Såkallat fri efter en månad in låst

Det känns som hur länge somhelst men tydligen så var det i en månad som jag var på bup. EN MÅNAD. Det kanske inte låter sålänge för andra men det är som att jag inte kommer håg hur det var innan det. Som att det var ett HELT annat liv som inte ens var JAG.
Och en månad på bup är som MINST ett år i verkliga livet. Och jag har ALDRIG varit ifred på en månad. Inte ens på toa inte när jag har duschat inte när jag har sovit ALDRIG. Och andra har be stämt exakt vad jag ska äta och när vilka mediciner jag ska ta vad jag ska göra ALLT. Om man inte har varit där så fattar man nog inte hur det är.
Men ja nu är jag såkallat fri. Men egentligen inte för för detförsta så är jag ju fast i rullstolen så jag är ALDRIG fri. Och jag är på hvb och måste ha en personal med mig helatiden så jag får ÄNDÅ inte vara ifred. Och dom ska också ha extra koll på maten och jag får inte ens ha minegen telefon som jag vill. Så det är inte precis att jag är FRI.
Och o avsett så är jag fast i min kropp och med min hjärna och det är det allra värsta.
Och jag har skit dåligt sam vete för jag vet att jag har jätte bra föräldrar världens bästa hundar världens finaste pojkvän jätte bra vänner jag bor på världens bästa hvb. Jag VET att jag har så så sååå mycket tur! Och jag VET att många har varit med om sååå mycket värre saker att vissa har blivit tvingade till äckel saker av sinegen pappa eller av flera personer på samma gång och att dom har blivit på hoppade av nån helt helt o känd och massa sånt. Jäm fört med sånt så har jag bara varit med om små saker. Och dom sämsta värsta sakerna i mitt liv är pågrund av MIG och det kommer jag ALDRIG bli fri från.

 

[LiviaFilippa]

Det låter inte alls okej

Är det så för dig idag? Om du vill prata om vad det är för skäll och klag så kommer i alla fall jag vara här av och till hela kvällen. Men du måste såklart inte.

Jag tror många är rädda för negativitet. Men om allt negativt bara förbjuds så blir det lite som att trycka ner en badring under vattenytan; den kommer bara vara osynlig en kort stund medan man jobbar hårt för att trycka ner den. Så fort en släpper den hoppar den upp högt över ytan och kommer tillbaka med extra kraft.

Samtidigt kan det vara svårt ibland tycker jag att hitta bra sätt att prata om och tänka på jobbigheter och sådant som kan verka negativt. Att prata om det på sätt som känns bra i kroppen och i hjärtat istället för att göra det värre. Det är verkligen en konst! Känner du några som du tycker kan den konsten? Eller kan ibland, räcker ju… du behöver såklart inte svara, det var bara en grej jag tänkte på när du skrev så.

Ja blandannat är det att jag tänker fel enligt en personal. För HON tycker att jag tänker taskigt om migsjälv om saker som JAG inte tycker att det är taskigt. Utan förmig så är det bara fakta. Men enligt HENNE så tänker jag neggativt och då får hon säga till mig att jag inte ska tänka så för det är neggativt. Så hon bestämmer ju att jag tänker fel och att jag tänker neggativt fast jag inte ens gör det.

 

[LiviaFilippa]

Det låter väldigt orättvist. Var är det du menar? Här i din dagbok? Eller på hvb?

De flesta menar nog inte att klaga utan har nog bara egna åsikter och känslor. Och det har man såklart rätt till men förstår att det blir jobbigt för dig om folk bara säger emot hela tiden. Så då måste man kanske inte uttrycka de åsikterna till dig.

Du får gärna säga till om något jag skriver känns som för mycket klagande. Inte för att det är ditt ansvar men om det kan hjälpa så att man kan försöka skriva på ett sätt som känns bättre för dig.

Det både är här och på hvb och annat.
Men ja både som jag skrev i ett inlägg nyss före dethär. Och om jag säger hur nånting KÄNNS och nånannan säger mot att det inte ÄR så. Då är det lite som att den säger att jag känner fel och att den klagar på hur jag känner.
Men jag vet inte hur jag ska göra tydliga exempel för det är om andra personer.

