Semestern som försvann

Vi har semester just nu och en massa saker planerade för barnen och oss som familj. Men svägerskan ligger på sjukhus med havandeskapsförgiftning och då kan tydligen inte min bror jobba alls i sitt företag, inte ens på orter som ligger lika långt från sjukhuset som hemmet gör.

Såå i 2 veckor har min make gjort min brors jobb istället för att ha semester med sin familj. Och nästa vecka blir tydligen likadan. Att jag fyller år och att vi ska till Bakken får tydligen stryka på foten.
Astrid Lindgrens värld veckan efter får jag eventuellt åka på själv med barnen.

Är så jävla ledsen och arg. Jag förstår att vi ska stötta dem, helt klart. Men om min bror kunde göra jobben som ligger nära så kanske min man kunde jobba 2 dagar istället för 5 och vi som familj skulle kunna ha semester ihop, få umgås. Istället känns det som att min man försvinner längre och längre bort. Han missar sina barns uppväxt och de saknar sin pappa plus att jag inte själv orkar göra precis allt med dem hela tiden så det blir till att ha tråkigt hemma en hel del av tiden.

Vill inte fylla år, vill inte ha semester längre.
Lika bra att börja jobba igen ju

 

[cirkus]

Ibland tar livet inte de vägar man önskar. Men jag tror att karma är på er sida. Din man gör nånting helt ovärderligt för din bror och hans familj. Jag fattar att du är skitledsen för att det inte blir som ni hade tänkt och planerat - men vilken role model han är för barnen. Att vara den som stöttar i en kris och finns där för nån annan är värt varenda värld hos Astrid Lindgren. Barnen må vara små men detta är vad de kommer få med sig när de ser den lite större bilden.

Mina barn och jag har haft det ganska liknande, men med en man/pappa som jobbat för sin skull, jag hatade det och kände mig bortprioriterad varje dag, men barnen är otroligt plikttrogna och sjukt bra att ha på jobb (jag har jobbat med sonen som varit pestig hemma men så fint att få jobba med). Jag å min sida har svikit familjen genom att finnas genom eld och vatten för en vän (ni som vet ni vet) det har kostat satan, men mina barn har med sig värderingar som är så starka i hur man förhåller sig till vänner som har det svårt.

KRAM och stay strong!

 

[Bison]

Var glad för att du har en så fin och omtänksam man som ställer upp för din bror och hans familj.
Han missar väl inte sina barns uppväxt för att han jobbar ett par veckor extra?
Födelsedag går att fira ändå och alv finns kvar

 

[Lingon]

Vi har semester just nu och en massa saker planerade för barnen och oss som familj. Men svägerskan ligger på sjukhus med havandeskapsförgiftning och då kan tydligen inte min bror jobba alls i sitt företag, inte ens på orter som ligger lika långt från sjukhuset som hemmet gör.

Såå i 2 veckor har min make gjort min brors jobb istället för att ha semester med sin familj. Och nästa vecka blir tydligen likadan. Att jag fyller år och att vi ska till Bakken får tydligen stryka på foten.
Astrid Lindgrens värld veckan efter får jag eventuellt åka på själv med barnen.

Är så jävla ledsen och arg. Jag förstår att vi ska stötta dem, helt klart. Men om min bror kunde göra jobben som ligger nära så kanske min man kunde jobba 2 dagar istället för 5 och vi som familj skulle kunna ha semester ihop, få umgås. Istället känns det som att min man försvinner längre och längre bort. Han missar sina barns uppväxt och de saknar sin pappa plus att jag inte själv orkar göra precis allt med dem hela tiden så det blir till att ha tråkigt hemma en hel del av tiden.

Vill inte fylla år, vill inte ha semester längre.
Lika bra att börja jobba igen ju

Det låter som att det är mer än bara de här två veckorna som skaver. Jag hoppas att ni löser det!

 

[Nytant]

Nu är det ju inte alla som tror på karma, och det är helt legitimt och mänskligt att bli ledsen och besviken i en sån här situation. Det är en svår sits att vara i, och många viktiga behov som krockar. Känner med dig @TeamLundVer, så himla tråkigt att det blev såhär och att semestern ni sett fram emot inte blev alls som ni tänkt. Hoppas du och mannen kan ha ett bra samtal kring hur ni känner, och kanske hitta en annan strategi och till och med göra planer för hur ni ska ta igen det ni behöver som par och som familj