viv
Trådstartare
Vår papillonhane (Chip) på 13 år har den senaste tiden lagt sig till med en del konstiga beteenden. När vi är ute i trädgården kan han ibland börja skälla på ingenting, han kan skälla i tomma intet. Ingen av de två andra hundarna reagerar. När de släpps ut för att kissa precis innan vi ska lägga oss så får vi ibland gå och hämta honom för då sitter han vid altandörren och försöker gå in det hållet. Vi kan ha varit ute på en långpromenad men när vi kommer in bajsar han i köket. Idag tex hade han bajsat inne på natten, och det är okej då jag vet att äldre hundar kan få svårt att hålla tätt. Men vi tog en morgonpromenad som vanligt och när vi kommer in går jag ner i källaren för att hämta foder åt hundarna, när jag kommer upp har han bajsat i köket igen
Men det mest jobbiga är att han blivit så aggressiv, ffa mot vår 1-årige son. Om vi ligger i sängen tex och Chip ligger där med oss och sonen försöker komma upp då gör han utfall och försöker bita honom. Kryper sonen runt på golvet och leker har det hänt att han gjort utfall. Han morrar så fort sonen kommer nära. Det är ett ständigt passande hela tiden. Vi stänger in Chip emellanåt men han blir nästan mer stressad utav detta. Så har han heller aldrig varit innan.
Vi brukar alltid ha med våra hundar när vi åker bort och hälsar på folk, om de är välkomna givetvis, så i förra veckan var vi hos sambons syster. De har tre barn i åldern 9, 7 och 4. Vi satt i trådgården och ungarna lekte på gräsmattan. Helt plötsligt flyger Chip fram och gör utfall mot den minsta, som självklart blir jätterädd Nu är det koppel på som gäller hela tiden, för vi litar inte alls på honom bland folk.
Var hos veterinären för ca 2 månader sen och plockade tandsten på honom och då passade vi på att göra en seniorkoll samtidigt. Och vetten kunde inte hitta något utan tyckte han var frisk och fräsch.
Är det någon form av protest sen sonen föddes, stress eller senilitet som utlöser detta beteende? Eftersom jag vart föräldraledig i elva månader och sambon nu är föräldraledig så har de fått mer tid än innan sonen föddes så jag tror inte det beror på det heller. Ibland tar jag och sambon och delar på hundarna också för att de ska få lite "egentid".
Några kloka råd, tips tages tacksamt emot. Läste att det fanns foder mot senilitet. Någon som provat dessa?
Men det mest jobbiga är att han blivit så aggressiv, ffa mot vår 1-årige son. Om vi ligger i sängen tex och Chip ligger där med oss och sonen försöker komma upp då gör han utfall och försöker bita honom. Kryper sonen runt på golvet och leker har det hänt att han gjort utfall. Han morrar så fort sonen kommer nära. Det är ett ständigt passande hela tiden. Vi stänger in Chip emellanåt men han blir nästan mer stressad utav detta. Så har han heller aldrig varit innan.
Vi brukar alltid ha med våra hundar när vi åker bort och hälsar på folk, om de är välkomna givetvis, så i förra veckan var vi hos sambons syster. De har tre barn i åldern 9, 7 och 4. Vi satt i trådgården och ungarna lekte på gräsmattan. Helt plötsligt flyger Chip fram och gör utfall mot den minsta, som självklart blir jätterädd Nu är det koppel på som gäller hela tiden, för vi litar inte alls på honom bland folk.
Var hos veterinären för ca 2 månader sen och plockade tandsten på honom och då passade vi på att göra en seniorkoll samtidigt. Och vetten kunde inte hitta något utan tyckte han var frisk och fräsch.
Är det någon form av protest sen sonen föddes, stress eller senilitet som utlöser detta beteende? Eftersom jag vart föräldraledig i elva månader och sambon nu är föräldraledig så har de fått mer tid än innan sonen föddes så jag tror inte det beror på det heller. Ibland tar jag och sambon och delar på hundarna också för att de ska få lite "egentid".
Några kloka råd, tips tages tacksamt emot. Läste att det fanns foder mot senilitet. Någon som provat dessa?