Såkallat fri efter en månad in låst

Det känns som hur länge somhelst men tydligen så var det i en månad som jag var på bup. EN MÅNAD. Det kanske inte låter sålänge för andra men det är som att jag inte kommer håg hur det var innan det. Som att det var ett HELT annat liv som inte ens var JAG.
Och en månad på bup är som MINST ett år i verkliga livet. Och jag har ALDRIG varit ifred på en månad. Inte ens på toa inte när jag har duschat inte när jag har sovit ALDRIG. Och andra har be stämt exakt vad jag ska äta och när vilka mediciner jag ska ta vad jag ska göra ALLT. Om man inte har varit där så fattar man nog inte hur det är.
Men ja nu är jag såkallat fri. Men egentligen inte för för detförsta så är jag ju fast i rullstolen så jag är ALDRIG fri. Och jag är på hvb och måste ha en personal med mig helatiden så jag får ÄNDÅ inte vara ifred. Och dom ska också ha extra koll på maten och jag får inte ens ha minegen telefon som jag vill. Så det är inte precis att jag är FRI.
Och o avsett så är jag fast i min kropp och med min hjärna och det är det allra värsta.
Och jag har skit dåligt sam vete för jag vet att jag har jätte bra föräldrar världens bästa hundar världens finaste pojkvän jätte bra vänner jag bor på världens bästa hvb. Jag VET att jag har så så sååå mycket tur! Och jag VET att många har varit med om sååå mycket värre saker att vissa har blivit tvingade till äckel saker av sinegen pappa eller av flera personer på samma gång och att dom har blivit på hoppade av nån helt helt o känd och massa sånt. Jäm fört med sånt så har jag bara varit med om små saker. Och dom sämsta värsta sakerna i mitt liv är pågrund av MIG och det kommer jag ALDRIG bli fri från.
 

Det finns alltid de som har det värre, men man ska inte jämföra på det viset, tycker jag. Då jag mår skit och någon säger "tänk på xxx som har det mycket värre" eller just "det finns många som har det värre", ja då börjar det koka i mig. Jag brukar svara att jag har mitt eget liv som referens, och tycker jag att jag har det förjävligt, ja då har jag det förjävligt - oberoende vad andra tycker.
 
Man kan aldrig jämföra eländen. Och bara för att andra haft det ännu hemskare, så blir ju inte din upplevelse mindre hemsk. Och om vi nu ska jämföra; de flesta har inte gått igenom en gnutta av vad du har gjort. Orättvist. Jag hoppas att din underbara valp kan ge dig en gnutta ro.
Kramar.
 
Tror inte man ska jämföra sina svårigheter med andra (även om man många gånger säger att andra har det värre, visst så kan det vara ibland-men inte alltid). ❤
 
Det känns som hur länge somhelst men tydligen så var det i en månad som jag var på bup. EN MÅNAD. Det kanske inte låter sålänge för andra men det är som att jag inte kommer håg hur det var innan det. Som att det var ett HELT annat liv som inte ens var JAG.
Och en månad på bup är som MINST ett år i verkliga livet. Och jag har ALDRIG varit ifred på en månad. Inte ens på toa inte när jag har duschat inte när jag har sovit ALDRIG. Och andra har be stämt exakt vad jag ska äta och när vilka mediciner jag ska ta vad jag ska göra ALLT. Om man inte har varit där så fattar man nog inte hur det är.
Men ja nu är jag såkallat fri. Men egentligen inte för för detförsta så är jag ju fast i rullstolen så jag är ALDRIG fri. Och jag är på hvb och måste ha en personal med mig helatiden så jag får ÄNDÅ inte vara ifred. Och dom ska också ha extra koll på maten och jag får inte ens ha minegen telefon som jag vill. Så det är inte precis att jag är FRI.
Och o avsett så är jag fast i min kropp och med min hjärna och det är det allra värsta.
Och jag har skit dåligt sam vete för jag vet att jag har jätte bra föräldrar världens bästa hundar världens finaste pojkvän jätte bra vänner jag bor på världens bästa hvb. Jag VET att jag har så så sååå mycket tur! Och jag VET att många har varit med om sååå mycket värre saker att vissa har blivit tvingade till äckel saker av sinegen pappa eller av flera personer på samma gång och att dom har blivit på hoppade av nån helt helt o känd och massa sånt. Jäm fört med sånt så har jag bara varit med om små saker. Och dom sämsta värsta sakerna i mitt liv är pågrund av MIG och det kommer jag ALDRIG bli fri från.
Skönt att du fått komma ut hoppas du får umgås massor med hundarna nu!
 
Kram :heart
Håller med om att det blir tokigt att jämföra, även om jag själv gjort det innan så vet hur lätt det är.
Jag är glad över att du har bra saker i livet också :heart
 
Jag fattar hur ni menar med att man inte ska jäm föra och jsg VET att det kdnske inte är såbra men jag gör ändå det och jag känner mig ändå dålig för att JAG är så jävla hopp lös och o möjlig att må bättre fast andra klarar det som har varit med om sååå mycket värre saker. Och att jag rår ju för iallafall MYCKET själv så känns bara som jag inte är värd såhär mycket hjälp då och att jag är hopp lös.
 
