Sv: SÄg Mig::::::
Skaune skrev:
Ni som har stött på sjukdomen. Vet ni om det finns någon bestämd inkubationstid eller om den bara kan blossa upp sådär långt efter fästingsässongen?
Min herre har ANTAGLIGEN smittats mellan 0-4 års ålder. När han var SEX år så bröt fanskapet ut. I FEBRUARI kom den akuta fasen. (Dock fattade vi inte att det var det förrän sen). Hästen hade ett mycket komplicerat spiktramp med komplikationer. Han blev dock betydligt mer dålig än veterinärerna kunde förstå (Svullna ben, 41 graders feber etc) och de kliade sig i huvudet och kunde inte fatta hur han på den medicinering han stod på kunde vara så allmänpåverkad. Hovens tillstånd var kritiskt, men ´den där febern och svullna benen gäckade dem. lagom till det började pratas om nödslakt förrsvann den.
Detta var i februari. I slutet av mars blev han mot alla odds friskförklarad från spiktrampet. Kändes inte okej vid igångsättning i april, men två månader på box, det var inte så konstigt så han fick hagvila.
I maj kändes han inte heller bra, inte halt men ovillig och lite 'off'. In på klinik i slutet av maj. Det jag då sökte för var att han kändes 'seg' (HELT olikt denna häst) och inte hade bjudning eller framåtanda, han 'tappade' bakbenen i nedförsbackar (riktigt obehagligt, vi stod på näsan mer än en gång), han kunde inte trampa över sidvärtes med bakdelen och var inte sig själv (han var loj, inte riktigt vaken och verkade snarast deprimerad). Var på SLU Ultuna.
Sprang med honom, longerade på hårt och mjukt underlag, och det enda var att han ev var lite kort fram och inte riiiktigt använde ena bakbenet som innerbak. Men som vet sa 'det är så marginellt så stod du inte här och upplevde problemen du beskriver skulle jag anse att här har vi en fräsch häst'. För att vara säker på att det inte var ngt så böjdes han. Sen stod jag och vet med hakan nere vid knäna.
2-3 grader halt på böjprov lågt BF och VB. Dessutom palpationsöm i ryggen. Efter en mycket lång hältutredning (8 timmar) stod vi med:
Kotledsinflammation BF + VB
Hovledsinflammation VB + HF
Samt något jävla skit i VB lågt som vi inte lyckades släcka.
Ryggömhet.
Veterinären fattade ingenting, sen sexårig häst som vilat på box och sen i hage fyra månader närmast föregående, som innan dess ridits rakt fram i skogen och som var otroligt försiktigt tagen..
Vet ville inte spruta pga att det var så många leder och inte 'stämde'.
Så hem med butta och vila på box, sen sättas igång på butta försiktigt och så sätta ut buttan och se om det blev skillnad.
Ingenf örbättring och han var in igen i juni. FOrtfarande likadan. Vet beslöt sig för att koncentrera på ryggen en stund eftersom han var öm i den och på rtg visade TÄTT mellan tornutskotten. Pratade om scint i senare läge. Fick mer butta och ryggrehabprogram.
Ryggrehaben fick avbrytas då det inte fungerade, hästen fick istället vila.
Ingen skillnad, mer än att hästen nu tappat otroligt i vikt och var nere i 330 kg (normalt 400), var väldigt olik sig i sättet och rörde sig som en katastrof samt hade visa balansproblem och var väldigt stel.
In på klinik igen, nu pratades det om att def scinta men det var semester på scinten. Visade ridprov och veterinären fattade nada. Fortfarande samma ledreaktioner. Vi beslöt att släppa honom på hagvila en längre tid och se.
under hösten kom mer och mer symptom, det var helt upp och ner med dagsformen, vissa dagar var han tvärthalt, andra såg han hyfsad ut. Han började få problem att galoppera och svänga samtidigt, och sen kunde han inte galoppra på böjd spår vissa dagar (i hagen då). Sen kunde han inte galoppera alls ens på rakt spår andra dagar. För att en annan dag fnatta runt utan problem.
