Shar-pei?

[Sporthorse]

Jag ska inte köpa någon mer hund nu, men igår träffade jag en underbar hund som fångade mitt intresse, en shar-pei och jag har därför lite frågor om rasen.

Hur är det att leva med en sån hund? Fäller den mycket? Fungerar den bra i stall? Har den i regel jaktlust eller är den lätt att ha lös?
Kanske har någon en shar-pei? Lägg gärna upp bilder och berätta gärna allt ni vet om rasen.

 

[snorp]

@russinbulle väl levt med rasen men övergett den pga hur deras hälsa ser ut.

 

[tanten]

Rasen har hälsoproblem. Men hittar man friska välstammade valpar så är det en trevlig ras.

Grannen har ett gäng och de verkar vara väldigt trevliga hundar. De är ju inte jakthundar utan mer vakt så att ha dem lösa är nog - som med de flesta - en uppfostringsfråga.

 

[Brassneck]

Hade en sån på gården där jag hade min häst innan, och hade den hemma lite ibland när jag var hundvakt.
Vet inte om det egentligen är nån mening att berätta om en enskild hund när jag inte har erfarenhet av rasen i stort (han kanske är ett undantag?).
Väldigt snäll och vänlig. Ganska feg med nya människor, stora rörelser och tex plötsliga ljud och liknande. Lugn och stillsam, bra på gården med hästar, barn och andra djur. Väldigt gosig när man lärde känna honom och då kunde han även ha lite lek och bus i sig. Var lös på gården, jagade inte och höll sig hemma.

 

[Malibu_Stacy]

Jag upplever dom som att de har stor integritet och svårt med hantering framförallt av främmande personer. Upplever också att de har rätt mycket aggressivitet mot andra hundar.
Jag har bara träffat Shar-Pei via mitt yrke (dvs i stressande situationer för hunden) och de brukar vara extremt svåra att hantera tyvärr. Gör utfall och hugger vid hantering och behöver nästan alltid munkorg, krage och en rejäl dos lugnande.
Hur dom är till vardagen annars har jag inte så bra koll på så det kanske ser helt annorlunda ut, men kan vara bra att veta att veterinärbesök kan bli omständiga och tyvärr behöver många uppsöka veterinär då hälsoläget inte är det bästa även om jag tycker att det verkar bli bättre. Bland annat är det betydligt mindre lös hud och hudveck, de flesta ser tack och lov inte ut som de hundar som kommer upp vid googling.

 

[Fruentimber]

Min uppfattning om shar-pei är nervösa, opålitliga och belastade med diverse hälsobekymmer.

 

[Maniac123]

Min kusin födde upp shar-pei när jag var yngre (eller planerade att föda upp iaf, tror aldrig det blev någon kull av just den rasen). Hon hade bara importer hemma, och det var inga trevliga hundar. Eller en tik var trevlig, dock inte jättesocial men det ska dom nog inte vara mot främlingar. Men hon hade några fler och de stod alla på behörigt avstånd och morrade när vi hälsade på de flesta av hennes fick operera ögonlocken också.

 

[Tuggben]

Min uppfattning om shar-pei är nervösa, opålitliga och belastade med diverse hälsobekymmer.

har samma uppfattning. undvik är mitt råd!

 

[Otherside]

Jag kan inte tänka mig att de har personligheter som är så specifika för rasen, att det uppväger de diverse problem de också dras med. Hudproblem inte minst. Jag har uppfattningen att man köper dem för det "coola" utseendets skull. Övriga karaktärsdrag kan man hitta hos andra bättre raser.

 

[Sporthorse]

Min uppfattning om shar-pei är nervösa, opålitliga och belastade med diverse hälsobekymmer.

Oj, det lät ju inte alls lila trevligt.

Tiken jag träffade var ifs bara valp, men otroligt söt och trevlig. Kanske inte super intresserad av mig, men heller inte ilsken.

Jag vill däremot inte ha en svår/vaktig hund som nästa hund, utan den ska fungera med främmande och andra hundar.

Min hund idag är en väldigt reserverad och jag vill inte ha en till hund med samma mentalitet.

 

[Malibu_Stacy]

Oj, det lät ju inte alls lila trevligt.

Tiken jag träffade var ifs bara valp, men otroligt söt och trevlig. Kanske inte super intresserad av mig, men heller inte ilsken.