 

[manda]

Ja blandannat är det att jag tänker fel enligt en personal. För HON tycker att jag tänker taskigt om migsjälv om saker som JAG inte tycker att det är taskigt. Utan förmig så är det bara fakta. Men enligt HENNE så tänker jag neggativt och då får hon säga till mig att jag inte ska tänka så för det är neggativt. Så hon bestämmer ju att jag tänker fel och att jag tänker neggativt fast jag inte ens gör det.

äsch, vad tröttsamt!

För mig är det två saker som låter lite skavigt med det du berättar 1) att hon bestämmer kring vad som är negativt och inte 2) hur "man ska göra" för att "få bort" negativitet.

Vissa tror just att bara man inte säger något som kan verka negativt så försvinner allt dåligt mående och alla problem och allt negativt ur livet. Jag säger inte att hon tänker så, men kanske lite drag av det vad vet jag? Jag tror mer att det handlar om att lära sig ett sätt att känna sina tankar (vilka av dem som är värda att bry sig om och vilka som bara kan få passera som moln på himlen) och sina känslor så att de får finnas på ett skönt sätt utan att ta över och så att de kan få ändra sig som någon sa i andra tråden när man tex varit ledsen (eller annan känsla) färdigt så att de slipper fortsätta kännas mycket och hela tiden. Men det är en hel konstform och det tror jag många ägnar åratal åt att hitta sitt sätt som känns bra, både på egen hand och i terapi. Och vissa gör inte det utan försöker bara tänka bort det dåliga, men det passar inte alla. Egentligen undrar jag om det passar någon alls (jag tror det blir som badringen som flyger upp ur vattnet till slut för de flesta som inte låtsas om jobbiga tankar eller känslor).

Jag tror verkligen alla människor tänker negativa tankar (även om det där du beskriver inte är det för dig). Om vi ska vara som poliser för våra egna tankar och bestämma vilka som är rätt och vilka som är fel, blir det lätt krig inombords tror jag. För alla tänker fåniga, jobbiga, dryga, neggiga tankar ibland. Det hör till när man kan tänka. Vi är inte våra tankar, vi bara har tankar. Jag upplever att om jag försöker stoppa de negativa tankarna så stoppar jag alla tankar och blir "stum" inombords. Därför låter det bra att inte gå med på att välja bort vissa tankar. Samtidigt går det att välja att inte tro på alla sina tankar! Men att stoppa bara "dåliga" tankar funkar inte för mig. Då blir det bara konflikt och stelt och stopp inuti mig. Så jag förstår att du tycker det är tröttsamt. Särskilt om du själv inte ens tycker det är negativt. Jag tycker du är cool som vet vad du tycker fast någon annan "kritiserar" eller säger emot!

 

[LiviaFilippa]

äsch, vad tröttsamt!

För mig är det två saker som låter lite skavigt med det du berättar 1) att hon bestämmer kring vad som är negativt och inte 2) hur "man ska göra" för att "få bort" negativitet.

Vissa tror just att bara man inte säger något som kan verka negativt så försvinner allt dåligt mående och alla problem och allt negativt ur livet. Jag säger inte att hon tänker så, men kanske lite drag av det vad vet jag? Jag tror mer att det handlar om att lära sig ett sätt att känna sina tankar (vilka av dem som är värda att bry sig om och vilka som bara kan få passera som moln på himlen) och sina känslor så att de får finnas på ett skönt sätt utan att ta över och så att de kan få ändra sig som någon sa i andra tråden när man tex varit ledsen (eller annan känsla) färdigt så att de slipper fortsätta kännas mycket och hela tiden. Men det är en hel konstform och det tror jag många ägnar åratal åt att hitta sitt sätt som känns bra, både på egen hand och i terapi. Och vissa gör inte det utan försöker bara tänka bort det dåliga, men det passar inte alla. Egentligen undrar jag om det passar någon alls (jag tror det blir som badringen som flyger upp ur vattnet till slut för de flesta som inte låtsas om jobbiga tankar eller känslor).

Jag tror verkligen alla människor tänker negativa tankar (även om det där du beskriver inte är det för dig). Om vi ska vara som poliser för våra egna tankar och bestämma vilka som är rätt och vilka som är fel, blir det lätt krig inombords tror jag. För alla tänker fåniga, jobbiga, dryga, neggiga tankar ibland. Det hör till när man kan tänka. Vi är inte våra tankar, vi bara har tankar. Jag upplever att om jag försöker stoppa de negativa tankarna så stoppar jag alla tankar och blir "stum" inombords. Därför låter det bra att inte gå med på att välja bort vissa tankar. Samtidigt går det att välja att inte tro på alla sina tankar! Men att stoppa bara "dåliga" tankar funkar inte för mig. Då blir det bara konflikt och stelt och stopp inuti mig. Så jag förstår att du tycker det är tröttsamt. Särskilt om du själv inte ens tycker det är negativt. Jag tycker du är cool som vet vad du tycker fast någon annan "kritiserar" eller säger emot!

Jag orkar inte svara så jätte långt nu men ja jag håller med dig iallafall. För som hon tyckte så bestämde hon att det jag tänkte var neggativt och då var det fel och jag skulle inte tänka så. Utan jag ska stoppa hur jag tänker och tänka som HON an ser är mera rätt liksom. Så det blir ju bara som att HON har kritik om hur jag tänker men hon lägger det på mig liksom. Så det blir som dubbel fel FÖRMIG för att HON bestämmer hur JAG tycker.
Men jag är jätte trött nu så kan nog inte förklara såbra. Men ja det blir bara stopp och att då kan jag inte få ut nånting hur jag tänker iallafall.

 

[manda]

Jag orkar inte svara så jätte långt nu men ja jag håller med dig iallafall. För som hon tyckte så bestämde hon att det jag tänkte var neggativt och då var det fel och jag skulle inte tänka så. Utan jag ska stoppa hur jag tänker och tänka som HON an ser är mera rätt liksom. Så det blir ju bara som att HON har kritik om hur jag tänker men hon lägger det på mig liksom. Så det blir som dubbel fel FÖRMIG för att HON bestämmer hur JAG tycker.
Men jag är jätte trött nu så kan nog inte förklara såbra. Men ja det blir bara stopp och att då kan jag inte få ut nånting hur jag tänker iallafall.

Fattar precis! Tror jag i alla fall. Du behöver aldrig svara längre än du orkar eller vill eller snabbare än vad som passar dig. Fast nu var det tydligt för mig vad du skriver fast du är trött. (Jag med trött!) undrar jag så frågar jag bara.

Hoppas du får en okej natt. Jag ska också sova nu (hoppas jag).

 

[cirkus]

Jag orkar inte svara så jätte långt nu men ja jag håller med dig iallafall. För som hon tyckte så bestämde hon att det jag tänkte var neggativt och då var det fel och jag skulle inte tänka så. Utan jag ska stoppa hur jag tänker och tänka som HON an ser är mera rätt liksom. Så det blir ju bara som att HON har kritik om hur jag tänker men hon lägger det på mig liksom. Så det blir som dubbel fel FÖRMIG för att HON bestämmer hur JAG tycker.
Men jag är jätte trött nu så kan nog inte förklara såbra. Men ja det blir bara stopp och att då kan jag inte få ut nånting hur jag tänker iallafall.

Du får tänka som du tänker och känna som du känner och ingen annan ska bestämma hur du ska tänka eller känna eller hur det ÄR. Det bestämmer ingen annan än du. Eller vad som är rätt eller fel. Eller vad som är positivt eller negativt för dig, det bestämmer du. Är det fakta så är det fakta.


Jag tycker du förklarar det BRA även om du är trött och det är stopp och förstår att det är skitjobbigt för dig när nån gör så mot dig.