Jag åkte in igen men fick en ny vet som var en IDIOT. ansåg att hästen var av sådan ras att den SKULLE röra sig somd en gjorde, att den av naturen var flack, markbunden och på bogarna och stel (jag försökte få henne att titta på video på hästen frisk men hon vägrade). Galoppproblemen berodde på att han var obalanserad, och problemen i ridningen på att han saknade förtroende för mig som ryttare (!!).
Ryggömheten var inte ryggömhet utan rasens 'nervösa läggning'. Dessutom borde jag sälja honom som distanshäst för han skulle inte ens kunna gå LC dressyr.
Nu var han halt på alla fyra benen vid böjprov men det var inget att bry sig om inte.
Jag krävde B/E-prov och åkte hem och grät över puckade veterinärer.
Svaret på B/E-provet kom och idiotvet börjar med att säga att det visade inga spår av B/E. Jag ville ha TITERN så jag sa 'Okej, ingent iter alls då?'. Då kröp det fram att det var neg för B men fanns en titer för E men att den bara betydde att han FÖRR haft E och inte alls hade det nu. Jag tjatade vidare om titern och då kröp det fra, att 'ja han har ju en klar titerstegring, men det betyder INTE att han har E nu för han har jU INGA SYMPTOM (*arrrgh*). Jag nästan vrålade åt henne att 'VAD ÄR TITERN???' och den är 1:160. Jag tackar för mig, lägger på och ringer en annan klinik. När jag kommit halvvägs så börjar veterinären 'fylla i' (ja, han har haft ryggont va? Balansproblem?) och det visar sig att jag står med ett skolboksexempel på icke-akut erlichios. Han fick då även titern, och säger att hade hästen kommit in hit hade den stått på behandling nu. Jag frågar om de kan tänka sig att behandla min och de säger att jag är välkommen in dagene fter. Jag säger att jag måste bara höra med f-bolaget (hästfan var ju friskförklarad från SLUs puckovet)
Ringer F-bolaget som säger BEHANDLA, vi betalar, och tillägger att de sett så himla mkt olika symptom på erlichios att för dem är det ingen tvekan om att min ska behandlas.
Dagen efter åker jag in med honom, han är då halt 1 grad på alla fyra benen och böjöm. Sätts på behandling med engemycin och magmedicin under en vecka.
En vecka senare är min älskade häst nästan sitt gamla vanliga jag!
Lite stel än, men helt ren på böjprov. Fr opticortentabletter mot de sista stelheten.
När jag släpper ut honom i hagen när han kom hem så grät jag för första och hittills enda gången i mitt liv glädjetårar! Min älskade lilla häst är tillbaka, han är sin vanliga glada, alerta och pigga jag, han bockar, busar och galopperar utan problem och rör sig som innan. Då rann mattes tårar som sagt.
Sen dess har vi inte en enda gång tittat bakåt. De var osäkra om han skulle bli helt återställd i lederna eftersom han gått så länge obehandlad. När han 10 månader efter avslutad behandling veterinärbesiktigas UA så vet jag inte vem som var gladast - jag eller veterinären. veterinären var positivt överraskad att hästen var helt återställd, de hade tydligen inte trott det.
Han har inte haft ett enda problem av sine rlichios sen dess (men blev ju T-märkt för ngt annat så inget slutet gott allting gott riktigt, men ändå)
Ringde idiotvet på SLU och berättade och hon sa 'Ja, då får jag gratulera för normalt g¨år det inte att behandla, och vi här behandlar inte eftersom de inte kan ha problem efter akut infektion'
Jag vet att erlichios av icke-akut typ är en omtvistad och omdiskuterad diagnos, och jag har tillhört SKEPTIKERNA. Men min häst blev fullt återställd av behandling, och det är det som betyder ngt för mig. Sen om det var från erlichios eller galopperande djungelsjuka är för mig skitsamma. Men jag skulle inte tveka att behandla en annan häst med symptom + titer.