Jag vill däremot inte ha en svår/vaktig hund som nästa hund, utan den ska fungera med främmande och andra hundar.

Min hund idag är en väldigt reserverad och jag vill inte ha en till hund med samma mentalitet.

Då ska du inte ha Shar-pei enligt min åsikt.

 

[Fruentimber]

Oj, det lät ju inte alls lila trevligt.

Tiken jag träffade var ifs bara valp, men otroligt söt och trevlig. Kanske inte super intresserad av mig, men heller inte ilsken.

Jag vill däremot inte ha en svår/vaktig hund som nästa hund, utan den ska fungera med främmande och andra hundar.

Min hund idag är en väldigt reserverad och jag vill inte ha en till hund med samma mentalitet.

Då håller jag med @Malibu_Stacy . Det låter inte som rätt ras för dig.

 

[Sel]

Oj, det lät ju inte alls lila trevligt.

Tiken jag träffade var ifs bara valp, men otroligt söt och trevlig. Kanske inte super intresserad av mig, men heller inte ilsken.

Jag vill däremot inte ha en svår/vaktig hund som nästa hund, utan den ska fungera med främmande och andra hundar.

Min hund idag är en väldigt reserverad och jag vill inte ha en till hund med samma mentalitet.

Om man bortser från hälsan är det definitivt en ras med integritet och vakt och inte alltid lätta med andra hundar, i min erfarenhet. Jag känner att den har rätt mycket gemensam med flera andra primitiva raser från kina och japan - den har dessutom sitt ursprung inom hundkamp och vakt.

Om man ändå är nyfiken och vill titta lite på en hälsosammare variant finns det en 'bone mouth' variant som är mycket mindre rynkig, mer sportig men också kanske lite skarpare. Jag har förstått att det är ursprungsvarianten? Jag känner två sådana och de påminner mig lite om akita inus i temperamentet, men är båda vassare med andra hundar.

 

[iNHALE]

En avlägsen kollega har en shar-pei och bortsett från att den vaktar rejält och avskyr främlingar så är har den haft en hel del hälsoproblem och blivit opererad bla för rullade ögonlock och överdrivna hudveck i ansiktet.

Jag personligen är nog hellre hundlös än har en shar-pei.

 

[LaMagia]

Jag har alltid gillat shar-pei, ända sedan jag såg en artikel i Hundsport om den första kullen som föddes i Sverige (i karantän har jag för mig, då tiken importerades dräktig?). I mitten av 80-talet träffade jag på rasen i verkligheten på en utställning i England. Jag har alltid sagt att jag någon gång i mitt liv vill ha en shar-pei, men att jag vill ge uppfödarna en chans att försöka lösa de hälsoproblem som finns, speciellt de hemska febersjukdomarna.

Bilden visar en lila hane som en valpköpares dotter hade. En synnerligen trevlig och social hund.

 

[MissFideli]

Jag ser ibland Shar-pei och har också reageat på att de inte är lika rynkiga längre. Nu vet jag ju inte om de är opererade, men det känns som att åtminstone det är på väg åt rätt håll? Resten kan jag inget om.

 

[russinbulle]

Jag ska inte köpa någon mer hund nu, men igår träffade jag en underbar hund som fångade mitt intresse, en shar-pei och jag har därför lite frågor om rasen.

Hur är det att leva med en sån hund? Fäller den mycket? Fungerar den bra i stall? Har den i regel jaktlust eller är den lätt att ha lös?
Kanske har någon en shar-pei? Lägg gärna upp bilder och berätta gärna allt ni vet om rasen.

Shar-peien är oftast en underbar familjehund, men ingen hund om man vill träna mycket. Det är en vakt-och även i grunden en jakthund så den varnar när folk kommer, men fungerar sen oftast väldigt bra med främmande - och i skogen gäller väldigt ofta koppel påför dom har stark jaktlust. Dom kan gå från tjuren Ferdinandläge till att plötsligt få upp vittring och poff.....

Jag övergav som sagt rasen efter 12 år och 4 egna shar-pei. Den äldsta blev 7,5 år. 3 med shar-peifeber och/eller amyloidos en med allergier. Den sista jag hade trodde jag var frisk, så jag hann ta en valpkull men hon utvecklade det runt 5 års ålder (debuterar oftast före 18 månader) och fick jobbigt efter det. Två av hennes avkommor fick eländet även dom. Alla valparna fick eyetackas och det är ingen kul procedur på småvalpar i 3-6 veckors ålder.