 

[LiviaFilippa]

Du får tänka som du tänker och känna som du känner och ingen annan ska bestämma hur du ska tänka eller känna eller hur det ÄR. Det bestämmer ingen annan än du. Eller vad som är rätt eller fel. Eller vad som är positivt eller negativt för dig, det bestämmer du. Är det fakta så är det fakta.


Jag tycker du förklarar det BRA även om du är trött och det är stopp och förstår att det är skitjobbigt för dig när nån gör så mot dig.

Ja men enligt den personalen som får jag ju inte det. Utan då om jag tänker nånting som är neutralt FÖRMIG så har hon bestämt att det är neggativt så då ska jag stoppa migsjälv och tänka att det är en neggativ tanke och att jag ska tänka nåt snällt. Och så ska jag tänka om det på nåtannat sätt som är possitivt ENLIGT HENNE.
Så det blir bara att jag ännu mindre kan tänka nånting alls för allt jag tänker och hur JAG känner är ju ändå bara fel då uppen barligen. Så jag varesig får tänka som jag gör eller känna som jag gör och jag kan inte ens säga nånting om det till nån för då är ju det OCKSÅ fel. Och då tjatar dom för att jag INTE säger nånting hur jag tänker eller känner utan att det är som stopp och då är DET fel för då ska jag inte hålla inne det jag tänker.
Så det är som att detenda viktiga är att jag INTE KAN göra rätt och o avsett hur jag gör så ska nån klaga och på peka att det är fel.

 

[cirkus]

Ja men enligt den personalen som får jag ju inte det. Utan då om jag tänker nånting som är neutralt FÖRMIG så har hon bestämt att det är neggativt så då ska jag stoppa migsjälv och tänka att det är en neggativ tanke och att jag ska tänka nåt snällt. Och så ska jag tänka om det på nåtannat sätt som är possitivt ENLIGT HENNE.
Så det blir bara att jag ännu mindre kan tänka nånting alls för allt jag tänker och hur JAG känner är ju ändå bara fel då uppen barligen. Så jag varesig får tänka som jag gör eller känna som jag gör och jag kan inte ens säga nånting om det till nån för då är ju det OCKSÅ fel. Och då tjatar dom för att jag INTE säger nånting hur jag tänker eller känner utan att det är som stopp och då är DET fel för då ska jag inte hålla inne det jag tänker.
Så det är som att detenda viktiga är att jag INTE KAN göra rätt och o avsett hur jag gör så ska nån klaga och på peka att det är fel.

Men det är helt galet av den personen.
Jag fattar att det blir stopp när du blir bemött så.

 

[LiviaFilippa]

Men det är helt galet av den personen.
Jag fattar att det blir stopp när du blir bemött så.

Ja och så är det att hon säger så för att hjälpa mig. Men det blir ju bara värre så det känns ganska så hopp löst.

 

[sorbifolia]

Ja men enligt den personalen som får jag ju inte det. Utan då om jag tänker nånting som är neutralt FÖRMIG så har hon bestämt att det är neggativt så då ska jag stoppa migsjälv och tänka att det är en neggativ tanke och att jag ska tänka nåt snällt. Och så ska jag tänka om det på nåtannat sätt som är possitivt ENLIGT HENNE.
Så det blir bara att jag ännu mindre kan tänka nånting alls för allt jag tänker och hur JAG känner är ju ändå bara fel då uppen barligen. Så jag varesig får tänka som jag gör eller känna som jag gör och jag kan inte ens säga nånting om det till nån för då är ju det OCKSÅ fel. Och då tjatar dom för att jag INTE säger nånting hur jag tänker eller känner utan att det är som stopp och då är DET fel för då ska jag inte hålla inne det jag tänker.
Så det är som att detenda viktiga är att jag INTE KAN göra rätt och o avsett hur jag gör så ska nån klaga och på peka att det är fel.

Kan du visa det som du skrivit här till någon annan personal som du litar på? Jag tycker det är jättebra förklarat om hur du upplever det och varför det blir stopp.