Nu har inte jag läst hela tråden, så detta har kanske redan sagts: Att säga att det är synd om särbegåvade är lite som att säga "stackars vita män".
Visst, det kan vara OTROLIGT jobbigt att växa upp och aldrig bli tillräckligt utmanad i skolan, och kanske aldrig anse sig ha en stimulerande diskussion med en annan människa, och alla andra saker som kan vara utmanande för en särbegåvad person. Oavsett, så får särbegåvade antas tillhöra en priviligerad grupp. I ett samhälle där pengar, kultur och status är viktigt (på gott och ont), och där intelligens är en viktig del för att nå utbildningar och jobb som kan leda till "rätt" sociala sfärer så ÄR det en fördel att vara "högintelligent" (vad som nu menas med det).
På samma sätt kan vita män självklart uppleva svårigheter i livet och ha det jobbigt, men en vit man kommer fortfarande att ha mer nerförsbacke i livet än andra grupper, rent strukturellt, för det är så vårt samhälle ser ut idag.
Jag tror att högt IQ/särbegåvning och liknande och att det är ett privilegium (alla skulle ju vilja få A i alla ämnen utan att anstränga sig!) är anledningen till att diskussioner kring detta upprör.
Svamlar jag bara eller lyckas jag få någon ordning på mina tankar? Vaknade ganska nyligen