Forskning har visat att huden har koppling till denna sjukdom och det finns väl DNA-tester numera. Hur pass fungerande dessa är i aveln vet jag inte, för jag hade släppt rasen helt efter några år utan. Det finns även ett ögonprogram då entropion är mycket vanligt och eye-tackning av valpar kom i hetluften inom SKK och veterinärkåren.

Man ska akta sig oerhört för oreggade shar-pei på maknaden, för där finns ingen koll alls. Är du sugen så vänd till till en uppfödare inom SKK som följer dessa hälsoprogram. Ja vet inte hur hälsoläget är idag alls och hur långt dom kommit, men rasen i sig är superhärlig men efter att ha bytt till en frisk ras så inser ja hur lätt man blir hemmablind i mycket som blir "normalt" i ägande av en shar-pei

Det man bör veta är att shar-pei ligger i dyraste klassen på försäkringar och ingen bolag ersätter ögon-eller öronproblem och heller ingenting som har med shar-peifeber att göra.

 

[tanten]

Hittade denna SLU-artikel. Känns sådär...

https://www.slu.se/globalassets/ew/org/inst/hgen/hundgenetikgruppen/shar-pei-svt-6-12-low.pdf

 

[Sporthorse]

Shar-peien är oftast en underbar familjehund, men ingen hund om man vill träna mycket. Det är en vakt-och även i grunden en jakthund så den varnar när folk kommer, men fungerar sen oftast väldigt bra med främmande - och i skogen gäller väldigt ofta koppel påför dom har stark jaktlust. Dom kan gå från tjuren Ferdinandläge till att plötsligt få upp vittring och poff.....

Jag övergav som sagt rasen efter 12 år och 4 egna shar-pei. Den äldsta blev 7,5 år. 3 med shar-peifeber och/eller amyloidos en med allergier. Den sista jag hade trodde jag var frisk, så jag hann ta en valpkull men hon utvecklade det runt 5 års ålder (debuterar oftast före 18 månader) och fick jobbigt efter det. Två av hennes avkommor fick eländet även dom. Alla valparna fick eyetackas och det är ingen kul procedur på småvalpar i 3-6 veckors ålder.

Forskning har visat att huden har koppling till denna sjukdom och det finns väl DNA-tester numera. Hur pass fungerande dessa är i aveln vet jag inte, för jag hade släppt rasen helt efter några år utan. Det finns även ett ögonprogram då entropion är mycket vanligt och eye-tackning av valpar kom i hetluften inom SKK och veterinärkåren.

Man ska akta sig oerhört för oreggade shar-pei på maknaden, för där finns ingen koll alls. Är du sugen så vänd till till en uppfödare inom SKK som följer dessa hälsoprogram. Ja vet inte hur hälsoläget är idag alls och hur långt dom kommit, men rasen i sig är superhärlig men efter att ha bytt till en frisk ras så inser ja hur lätt man blir hemmablind i mycket som blir "normalt" i ägande av en shar-pei

Det man bör veta är att shar-pei ligger i dyraste klassen på försäkringar och ingen bolag ersätter ögon-eller öronproblem och heller ingenting som har med shar-peifeber att göra.

Usch Nej, då blir det verkligen inte en shar-pei för mig i framtiden.

Valpen jag träffade såg inte så fasligt rynkig ut och var väldigt trevlig, inte alls aggressiv eller rädd, men det går ju inte basera en hel ras på en individ såklart, speciellt inte valp. Fin var den iallafall med sin härliga, lite udda päls.

 

[hastflicka]

Jag har en bekant som avlar shar-pei ... de har helt fantastiska hundar. Om jag ville ha en hund som ar lite lugnare och mindre skarp skulle jag definitiv ta en av deras valpar, helt fantastiska valpar. Viss vakt, men inte varre an att det latt tranas (liksom Mallen) och lite avvaktande med andra an familjen (men definitivt inte lika mycket som mallen som inte har nagra problem efter traning) ... MEN jag befinner mig pa America's vastkust och har egentligen ingen aning om vad som galler pa ostkusten ... an mindre i Europa.