Schäfer...

[LIA]

Sv: Schäfer...

Ska försöka...
Verkar som om det blir din första, egna hund? Tänk på att schäfern ställer en hel del krav på ägaren. Inte fysiskt så mycket som mentalt.

En tik är lättsammare att ha, medan hanhunden spänner över ett större register, och därför intressantare att arbeta med.

Det ekonomiska har andra redan upplyst om.

Föredrar brukslinjer som har godkända bedömningar, om än inte toppresultat i utställningar. Helst också jämna, goda, friska kullar, vilket tyder på genomtänkt avelsarbete. Intressant är hur avkommorna lyckas i brukstävlingar etc.
Träffar modern och helst även fadern för att skaffa en känsla för hur avkomman kan tänkas vara. Min uppfattning, som uppenbarligen inte delas av alla, är att man kan påverka valpens och hundens utveckling i mycket stor utsträckning. Men även jag vill ha ett så bra råmateriel som möjligt. Livfulla, intelligenta, utåtriktade, självständiga och vänliga jyckar är mitt ideal. Av någon anledning verkar dessa egenskaper ofta komma i rejäla, lurviga och varmfärgade bruksschäfrar.

Håller dessutom med i det som PIRU skriver. Det är lättare att hålla igen, än att försöka få fram något som kanske inte finns där.

Lite allmänna tankar i ämnet schäfervalpköp. Mina tankar, alltså.

LIA

 

[ejlin]

Sv: Schäfer...

Jag skulle nog vilja säga att varje hund bliv vad man gör den till!

Men visst, är man ni beredda på att ge Schäfern den tid/träning och motion den behöver så är det en mkt trevlig hund att ha att göra med!

Tänkt på att ta god tid på er att hitta just er valp, låt magkänslan avgöra vilken det blir och kolla upp föräldrar noganoganoga!
Mitt bästa råd!


Utställningslinjer är bajs!
Brukslinjer är oftast bättre!

 

[PIRU]

Sv: Schäfer...

Jag blir inte hjälpt...

Vi har redan beslutat att vi inte ska ha en utställningsschäfer. Vad ska vi då satsa på? En ren bruksschäfer stammad från hundar som används inom polisen och marinen, eller en allroundschäfer, med inblandning av utställningslinjer? Vi ska ha hunden till sällskap och bruk, t.ex. vill vi tävla agility, träna lite spårning, etc. Hunden sätter gränserna, inte vi.

Tycker inte du ska satsa på ämnen som har mycket försvar o skärpa som de hundarna har från rena kennlar me inriktning på skydd.

Sen polishundar är ju mer eller mindre kelgrisar i dag i sverige så det spelar ingen roll alls o välja.
men satsa på en allround schäfer

men vill du kan du PM mig privat så ska jag ge dig goda råd på hundar me motor men som även går o ha som allroundhundar.

 

[Calazirya]

Sv: Schäfer...

Jag skulle nog vilja säga att varje hund bliv vad man gör den till!

Att påstå som du gör ovan är felaktigt enligt min åsikt.

Om personer (nyörjare främst ) tror att detta är sant kan de begå stora misstag genom att köpa en hund vars avel helt inriktat sig på något annat
" för hundar blir ju vad man gör dem till"

Eller att en mycket akiv brukshund kan bli till en sällskapshund
( enbart ) bara man vill det...

Min åsikt

 

[Krasux]

Sv: Schäfer...

Vi har redan beslutat att vi inte ska ha en utställningsschäfer. Vad ska vi då satsa på? En ren bruksschäfer stammad från hundar som används inom polisen och marinen, eller en allroundschäfer, med inblandning av utställningslinjer? Vi ska ha hunden till sällskap och bruk, t.ex. vill vi tävla agility, träna lite spårning, etc. Hunden sätter gränserna, inte vi.


Vill säga såhär:

Har själv erfarenhet från flera olika schäfrar som jag tävlar/tränar med. Både bruks och utställningslinjer. Vet att många här och på andra ställen med är väldigt mycket mot utställningslinjerna. Vill bara påminna om att bara för att hunden är avlad på sitt utseende betyder det inte att den inte har en bra mentalitet och arbetssida också. Har mött flera utställningsschäfrar som varit bra mycket bättre än vissa bruksschäfrar och tvärtom. Man ska heller inte glömma att man kan forma en hund ganska mycket. Jobbar ni med den från den dag ni tar hem den,kommer det också troligtvis falla naturligt för hunden att det är dess uppgift.

För övrigt tycker jag själv att kombination utställning-bruks ger jättefina hundar, som funkar att jobba med, men inte blir hysteriska om man inte har den tid/ambition som krävs jämt. Kan ta ett exempel från en tjej som har två bruksschäfrar och är på bruksklubben minst tre timmar varje dag för att träna hundarna. Det är dels för att hennes eget intresse är väldigt stort, men också för att hon skaffat såna hundar som behöver det!

Vill också säga att Försvarsmaktens schäfrar ofta har linjer från både bruks, men också utställning. En schäfer är en schäfer och de flesta tycker om att jobba! För mig är det mer fråga om hur mycket man vill att hunden ska jobba, hur mycket man själv kan erbjuda dem samt en stor del personliga åsikter ang. utseendet på bruks/utställningshundarna. Så fråga dig själv, vad vill du ha? Försök sedan leta upp en kennel som motsvarar dina tankar.

Lycka till i ditt sökande!
/Emma.


Ps. Vill också påminna om att detta är mina åsikter och att jag respekterar att det finns de som inte håller med mig.Ds.

 

[Jadzia]

Sv: Schäfer...

Jag skulle undvika att köpa Schäfer där man blandar utställning och bruks. Precis som med blandraser så kan man få både det bästa och det värsta från båda linjerna. Osäkerheten blir mycket större än om man håller sig till antingen bruks eller utställning.

Med en hund avlad för jobb får man mycket gratis. Man måste inte höja aktivitetsnivån på hunden redan då den är valp och kan slippa fippla med föremålsintresse och förighet. Det är sådant hunden har naturligt. Dessutom är det enklare och trevligare att dämpa än att behöva dra upp.

Jag upplever det dessutom som att de bruksavlade Schäfrarna fattar snabbare. De är inte lika korkade som utställnings-typerna.

Undvik de rena skyddskennlarna och hundarna som har den största turbon. Det finns ett mellanting vad gäller bruksschäfer också och tikar är ofta mer sansade än hanar. Kontakta bruksuppfödare och berätta vad de är ute efter så kommer de att styra dig rätt.

 

[Krasux]

Sv: Schäfer...

"Jag upplever det dessutom som att de bruksavlade Schäfrarna fattar snabbare. De är inte lika korkade som utställnings-typerna."

Du tjejen. Du har inte precis lite fördomar om utställnigsschäfrar!
Jag kan säga som så att jag har aldrig någonsin mött en korkad schäfer, spelar ingen roll om det är bruks- eller utställningshund.
De är oftast kloka hundar. De är vi som hela tiden försöker dela upp dem i två grupper, det är bara att inse: Det är faktiskt fortfarande samma ras och att blanda linjer kan ge väldigt fina hundar. det är ju det avel handlar om, att finna den rätta kombinationen.
Och jag har sett en hel del, i mitt tycke, bra hundar som har båda linjer i sig.
Som jag även skrev förut, försvaret använder sig inte alls bara av bruksschäfrar utan även av en stor del utställningsvovvar, varför tror du det? Jo, för att de kan vara precis lika arbetsdugliga som bruksschäfrarna.

Att behöva dämpa en hund ständigt är mer jobb än att försöka höja den, det handlar bara om ditt eget intresse och att få upp motivationen. För jag har den åsikten att alla hundar (och även människor) alltid kan! det är bara en fråga om tid och intresse!

 

[Jadzia]

Sv: Schäfer...

Jag har mött mer eller mindre intelligenta Schäfrar och överlag anser jag att brukschäfrarna kräver mindre jobb. De förstår ofta vad de ska göra på en gång och man måste inte pilla med dem på samma sätt som många utställningsschäfrar. Till husbehov märks det ingen större skillnad, men vill man tävla på allvar upptäcker många att det är betydligt enklare med en bruksschäfer än en utställningsdito. En utställningschäfer kan fungera mycket bra till jobb. Jag vet en på rak arm som är en yppelig väktarhund, men rent generellt är de inte lika lämpade till tävling på hög nivå eller tjänst. Många tävlingsförare som haft båda sorterna märker dessutom skillnad trots att den utställningschäfer de haft inte varit en dålig hund.

Jag gillar inte att blanda linjer eftersom avkommorna inte blir lika homogena som då man håller sig till en typ av linjer. Det är för mycket chans och risk inblandat för min del. Det kan bli bra men det kan lika gärna bli en avkomma som ser ut som en brukschäfer men har bristande arbetskapacitet i likhet med en utställningsschäfer.

Kalla det fördomar om du vill, men om en utställningschäfer är lika lämpade till jobb, varför ser man då inte fler av dem på SM?

