Ciindy
Trådstartare
Sambon och jag har varit tillsammans i snart 5 år och jag har väl mer eller mindre aldrig dragit helt jämt med hans pappa. Trots det här har det aldrig uppstått konflikter mellan oss utan vi har hållit oss på avstånd från varandra och accepterat att vi tycker olika om i princip allt och yttrar bara några artighetsfraser vid påhälsning hos varandra. Det har fungerat helt okej även om sambon såklart varit lite besviken på att vi inte kommer överens och att vi inte frivillit umgås med varandra.
Men nu har det skurit sig totalt i samband med ett köksbyte hemma hos oss där sambons pappa hjälpte till en hel del. Hans hjälp var såklart uppskattad och utan honom hade det nog tagit betydligt längre tid att få allt på plats men nu mer blir jag arg bara av att höra hans namn. Allt vi valt till köket var fel, fel, fel. Han kritiserade allt från köksskåpens placering till vilka kontakter vi valt och så vidare. Även här bet jag mig hårt i läppen för att inte fräsa ifrån utan försökte ignorera allt han sa samtidigt som jag såklart blev ledsen över all negativitet när vi längtade efter att få renovera och göra huset fint.
Jag vet att han tidigare har surrat skit om mig till sambons släkt om bla. min ekonomi, hur jag städar vårat hus och igår fick jag veta det värsta, att jag inte sköter mina hundar. Tydligen är mina hundar ensam jättemycket, de får ingen rastning och han tycker att det är helt galet att vi planerar att köpa en till. När jag fick veta det igår blev jag så fruktansvärt arg och ledsen då det verkligen är rent skitsnack. Jag pluggar på distans och min sambo jobbar skift så hundarna är ensam 15 timmar var tredje vecka och någon gång då och då när vi besöker folk som inte uppskattar att ha hund hos sig. Jag tränar och tävlar aktivt med mina hundar och försöker verkligen slå knut på mig själv ibland för att hundarna ska få allt de behöver, som absoluta minimum tränas och rastas dem 2 timmar om dagen + korta kissrundor. Sambons pappa har även erbjudit sig att rasta våra hundar då och då för att han tycker att det är roligt att ha sällskap på promenaderna men han går runt och säger att han måste rasta våra hundar så dem får göra någonting ibland i alla fall.
Pappan fyller snart jämt och vi har börjat planera en fest och jag är såklart involverad i att få det att fungera. Jag har lovat min svärmor att hjälpa henne med det här och vi är mitt inne i den värsta planeringsfasen just nu. Men jag vill inte planera en fest till någon jag just nu tycker så illa om. Just nu vill jag bara bryta all kontakt när han gör mig så fruktansvärt ledsen och klankar ner på allt jag äger och har. Men hur gör man det smidigast utan att skada sambon och pappans relation? Igår var jag så ledsen och hävde ur mig både det ena och det andra om pappan till sambon, han tyckte att jag överreagerade och att han minsann skulle bryta med min familj om jag inte ville ha något med hans pappa och göra.
Hur gör man? Är det bara att stå ut och fortsätta vara trevlig fast han får mig att bli så ledsen och arg? Kan man bryta på ett snyggt sätt utan att det skadar pappa-son relationen? Min sambo tycker bara att jag ska ignorera men det känns inte heller bra, jag vill inte ha en relation på något sätt med någon som får mig att bli så arg och ledsen mest hela tiden.
Men nu har det skurit sig totalt i samband med ett köksbyte hemma hos oss där sambons pappa hjälpte till en hel del. Hans hjälp var såklart uppskattad och utan honom hade det nog tagit betydligt längre tid att få allt på plats men nu mer blir jag arg bara av att höra hans namn. Allt vi valt till köket var fel, fel, fel. Han kritiserade allt från köksskåpens placering till vilka kontakter vi valt och så vidare. Även här bet jag mig hårt i läppen för att inte fräsa ifrån utan försökte ignorera allt han sa samtidigt som jag såklart blev ledsen över all negativitet när vi längtade efter att få renovera och göra huset fint.
Jag vet att han tidigare har surrat skit om mig till sambons släkt om bla. min ekonomi, hur jag städar vårat hus och igår fick jag veta det värsta, att jag inte sköter mina hundar. Tydligen är mina hundar ensam jättemycket, de får ingen rastning och han tycker att det är helt galet att vi planerar att köpa en till. När jag fick veta det igår blev jag så fruktansvärt arg och ledsen då det verkligen är rent skitsnack. Jag pluggar på distans och min sambo jobbar skift så hundarna är ensam 15 timmar var tredje vecka och någon gång då och då när vi besöker folk som inte uppskattar att ha hund hos sig. Jag tränar och tävlar aktivt med mina hundar och försöker verkligen slå knut på mig själv ibland för att hundarna ska få allt de behöver, som absoluta minimum tränas och rastas dem 2 timmar om dagen + korta kissrundor. Sambons pappa har även erbjudit sig att rasta våra hundar då och då för att han tycker att det är roligt att ha sällskap på promenaderna men han går runt och säger att han måste rasta våra hundar så dem får göra någonting ibland i alla fall.
Pappan fyller snart jämt och vi har börjat planera en fest och jag är såklart involverad i att få det att fungera. Jag har lovat min svärmor att hjälpa henne med det här och vi är mitt inne i den värsta planeringsfasen just nu. Men jag vill inte planera en fest till någon jag just nu tycker så illa om. Just nu vill jag bara bryta all kontakt när han gör mig så fruktansvärt ledsen och klankar ner på allt jag äger och har. Men hur gör man det smidigast utan att skada sambon och pappans relation? Igår var jag så ledsen och hävde ur mig både det ena och det andra om pappan till sambon, han tyckte att jag överreagerade och att han minsann skulle bryta med min familj om jag inte ville ha något med hans pappa och göra.
Hur gör man? Är det bara att stå ut och fortsätta vara trevlig fast han får mig att bli så ledsen och arg? Kan man bryta på ett snyggt sätt utan att det skadar pappa-son relationen? Min sambo tycker bara att jag ska ignorera men det känns inte heller bra, jag vill inte ha en relation på något sätt med någon som får mig att bli så arg och ledsen mest hela tiden.
