitsen grunden till bra ridning
Nä nu har jag babblar tillräckligt:o
 
Senast ändrad:
Sv: Sitt fint!

Jag håller definitivt inte med om att sitsen är grunden till allt, den är viktig, mycket viktig till och med, men utan känsla kommer du ingenstans. Du kan ha en tekniskt sätt helt perfekt sits och usel kommunikation med hästen. Det går så bra att sitta rätt och klanta till det med dålig timing, oförmåga att känna av hästen, inte veta när du ska driva, när ska man ge eftergift mm och det går åt helvete. Däremot kan de med god känsla för hästar komma undan med mycket felaktigheter i sitsen. Därmed är inte sagt att de inte kan bli bättre om man förbättrar sin sits.

Känslan är dessutom svårare att träna, förhoppningsvis kommer den med tiden.

Jag har svårt att se hur man skulle kunna ha en tekniskt perfekt sits utan känsla. För att kunna behålla sitsen utan att studsa som en vante i sadeln, behöver man känsla för hästens rörelser.

Känsla behövs för en bra sits, men jag håller samtidigt med om att en ryttare med känsla kommer undan med vissa brister i sitsen.
 
Sv: Sitt fint!

Jag har svårt att se hur man skulle kunna ha en tekniskt perfekt sits utan känsla. För att kunna behålla sitsen utan att studsa som en vante i sadeln, behöver man känsla för hästens rörelser.

Känsla behövs för en bra sits, men jag håller samtidigt med om att en ryttare med känsla kommer undan med vissa brister i sitsen.

Du behöver taktkänsla och balans (eller träna upp dem) gör hästen inga dumheter utan går på så kan du sitta snällt och fint i balans. Det kan man lära sig att göra på vilket sportredskap som helst, men det du skriver bekräftar ju snarare att sitsen inte är så avgörande, det är många komponenter som samspelar.
 
Sv: Sitt fint!

Självklart måste man det, men håll med om att det är en bra övning! Har man svårt att tillåta sig vara lite självkritisk, så måste man inte nödvändigtvis fokusera på att leta efter fel och brister. Det är minst lika värdfullt att hitta en sekvens i filmen där det går bra och vid nästa ridpass leta efter samma känsla som man hade i just den sekvensen.



Vet du, jag tycker det där var en fruktansvärt onödig och irrelevant kommentar som inte har något med övningen jag beskrev att göra. Det är knappast en fråga du är intresserad av att veta svaret på, eftersom det är så självklart. Så, vad vill du åstadkomma med den kommentaren egentligen? Hoppas du förstår att den här typen av förlöjligande kommentar över någons huvud är en typ av mobbing som väldigt effektivt bryter ner en persons självkänsla.

Kan vi fortsätta prata sits, så vore det mycket roligare.

Bra inlägg! Tycker inte heller att "bryta ihop" har med sitsdiskussion att göra.
Kort och film är jättebra hjälp till att kunna kolla upp hur man egentligen gör och hur det påverkar hästen. Positivt eller negativt.
Sedan kan millimeterperfektion på sitsen ibland inte vara funktionellt. Det kostar ryttaren för mycket koncentration och ryttaren kanske missar hur hästen reagerar på hjälperna.
 
Senast ändrad av en moderator:
Sv: Sitt fint!

Jag har ridit i knappt 2 år och bara ridit islandshästar. Det är först nu när jag har egen häst och köpt ny sadel som jag hamnar i en bra sits! De sadlar jag tidigare ridit i har placerat mig i stolsits. Med min nuvarande sadel så känner jag att jag med lätthet kan sätta mig på de "3" sittbenen och "sitta kvar där". Annars har jag alltid behövt anstränga mig ordentligt för att inte sitta för mycket på rumpan. Dessutom har knästöden på de andra sadlarna varit för små/suttit för långt fram så att jag automatiskt hamnar där med benen och får stolsits. Igår var första ordentliga "jobb-passet" med nya sadeln och tränare och det gick jättebra. Jag kunde t.o.m sänka stiglädrena ett hack utan att jag tappade dem i galoppen.

Min poäng är att om man är en ovan ryttare så kan man behöva hjälp av en bra utprovad sadel för att få en bra sits. Med en "sämre" sadel så blir det jobbigare för en ovan ryttare att få en bra sits.

Nu vet jag inte riktigt om detta hör till ämnet riktigt då jag tappat bort mig lite i vad tråden går ut på. :D
 
Sv: Sitt fint!

Med risk att få en smocka från någon som har en sådan sadel och känner sig träffad så tar jag upp denna tråden.

Sadlar som är för smala i framvalvet får sin djupaste punkt för långt bak och placerar ryttaren i bakvikt och stolsits.
Islandshästar behöver nästan alltid bredare sadlar än man tror så problemet är ganska så utbrett.
Med en väl tillpassad sadel så sitter man lättare korrekt.
Sadeln behöver inte vara dyr alls utan bara rätt.

En erfaren ryttare med sitsen inbyggd i sig själv kan korta stunder klara av att sitta skapligt i en sådan sadel.
Men det blir mycket ansträngande efter en liten stund.
 
Sv: Sitt fint!

Detta stämde bra in på iaf min förra sadel. Den var för trång för hästen, jag hamnade i bakvikt och det var jättejobbigt att sitta "som man ska". Nya sadeln är bred och jag sitter mycket bättre i den. Min var iofs dyr, men fördelarna med den väger upp nackdelarna. :)
 
Sv: Sitt fint!

Med risk att få en smocka från någon som har en sådan sadel och känner sig träffad så tar jag upp denna tråden.

Sadlar som är för smala i framvalvet får sin djupaste punkt för långt bak och placerar ryttaren i bakvikt och stolsits.
Islandshästar behöver nästan alltid bredare sadlar än man tror så problemet är ganska så utbrett.
Med en väl tillpassad sadel så sitter man lättare korrekt.
Sadeln behöver inte vara dyr alls utan bara rätt.

En erfaren ryttare med sitsen inbyggd i sig själv kan korta stunder klara av att sitta skapligt i en sådan sadel.
Men det blir mycket ansträngande efter en liten stund.
Kan du inte släppa det där nångång....

När det gäller sadelresonemanget håller jag med dej. Alltför många sadlar har en sådan form att dom på många islandshästar ligger i "bakvikt".
 
Sv: Sitt fint!

Och jag är förundrad över vad folk orkar att sitta i för sadlar.
Det blir ju så svårt att rida i en sadel som man sitter illa i.
 
Sv: Sitt fint!

Jodå - när smockorna slutar att hagla så skall jag släppa det.
I den här tråden, som i så många andra, så kom det dock en redig skopa av smocka om än inte på mig.
Jag börjar att bli less och hoppas att det märks.

Börjar bli :D I så fall har den början pågått i flera månader - eller år;)
Skriver man provocerande - smockar till - får man räkna med att få reaktioner tillbaka - smockor eller inte. ;)
---------

När det gäller sadlar så är det viktigt att vara kritisk och kolla upp vad man själv behöver och vad hästen behöver. Inte titta för mycket på vad olika "populära ekipage" använder för märkessadel.
 
Senast ändrad av en moderator:
Sv: Sitt fint!

*delvis knapplån och lite OT*

Jag håller med inte_ung om att det är oerhört tröttsamt att hela tiden behöva tassa på tå i rädsla för att kränka eller göra någon ledsen. Om man lägger ut bilder med en önskan om kommentarer, så får man inte räkna med att enbart få komplimanger.
Det är heller inte speciellt utvecklande att bara få beröm. Man behöver få upp ögonen för sina brister om man ska kunna åtgärda dom. Jag tycker att det är mer falskt och elakt att påstå att det ser jättebra ut om det inte gör det.
Jag har haft stor glädje av sitstråden som det länkades till tidigare. Den har fått mig mer uppmärksam på min egen kropp. Tillsammans med en helt outstanding och underbar sitstränare, så upplever jag nu korta "hallelujah-moments" som jag inte trodde var möjliga :) De korta små ögonblicken är vad som gör ridningen och livet med hästarna så underbar.
 
Sv: Sitt fint!

*delvis knapplån och lite OT*

Jag håller med inte_ung om att det är oerhört tröttsamt att hela tiden behöva tassa på tå i rädsla för att kränka eller göra någon ledsen. Om man lägger ut bilder med en önskan om kommentarer, så får man inte räkna med att enbart få komplimanger.
Det är heller inte speciellt utvecklande att bara få beröm. Man behöver få upp ögonen för sina brister om man ska kunna åtgärda dom. Jag tycker att det är mer falskt och elakt att påstå att det ser jättebra ut om det inte gör det.
Jag har haft stor glädje av sitstråden som det länkades till tidigare. Den har fått mig mer uppmärksam på min egen kropp. Tillsammans med en helt outstanding och underbar sitstränare, så upplever jag nu korta "hallelujah-moments" som jag inte trodde var möjliga :) De korta små ögonblicken är vad som gör ridningen och livet med hästarna så underbar.

Jag tycker inte heller man ska behöva tassa på tå av rädsla för att kränka eller göra någon ledsen. Däremot tycker jag att om någon uppenbart tar illa upp eller blir sårad av ett inlägg man har skrivit, så kan man vara storsint nog att be om ursäkt och försöka reda ut eventuella missförstånd.

Har man en rak och ganska hård och ofta provocerande argumentationsstil som I_U ofta har, så får man också vara beredd på att man kommer att göra andra personer upprörda och att man kommer att få mothugg.

Provokationer väcker både tankar och känslor och jag uppskattar verkligen många av I_U's inlägg just av den anledningen. Det kan dock vara värt att ha i bakhuvudet att många användare på forumet är unga tjejer i en känslig ålder, som kanske ser saker på ett annat sätt och reagerar annorlunda mot hur de flesta vuxna skulle göra. I den här tråden har det förekommit ett antal kommentarer av en väldigt tråkig och destruktiv karaktär. De kommentarerna har inte tillfört tråden någonting, förutom denna pajkastning. Tycker det är trist och tröttsamt.

Så, sluta tassa på tå, det blir ingen gladare av. Blir någon upprörd, så kanske man kan tagga ner en aning i stället för att gå på ännu hårdare. Precis som det krävs en viss känsla för att kommunicera med hästar, så krävs det känsla för att kommunicera med människor. Jag vet inte vilket som är svårast...:angel:

Har inte läst hela den gamla sitstråden än, men jag måste säga att det jag har läst hittills har varit mycket intressant.
 

Liknande trådar

C
Dressyr Jag har fått lite problem i min analys av den egna sitsen. Efter att ha studerat mängder av litteratur i frågan samt "lyssnat" på olika...
Svar
9
· Visningar
10 518
Senast: Curtis
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Tillbaka
Upp