Försvaret och övriga tjänstegrupper har fördelen att kunna testa en ungdhund eller en vuxen. De kan handplocka individer som passar till verksamheten. Den lyxen har inte en uppfödare eller valpköpare. Där kan man bara gå på vad det finns för linjer i valpen och hur man tror att den ska bli. Vill man då ha en Schäfer för tävling och jobb är det dumt att köpa en efter linjer som avlats på utseende. Man köper ju sällan ett halvblodsföl efter hoppstam om man vill tävla dressyr. Samma ras där också, men två mycket tydliga inriktningar.

Jag vet inte om det finns någon statistik på hur många schäfrar av respektive typ som genomfört L-test och hur poängen fallit, men tittar man på enskilda kennlar så ser man att brukskennlarna ofta har fler SBCH, TJH och liknande än utställningsdito. Det kan vara så att det är fler bruksintresserade som köper sig en bruksavlad, men det kan också vara så att de hundarna är bättre lämpade för tävling och tjänst.

Dessutom, har man tränat hundar som saknar i princip allt eller som det brister för så vet man att det är ett jäkla jobb. Alla hundar kan faktiskt inte, oavsett hur mycket tid och kunskap man läger ned i dem. Jag ser heller inte varför man ska göra det svårare än man behöver. Även om man kan få en utställningsschäfer att prestera bra på tävlingsbanan så går det enklare och fortare med en bruksschäfer. Varför lägga ned extra tid om man inte måste?
Aldrig mer att jag köper en hund där det finns för lite. Hellre får den då ha lite för mycket.

Därför anser jag det inte rätt att rekommendera utställningsvariant till någon som vill jobba och tävla med sin hund. Det svider hårt om man upptäcker att man vill gå hela vägen till SM och hunden inte räcker till.

 

[Grängesberg]

Sv: Schäfer...

Sambon och jag pratar schäfrar. Vad bör man tänka på om man ska skaffa schäfer? Vad kostar de i "drift"? Och vad kostar en schäfervalp från seriös uppfödare?

Jag är stolt ägare till världens bästa sötaste och valpigaste schäfer!

Min ögonsten!

Han, för det är en hanne, är min andra schäfer.
Min första fick jag som min första egna hund när han var 3 år. En omplaceringshund som jag känt sedan han var ett år, dottern i familjen blev allergisk och så kom Wolfgang in i mitt liv på allvar!

Wolfgang var en oerhört trevlig väluppfostrad hund, dock mycket tuff på andra hannar! Han blev 11 år gammal, var aldrig sjuk någongång i livet. Han fick hjärtsvikt en månad innan han fick somna in.

När jag fick reda på att Wolfgang var sjuk så började vi söka efter en valp. Ville ha en liknande typ, en grov,svart och rödbrun och inte så hög "skranglig" sak. Letade och letade men hade svårt att hitta.

Tillsult så åkte vi och tittade på en kull valpar hos en liten uppfödare. Det var 12 yrväder vi möttes av, en stor kull.
Mamman var väl inte direkt min typ av schäfer men hon var trevlig i tempramentet och en god brukshund.
Pappan är en meriterad skyddsjycke som var stor!

Valparna fanns i 6 "olika utföranden", det var tik och hanne exakt lika tecknade och varandras kopior, lite kul faktiskt!

Vi fastnade för en lurvig liten pajsare som jag genast kände att det var han eller ingen! De hade egentligen inte tänkt att sälja just denne för han hade ett ögonproblem, men eftersom jag vart så förtjust i honom och inte kunde tänka mig någon av de andra så fick vi köpa i alla fall. Dock skulle han in för operation av ögonen som 12 veckor gammal.

Han hade en hårsäck i varje öga. Det togs bort utan problem, ombesörjdes av uppfödaren och har inte orsakat några som helst besvär.. Vår lilla Lucifer är nu snart 5 år gammal.

Jag är jättenöjd med honom, han är världens snällaste, lite väl livlig kanske, full av bus och lek, dock inte olydig. Han är som en valp fortfarande.

Han har dock nedsatt bukspottkörtelfunktion sedan ett par år, vilket jag förstår är mycket vanligt på bland annat schäfer.
Nu så fungerar Lus på sin medicin, han håller bra hull och verkar inte lida av detta, men ett kullsyskon har fått lov att tas bort pga av samma fel.

När jag ska leta schäfer nästa gång så är en av sakerna jag kommer att kolla på just sjukhistoriken, inte bara hos föräldrar i sig utan även hos avkommorna. För skulle det vara så att både tik och hanne har gett bukspottkörtelproblem så skulle jag inte köpa valpen.

Vad jag har förstått så är det ärftligt på så sätt att om både tik o hanne har anlagen så blir det alltid några valpar i kullen som får sjukdomen. Nu fungerar det ju för Lus, men det är ändå en viktig sak tycker jag.

SÅ.. kanske vore det en grej att kolla upp i din jakt på en fin schäfer!