Idag så ska jag iallafall ha en lugn dag med min ena favorit personal och med M ❤️ Och kanske ska vara med min pojkvän i eftermiddag ❤️
Så JA det är bra saker och såklart att jag är på hvb igen! Men ändå så tar allt detdär mörka som över och bara tar bort allt som kunde vara possitivt. Och allt jobbigt och som jag är nervös för och allt sånt bara växer som en stor klump i magen som tränger bort alltannat. Och nästan detvärsta att jag har massa jobbiga tankar och elaka tankar om vissa andra som jag INTE vill ha men ändå så får jag inte vara ifred.
Och jag får inte ens ha telefonen såmyckrt ALLS för att jsg är dum i huvudet. Även fast det blir värre att jsg inte får ha den så det är ändå som ett straff o avsett hur personalen och mamma och pappa och alla säger.
Jag bara längtar tills allt är över.
 
Förstår att det är svårt att känna frihet när man inte får vara i fred och så, men det är ju ändå ett gigantiskt kliv i rätt riktning att du kan bo på HVB igen. :heart Hoppas din dag blir fin!

(Och din valp är URGULLIG! :love:)
 
Så känner jag också @EmmaFilippa. För mig är alla värda all hjälp de behöver även om de kanske inte ens vet varför de mår dåligt ❤ Så härligt att höra du är tillbaka på hvb iaf med M och personalen du gillar ❤
Jag håller iallafall inte med om det. Och jag vet varför jag mår dåligt och det är kanske 90 % pågrund av MIG. Och då tycker inte jag att jag är värd så jävla mycket hjälp som ändå inte hjälper och att jag ändå inte verkar som jag kan upp skatta det ens.
 
Det är så jävla mycket som jag skulle vilja få ut som inte går. Som både är tankar och känslor och minnen och alltmöjligt men ALLT är helt stopp.
Och jag vet att alla menar snällt att jag ska vila och ha en lugn dag med M och kanske min pojkvän senare. Jag VET att det är snällt menat men ändå så känns det som jobbigt för jag miss lyckas ju tillochmed med det.
Alltså jag skulle INTE hellre vara kvar på bup om nån tror det. Utan jag VET att det är MYCKET bättre att vara här men ändå så detenda jag gör helatiden är att försöka att inte börja gråta. Även fast jag har M även fast det är en jätte bra och snäll personal nu ÄNDÅ så är det bara svart och tungt och att jag är påväg att börja gråta. Och detenda som skriker i huvudet är att jag är dålig och värde lös och miss lyckad och äcklig och o synlig och att jag bara är som under hållning. Och att jag har INGEN fram tid jag kommer ALDRIG kunna ha ett okej liv ens pågrund av mig. Och jag vet inte hur jag ska stå ut i kanske 12-14 år eller nånting som jag MÅSTE finnas nu pågrund av min valp men jag fattar inte HUR.
Och nu måste jag lägga undan telefonen igen och äta lunch så kan inte ens skriva klart men skitsamma. Jag vet ändå inte varför jag försöker för jag tror inte att nånanndn kan fatta.
 
Emma det är inte så konstigt att det inte bara är att "vara glad och nöjd" fastän det finns en del saker som är bra i livet, och fastän det såklart är bättre med HVB än BUP. Du tänker som alltid så mycket på hur andra berörs och att inte de ska bli ledsna, men ibland får man strunta i det och låta sig bara släppa fram gråten när man vill och behöver gråta! Kanske skulle det släppa lite på de där spärrarna så att du kan få ut i alla fall en liten del av det där som du bara plågar dig inuti nu, och som inte går att få ut?
 
Jag håller iallafall inte med om det. Och jag vet varför jag mår dåligt och det är kanske 90 % pågrund av MIG. Och då tycker inte jag att jag är värd så jävla mycket hjälp som ändå inte hjälper och att jag ändå inte verkar som jag kan upp skatta det ens.

Nej jag förstår det. Vill bara du ska veta att vi är många som tycker du är värd det, så du inte tror vi inte tycker det heller ❤
 

Liknande trådar

L
  • Artikel Artikel
Dagbok Jag ville göra en egen dagboks tråd om dethär för att det är mera djupa tankar och så och jag vill inte blanda hop det med liksom...
Svar
15
· Visningar
1 810
Senast: SiZo
·
L
  • Artikel Artikel
Dagbok Det händer såmycket helatiden. Jag har tagit upp skolan igen och jag galopperade på ridningen förra veckan som jag skrev om ❤️ Och även...
Svar
12
· Visningar
1 039
Senast: LiviaFilippa
·
  • Artikel Artikel
Dagbok I många år har jag funderat på vad det egentligen är för fel på mina föräldrar. De beter sig liksom inte riktigt som normala människor...
Svar
0
· Visningar
848
Senast: Tuvstarr
·
R
  • Låst
  • Artikel Artikel
Dagbok Jag tänkte göra en dagboks tråd här. Inte för jag har nåt jätte viktigt att skriva om eller att jag tror att jätte många är så...
2
Svar
23
· Visningar
3 801
Senast: Raderad medlem 149524
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp